Barnen vet att farfar är tomten och att han säger att han ska gå och lägga sig för att vila men sen smiter ut genom dörren och kommer tillbaka förklädd. Fast förra året sa de att sen kommer den riktiga tomten. I år råder en viss osäkerhet. Jo, det är ju farfar. Men? Nåt är det ju ändå som händer... på riktigt alltså.
För två och ett halvt år sedan när barnen var ute och seglade försvann Alarik. Allrabästanallen! Sedan dess tar de inte med bästanallen när de ska någonstans. Men allrabästanallen är det inte ändå, för Alarik är borta för alltid och nej, mamma, han har det inte bra. Jag har saknat honom hela tiden. Det är för sorgligt att möta denna sorg.
Och jag vet inte vad det är för bra med att han försvann. Om han inte har det bra hos sälarna, var är han då? Är havets botten bättre? Eller totalt upplöst?
Är det så med vissa förluster, att de inte går över någonsin, på riktigt allra längst inne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar