I 180 sen 6.30

Men jag har sett snödropparna i trädgården, det blir jag så pigg av!

Dejta Michael och Ronald

Hur många står man ut med att dejta varenda kväll en hel vecka? Kanske bara om man är tvungen? Nu har jag sagt godnatt till mina ledsagare och ska lägga mig och läsa något helt annat.

I P&S läste jag, citat: "theologian Reinhold Niebuhr's famous prayer that asks for the courage to change those things that can be changed, the forbearance to accept those that cannot be changed, and the wisdom to discern the difference."

En riktigt go helg önskar jag dig!
Sofie

Sysselsättning

Alla har vi olika sätt att roa oss. Och jag roar mig verkligen med studierna. Det är sååå roligt! Även om 1000 sidor känns mastigt är de flesta sidorna intressanta. Och allt vill jag kunna och läsa mer om och tränga in i. Osv. Jodå, överambitiöst...

Men det är ju så kul! Hepp!

Passer & Smith...

är en tegelsten, den amerikanska varianten av dito med tunna sidor som man bara inte kan ligga i soffan och läsa utan att den ständigt ramlar ihop. Den är tung, den är sladdrig, bladen krullar sig bara man tittar på dem. Men den är cool! Och den täcker en hel del. :-)

Har läst om abnormal och deviant ikväll. Det är intressant. Vem bestämmer det? Jo, normerna och lite till. Som t ex vad som är abnormal behaviour. Tre kriterier tar den upp: vad som är intensivt stressande för en individ. (Men ändå, en del är så utom kontakt med verkligheten att de inte uppfattar stressen.) Vidare är beteendet dysfunktionellt för individen eller omgivningen. Ytterligare är ett avvikande beteende utifrån normen i samhället. Det handlar om vad andra tycker om olämplighet och oanpassning. Spännande!

Det finns ingen juridisk mening och inte egentligen en etisk. Men norm.

Jag fick ett sms häromdagen

Först blev jag jättearg. Jääättearg. När jag sen funderat på varför jag blev så arg kom jag fram till att det ju var ledsen jag blev. Jääätteledsen. Och det är spännande - en känsla som är en annan. Känsla som tar sig uttryck.

Det finns de som kan börja vrålskratta när de möter ett dödsbud eller är på en begravning. De är sannolikt inte glada över det de är med om men de reagerar. Och kanske är det vad som är viktigt, att man reagerar. Sedan behöver man möjligen inte agera på det. Att bli alldeles tyst och stilla är också en reaktion, dock.

Det här återkommer jag till.

"Det är alltid bättre att veta"

Idag visade vi en film på jobbet som handlade om HIV och om 1980-talet och okunskapen och rädslan och om personer som drabbats av. En person sa att han länge tvekade om han ville veta, om han skulle ha drabbats av den dödliga sjukdomen eller inte. Till slut testade han sig efter att ha kommit fram till att det alltid är bättre att veta. Ja, vi tror väl många gånger att det är alla andra som drabbas och att åtminstone inte jag kan drabbas - och stoppar huvudet i sanden och undviker sanningen så länge som möjligt.

Det sägs att vi alla ska göra våra egna erfarenheter och ta reda på och själva finna fram till lösningar. Vad det gäller sjukdomar som lyder under smittskyddslagen är det inte riktigt så, man får inte själv finna fram till fakta, det är tillochmed olagligt. I fallet med smittskyddslagens sjukdomar tycker jag att det är bra att de just lyder under en lag. För det mesta annat som är en del av livet tror jag inte på förbud men på information och kunskap.

I filmen frågades några ungdomar om de trodde att HIV fanns i Sverige och det var varierande svar... Skrämmande. Det blir också tydligt med vanskligheten vad det gäller uttryck som "det man inte vet har man inte ont av". För min del tror jag inte alls på det! Information krävs för att kunna göra val. Hur man sedan väljer är i många fall resandens ensak. Men att veta för att kunna välja!

När man tror att man kan

funkar det. Då kan man övervinna det man inte kunde när man inte trodde att man kunde. Ja, som i självförtroende. Kopplat till motivation kan man gå hur långt som helst. Sen var det bara det med att komma dithän. Och kopplat till någon självinsikt om att allt nog inte måste besegras. Man måste inte kunna allt. Men vågar jag chansa på att det finns saker som jag inte kan eller vill? Det är ju så roligt det mesta. God lördagseftermiddag i det njutfulla solvintervädret!

Svårt. Kris. Kul.

På en enda dag händer det mycket. Idag hade vi föreläsning om små neuroner. Jag kände att detta är länge sedan, riktigt länge sedan. Hur ska jag ta mig igenom detta, för det ska ju göras? Åh vad jobbigt. Och så. Sen mötte jag grannen som sa att men det där är ju så kul! Sagt med det bredaste leendet. Jaha. Nu har jag börjat tränga in i denna lilla värld. Och det är kul! Jag får flashbacks av hur kul sånt här var när jag läste naturkunskap för jodå, riktigt många år sedan. Skillnaden är att jag då trodde att jag kommer nog inte att kunna detta. Nu kommer jag att kunna detta! Vilken liten fantastisk värld och som bara sker hela tiden utan att vi uppskattar det ordentligt. Så en liten kunskaps(inhämtnings)kris bjöd denna måndag på. Vackert så. Inte lida - tänk jag ska få lära mig detta!

En riktigt riktigt go vecka önskar jag dig.

Kram
Sofie

Dissa mindfulness

Om mindfulness tycker jag inte. Medveten närvaro som det kallas på svenska. Vad är det för bullshit?

Inte titta bakåt, inte titta framåt. Bara vara här och nu och njuta av att vara så himla medveten om sig själv och nuuuuuet. Men hallå, vad hände med lite hederligt kaffedrickande med samtal över bordet? Med att ligga på soffan och slöa lite grann?

Är det inte en belastning och stressor att behöva vara så himla medveten och närvarande och minsann fokusera på det och förstå allt?

Vad hände med att tänka själv och att inte allt ska ha ett namn och en diagnos och en metod och någon som ska tala om hur man ska göra?

Och om man inte tar med sig det som varit och har någon framtidsvision så faller vi lätt för hedonismen och ska inte behöva kämpa det minsta lilla utan bara maximera vår lust, och ansvarslöshet?, hela tiden.

Ha lite tråkigt, gör inte så mycket och så tänk lite på det som var och det som kanske kommer. Ta det lugnt, livet behöver inte etiketteras och inte du heller.

Mycket jag inte visste jag gjort

Ibland hör jag: men du var ju med då, eller då när du var med den, eller att du som har gjort si eller så, men jag har hört att,,,

Jag har gett upp. Det är bara så att det finns människor som tror en massa. Hör en massa. Vill tro något. Glömmer att vara kritiska. Och framförallt - inte kollar med källan! JAG borde ju veta, tycker jag i alla fall.

Å andra sidan är det fascinerande hur mycket "jag" hinner med. Nog för att jag är aktiv och faktiskt hinner med mycket. Men vad spännande det hade varit att få göra de saker som jag får höra att jag gjort. Vilken grej det hade varit. Och ändå inte, det är mycket jag känner att jag inte velat prova.

Nåja, summarum blir att det är lätt att lyssna på en version och därefter inte som sagt granska kritiskt och också tänka att det ofta finns en annan vinkling. Men fråga gärna, jag svarar. Och jodå, brutalt ärligt. Fast sanningen är oftast mindre spännande än dikten.

Det här med ståupp

Hur går det med ståuppen? Frågade en kompis häromdagen.

Jag har insett mina begränsningar, att det inte är en av mina bästa grenar. Jag har helt enkelt inte funny bones. Och det är skönt att lägga bakom mig, eller med mig kanske jag ska säga. Jag bär mina försöka med mig och jag är stolt över dem. Men att prova och inte hänga fast utan istället komma till klarhet är benådat. Att släppa när man ska. Men att ha provat. Det är något det!

Alla dessa utmaningar som jag utfordrar mig med! Det ÄR något det. Jag gillar det.

"Du ser trött ut"

Vad kan och ska och bör och får man säga till andra människor? Om jag ser en kompis som ser trött ut är det dumt att säga att du ser trött ut då? Som att det visste väl personen ändå och skulle därmed bli ännu tröttare och känna sig (ännu mer) trött och sänkt. Eller som en bekräftelse att jag ser den personen och kanske som en öppning till att prata om tröttheten. Eller som rent och skärt underhållsprat för att kanske komma till andra samtalsämnen.

Det är konstigt, om en person har gått ner i vikt är det helt ok att nämna det och kanske till och med sagt med positiva förtecken. Men om en person gått upp i vikt är det inte samma positiva sak att säga!? Eller "ta en kaka till, det skadar ju inte dig som är så smal" jämfört med "nej, men du ska väl inte ta en kaka till!" du som är så fet...