Terapi nån?

Jag har terapipaus. Min terapeut ska på konferens och på utbildning. Varför berättar jag detta? Jo, för att min terapeut inte är purung och fortfarande utbildar sig. Det tycker jag är häftigt! I förlängningen betyder det att mitt kommande yrke är världens bästa yrke. Jag inte bara får fortsätta utbilda mig utan det ses snarast som bra, för att inte säga nödvändigt. Ska man orka bära en massa måste man få släppa ut och fylla på. Ibland kan jag tänka att det var synd att jag inte påbörjade min utbildning tidigare men samtidigt känner jag att jag inte var mogen förrän nu. Och det är häftigt, många av mina kursare som förstås är mycket yngre än jag är både så kloka och mogna.

Jag har alltså paus, förvisso bara två veckors uppehåll men det känns länge i terapisammanhang. Värre ändå är att jag bara har tio gånger kvar på min utbildningsterapi. Sen får jag betala helt själv, igen. Och vi får se, det kanske jag kommer att göra. Fast framöver kommer jag att ha handledning i en sisådär 3,5 år åtminstone. Pengarna får gå till annat. Ett tag.

Pengar ja, terapi är inte billigt. Men det är värt varenda öre. Det är en fascinerande situation att få fokusera på sig själv och utforska. Och när jag lyssnar runt är det en massa kompisar som går i terapi, kortare eller längre tid, och hittar en massa nytt hos sig själva. Ja, är du minsta nyfiken på dig rekommenderar jag varmt en sväng i stolen, på divanen. För att citera en rekyterare jag träffade för några år sedan så sa hon att hon tänkte att alla chefer framöver skulle behöva gå i terapi för att bli bättre chefer. Och människor också?!:-)

PS. Ska du gå i terapi är det allra viktigaste att det känns bra mellan dig och terapeuten. Och så måste det vara en leg psykolog och leg psykoterapeut också.

En massiv mentaliserande mängd kolhydrater

Det är lika bra att erkänna, kolhydrater får min mage att krackelera. Helgens utsvävningar med vin och kalas tog ut sin rätt. Till sammanhanget hör ett visst behov av återställning och vad är väl bättre än bubblig läsk och chips. Nu blev det inga chips för nån måtta får det vara men det bubbliga söta satt fint på söndagen. Å andra sidan var jag både fräsch och pigg (relativt!) så chipsen hade kanske varit överkurs. En tanke som slår mig är att det kanske är just LCHF jag ska äta och emellanåt bryta av med en rejäl kolhydratsatsning för så bra som jag mådde igår har jag nog aldrig mått efter ett kalas. Möjligen har den stärkande promenaden hem och litern vatten nåt med saken att göra. Upp 8, tvättmaskinen snurrade flera varv, dammsugaren tog mig runt i hela lägenheten, stärkande promenad och differentierat handlande. Den indiska maten på kvällen var en riktig krona på verket, tack J!

Vin och praliner - och så bal

Imorgon är det dags för bal. Igen. Det var ett tag sen. Jag hade till och med sålt klänningarna. (Så hbtqiass-korrekt till och med, en av dem till en man; jag hoppas han blev så fin i den röda glansiga.) Så vad göra: klä sig enligt klädkod förstås! För det ska man väl göra på Lundapsykologernas första bal nånsin. Jag undrar hur det kommer att bli. Maten vet jag nåt om, det smakar likadant alltihop, och vinet kommer det förstås att vara för litet av och sen dessertvinet, sött och eländigt. Musikerna kommer att vara tondöva och ändå, vem kan dansa nu för tiden? Inte för att det var bättre förr. Möjligen ju förr dess bättre.

Dagen imorgon kommer inte att ägnas att dammsugning eller våttorkning av trapphuset. Möjligen en liten osvettig diskning. Nej, på sin höjd ligga på soffan och dricka vin och äta praliner.
Sen blir det musik på stereon, lite smink i badrummet och så lite bubbel på det.

Middag, dans (nej tack, för jag dansar inte) och sen baren, går det att få en sling-tonic?

Så blir klockan alltför snart 12, eller 24, och då letar vi efter glasskor och rockar och käppar. På vägen ut: "Ska du med hem och kolla mina progressiva glasögon?" Tror inte det funkar i studentsammanhang. Kanske snarare "ska du med hem och leka med lego"?!?

God helg! För vad är väl en bal på borgen!?! Alldeles, alldeles... :-)