Mod

Enligt kära ordboken betyder mod "förmåga att handla utan fruktan för följder". Jag vill gärna vara en modig person. Och är det nog ofta också. För mig är det något fint och bra att vara modig. Men jag vågar inte, är inte modig, att göra sådant som får lagliga följder. Kanske är det så att om något får lagliga följder har modet inte varit "för ett gott syfte"? Eller? Men som jag skrivit förut så är det ofta en perspektivfråga, något som är gott för en är kanske mindre gott för en annan. Och vems perspektiv ska gälla? Men slutligen får ett juridiskt perspektiv antas vara giltigt.

Mod rimmar på god. Mod förknippas nog oftast med något gott. Kanske kan det vara värt mycket att vara modig lite till vardags. Ta den där situationen, konflikten, prata med någon, ringa ett samtal.

Sen finns det mod på riktigt. Med på riktigt menar jag dem som vågar riskera det allra mesta för demokrati och medmänniskor och miljö och hela världen. Fast det blir en munfuld för mig. Jag håller mig för nu till mitt vardagsmod.

Och nu blir det reklamfilm

Fy fan vad jag är bra. Satan vad jag är glad.

Nu ska jag genast gå och betala till svärburken.

Så kom alltså beskedet om tentan och jag är färdig för denna termin!!! Snuvad på en omtenta är jag förstås men jag kan säkert få chansen någon annan gång.

Jag är så pirrigt jättejättejätteglad.

Och väldigt mycket vill jag framföra stort tack för samarbetet med Teamet. URA regerar!

SommarKRAM!
Sofie

Drakryttaren

Teet fick jag dela med sonen och tidningen fick jag lägga undan ett slag och högläsning av Drakryttaren blev det istället. En riktigt mysig morgon igår. Inte för att den var så pjåkig idag heller, långfrukost med nygjord musli.

Drakryttaren har vi nu läst färdigt och det var en riktigt bra bok, kan jag varmt rekommendera. Den hemska draken Nässelbrand är gjord av guld, fjäll som är iskalla. Sitt hjärta har han instängt i en kista i magen, en groda fick sätta sin skepnad i pant när alkemisten skapade den Gyllene. Till slut kommer sagofigurerna på hur de ska döda honom, efter många hundra års terroriserande. När han väl dör är det grön illaluktande ånga, rök som väller ur hans stora käftar med fula tänder och dålig andedräkt. Han har slavtagit olika sagofigurer att putsa hans pansar under alla år och emellanåt har han blänkt och skinit och jagat och dödat. Men till slut kom slutet. Och som i alla bra sagor slutade det lyckligt!

Nu är det inte så i verkliga livet, alltid. Även om det vore fint om de goda respektive de onda hamnade på rätt sida av staketet. Men det är inte de stora putsade drakarna med hjärtan inlåsta som är de egentliga bovarna. Bovarna är de som inte vågar äntra de goda drakarna - som Drakryttare och slåss för de goda och de små. Dem med hjärtan som bultar och lever och blöder och känner. Som visar att drakarna inte får hållas. Hur rädd man än är.

Sommarlov!

Nu har vi sommarlov allihop. Och den svenska sommaren är här, i år mer här, och svensk, och sommar, än någonsin förut kändes det som igår på avslutningen. Barnen sjöng Sommartider, Oh boy vilket väder och Here comes the sun. Inombords har vi sol och njuter av ledigheten även om det blir skönt när det väl är dags igen. Egentligen borde vi ha fest när vi ska börja terminen, för att det är så roligt att få börja igen. Konstigt, när man gifter sig är det inför det som komma skall men för övrigt festas det mest när något är slut, presterat, avklarat, färdigt.

Jag tror jag kryper ner under filten igen, duntäcket kanske jag ska ta fram igen. En kopp te, och senaste numret av Psykologtidningen. Inte en så dum lördagsmorgon.

Trevlig sommarhelg!
Sofie

Stå i centrum

För andra gången på kort tid har jag känt mindre tillfredsställelse i situationer där jag är enda person som pratar. Vill avsluta det så fort som möjligt. Vill inte att alla ska se och höra. Och vad är det jag gör just nu, bloggandes... Men det förvånade mig så att känna kanske inte olust men så i alla fall absolut inte lust i att alla tittar på mig och lyssnar på mig. Jag vill hellre prata med en person vid sidan av mig än tvärs över bordet.

Vad jag vill säga tror jag är hur fascinerad jag är över själviakttagandet! Medvetenhet med fingertopparna. Mer nyanserat och preciserat. Överhuvudtaget känslighet för hur det känns. Mer omedelbart de fina fina tonerna. Och ändå att hinna tänka de tankarna och hejda ett flöde.

God avslutningsfredag!
Kram
Sofie

Demokrati och klubbkorv

Röstade igår. Så klart. Tycker jag. Inte alla. Tydligen. Dålig uppslutning. För min del nästan grät jag när jag lämnat min röst och rösträknaren lagt den i lådan. Patetiskt sentimentalt kanske. Men jag tänker på alternativet, att inte få rösta. I Sverige förr: alls eller som kvinna. I världen: alls eller som kvinna. Tänker på dem som kämpar för sina liv för att få rösta. Som sätter liven till. Tvingas att rösta eller inte alls får.

På eftermiddagen var det dags för ideellt engagemang, i simklubbens avslutning med korvgrillning bl a. Vad kul det är att göra saker tillsammans. Hade jag varit ensam om att sätta upp tält och skruva ihop möbler och tända grillen och grilla korvarna och ta fram korvbröd och ta bort alla foliepluttar på ketchup- och senapsflaskorna hade jag stått där än. Men vi var många och det var så roligt. Och barnen badade fastän det var både vindigt och regningt och molnigt och uschligt.