I bröllopssammanhang, kanske mest på film, sägs att det är nu någon ska invända eller för alltid vara tyst. För det mesta är det tyst då, och sen också.
Men ibland slår det tydligen slint. Kanske har Kalle sett Lisa med Peter fastän Lisa borde varit hemma med Jonas. Ska då Kalle säga något till Lisa, OCH Jonas? Eller när ska det sägas, om det ska sägas? "Ville inte säga nåt"? Men senare går det bra då? Det är ren och skär sadism att i efterhand berätta om sånt som man visste men inte ville säga - av vad för skäl mer än feghet? Och att sedan säga det, som för att visa att jomen nu är det fritt fram att såra i efterhand. Bull. Visst kan det vara rädsla. Men ska vi bara våga när det inte är läskigt så är det inte att våga, då är det skvallertrams.
Säg nu eller tig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar