Vissa saker får man inte säga eller göra. Sedan att känna dem eller tänka dem kan ingen hindra.
Lika lite som någon kunnat hindra terroristen från att känna eller tänka lika lite kan jag stoppa mina känslor och tankar kring terroristen: Det var synd att det var sekunder på fel håll, att terroristen blev skjuten. Synd att man inte kan låsa in terroristen och slänga bort nyckeln. Dödsstraff är ett annat ord som svävat förbi. Jag tror inte denna terrorist går att "bota". Han kan aldrig NÅGONSIN släppas ut.
Jag är medveten om att man inte får säga eller skriva så här. Jag är också medveten om att det är starkt primitiva känslor och tankar hos mig och att jag kommer att lyfta mig i håret och ta mig samman.
Jag skulle också önska att slippa se bilder på terroristen, varje dag i tidningarna, en självbelåten massmördare. Vidare kommer jag aldrig att säga hans namn. Personen är en massmördare och terrorist och ska så benämnas. Han har visat att han inte är en av oss. Tycker jag. Sen kan rättegången visst vara helt öppen för att det inte ska bli hysch-hysch och förhärligande. Genom öppenhet kan vi alla få se att det inte finns någon mänsklighet och försoning i de förfärliga händelserna i fredags.
Jag vet också att jag i grund och botten har en stark övertygelse om att det finns gott i världen, att det mesta går att komma till rätta med - om man vill vill säga och det är kanske klon här - och jag tror inte på dödsstraff eftersom det vore att sänka sig till icke-mänsklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar