Lillfinger

Jag har stukat lillfingret och det känns jättelöjligt att skriva det, för att inte tala om hur det låter när jag säger det. Men det gör ont. En sådan liten del av kroppen som jag uppenbarligen använder mycket, jag blir påmind om den rackaren hela tiden. Men, jag kunde ha blivit av med lillfingret.

Drar jag det längre påminner det mig om känslan av att precis ha kommit undan med livet i behåll. När magen från början sa att nej, det här är inte rätt. När man precis ska till att "skriva på pappren" och drar sig ur och inser att det var allt tur det. När man sträckt ut lillfingret och någon vill ta hela handen och det inte blir en win-win-situation. Armarna är bedrägliga, de kan sträcka ut åt två håll och låta händerna hälsa åt två håll. Kroppsspråket sägs tala sant men jag undrar.

Det känns rätt bra att ha stukat lillfingret!

Virustider

Jag försökte förklara skillnaden mellan bakterier och virus för barnen häromdagen. Redan att förklara vad de respektive är för något var inte lätt.

Det finns mördarsniglar och mördarmaneter och nu det senaste mördarnyckelpigor, ja de var i alla fall aggressiva - vad kunde komma härnäst?

Kunde man dressera några av de vildsinta djuren att äta virus?

Här och nu

Först vill jag be om ursäkt för blogguppehållet. Just nu är det mycket. Det är kul, ibland tror man att ja, idag blir det en helt vanlig dag eller att den här månaden blir som den brukar. Häftiga November! Vad har väl månne December att bjuda på?

Jag pratade med en kompis häromdagen som sa gjuta olja på vågorna i något sammanhang varvid jag protesterade och förnumstigt sa att du vet väl vad det betyder och så drog jag förklaringen till vad gjuta olja på elden betyder. Det intressanta här är att jag hade lyssnat på vad personen verkligen sa och vad det betydde mer än själva orden. Hänger du med? Ibland kan någon säga en sak som är helt uppåt väggarna men ändå förstår man precis vad som menas därför att sammanhanget gör att man läser/lyssnar av rätt signaler.

Ett annat ord som jag läste om är dragplåster som enligt förklaringen ursprungligen betyder att dra ut var. Om man tänker att dragplåstret som fått dit publiken t ex är en väldigt bra stå upp-komiker kan man tänka sig att humorn lämnar kvar bara gott i publiken (inget var alltså). Krystat? Mmm.

Jag höll på att skriva att det är tur att jag har handordböcker. Tur för vem?! ;-)

Beach X

Nu har det varit mycket barndomsmatbord ett tag så nu ser jag framåt. I god tid före sommaren 2008 är det dags att ta itu med formen. För julen och våren och för nästa sommar. För alla år som komma skall.

Det är något mystiskt med bantningstips inför sommaren. Vilken fräschfaktor räknar du på inför sommaren? Om fyra veckor? Men herregud, då är det svält vi snackar om. Som man ändå tar igen med råge framför grillen och lådvinet. Om man kalkylerar på n antal fester och avvikelser från din optimala ideala diet blir det omöjligt. Ändå funkar lösnummerförsäljningen?

Det börjar redan vid barndomsmatbordet. Tänk på det, förälder. Men det är aldrig för sent. Att sluta vara uppgiven menar jag. Hela livet är resten av livet och att då ta tidigare livet som intäkt för hur det ska se ut gör att det det mesta blir omöjligt. Men som någon sa till mig en gång: om man vill något tillräckligt mycket blir det så. Så det så.

Sanning eller konsekvens?

tror jag det hette man lekte som barn. Det var en förtäckt pusslek om jag minns det hela rätt. Det var väl ingen som ville ha sanning utan bara klapp, kram eller kyss.

Vid ett tillfälle när jag hade hand om ett disciplinärende frågade jag en vän som är jurist om råd. Han frågade mig om jag trodde på personen som det rörde? Jag sa att det vet jag ju inte. Nej, så klart, men tror du på personen? Ja, svarade jag, jag tror på personen. Då så, då kan du gå vidare och titta på ärendet sakligt och reda i frågan. Utgångspunkten för mellanmänsklig kontakt är att man får ta ställning och känna efter vad man tror. Reaktionen är alltså den som styr aktion. Sanningen gjorde inte att ärendet blev utan konsekvens. Sanning med konsekvens kändes bra.

Konsekvens utan sanning hade varit trist. Sanning utan konsekvens också. Sanning utan konsekvens kanske ändå bättre?!

Förhandling

Enligt min ordbok betyder förhandla att "överlägga i syfte att utarbeta överenskommelse av kompromisstyp".

Sedan barndomens matbordssittningar har jag lärt att förhandlingar går ut på att båda parter ska mötas, att båda parter ska känna sig nöjda när man går från förhandlingsbordet, med en känsla av japp, det där blev riktigt bra!

Men ofta hör man om förhandlingar som strandat. Beror det på olika mycket vana av förhandlingar? Beror det på att det är fel personer som möts? Fel situationer? Fel ramar?

Läste i en tidning idag om par som inte är ense om att försöka få barn eller inte. Citat:

Om man inte är ense i barnfrågan blir det svårt att hålla förhållandet vid liv.
– Det finns inga kompromisser. Det går ju knappast att gå halva vägen var.

Men jag tror benhårt på att det för det mesta går att komma överens, om bara viljan finns. Eller är det bara i en perfekt värld, som per definition inte kan finnas?

Jag kan flyga

Sedan jag var mycket liten har jag flugit mycket. Redan som smååring alldeles själv... först med hjälp av att en vuxen parkerade mig på ett flygplan och jag vid ankomsten blev hämtad i flygplanet. Läskigt men mest spännande. Fast det är nog en efterhandskonstruktion, för mig var att flyga som att ta bussen. Jag minns, tror jag vid min första alldeles egna resa så ung som fem år gammal, att jag fick en röd lackväska att ha min biljett i. Den hade lång axelrem så att den kunde hänga på axeln. (Undrar om den inte hade dragkedja på toppen?) Jag var så stolt och den var jättefin! Jag kommer ihåg hur vi satt vid matbordet och mamma och pappa instruerade mig hur jag skulle ta mig fram på Kastrup. Jag repeterade och resan gick alldeles utmärkt. Kastrup är en madeleinekaka, mycket mer än en flygplats.

Jag kan fortfarande flyga. För att jag törs och vill. Men också för att jag vågar stå upp när det behövs. Sitta ner i båten (!) när det behövs. Våga stå för att jag är den jag är med gott samvete. Utan dåligt bagage blir man lättare. Att vara sann mot sig själv. Det låter något, men det känns gött att känna att det är så.

Behov

Vad har man vänner till?

Jo, för alla de goda stunderna men också i nöd. En vän är någon man kan prata med när man behöver, även när vännen är jättetrött eller stressad eller egentligen ska packa eller ska sova eller borde tentaläsa och ändå säger: mitt öra är ditt, min hjärna lånar jag till dig, mitt hjärta är öppet för att ta emot dina förtroenden.

Kram!
Sofie

Kallt om knäna

Jag fryser.
Det är kallt i Lund.

Varmt te.
Duntäcke.
God bok.
Kudde under huvudet.
Kudde på huvudet.
Släcka lampa.

Dystert eller positivt?

Om man ser livet som en enda lång problemlösningsprocess blir problem och konflikter inte så svårt och besvärligt utan något som alltid kommer att finnas - och man kan bara bli bättre på att hantera dem.

Min gullranka tycker inte om mig. Den tappar blad och ser hängig ut. Jag har haft den länge och den känns som en kär familjemedlem som tronar i köket. Den har faktiskt ett helt bord till sitt förfogande så det känns lite otacksamt att inte trivas. Kan gullrankor gå i ide? Den kanske tagit den skånska/lundensiska vintern på allvar och tonar ner sig i viloläge? Kanske väntar den på omplanteringsfebruari. För det har jag ju lärt att februari är den månad man planterar om och inte i någon annan månad. Varför kan jag inte rucka på det?

Det känns skönt att skriva om mitt gullranke"problem". Det finns mycket annat elände jag kunde ha blivit sorgsen av. Men jag ser fram emot att gullisen kommer att trivas igen till våren!