Igår hämtade jag äldste sonen vid skolan som snubblat och slagit upp knät. Värre än så var att han blivit puttad in i en stol så att han fick ett stort skrapsår på kinden, samtidigt som puttaren skrattade - och fortsatte stöka och bråka.
Idag blev jag inringd till skolan eftersom en av pojkarna blödde från huvudet efter att ha blivit slagen i huvudet. Idag var det yngste sonens tur, att bli slagen. Dock av en annan pojke. Ambulans och sju stygn var dagens skörd.
Jag är rädd för att gå upp ur sängen imorgon, men jag vet att jag måste.
För att visa att elakhet eller oförstånd och brist på en del och för mycket av annat aldrig någonsin får vinna. Att det alltid är rätt att säga ifrån! Att den som tar till våldet när orden tar slut aldrig får vinna. Oavsett skäl får aldrig fysiskt våld, hot om fysiskt våld eller psykiskt våld vinna. Aldrig.
Som vuxna har vi ansvar för att hjälpa de barn som inte kan hantera vanliga situationer på ett rimligt vis. Det är vi vuxna som visar vägen och sätter gränser. Och den som vågar säga ifrån och hävda sin integritet har aldrig fel. Utan våld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar