Nyår och nyår

Ritualer och traditioner ger harmoni och trygghet. Samtidigt är jag inte överdrivet förtjust i ritualer och traditioner. Nyår är ett sådant exempel. Årets festkväll! Vi skålar ut det gamla och vi skålar in det nya. Vi blickar bakåt och vi förväntar framåt. Nyår är en tydlig brytpunkt. För att ta itu med det nya efter att ha lagt det gamla bakom. Men det är också ansvarslöst med nyår, det är att göra det lätt för sig om det är en ritual utan eftertanke.

Det är inte alltid att det finns en kalendrisk nyårsafton. Ibland måste man finna sin egen brytpunkt vilket gör det svårare. Men när den egna "nyårsaftonen" kommer finns det ett ansvarstagande. Ansvar för att hat inte måste vara andra sidan av kärlek, att sorg är andra sidan av glädje men att sorgen kan vändas till glädje. Ansvar för att det man säger kan såra men skyddar en själv. Ansvar för att smärtan kommer att vändas i harmoni.

Låt 2008 bli ett år med ansvar, glädje, harmoni och mycket kärlek!

Serieskribent?

Läste i Sydis om bristen på ingenjörer och vad man kunde göra för att råda bot.
http://sydsvenskan.se/lund/article290297.ece
Ett förslag var att om man gjorde en tv-serie om ingenjörer kunde det påverka lusten att bli ingenjör. För så är det väl också med bonde-serien, att det har skapats ett romantiskt skimmer kring det hårda livet på landet?
Hur ser ett romantiskt skimmer ut när det handlar om ingenjörer? Hur sexigt kunde det bli?
För jag förstår inte riktigt. Jag har varit gift med en ingenjör (jodå, han var sexig så det är inte det) och jag har ännu inte riktigt förstått vad det är han gör eller vad han gjorde under studietiden. Ett pedagogiskt problem alltså? Men eftersom intelligens och kunskap är sexigt borde det inte vara ett problem. Eller är jag ensam om att bli grundligt uttråkad av flarniga programledare i tv och radio som inte har någon som helst substans eller skärpa. För att inte tala om bloggvärlden. (Här sitter jag och bloggar...) Och ändå är programledare ett drömyrke för många.
Vidare stod det att Mikael Persbrandt kunde spela i serien om ingenjörerna. Jag undrar om det är så klokt, jag är i ungefär samma ålder som han och tycker att han har passerat bäst-före. Hur skapas en ingenjörshype då?
Men, ändå, vad skulle en serie handla om? Det får du gärna kära läsare tipsa mig om så ska vi skriva den där serien ihop och så får vi lite ordning på söktrycket till ingenjörsutbildningarna!

God söndag på dig!

Minsta möjliga insats?

Det är kul att jobba. Det är roligt, det är stimulerande, det är utmanande. Nej, svarar någon då.
Det är lätt att säga om man har ett kul jobb, säger en annan då. Och så vidare. Jag läste precis en artikel om att hualigen, under 2008 ska det jobbas "extra".
http://sydsvenskan.se/sverige/article289842.ece

Jag är innerligt trött på all klagan om hur illa kalendern ser ut emellanåt! Jag är övertygad om att var och en har möjlighet att förhålla sig till sitt liv och sitt arbete. Visst, ser man då kalendern som ett hot och att det är förfärligt att behöva jobba blir det svårt. Om målet är att försöka komma undan så mycket det bara går blir en missad klämdag ett tungt, tungt ok.

Kan du välja? Om du vaknar imorgon bitti och frågar dig vad den dagen har att bjuda på? Vad kan jag göra idag, för mig själv och för andra?

Lyft blicken och se över din horisont och gläds åt vad du vill välja att glädjas åt.

Gul bil

Efter att ha kontrollerat många gånger är det alltså fastställt: i Halmstad finns det otroligt många gula bilar. Det betyder att det är påfallande lätt att leka gul bil i Halmstad. Samlas de i en stad för att de trivs i varandras sällskap och inte vill vara ensamma? Det är en trevlig förklaring. Det betyder att gula bilar är som folk är mest, det är trevligt att vara tillsammans och göra saker ihop. Och det behöver inte vara stora arrangemang, man parkerar helt enkelt nära en annan gul bil och så känner man sig lite hemma.

På juldagen var det äntligen dags för julmaten! Särskilt goda var sillarna som jag är så förtjust i. Och en liten snaps därtill. Nu har jag återgått till den återhållsamma dieten vilket är skönt. Kanske blir det dock någon liten utsvävning på nyårsafton.

God fortsättning! (Jag säger absolut inte "gott slut", det känns dystert att höra det uttrycket, som om någon dött ungefär.)

Barnplågeri

I samband med att vi klädde granen på lillejulafton lade vi julklapparna på mattan under den. På julaftons morgon sprang de ner och tittade på alla paket. Att inte röra dem betydde en centimeters avstånds granskning. När det sedan var dags för utdelning visste de precis var alla paket var. Är det taskigt att låta barnen gå och drägla över paketen en hel dag? På gränsen till riktigt taskigt? Eller är det spännande att gå och titta och sukta?

En enda gång har jag inte kunnat motstå frestelsen och jag tittade i förväg i ett paket som var till mig. Jag har aldrig gjort om det! Nog för att det var fint det blåa skrivbordsunderlägget som jag fick i 10-12 årsåldern men jag kunde aldrig njuta av det. Det fanns alltid en tanke på att jag hade lurat mig själv när jag såg det och skulle ha det som underlägg. För det var förstås osympatiskt handlat gentemot mina föräldrar att tjuvkika i paketet men allra mest lurade jag mig själv. (Ungefär som att fuska i patiens.) Att låtsas bli överraskad kändes himla surt och obehagligt. Att veta att jag hade fuskat i julklappsspelandet. För även om jag idag kan ana vad ett paket innehåller är det mysigt att gissa på galoscher eller paraplyer eller vad man nu har för föremål i familjen.

Matrapport: sill och julskinka till lunch igår och laxmousse på pumpernickel, och avokado till förrätt på kvällen; ankbröst med savoykålswok samt ytterligare en wok med sparris, morot, blekselleri, konjaksmarinerade russin, pinjenötter och lite mer till huvudrätt. Därefter orkade vi ingen efterrätt utan gick direkt på chokladen, kolan och klapparna.

God fortsättning!

God Jul!

I fredags slutade skolan vilket firades med lunch på glasscaféet, en trevlig tradition. På kvällen åt vi julkorv och potatismos och rödkål.
I lördags åt vi lamm och rotsaker och på kvällen hjortgryta.
Igår var det så dags för julbouillabaissen, en tradition som jag initierade 2002. Inte för att jag nånsin har ätit mycket julmat men för att ytterligare gå ifrån det allt för feta och tunga och söta är det en bra start på julen att på lillejulafton äta en mättande men ändå lätt middag och dricka ett gott vitt vin till. På kvällen provade vi i och för sig julskinkan med årets vörtskiva och ett glas belgiskt öl till. Men det fanns planerad plats för det.
Och så här fortsätter det. Jag återkommer med rapportering från den kulinariska högtiden som julen är för mig mycket mer än den religiösa. Jodå, barnen ska nog få någon julklapp också. Nu har vi kommit fram till att de inte tror på tomten. Fast på den utklädda tror jag, sa yngsta sonen. Det blir jul i år igen!

Alarik och tomten

Barnen vet att farfar är tomten och att han säger att han ska gå och lägga sig för att vila men sen smiter ut genom dörren och kommer tillbaka förklädd. Fast förra året sa de att sen kommer den riktiga tomten. I år råder en viss osäkerhet. Jo, det är ju farfar. Men? Nåt är det ju ändå som händer... på riktigt alltså.

För två och ett halvt år sedan när barnen var ute och seglade försvann Alarik. Allrabästanallen! Sedan dess tar de inte med bästanallen när de ska någonstans. Men allrabästanallen är det inte ändå, för Alarik är borta för alltid och nej, mamma, han har det inte bra. Jag har saknat honom hela tiden. Det är för sorgligt att möta denna sorg.

Och jag vet inte vad det är för bra med att han försvann. Om han inte har det bra hos sälarna, var är han då? Är havets botten bättre? Eller totalt upplöst?

Är det så med vissa förluster, att de inte går över någonsin, på riktigt allra längst inne?

Mammografi

Imorgon bitti ska jag på mammografi. Det känns bra att ha blivit över 40 och alltså trillat in i rullorna för damer i medelåldern med ökad risk som därför behöver screenas med jämna mellanrum.

Om jag lägger ett genusperspektiv på den undersökningen tror jag faktiskt inte att någon man hade gått med att ha det så. Det finns fler exempel på "intressanta" undersökningsmetoder för kvinnor; har du varit med om att mäta ditt bäcken, inför en förlossning, vet du vad jag pratar om!

Nu måste jag sova fem kvart i timmen för att vara utvilad och harmonisk inför det som för mig egentligen skulle må bra av att vara med om i något åtminstone milt drogat tillstånd. Men så är vi olika och jag sannolikt rejält pjåskig.

Julbalans?

Idag var jag på stan och köpte en tomtedress till sonen, som fortfarande vill ha sådan på jul! Det var mycket folk på stan och alla hade påsar med klappar i händerna. Nå, inte alla. En del vinglade eller satt på parkbänkar och småhojtade. Spriten i kroppen kanske gör att de inte fryser? Som härommorgonen, hade de hunnit få i sig tillräckligt med sprit för att inte frysa? Vad är det för samhälle när så många av oss planerar överdådigt för jul och andra har en parkbänk att gå till?

Jag har försökt att ge bort frukt till en som tiggde pengar för det var vad jag på mig den gången men det verkade personen inte vilja ha. Då visste jag inte vad jag skulle göra. Ibland undrar jag om det är lika bra att ge sprit på direkten, för värmens skull då?

2007 - 2008

Två veckor kvar. En vecka när vi ska vara stressade och en vecka när vi inte ska vara det. På och av. Så är det bestämt.

Nu jagar vi livet ur oss för att sedan tindra med ögonen och inte låtsas om att Norén travar förbi allt som oftast utanför fönstret, ja, ända in i vardagsrummet, köket, sängkammaren till och med.

På julen är vi lyckliga, det är bara så. Även om vi egentligen hade behövt en veckas charter för att försöka att inte tänka på något alls. Även om vi har ont i magen. Även om vi är på väg att skiljas. Även om arbetet ska påbörjas alldeles för snart igen.

Ännu strävar vi framåt mot lyckans högtid, familjens högsäte, traditionsmodern. Ännu sliter vi och tänker att, ja, i jul blir det skönt!


Lästips: I år blir det nog bättre av Maeve Binchy. Den handlar om julen ;-)