Det sägs att verkligheten överträffar dikten. Men ofta är sanningen så enkel och odramatisk att ingen verkar vilja tro på något annat än det rykte som blåser upp. Något som är lagom småtrist och enkelt vill ingen vilja höra om?
Ta t ex schenströmskan. (Jag vill inte kalla det en affär, det känns som att det ska vara i nivå med watergateskandalen för att få kallas affär. Och inte heller en kärleksaffär kan det ha varit.) Om jag varit Schenström så hade jag kanske tänkt att ja, Anders, vi kan gå ut och ta ett glas vin. (Hur lätt blir inte ett glas några stycken?!) Och så blev det några till. Och sen så pussades Anders och jag. Och sen var vi så fulla att vi tog taxi hem. (Var det hem till mig var vi i alla fall för fulla för att göra något annat än att sova.) Att jag sen hade jouren behövde jag inte ens tänka på, för det är ju så osannolikt att det skulle inträffa en tsunami igen, jag menar inte skulle Harrisburg inträffa två gånger? Förresten har det ju inte ens hänt, väl? I brist på tsunami fick vintsunamin bli nyhet. Tänk om nästa fråga statsministern ska ställa till tillträdande ministrar och tjänstemän blir: har du varit full någon gång och tänker du dricka ett glas under din tid här hos oss? Svår rekryteringsbas i moderatleden, för det vet varenda muf:are att det var i muf man lärde sig att festa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar