Och där kom den gamla mögliga pinnen...

Talade om negativa spiraler, trista tankar, destruktivt förhållningssätt igår. Hur dessa kan äta en person. Hur man kan bli bitter. Hur lätt det är att hamna i en offerposition. Talade vidare om hur man kan ta sig ur sånt elände. Om man tänker att där kom den där tanken och där försvann den igen kanske det är lättare att möta eländet.

Samtalet slutade med att vi kom fram till att man kan föreställa sig stå vid en bro och titta uppströms och se en gammal möglig pinne komma glidande i vattnet, med en massa tråkigheter i möglet och pinnen kanske inte är så fräsch heller. När pinnen åker in under bron vänder man sig om och tittar ner nedströms och tänker som så att ja, där åker den där gamla mögliga pinnen vidare.

Tack S för att du är så klok.

Water under the bridge.

Pinnarna tar aldrig slut men det gör inte vattnet heller.

Tjoff, tjoff, tjoff!

Jag gillar min välfyllda kalender. Det är mycket som står där. Därför är det mycket som jag kan sätta ringar runt när jag är färdig med det. Att sätta ringar runt är bättre än att stryka att något är gjort. Det är något fint med ringar. Och det gjorda finns kvar som något som är gjort. Inte borta, som när jag förut strök över det gjorda.

Det är gott när jag kan göra många saker och sätta en massa ringar. För det betyder inte bara det rent formella, att jag sätter en ring, det betyder att jag får saker gjorda som innebär att jag lärt mig något, fått något besked, gett någon ett besked, kommit till klarhet, kanske till och med kommit till någon slags insikt. Det är inte dumt det!