torsdag 22 december 2011

Tå-bakelse, nån?

Tredje och avslutande kommentaren om mitt somatiska status: tånagel av - check. Sanna mina ord är det nog nu med nytt och fräscht denna vecka. Och vuxenpoäng. För dit får veckans upplevelser nog räknas. Nu har jag fått nog av medelålder, nu struntar jag i det. Just go girl!

Jag undrar också om det är vuxenpoäng på napoleonbakelser, eller t o m tantpoäng? Mer viktigt ändå: hur äter man napoleonbakelser snyggt? Med bara sked. Har nån nånsin sett det? Inte bara hört om det.

Napoleonbakelse kallas i Nederländerna för t(omp)oe(s) och därifrån kan ett nytt svenskt namn på bakelsen myntas - tåbakelse. Sådärja, då var det klart.

God lillejuleafton imorgon!
Sofie

onsdag 21 december 2011

Knaperi, knaperi, knapra

Vem är det som knaprar i mitt hus?

Tittut, här är jag. Medicinen som ska göra mig pigg igen vilar i min mage, den första pillan. Kanske blir det jul i år i alla fall? Bara jag slipper knapra på nageln jag ska dra imorgon.

Så har alltså medelåldern slagit till. Å andra sidan kanske det är så att så fort det somatiska medelålderskrämpandet lagt sig så kommer jag att känna mig som mina 32,5 år igen? Japp, det tror jag benhårt på!

Jag hoppas att du får en riktigt fin lillelördag, några dagar före julafton, kanske med glöggdoft och bakning, möjligen lite kokning och inläggning. Själv ska jag slå in några paket. Ikväll.

Vem vet: kanske ställer jag in julen nästa år? Nu har jag firat så många gånger (32!) att jag vet hur det går till. Kanhända kunde jag göra något gott nästa jul? Jobba? Det blir något att fundera på under kommande julhelg.

Stor kram
Sofie

måndag 19 december 2011

Fåfängans marknad

När jag satte den här rubriken tänkte jag på en diskussion som hade föregått när jag inte hade varit närvarande om hur gammal var jag nu egentligen, så förbryllande att jag kan verka vara allt mellan 25 och 40. *Tackar och bockar* :-)

Idag känner jag mig mer åldrande. Med minus en tand i munnen blir det lätt lite tandlösa gummors föreningskänsla. Sen kan det nog visst det vara så att jag kommer att klättra uppåt på skalan över Hur min kropp har det (se tidigare inlägg om dansk skala för välbefinnande) och kanske faktiskt bli av med huvudvärk, ansiktsvärk och tandvärk. Ja, nu får det räcka med ojande och somatiserande.

Som berg-och-dalbana. Ena dagen si och andra dagen så. Men - nu stiger valutan och dessutom går vi mot ljusare tider så strax!

Jag tror på en god och fräsch jul. Och ett nytt år står strax för dörren: jag undrar om inte 2012 kan bli rätt så schysst?!

Stor kram
Sofie

söndag 27 november 2011

Lingon, psykologer, advent

Såg Hur många lingon finns det i världen och blev både glad och ledsen. Glad för att det var en riktigt bra film men ledsen för att det finns fördomar och föreställningar om människor.

Såg också senaste Skavlan och "dyra psykologer" nämndes flera gånger, liksom att psykologen satt gränser för att skydda en patients hälsa och att patienten följde rekommendationen. Visst vill jag hellre vara den bra psykologen än den dyra men jag kan mycket väl tänka mig att vara både och. :-) Riktigt bra reklam för psykologer var det hursomhelst, psykologer ska ha betalt och psykologer kan man lita på. Och nej, bättre yrke kan jag inte tänka mig!

Imorse när jag vaknade lyste mina adventsstjärnor i fönstren, advent är här även om det känns lite underligt eftersom att det är höstigt, höstigt ute och inte alls som att vintern skulle vara i antågande och julen, julen ska ju vara vit.

God första advent!
Sofie

lördag 12 november 2011

Från ingenting till någonting

Ligger i sängen, har varit vaken ett par timmar, druckit ett par koppar kaffe, läst några tidningar, kollat på Danne & Bleckan. Se det!!!

Annars då?

Imorgon blir det full gas igen. Ska ha med jackorna till stationen, imorse var det bara 3 grader...

Har läst på hur Bolt ska få sitt vatten inför i vinter. Mapa hade ett förslag med en flaskstrumpa, kanske är rätt sätt. Man skulle lätt kunna tro (jag tänkte nog inte alls) att en 1,5 kg:s kanin tjaa, hur svårt kan det vara. Nej, och så svårt är det väl heller inte men en hel del pyssel och planering. Rätt kul också! (Föregående mening var ett så kallat understatement, han är ju världens goaste och gulligaste och coolaste kanin!)

Ha nu en fin helg!
Kramen
Sofie

lördag 29 oktober 2011

Vinlunch

Vinlunch är ett oslagbart koncept. Framförallt är det väldans trevligt. Mycket trevligt idag, kära vänner!

Så är det också något provocerande med vinlunch, jag hör det gång på gång. Och det kan man fundera över. Varför är det så? Hur kommer det sig att det är "konstigt" att dricka vin till lunch, kanske till och med bli berusad framåt två-tre-draget? Salongsberusning framåt 21-tiden är inte samma sak. Eller?

Dekadens. Kanske är det dekadent att dricka alkohol när det är ljust ute? Bör man arbeta dagtid? Tänk om grannen skulle ringa på och fråga om nåt?

För min del tänker jag vara pigg som en mört imorgon bitti!

Fortsatt god helg,
Sofie

fredag 7 oktober 2011

Vilken vecka!

Inledde starkt på måndag morgon med att nästan missa bussen... Men jag hann i tid till första dagen på praktiken. Numera titulerar jag mig kandidat (inte student och absolut inte praktikant). Det har varit många människor, möten, rutiner, larm, koder, nycklar inte minst. Jag har också fått ta del av pendlarkulturen med att springa efter tåg och buss. Och åka med vaktmästaren J (tack!) som var nere i byn på sin brödhämtartur (ännu har jag dock inte fått halvligga i bagagen omgiven av det nybakade brödet men det lär komma med tanke på Skånetrafiken). Veckan avslutades med att jag flyttade till ett annat rum där jag har vattnat blommorna och tittat på Ringsjön. Och så klart, lite mer Skånetrafiken: tåget hade inga batterier kvar när vi kom till Stångby varpå jag klev av. Frågade en annan resenär som gjort detsamma om jag fick lifta till Lund och det fick jag ju. Men så kom en buss, men det var visst ingen ersättningsbuss utan en glad chaufför som hämtade upp lite folk på väg till garaget och släppte av oss i Nöbbelöv på 3:ans hållplats. Mycket bättre än så kunde det ju inte bli eftersom just 3:an stannar utanför dörren hemma hos mig.
Nu är jag liksom du värda en solig helg!
Kram
Sofie

torsdag 29 september 2011

Tre dagar ledigt

Hemtentan är inskickad. Böckerna ska lämnas på biblo. Nya böcker ska hämtas, några är på ingång. Bröd ska bakas. Gräset klippas. Glasögon hämtas. Kläderna strykas. Vinet drickas (you wish - naj naj, inte med den här hostan). Idag de sista övningarna på institutionen på länge. Ty

på måndag börjar praktiken. Psykologkandidat Hammer till er tjänst.

Men först en go kram, och en trevlig helg!
Sofie

måndag 19 september 2011

Vem som kastar av vem

I Sydis går att läsa om en pojke som blivit avkastad från ett tåg. I förra veckan blev en tågvärd nästan avkastad.

Är det någon slags "kast med liten person", kasta först som sist, kastar bäst som sist, betalar men kan inte visa, kräver att visa någon som har betalat, kräver att visa någon som inte har betalat? Den som är argast eller starkast eller har mest makt har rätt att kasta av någon från ett tåg? Är det mer rätt att kasta av ett barn? Är det mer rätt att kasta av en anställd? Är det mer eller mindre rätt att kasta av någon från ett stillastående tåg eller ett körande tåg? Hur kommer det sig att avkast blev en "bra" sanktion? Finns det några möjligheter att komma till rätta med att man bör betala när man åker tåg? Finns det några möjligheter att hitta ett rimligt sätt att vara tillsammans med andra?

Kan vi komma överens om att kasta av personer från tåget är något vi inte gör?

söndag 18 september 2011

En ny riksdag

Läser på Svt.se om Sifos senaste mätning. Det är inte många partier som ligger långt från spärren, eller jättelångt.

Hur skulle det se ut med tre partier i riksdagen: moderaterna, socialdemokraterna och miljöpartiet?!?

tisdag 13 september 2011

Hvordan min krop har det?!

På en skala från ett till tio. Fastän det egentligen ska vara 0-10 enligt dagens föreläsare. 0 heter zero på franska påminner sonen mig dagligen.

Av mina goa vänner har jag nu fått det perfekta redskapet för mig att undersöka min dagsform, eller varför inte flera gånger per föreläsning när det faller sig lämpligen: ett vyskalkort med frågan Hvordan har din krop det?
1 kaput
2 ubrugelig
3 jammerlig
4 utilregnelig
5 skidt
6 gör nas
7 öm
8 ok
9 tilfreds
10 glad

PS. Appliceras gärna med fördel på fenomenet huvud(värk).

lördag 10 september 2011

Leka för att leka

Läser i Forskning och Framsteg att vi kanske inte alls leker för att förbereda oss för vuxenlivet utan leker just för att leka. Också djuren verka leka i vuxen ålder. Tydligen för att det är så lekfullt att leka. Och jag kan bara hålla med. Vad är väl roligare än att leka?

Men inte för att "leken är barnets arbete" som en del säger som verkar ha svårt med att man kan göra något bara för att det är roligt. Den kommentaren kanske vi kan slippa, som en slags duktighetsribba för vad man får företa sig.

Definition lek: aktiv verksamhet som bedrivs endast i nöjessyfte. Men om något känns som en lek, går som en dans, en arbetsuppgift t ex? Kanske är det en optimal lyx som inte alltid går att uppnå, tänk om man hade kunnat ha det så på jobbet. Eller kanske man kan det om man väljer att försöka se det så? Om man försöker betrakta också städning och diskning och tvättning som en lek kanske det blir riktigt roligt?

Jag ska nog leka vid diskbaljan senare idag!:-)

söndag 28 augusti 2011

Träning. Kläder. Film.

Det är aldrig för sent att göra nya saker. Till exempel att läsa en utbildning till psykolog. Eller återuppta gamla intressen, träning och kläder. Häromdagen tänkte jag att jag har sett väldigt lite film. Ja, då ska det bli ett av höstens intressen, hobbyer. Sagt och gjort, hyrt tre filmer (och tre till pojkarna) och blev lite ledsen när solen sken igår morse. Men det går att lita på regnandet denna sommar.:-) Igår hann jag med motion, rensa klädkammaren på kläder och se Susanne Biers Hämnden och filmen om Waris Dirie En blomma i Afrikas öken. Jag kan varmt rekommendera båda två. Inte för att det är några lättsmälta filmer utan just för att det inte är några lättsmälta filmer.

lördag 27 augusti 2011

Ostsmörgåsens väg

Bläddrar i barnens NO-böcker, fysik, kemi, biologi. Moderna böcker, med intressant upplägg, verkar pedagogiska och stimulerande. Rubriken Ostsmörgåsens väg (om matsmältning) piggar upp men är inte barnslig utan intresseväckande.

Men, när jag kommer till kapitlet Sex blir det ändå lite trist. Jo, det är bra infallsvinklar, känslor och lust tas upp. Sex är nåt att njuta av och det finns en liten ordlista med sex, bisexuell, heterosexuell, homosexuell, mun-, vaginal-, anal-, gruppsex och onani. Och en faktaruta om hur djur gör med en underrubrik "Inte alltid hane och hona". Jaha, då fick jag veta att till och med djur har homosex. Ständigt dessa förklaringar, "för det är väl ändå lite konstigt, eller?" Vidare till avsnittet med Könsorganen: mannens och kvinnans könsorgan och lite svårigheter och smärta. Och så bilderna då, från sidan och framifrån, två för män, två för kvinnor, tecknat med tydliga förklaringar på olika delar. Plus, en teckning av ett sköte - kvinna som ligger med särade ben och spretar med underlivet. Jag kan inte se motsvarande bild av en penis med förhuden tillbakadragen. Vidare handlar faktarutan om omskärelse om omskärelse av män, av religiösa eller hygienskäl. Så långt hade Natur och Kultur kommit med sin bok i Biologi för grundskolans senare del.

torsdag 25 augusti 2011

Regn = ris?

Jag minns några dagar denna sommar det inte regnat. Jo, det är sant. I helgen satt vi några stycken och fikade i trädgården, filtarna kom fram, solstolarna/liggstolarna kom fram, brickan med kaffe och nybakade sockerkaksmuffins modell normalstora (alltså inte stora som till en hel familj, familjemuffins kanske man skulle kunna kalla dem analogt med familjepizza) och det kändes som sommar.

Kanske skulle jag odla ris? Det mesta andra ruttnar bort. Nej, inte ogräset men det frodas i gengäld. I och för sig äter jag inte (mycket) ris. Men för att det skulle gå att odla ris?!

Så var det idag dags att arbeta sista passet för sommaren. Vara ledig några dagar och sedan drar det igång. Termin sex, helt galet.

Ha en riktigt fin sista augustihelg, kram!

fredag 12 augusti 2011

Vinlunch

Vinlunch med goda väninnan idag. Helt klart ett juste koncept. :-) En gammal tradition som fått nystart. Det lär inte dröja länge.

Mycket folk på stan också, det märks att det börjar dra ihop sig. Semestrarna är förbi, terminen på gång, studenter på ingång. Myllrigt.

Gerdahallen börjar också fyllas. Riktigt gött att komma igång. Kan det hålla i sig?

Månne är solen på ingång också. Det har i alla fall inte regnat idag...

Jag undrar om det inte kommer att bli en sjusärdeles höst!?!

Stora kramen!
Sofie

torsdag 11 augusti 2011

Boktips x 3

Svensk sommar har många sidor. Och fördelar. Regnet är till för att hinna läsa böcker.
Några av mina denna sommar:

Blunddockan av Jeffery Deaver. Inte särskilt bra, väldigt amerikanskt många ord, men en del intressanta skildringar av hur en psykopat tänker. Ger skumläsningen sitt ansikte.

Välgörarna. Den motvillige journalisten av Nuri Kino och Jenny Nordberg. En bra bok som jag rekommenderar. Intressant för att den belyser en sekt (psykopat?) och mediavärlden och svenskassyrier. Rolig, bitig, spännande. Läs den!

Psykosomatik av Jennifer Bullington. Inte så välskriven och bitvis krångligt skriven. Innehåller dock intressant vinkling på det kliniska arbetet, ett psykosomatiskt förhållningssätt.

Må regnet förgylla tiden en tid till. Fast i och för sig börjar skolan på onsdag och då kommer solen igen!

torsdag 28 juli 2011

Det man inte får säga

Vissa saker får man inte säga eller göra. Sedan att känna dem eller tänka dem kan ingen hindra.

Lika lite som någon kunnat hindra terroristen från att känna eller tänka lika lite kan jag stoppa mina känslor och tankar kring terroristen: Det var synd att det var sekunder på fel håll, att terroristen blev skjuten. Synd att man inte kan låsa in terroristen och slänga bort nyckeln. Dödsstraff är ett annat ord som svävat förbi. Jag tror inte denna terrorist går att "bota". Han kan aldrig NÅGONSIN släppas ut.

Jag är medveten om att man inte får säga eller skriva så här. Jag är också medveten om att det är starkt primitiva känslor och tankar hos mig och att jag kommer att lyfta mig i håret och ta mig samman.

Jag skulle också önska att slippa se bilder på terroristen, varje dag i tidningarna, en självbelåten massmördare. Vidare kommer jag aldrig att säga hans namn. Personen är en massmördare och terrorist och ska så benämnas. Han har visat att han inte är en av oss. Tycker jag. Sen kan rättegången visst vara helt öppen för att det inte ska bli hysch-hysch och förhärligande. Genom öppenhet kan vi alla få se att det inte finns någon mänsklighet och försoning i de förfärliga händelserna i fredags.

Jag vet också att jag i grund och botten har en stark övertygelse om att det finns gott i världen, att det mesta går att komma till rätta med - om man vill vill säga och det är kanske klon här - och jag tror inte på dödsstraff eftersom det vore att sänka sig till icke-mänsklighet.

Jag vill bara vara i Norge

Jag vill vara i Norge. För att göra någon nytta. Hjälpa till. Något som spelar roll.

I några år har jag tänkt på att vara med i frivilliga resursgruppen. Att jag vill ansluta mig till en katastrofberedskap. Att jag vill kunna vara beredd att möta ett behov som uppstår. Tänka kom jag inte så långt med. Nu är det dags att visa med beteende.

måndag 25 juli 2011

Säg ja!

I torsdags började jag skriva på ett blogginlägg men var tvungen att bryta. Stödord som jag har kvar är: våga säga nej? våga säga ja! och: vi kuvar genom att göra gott. För stunden kan jag inte minnas vad jag tänkte då men jag ser att de orden passar bra efter de förfärliga händelserna i Norge. Ja, säg ja till det positiva, våga göra gott!

Att helgen också var Family Weekend med CISV känns särskilt bra med tanke på Norge. Fyra tillresta barn besökte oss under två dygn och vi fick bjuda på lite av det svenska, och svenskt sommarregn också jajamän :-), och utbyta kulturella erfarenheter, lära känna varandra som kom från olika delar i världen, prova sill och filmjölk, köttbullar och lördagsgodis; prata om hur det är här och hur det är där, där och här. Building global friendship med CISV.

onsdag 20 juli 2011

Vilken sommar!

Som sagt har halva "sommarlovet" gått. Det är lov, från studierna. Men så är det ju så mycket som händer på sommaren. Inte minst sommarjobbet. Kan väl bara sammanfatta det med att det är lärorikt! Intressant hur mycket som kan hända på jobbet. Allt som jag lär mig om människor, grupper, sammanhang, arbetsplatser, situationer. Ja, inte alltid så lätt. Men vilken grej, att få lov att vara med om att livet ser ut som det gör. Som det ju alltid gör fast just nu ser det ut väldigt mycket. :-)

Och i helgen kommer CISV-barnen! Huset fullt ska det bli och roligt!

Jag hoppas att du har en bra sommar!

Kramen
Sofie

lördag 16 juli 2011

Halvt halv, halv

Idag har halva juli gått. Jag är sedan tidigare halv psykolog. Också halva detta sommarlov har gått. Alltså har jag halva detta sommarlov kvar och det känns mycket eftersom det är evigheter sedan terminen slutade. Detta mitt tredje sommarlov och halva tiden mängd sommarlov kvar.

När jag nu har skrivit halv så här många gånger börjar jag undra vad halv är för ord, det ser ju inte klokt ut men det är ett riktigt ord. Alla ord är förvisso riktiga, kanske mindre vanliga en del bara om man till nöds skulle hitta på egna, a la Pippi. Nya ord är roligt och kan vara bra och ligga fint i munnen. Hellre det än bara svordomar eller svengelska. Det är visst det ord det också som behövs, men kanske inte hela tiden...

Fortsatt glad sommar! Jag undrar om det inte är badväder idag :-)

fredag 1 juli 2011

Vem har läst rapporten?

Svenskt Näringslivs rapport har skakat om. Och det kan låta lite illa, att ja en sådan rapport bevisar att humaniora behövs och att jahadå, rapportförfattarna borde verkligen läsa humaniora. Men att säga så kanske är lika okunnigt? Vad står det egentligen i rapporten?

Så har det kommit ett ställningskrig: vem har mest rätt och är det nån som är kränkt och hur kunde man tänka så dumt och raljerande krönikor (här är en till exempel) och debatt och facebook-grupper.

Jag har inte läst rapporten. Jag har god lust att göra det. För jag vill veta vad som sägs.

Så här tänker jag: vi har ett högskole- och universitetsutbildningssystem. Vi har ett finansieringssystem. Dessa hänger ihop. Jag antar att de utbildningar och kurser som erbjuds är vetenskapliga, bygger på forskning, erbjuder analytisk utbildning.

Om någon väljer att läsa fristående kurser i de sex år som vårt finansieringssystem erbjuder, är ett val. Kanske är det ovanligt att läsa sex år Harry Potter eller svampkunskap (varför just nu dessa kurser ska vara nidbilderna? Läsa bör man annars dör man och svamp kan vara både dödligt giftig och rysligt god) men å andra sidan är det väl en unik utbildning som kanske ger precis just det jobb som den sökande respektive företaget vill ha/behöver.

Om någon väljer att läsa en yrkesutbildning i sex år, ett annat val. Och att bredda sin utbildning är något som sker inom de flesta sammanhållna utbildningarna: samhällsperspektiv, miljö, teknik, samhälle, innovation, tvärkunskaper osv.

Sedan styr marknaden och antingen får man jobb eller inte. Och får man inte jobb för precis det man läst får man väl söka ett annat jobb.

Är Svenskt Näringsliv för eller mot marknadsekonomi? Men det är nog en vidare fråga.

tisdag 28 juni 2011

Moderna resonemangsäktenskap?

Läser igen i Prinsessan och grodan om hur man förr hade resonemangsäktenskap och numera bygger relationer på förälskelse. Vad man tycker är bäst är nog en smakfråga.

Är nätdejtningen en modern form av resonemangsäktenskap? Mötena bygger på att man presenterar sig som man eller kvinna, om man är intresserad av män eller kvinnor eller båda, sitt civilstånd (även om det verkar finnas en hel del moralisk luftighet kring detta), hur lång man är, vikt, träningsstatus, rökning, barn, husdjur, ekonomi, boendeform osv. Sen ska man mötas och se om man kan hitta kärlek i detta. För att allt det praktiska är ju klappat och klart och så finns hoppet om att det ska gnistra till. Eller så tar man vad man kan få, och hoppas på det bästa. Om man gillar detta är nog en smakfråga.

lördag 18 juni 2011

Känna, tycka, måsta, vilja

Jag känner. Rätt grundläggande. Men ändå, jag känner. Känner mitt. Känna igen känslan. Eller nytt.

Jag tycker något. Åsikterna är mina.

Mina känslor, mina tankar. Tillhör mig. Inte någon annans.

Agera på känsla och tanke? Bara om jag vill. Om jag vet vad jag vill. Nu kan det bli knepigt.

Känslor och tankar kan röra ihop sig. Bli till måsta.

Det skulle inte behöva vara svårare än att vad som är mitt är mitt och ditt det är ditt.

fredag 17 juni 2011

Nätdejta?

Nätdejting är ett alternativ som jag borde prova, har jag hört. Men det har jag gjort, som jag också redogjort på denna blogg, och gillade det inte. Kanske var jag inte tillräckligt grundlig i mitt försök men nej, det är inte min grej.

Visst kan det väl finnas fördelar om alla är singlar som alla vet att nu ska här dejtas för att det ska bli till en relation eller möjligen, men helst inte, "bara" en vänskapsrelation. Men så är det ju alla dem som inte alls är singlar eller ute efter en seriös relation eller inte alls ser en människa utan bara sex för att inte tala om dem som vill piffa till sin relation antingen genom en sidanomhistoria eller trekant och gud vet allt jag har läst om. Intressant som studie, okej.

Jag tänker också på den mängd tid som går åt till att försöka skriva för att bli förstådd, förstå vad som skrivs, läsa mellan raderna, förstå vem som kan skriva så att det som skrivs är vad som försöker sägas. Jag tänker på den tid som man kan tillbringa framför datorn för att försöka skapa relationer i verkliga livet. (Nu kanske du tänker att ja men bloggandet då, är inte det just en virtuell relation? Jo, kanske jag svarar då, men bloggandet ger mig något!)

Hellre går jag på kvällskurs, tränar på Gerda, engagerar mig i barnens föreningsliv, jobbar extra, läser en bok, hänger på universitetet, går ut med hunden. Samtidigt som jag möter andra människor har jag trevligt, förkovrar jag mig, rör på kroppen. Skulle jag då råka ramla över en trevlig singel, fine, men då har jag åtminstone GJORT saker och inte sorterat framför en datorskärm och sedan på eventuella fika, efter fika, efter fika som i de flesta fall inte haft mening.

Och, jag är rätt förtjust i min singeltillvaro. Men visst, come on, motbevisa mig gärna.

tisdag 14 juni 2011

Danskt gemyt, och så

Världens lyckligaste folk. En bok om Danmark av Lena Sundström har jag nu läst färdigt, under äppelträden i sällskap av Jensen och betande Bolt. Den var tankeväckande och den är en syn lite grann in under huden på de danska bajerdrickande och rökande glada goa danskarna, bilden som håller på att förändras. Att hjälpa en svensk till båten var poppis när jag var liten. Nu är det andra tongångar. Något som vi kan fundera på med vår nya besättning i riksdagen. Sen kan jag tycka att Lena Sundström hade gjort boken en större tjänst genom att enbart hålla sig till danska förhållanden, inte knäppa läsaren på näsan om jämförelser med svenska förhållanden, många läsare kan tänka själva. Och en annan brist är att hon tycker, har åsikter, värderar vilket är synd tycker jag. Undertiteln är En bok om Danmark. Boken hade varit lättare att fullt ut trovärdigt acceptera om hon beskrivit Danmark och inte haft åsikter, inte låtit sin politik lysa igenom. Beskriva, ja, men värdera kan läsare göra själva. Då kanske det blir lättare för läsare ur olika läger att ta till sig det viktiga om hur vi förhåller oss. DOCK: jag tycker verkligen att boken är läsvärd och den är intressant på många sätt. Inte minst hur det som sker i det lilla får så stor betydelse och som jag tänker att allt står för nåt, det finns inget som heter oskyldigt jag menade inte så men... i vad som sägs i förbifarten och vad som inte sägs kan vi förstå mycket om våra rädslor och fördomar. Jag vill avsluta med ett citat, från sidan 290: "Att man bara skall komma överens om att man inte behöver vara överens." Det vore kanske en början på ett humanistiskt och humant samhälle.

fredag 3 juni 2011

Prinsessan och grodan

Lästips: av Hanne Holstrup "Prinsessan och Grodan". På danska Kaereste-billeder vilket tycks mig klockrent, och vackert: bilden av den andra - och dig själv (min tolkning). Jag tror att jag läste den för länge sedan men den känns ny, berör där jag är. Välskriven, mer de första delarna. Undantaget som bekräftar regeln när det gäller "självhjälpslitteratur".

Undertiteln är Om kärlek, parförhållanden och utveckling. Exemplen är parförhållanden men jag tänker att den har mycket att säga allmänmänskligt. Jag kan hitta mig själv i alla de olika karaktärerna som hon beskriver.:-) Jag gillar också att hon lyckas förklara psykologisk teori på ett lätt sätt och inte patologiserar som psykologer lätt gör.

På sidan 20 står: "Kärleken är oumbärlig. Alla behöver den. Det är varken sentimentalitet eller romantisk barnslighet när vi ger den så stor betydelse. Den upphäver vår existentiella ensamhet och den konfronterar oss med den. Den ger oss möjlighet att vara helt och hållet dem vi är och samtidigt möta den andra som hon/han är. Och det mötet skänker mening."

torsdag 2 juni 2011

En linjal i underlivet

Det blir inget kjoltvång i badminton. Än. Saken ska utredas. Vad är det som ska utredas undrar jag? Nog för att jag förstår att tanken är att sporten vill dra fler tittare till kvinnlig badminton för det är vad som anges som skäl. Men hur tänkte man kan jag inte låta bli att undra liksom flera med mig. Vad är det för tankar som gör att just kvinnor ska använda sina kroppar så? Jag har kanske inte följt debatten tillräckligt väl men ska män också ha klädkod för tittarsiffror? Tajtare shorts? Kjol också? Varför inte dra till med stringtrosor och push-up-bh när man ändå är i farten?

Som om man skulle mäta kvinnors bäcken med linjal, rätt upp bara. Fast det är ju inte heller ett påhitt.

tisdag 31 maj 2011

En halv psykolog

På att-göra-listan: psykologutbildning. En styck halv: check.

Nu väntar ett långt sommarlov. Som jag längtat. Nu ska jag göra allt det där som legat på ritbordet. Lite matt blir jag allt. Men vad skönt att få göra annat än att gå i "skolan" som många kallar det universitet som i alla fall jag säger. Bara en sån sak som att städa arbetsrummet, görkul. Men fint kommer det att bli. Sen är det favvoböckerna som ligger och väntar (jodå, en hel del psykolitteratur). Och så jobba då, jag har saknat det i ett år.

Men först ikväll blir det grilla av - och vilket väder till detta! Man tackar!

PS. Skriv till mig i sommar!

måndag 30 maj 2011

Bli gravid. På mors dag?

Igår var det mors dag vilket på nåt sätt känns ganska trist. Jag är mor året runt och har världens goaste ungar. För det behöver jag inte en särskild dag. De övriga 364 är rätt schyssta de också.

Just för tiden ser jag många barn som är rätt mycket yngre än mina. Såsom de var för kanske tio år sedan. Små barn som knappt kan gå eller som tultar fram. Ganska gulliga. Så kommer det inte att bli för mig igen. Inte för att jag vill ha fler barn. Men det är ändå sorgligt att inte kunna få fler barn. Det har kommit krypande, insikten om att tiden är förbi. Meningen med livet är inte att få barn. Men det är en mening att få barn. Att veta att den meningen inte är för mig längre är förvånande smärtsam.

En epok i livet. Nu är det en annan. För mig är den inte att längta efter ev barnbarn.:-) Vad den är vet jag inte. Det får jag se: imorgon, nästa vecka, nästa år.

onsdag 25 maj 2011

Hur mycket ortodox på en skala från ett till tio?

Ortodox betyder renlärig enligt mein ordbok. An auf hinter in neben uber unter vor zwischen. Durch fur gegen ohne um wieder. Aus ausser bei gegenuber mit nach zeit von zu.

Just nu håller jag på att avsluta kbt-kursen. Dessförinnan hade vi pdt. Aldrig förenas de två?

Det verkar finnas mycket att hämta i båda terapiriktningarna. Det finns fördelar, det finns otillräcklighet, det finns självgodhet, det finns tekniker, det finns ord, det finns teori och metod, det finns fundamentalister och det finns pragmatiker. Att tillämpa dem renodlat känner jag för min del blir väl ortodoxt. Se vidare mitt tidigare inlägg om att som psykolog använda de redskap som klienten/patienten behöver. I mitt arbete finns jag inte till för mig själv utan för mina patienter och klienter. Att jag som privatperson finns till för mig själv och min familj och mina vänner är en annan historia. Jag, jag, jag, du, du, du, ni, ni, ni, vi, vi, vi.

Var finns du?

måndag 23 maj 2011

Varför ska det vara så komplicerat?

Häromdagen skulle vi stretcha på gympan. Ledaren sa att vi skulle sträcka si och så men att om vi ville kunde vi göra en specialvariant. Men som hon sa, livet blir varken bättre eller sämre om vi kunde klara av det. Kul att testa sin rörlighet dock. För stunden tillfredsställande men i längden kunde vi köra den gamla vanliga varianten.

Om man nu översätter detta fenomen, att stretcha triceps, till andra delar av livet: man kan fortsätta göra som man alltid gjort. Man kan prova på nytt. Fältet livet ligger framför oss och det är bara att gå ut och plocka en bukett sommarblommor.

Men. Det finns alltid ett men. Men är som 5-56, funkar till allt. Som om det på nåt sätt var kul att gå runt och känna, tänka och säga men.

Häromdagen fick jag frågan varför nån skulle vilja vara tillsammans med någon som inte var i samma ålder som den själv. Apropå ett par med riktigt stor åldersskillnad. Varför, var frågan jag skulle besvara. Som om jag skulle kunna veta hur just det här paret känner och tänker. Det kan väl bara de veta. Som jag ser det: om de gillar varandra är det väl finfint att de hittat varandra. Vad spelar det för roll om hundra år eller just nu hur Kalle och Lisa gjorde? Eller Pelle och Petter? Eller Stina och Fia? 20, 50 eller 70 år gamla?

Hur kommer det sig att vissa saker är så provocerande? Döden, sex, åldersskillnad mellan par, val som passar en individ? Hur ortodox måste man vara för att passa mallen? Vem är det som bestämmer reglerna för vårt sociala spel? Jo, det är nån slags kollektivt vi men ändå. Om man funderar lite på varför vi gör som vi gör för att man ska göra så. Varför?

torsdag 19 maj 2011

Knäcka ägg med en hand

För närvarande tränar jag på att knäcka ägg med högerhanden. Det går ganska bra, bara lite vita utanför kastrullen och små flagor av skal som är svåra att fiska upp, men det måste de ju för krasande äggröra är inte gott.

Det krävs en speciell schvung, inte för hårt inte för löst, blir det för löst måste man knäcka en gång till och då blir det lätt mosigt och smuligt och för hårt, ja då kommer hälften utanför.

Efter själva knäckningen ska skalhalvsdelningen till och det är kanske det knepigaste momentet: att sträcka fingrarna för att sära halvorna utan att tappa ägget i kastrullen.

Nästa steg är att få äggulan intakt ner i kastrullen.

Slutligen blir kanske paradnumret att knäcka med vänsterhanden - och så med högerhanden samtidigt.

Om äggknäckning nu har någon reell relevans för mitt liv är svårt att sia om men livet blir sannolikt varken bättre eller sämre och tydligen har jag roligare vid morgonkastrullerna. Möjligen kan samarbetet mellan eller flöden inom mina hjärnhalvor få en uppsträckning, vem vet? Möjlig forskning: mätning av hjärnan före och efter äggknäckningsträning? Den nya trenden som ersätter korsord och sudoku?

Vad jag kanske försöker säga är att man kan skriva om vad som helst! Gör det, det är roligt, kanske mest för dig själv men också för andra, och tydligen var detta tillräckligt dylikt; du har ju kommit så här långt i läsningen.

Frågor på detta, nån?

onsdag 18 maj 2011

Professionellt beröm värmer också

Fick idag beröm för denna blogg, att den var bra, av en professionell skribent. Det är alltid roligt att höra att det man gör är bra. Kul är det när det är nån som läser och skriver mycket. Och ändå; allra mest varm blir jag när människor blir berörda av det jag skriver. Ibland får jag kommentarer, mejl, sms om att det är så att det jag har skrivit har slagit an en ton, en sträng hos någon och då blir jag så glad, så glad inuti mig. För det är vad jag vill med mitt skrivande, att det ska betyda något för någon. Det är som med riktigt bra framförd musik, när det ryser längs ryggraden, det blir vått i ögat, andningen kompliceras, ståpälsen gör entré på armarna. Om så bara pyttelite och för en enda, då är i alla fall jag nöjd.

Stora kramen
Sofie

fredag 13 maj 2011

Vad tjock du har blivit

Hade det varit skillnad att säga:
Vad tjock du har blivit
Vad tjock du har blivit!
Vad tjock du har blivit?
Det finns mycket vi inte säger till varandra. Vissa saker kan vi säga.
Som när jag gick ner i vikt för sex-sju år sedan. Vad liten du har blivit. Vad smal du har blivit. Och ännu hellre när jag var riktigt pinnsmal (rejält vältränad, åt som en häst och var pigg, snabb, rörlig) oj vad tunn du är: nu får du inte bli mindre. Jaha. Men om nån nu skulle säga att ja nu har du lagt på dig flera kilo, nu får du inte bli större. Nähä. Ingen har sagt det till mig de gångna tvåochetthalvt åren.
Vad söt du är. Vad ful du är. Har du sett vilken stor näsa farbrorn har? Du är så dum.
Jag är glad över att vi har vissa delar i hjärnan som reglerar samspel och vad vi säger till varandra då jag tror att vi får ett bättre klimat tillsammans. Just nu tänker jag särskilt på den släkting som fått frontallobsdemens, det är verkligen de anhörigas sjukdom.

onsdag 11 maj 2011

Skilda på låtsas?

För rätt länge sedan läste jag om en kvinna som utarbetat ett samarbete med sin man om hur de skulle fördela arbetet och ansvaret för barn och hem, ett varannanveckassystem mm. Jag skrev till henne då att jag tyckte att det lät bra och att mitt liv fungerar ungefär som hon beskriver. Tyvärr hann det bli en skilsmässa på riktigt för min del innan det goda samarbetet tog vid. Sen kan man inte veta hur andra alternativ hade tett sig, ibland kan många vägar leda till liknande resultat. Jag skrev också till henne att man skulle kunna lägga ett genusperspektiv på att se över hemarbete och ansvar eftersom det statisktiskt är visat att kvinnor arbetar mer än män. Tragiskt är det också att man måste hitta på modeller för att samarbeta, vi har nog inte kommit så långt i vår syn på vem som ska göra vad. Eller så är det inte tragiskt utan bara inte så förutseende: innan man flyttar ihop diskuterar man igenom alla praktiska frågor och gör en grovplanering för samarbetet! Då kan man hitta tid och lust att odla kärleken, vilket i sig är ett kämpearbete. Alltså, "tips från coachen", se över din situation innan det är för sent. Så länge man fortfarande vill har man åtminstone en teoretisk möjlighet!

tisdag 10 maj 2011

"Bättre" psykologer i Lund!

Får psykologstudenterna i Lund en bättre utbildning än på andra studieorter? Om man tänker att den grundläggande terapeututbildningen är ett viktigt kriterium tycker jag att vi i Lund med obligatorisk utbildning i både KBT och PDT får en bredare, gedignare, stabilare, mer förberedande, mer ödmjuk, insiktsfull utbildning än på de orter där man kan välja ett behandlingsalternativ (eller än värre där det bara finns en inriktning som alla ska gå).

För som jag ser det är vi i första hand psykologer som har psykologisk kompetens, vi utreder, vi behandlar osv. Jag tänker att jag möter min klient, patient där den befinner sig, och säger inte att jag bara använder hammare men inte såg eftersom det är principiellt viktigt. Jag använder de redskap som min klient, patient behöver, mår bättre av, blir lyckligare av, får bättre funktion av etc. Den psykologiska kompetensen har att avgöra för den unika klienten, patienten och fasen, stunden, behovet.

I Lund blir vi psykologer. Inte sån-, sån-, eller sån-psykolog.

PS. Hur ska vi gå till väga för att evidensbasera psykologen?

måndag 9 maj 2011

Hej Gerdahallen, igen...

Mitt förra kort gick ut för typ tre månader sedan. Idag kom vändningen. Rörelserna sitter ju där och det var som att komma hem, litegrann. Som vanligt var det fokus på järnstängerna och vilken färg ska du ta idag och jag nej jag tar nog den här och undrar vad man pallar och kanske ska jag ha en lättare eller tyngre. Mysigt på nåt sätt. Får se hur det känns imorgon, fast jag har hållit igång lite grann på annat sätt så kanske kan träningsvärken bli mild.

söndag 8 maj 2011

Äppelträd, sol och död

Halvliggande solstol, sol, kaffe, kontemplation, äppelträd som svischar i vinden, kaninen som betar, hunden jagar flugor den djärve, kaffe, vegetation, filt över kroppen, sol på nosen, dvala, vifta på tårna, varm kropp, njutning, är. Gott. En söndag i min smak.

Till detta "De som ska dö lär oss att leva". Av Marie De Hennezel.

fredag 6 maj 2011

Godmorgon i hagen

En strålande dag, mer rätt att ha shorts idag än när det haglade häromdagen (satan vad kallt om knäna som blev alldeles röda...) och nu ska jag ägna mig åt hemarbete, motion och hund- och kaninpyssel för att senare gå in i konferensmode, PS11.

Tillsammans lever vi i den hage som några kallar guds och andra för andra saker. Vi har en bestämd, eller möjligen mer ödesmättat uttryckt utmätt, tid tillsammans. Vår tid i hagen hur vi än definierar våra liv behöver vi leva tillsammans för att inte vara ensamma vilket är det värsta för många av oss. Vi kommer att ha åsikter och värderingar som står långt ifrån varandra och ändå kommer vi att behöva skava tillsammans. Vi kommer att älska och hata och förgöra och möjliggöra och finnas och till slut inte finnas. Och när vi inte längre finns är det slut. Fram till dess vill jag se dig i ögonen när vi pratar och lyssna aktivt på dig. Vara närvarande i mitt möte med dig. Av respekt för dig och för mig. Vi behöver inte älska men vi behöver vara tillsammans. I hagen.

En riktigt vacker helg till er alla runt om i landet och på klotet!
Sofie

onsdag 4 maj 2011

Mentalisering

Jag repeterar:

Mentalisering är att med öppet sinne tänka kring och försöka förstå sitt eget och andras tänkande och handlande och känslor utifrån sitt eget respektive andras perspektiv samt att acceptera att man inte riktigt säkert kan veta hur det förhåller sig.

Sen kanske det inte är så lätt/svårt som det låter. Vi ska bara komma ihåg det.

lördag 9 april 2011

En till här i kollektivet

Han flyttade in igår och verkar trivas. Han är social, nyfiken, jättesöt, ser snäll ut, har fina ögon, bits lite, är pigg, kelig, glad i hö. (Det är alltså inte fråga om en ny man även om kriterierna är schyssta för en man också:-)) Sonens kanin har kommit till oss och han kanske ska heta Bolt, efter världsrekordhållaren i löpning. Jag vet inte om vår Bolt är snabb på att springa men han har definitivt världsrekord i att vara finaste kanin. Dramatik har vi också hunnit med då taket hade blåst av i natt. Men när vi sprang ut för att kolla Bolt så satt han där och kikade och kom fram för att nosa på oss och jo, han blev nog rädd i natt men nu verkar han nöjd och farfar ska komma hit och förbättra konstruktionen. För övrigt står det hö och halm på schemat, hur gör man egentligen när man klipper kaninklor och hur snabbt kommer han att lära sig att gå ner på sin uteplats och beta gräs. Så det är liksom en ny era.

tisdag 5 april 2011

En dag i en students liv

Vaknade strax före 6. Hispade runt lite, vevade i sammanfattningsanteckningarna, kokade kaffe, duschade, åt frukost, chattade med kursare, pumpade cykel, hispade upp till matteannexet. (Tentor tar död på mig, jag är för gammal.) Skrev nöjt på min tenta, det här känns finfint. Lämnade in snygga och prydliga blad, tvångsräknade pappren och frågorna och checkade id-numret; nu fick jag sluta med det. Sen fikade vi lite och då tänkte jag att nej, men hur bra gick det egentligen? :-( Shit, omtentan, dislike. Över till en mer husmoderlig roll, storhandlade och vinglade hem på cykeln med betänkligt lite luft i däcket - kan inte nån bara vipsa förbi med en trollstav och LAGA min cykel? Lunch, kaffe och ingen vila, här fanns ingen lugn och ro. Så en skön långpromenad hjälpte allt bra mycket bättre. Därefter storstädade jag badrummet och varenda pryl är avtorkad liksom kaklet uppifrån och ner, en redigt go känsla (men det var definitivt eftersatt underhåll så jag var värd ett fräscht badrum). Sen har jag grejat lite med nya kursen som börjar imorgon och läst ett par kapitel, ätit kyckling och nu, nu ska jag fortsätta på mitt stora glas rödvin och senaste numret av Damernas värld. Kanske blir det en orange väska som belöning när jag klarar tentan?! Imorgon är det en ny dag som student. Det är ganska praktiskt att vara maniskt lagd, man får en del gjort! ;-) Stora kramen och ha en fin aprilvecka!

söndag 27 mars 2011

Jag kan läsa dina tankar! Muhaha

Not. Redan första terminen på psykologutbildningen började det. "Jaha, så då kan du läsa mina tankar nu då?" "Oj, då finns det saker som vi inte ska prata om då." "Så då kan du se igenom mig och förstå allt om mig och min barndom och, och..." I början sa jag att nej, men guuud så är det ju inte, så klart. Sen sa jag att jamen psykologiska utredningar gör man inte på en kvart och man sitter inte och analyserar folk hela tiden. Så tänker jag att tror folk verkligen att man går in i sitt arbetstillstånd, med krävande aktivt lyssnande som är hårt arbete, där samtalssituationen inte är jämlik, att man arbetar med interventioner, analyserar, arbetar, arbetar, arbetar - när man är privat? Visst får man en ökad medvetenhet om människor och personlighet och patologi, mönster och samband och kanske övar upp en bedömningsförmåga som gör att man lättare kan förhålla sig till olika tillstånd och uttryck. (Och det är nog detta som många människor är rädda för tror jag.) Men när jag är privat är jag just det och avbryter och säger töntiga saker och fördomsfulla saker och jääätteborderlineiga saker och går i försvarsställning och använder dåliga försvarsmekanismstrategier osv. När jag jobbar gör jag det, och det är intressant hur himla jobbigt det är att föra professionella samtal, jag märker hur hela min kropp förändras och att jag går in i ett annat tillstånd och en timmes samtal med en klient är oerhört krävande. Herregud, en aspekt är hur ego är folk egentligen, tror de att man skulle orka göra detta tuffa arbete lite på kul som ett fritidsintresse för att de är så intressanta? Nåja. Numera säger jag att javisst vet jag allt om dig och förstår precis allt som du har i ditt bagage och hur känns det egentligen att veta att jag ser dig helt naken? Och förresten, hur hade du det egentligen med din mamma och pappa när du var liten? Jaja. Att välja att bli psykolog är kanske att ge sig in i domänen att "man vill ju bli psykolog för att man vill diagnosticera och behandla sig själv eftersom man är så wacko". Så kanske det är. Men psykologarbetet är ett komplicerat, komplext och kompetent arbete som kräver många års kunskaper och erfarenhet och då kanske man inte kan vara hur wacko som helst? Eller?

lördag 26 mars 2011

Urbaniserad lat talgoxe?

På promenaden idag hördes talgoxarna tuta våldsamt, rysligt trevligt och våren är bara så bäst.

Det är skillnad på hur stadstalgoxarna sjunger och de ursprungliga som lever naturligare. Stadsborna har hoppat över det inledande tutet, bara två tut istället för tre ursprungliga. Om detta kan man tänka en del: är stadstalgoxarna latare? smartare? (än lantisarna, gammal politikerreferens!:-)) funkar det bättre på brudarna? som ju också är urbaniserade. (får stadsfåglarna fler barn än skogsborna??) föds fåglarna med ursprungstutversionen eller anpassar de sig till sin miljö? är talgoxarna helt enkelt effektiviseringsföregångarna till dagens twitter?

Vem vet. Vackert var det hursom.

torsdag 24 mars 2011

LCHF "utvärdering"

Jag väljer att sätta fnuttar på utvärdering av två skäl: dels kan man väl knappast kalla min högst subjektiva åsikt om hur LCHF funkar för utvärdering och det är ju inte precis frågan om nåt Questionnaire. Och dels tänker jag att utvärderar gör man när man avslutat något. Ja, delutvärdering skulle man kunna tänka sig (!) men poängen är att här är det inget som ska avslutas.

Jag gillar att äta LCHF. Så. Och jag tänker inte sluta med det. Såvitt jag vet idag.

Sen finns det en massa man kan tycka och tänka och är nu detta vetenskapligt och oj, vad hände med 6-8 brödskivor om dagen och sånt. Viktigt är att skilja på vad som är vetenskap, vetenskapligt, evident, belagt eller vad man nu vill kalla det - och en subjektiv upplevelse. Jag har inga idéer om att min kost skulle vara bättre av något särskilt skäl, jag helt enkelt gillar att äta LCHF. Och märk väl: Low carb. Det är kolhydrater i en hel del mat, nästan det mesta faktiskt. Jag är mätt och trivs med det. Mitt blodsocker verkar vara jämnare. Det är roligare att äta ägg och bacon till frukost än lättyoghurt och hästströ. M a o en smaksak.

Frågor, nån? :-)

tisdag 22 mars 2011

Vad ska jag skriva?

Senaste tiden har det blivit så lite av bloggandet. Vissa perioder har jag velat skriva varje dag, haft det som målsättning. Just nu är det inte så, det är mycket nog att hålla i. Inte för att jag klagar, aldrig! Men jag skulle vilja skriva mer. Kanske får jag bestämma mig för det och prioritera. För det är väl kanske vad livet handlar om. Prioriteringar. Inte för att jag vill göra allt, långt ifrån. Bara en sån sak som att "man borde" åka till Ullared för att förstå hur det går till. Men jag har kommit fram till att jag inte behöver, jag har tillräckligt med fantasi. Kanske har det med erfarenhet att göra, och jag har ju en del erfarenhet vid det här laget. Inte alltid så lustigt kanske, jodå jag har fått mina doser av elände och jag är tacksam för att jag kunnat ta mig ur det på ett positivt sätt, dragit nån nytta av erfarenheterna. Men prioritera, hur gör man det då? Låter så lätt. Och på ett sätt, javisst. Magkänslan. Men ibland vet man ju inte om man är hungrig eller trött eller pirrig eller har den specifika magkänslan som säger en något om hur man ska prioritera. Sen tycker jag nog att magen blir alltbättre vägvisare. Som t ex att nu är det dags för mig att gå till sängs. Lustigt nog har jag utan att veta vad jag skulle skriva skrivit 13 rader. Och det är ju precis som det ska, börja i vänstra övre hörnet och se var man hamnar! Prova du också. Du kan ju alltid skriva till mig:-)

söndag 13 mars 2011

KNUFF

Jag bara älskar att se mina ord och uttryck i skrift, eller höra dem i förbigående. Visst, erkänner bums: det är en egogrej. Men det är roligt. Läste precis Lundapsykologerna senaste protokoll och vad finner jag väl då om inte en av skapelserna, som en fluffig maräng :-) KNUFF. Som står för KommittéN för UtbildningsFrågor och -Förankring. Krångligt, jajamän. Men ack så förträffligt ändå. Nåja.

Ha en fin vecka!

lördag 12 mars 2011

Köpa sex eller kärlek?

Svt visar ett program som heter Kvinnor som köper kärlek. Vafalls?

När män betalar en kvinna kallas det prostitution. Då handlar det om att köpa sex. När kvinnor betalar en man heter det köpa kärlek. Jag har inte sett mer än inledningen på programmet men det verkar handla om att kvinnorna blir "uppvaktade som kvinnor" och det finns en mjuk och tjusig sida och att männen är självständiga personer som leker och har roligt. Hur kommer det sig att bilden av kärleks/sex/köns/bedrägerihandel ser så annorlunda ut?

Och - varken sex eller kärlek kan köpas för pengar. Som jag ser det.

måndag 7 mars 2011

Handbollstabeller

Men vad är det jag gör? Det här är c-delen och det är inte de första sidorna, som handlar om Lund. Nej, sidorna på slutet. Som handlar om sport.

Rätt märklig känsla - jag läste tabeller, siffror, mål, resultat, tabeller. Inte för att listor eller tabeller är så konstigt men sporten! Sporten! Jo, det är högintressant att se hur det går för Lugi nu för tiden, med en pojke i var sitt lag. Fyra dagar per vecka samt matcher på helgerna...

Och i lördags var det roligt: vi var på matchen mellan Lugi och Drott, i Halmstad... I alla fall var min röst helt slut och hes och ond när vi kom ut igen. Men så roligt det var! Hett tips. Och då var det ändå inte någon av pojkarna på plan...

En go marsvecka önskar jag dig!

lördag 26 februari 2011

Terapi nån?

Jag har terapipaus. Min terapeut ska på konferens och på utbildning. Varför berättar jag detta? Jo, för att min terapeut inte är purung och fortfarande utbildar sig. Det tycker jag är häftigt! I förlängningen betyder det att mitt kommande yrke är världens bästa yrke. Jag inte bara får fortsätta utbilda mig utan det ses snarast som bra, för att inte säga nödvändigt. Ska man orka bära en massa måste man få släppa ut och fylla på. Ibland kan jag tänka att det var synd att jag inte påbörjade min utbildning tidigare men samtidigt känner jag att jag inte var mogen förrän nu. Och det är häftigt, många av mina kursare som förstås är mycket yngre än jag är både så kloka och mogna.

Jag har alltså paus, förvisso bara två veckors uppehåll men det känns länge i terapisammanhang. Värre ändå är att jag bara har tio gånger kvar på min utbildningsterapi. Sen får jag betala helt själv, igen. Och vi får se, det kanske jag kommer att göra. Fast framöver kommer jag att ha handledning i en sisådär 3,5 år åtminstone. Pengarna får gå till annat. Ett tag.

Pengar ja, terapi är inte billigt. Men det är värt varenda öre. Det är en fascinerande situation att få fokusera på sig själv och utforska. Och när jag lyssnar runt är det en massa kompisar som går i terapi, kortare eller längre tid, och hittar en massa nytt hos sig själva. Ja, är du minsta nyfiken på dig rekommenderar jag varmt en sväng i stolen, på divanen. För att citera en rekyterare jag träffade för några år sedan så sa hon att hon tänkte att alla chefer framöver skulle behöva gå i terapi för att bli bättre chefer. Och människor också?!:-)

PS. Ska du gå i terapi är det allra viktigaste att det känns bra mellan dig och terapeuten. Och så måste det vara en leg psykolog och leg psykoterapeut också.

måndag 14 februari 2011

En massiv mentaliserande mängd kolhydrater

Det är lika bra att erkänna, kolhydrater får min mage att krackelera. Helgens utsvävningar med vin och kalas tog ut sin rätt. Till sammanhanget hör ett visst behov av återställning och vad är väl bättre än bubblig läsk och chips. Nu blev det inga chips för nån måtta får det vara men det bubbliga söta satt fint på söndagen. Å andra sidan var jag både fräsch och pigg (relativt!) så chipsen hade kanske varit överkurs. En tanke som slår mig är att det kanske är just LCHF jag ska äta och emellanåt bryta av med en rejäl kolhydratsatsning för så bra som jag mådde igår har jag nog aldrig mått efter ett kalas. Möjligen har den stärkande promenaden hem och litern vatten nåt med saken att göra. Upp 8, tvättmaskinen snurrade flera varv, dammsugaren tog mig runt i hela lägenheten, stärkande promenad och differentierat handlande. Den indiska maten på kvällen var en riktig krona på verket, tack J!

fredag 11 februari 2011

Vin och praliner - och så bal

Imorgon är det dags för bal. Igen. Det var ett tag sen. Jag hade till och med sålt klänningarna. (Så hbtqiass-korrekt till och med, en av dem till en man; jag hoppas han blev så fin i den röda glansiga.) Så vad göra: klä sig enligt klädkod förstås! För det ska man väl göra på Lundapsykologernas första bal nånsin. Jag undrar hur det kommer att bli. Maten vet jag nåt om, det smakar likadant alltihop, och vinet kommer det förstås att vara för litet av och sen dessertvinet, sött och eländigt. Musikerna kommer att vara tondöva och ändå, vem kan dansa nu för tiden? Inte för att det var bättre förr. Möjligen ju förr dess bättre.

Dagen imorgon kommer inte att ägnas att dammsugning eller våttorkning av trapphuset. Möjligen en liten osvettig diskning. Nej, på sin höjd ligga på soffan och dricka vin och äta praliner.
Sen blir det musik på stereon, lite smink i badrummet och så lite bubbel på det.

Middag, dans (nej tack, för jag dansar inte) och sen baren, går det att få en sling-tonic?

Så blir klockan alltför snart 12, eller 24, och då letar vi efter glasskor och rockar och käppar. På vägen ut: "Ska du med hem och kolla mina progressiva glasögon?" Tror inte det funkar i studentsammanhang. Kanske snarare "ska du med hem och leka med lego"?!?

God helg! För vad är väl en bal på borgen!?! Alldeles, alldeles... :-)

lördag 29 januari 2011

Alla dessa ord och "ord"

Dagligen förbrukar jag en ryslig mängd ord. De tar liksom aldrig slut. Man kan använda dem om och om igen. Fiffigt tänker jag. Sedan är det en annan sak om man använder dem rätt eller hur det nu var tänkt. Rätt blir det om mottagaren förstår. Pinsamt blir det när man använder ord som betyder något annat än det man menar.

Och så finns det icke-ord. Ett dylikt är det rimligt populära "awesome". Det finns ju inte ens! En rolig kommentar som jag läste på nätet följer här, ungefär citat:
ordet är överanvänt och mellanstadiehäftigt;
det betyder i sig inte så mycket mer än att något är bra;
dess överdrivna töntighet.

Andra ord som känns klena är "sjukt" och "nice". För mig står de för något som är inte så hälsosamt respektive är ett engelskt ord som kan betyda t ex trevlig eller vänlig. I svenskan låter de bara sååå töntiga.

Slutligen, är det kanske allra töntigast att blogga om så töntiga saker som ord och icke-ord, som är töntiga?

En god söndag önskar jag dig, må solen lysa med sin närvaro!
Kram
Sofie

fredag 28 januari 2011

Kärt barn har många namn

Ja här kommer det då, varsågod och skölj:

Karisma enligt Allén med flera (Svenska språkkommittén): stark personlig utstrålning

Manipulation enligt KommittéN (:-)!): 1) känslig hantering av apparat 2) smart men otillbörligt agerande - och här kommer det - vanligen i det tysta (!) samt verformen: otillbörligt styra med hjälp av diskreta (!) knep

Ja jag säger då det; då får detta anses ha klarlagt dagens diskussion. ;-) Möjligen skulle man kunna säga att ingen väl skulle erkänna manipulation men så gärna karisma!

En riktigt trevlig helg!
Sofie

måndag 17 januari 2011

Henning, Henning och Henning och Mr Bean

I lördags på den rysligt trevliga examensfesten pratade jag lite med en man som heter Henning. Han berättade att en vanlig reaktion på hans namn är "va?" och i några fall "vad konstigt". Jag blev förtjust över att träffa någon som heter Henning av två skäl:

en av personerna i den bok som jag skrev en uppsats om heter Henning, i Stridshästen av Harry Kullman; en läsvärd bok (liksom min uppsats, jag läste om den häromåret och det är roligt att se att skrivartakterna suttit i så länge) som både är spännande och psykologisk och tänkvärd och sorglig

en av barnens nallar heter Henning om vilken det finns en något traumatisk händelse att berätta men som tyvärr inte tål dagsljuset förrän nämnda barn blivit något äldre; Henning som fick sitt namn av J, M:s kvinna i livet. Ja, överhuvudtaget finns det mycket att berätta om livet med nallarna (jag säger bara att det är tur att mannen jag pratade med i lördags inte heter Alarik:-)).

För övrigt har vi blivit en till i lägenheten, egentligen sedan länge men det visste vi inte. Nej, det är inte "Putte" som kommit utan en mask som går för tusenfoting och bor i en av blomkrukorna i badrummet. Jag tror att hans namn kan härledas som att många fötter blir ben och ben kan bli bean på svengelska och Mr Bean är ju trevlig så ja, sagt och namnat. Dock får Mr Bean flytta ut när det blir vår, då ska vi bära ut honom i vår hage.

Kan du ha en riktigt bra mittjanuarivecka? Det hoppas jag!

tisdag 11 januari 2011

Vad händer om man inte frågar?!

Som jag brukar säga: man kan inte få (veta) nåt om man inte frågar.

Vad kan hända om man frågar? Man kan få ett nej och det är inte farligt. Om man frågar om råd brukar de allra flesta bli glada. Om man frågar om man får göra en viss sak kan det kanhända, måhända, möjligen bli så. Om man frågade chans i lågstadiet kunde man säkert vara ihop flera minuter.:-)

Om man inte frågar får man inte veta. Fy vad trist det alternativet låter.

PS. Jodå, på en av mina senaste frågor fick jag positivt besked - och vad spännande det ska bli!

måndag 10 januari 2011

Tandtråd och sånt

Man bör tandtråda sig en gång om dagen liksom kamma sig och borsta tänderna och tvätta sig och äta frukt och motionera och säga snälla saker och ringa mormor och undvika att röka och dricka och knarka men gärna lite sex och en blomkvast till någon du tycker om. Osv.

I tider av nyårslöften ter sig livet så lätt och så svårt. Visst, nu är det bara att köra på och det nya ljuva ska komma till dig! Samtidigt blir kraven lätt så hårda och svåra att löftena faller ner som snöslaskvåta dammtussar/råttor i sopkorgen.

Jaha, nu hände det igen - att jag skulle skriva nåt helt annat och så blev det nåt helt annat. Snart ryker julens lampor ner i källaren igen och får vila i typ 10,5 månader. Julen ut, klart slut. Tulpan in, vårkänslor, kattskrik i mars. Kanske kommer kaninen "Putte" i maj och sen är det sommarlov och shortsen kommer på och "gud vad det är varmt!". Fotografera för all del som det ser ut just nu och ställ in värmesensorn på kameran för den kyliga upplevelsen som kan nyansera hur "otroooligt varmt det är en dag i juli". Och sen är det ändå vinter snart igen och aldrig får man vara riktigt nöjd...

Nej, stor kram, jag kan inte hjälpa det men jag känner mig lika positiv som jag brukar. Sen det blev en ohejdad vana har det blivit lättare att se livet från lite olika håll.

Vi ses!

måndag 3 januari 2011

Nästa vecka...

Förra veckan skrev jag om nästa vecka. Den veckan är nu. Den här veckan har jag ont i öronen, huvudet och halsen. Virusarna och bakterierna har hoppat runt hela jul- och nyårsledigheten och det har kommit ny inspiration hela tiden, ingen immunitet här inte. I och för sig har det varit bra att inte alla var sjuka samtidigt för då kunde vi vårda varandra i omgångar. Men det hade räckt med min förkylning före jul.

Jag vet inte om det är tredje eller fjärde gången jag har sjuk på några månader. Förra vintern var mycket bättre, inte för att det generellt var bättre förr, svininfluensavaccinet hade tydligen extragojs i sig och jag var såå frisk.

Nu vill jag att det ska bli nästa vecka. Ju förr dess bättre.