Rus, bus, guld, gröna skogar - och tentadags

Japp. Som en dynamitstinn pepparburk landade hemtentan i mina händer... Så var det dags igen. Det var ju det här som...

Efter ett dygn insåg jag att jomen jag kan ju läsa, skriva och har förstått uppgiften. Tror jag. :-) Nu är det lite transpirationsmetod som ska till. Och så är det ju igen så roligt med skrivprocessen: vrida vända backa peta rota, skriva lite, stödord, tankeuppkast. Till slut blir det den där sammanhängande texten. Wow, tänk vad fingrarna födde fram vid tangentbordet. Fränt!

Nu vidtar ett par timmars arbete. Men det är jag värd efter dagens drönarliv på Stortorget, med favoritservitris, och därefter sömntur på soffan samt därpå matlagning och högläsning och glass och sååå mysiga godnattkramar!

Inte student

Jag är inte student. Jo i någon formell mening. Men jag känner mig inte som student. Jag är studerande. Jag studerar. Jag läser ett program. Men jag ligger inte i Lund. Jag ser mina studier som ett jobb. Och vilket jobb! Det är så roligt och jag har så bra arbetskamrater. Vi håller nu på att lära känna varandra som en ny projektgrupp som ska arbeta tillsammans i fem år. Hittills har vi jobbat bra ihop. Och som nån sa, att vi inte ska kunna det vid några tillfällen är bara bra. Då får vi konfliktträning. Jodå, allt kan vändas och vridas. Med en samling av 42 analytiker blir det mycket sånt. Och mycket trevligt!

En riktig go helg önskar jag dig!
Sofie

Åsså en liten öroninflammation

Runt runt har det gått. Nu får det räcka. Och idag såg jag verkligen det ljusa ljuset. Fortfarande halvfem var solen uppe och japp, våren är inom räckhåll.

Komatrött managerar jag mig in till sängen.

Förresten, vad positiv energi kan göra för en dag. (Och förvisso det motsatta. Men då gäller det att sortera i ordningen.) Egentligen är det så lite som behövs, ett ögonkast längre, en stund av vila, ett litet litet smil.

Hur funkar termometern?

På min termometer stod trettiokommanoll. Vilket betyder 38,5. Hur funkar det då inuti en digital termometer? Kan den gå upp för att sedan gå ner för att sedan stanna? Hur länge mäter den på varje gradtal? Hur länge ska mätningen ske för att blinkandet ska stanna (och mätningen alltså vara avslutad)? Om kroppen t ex får en kort rusning av värme ska det räknas som högsta punkt eller är det som mäts under en given tid som är tempen? Eller är det någon slags medelvärde?

Sånt här kan jag nog bara tänka på när jag har feber. Det verkar inte riktigt riktigt. Även om det naturvetenskapligt säkerligen går att förklara, är det viktigt för mig?

Imorgon är det obligatorisk föreläsning och det däremot är viktigt. Hade jag haft ett vanligt jobb hade jag inte gått till jobbet imorgon, det kan jag lova!

Min manliga sida

tar sig uttryck idag! Jag har ont i huvudet och det killar i halsen och jag känner mig hängig och ja, det är såå synd om mig. Jag behöver massor av förståelse och medkänsla och som jag lider.

Är det så att män blir "sjukare" än kvinnor? Jag vet inte om. Kanske är det vad man jämför med, alltså utgångsvärdet, som ger utslag? Och självskattningsskalor är alltid just subjektiva.

Hunden kom upp med tidningen till mig och ena sonen har varit uppe och spontanstädat rummet: "jag tror jag ska ta och städa lite". Hur förklarar man det? Att hunden kan öppna dörren själv respektive att sonen hade tråkigt och då kan städning framstå som lockande? Där kom alltså belöningen för att jag anser att barnen ska ha tråkigt emellanåt!

Uttråkad är jag av att inte kunna träna idag och heller inte skulla läsa idag. Det är nog bra för mig med denna dag. Dock blir det mycket energi att kanalisera imorgon...

199 veckor...

...kvar på utbildningen. Jag är rädd att det kommer att gå så fort, fort så att jag sen säger men vad hände?

Så kul det är! En vecka full av intryck och möten och förvirring och förtjusning!

Skönt att vara studieledig ikväll och imorgon. Men jag jag längtar redan till söndag när jag får gripa mig an litteraturen. :-)

En så god helg önskar jag dig!
Sofie

Vilken grej!

Somnade ganska lätt igårkväll. Vaknade tio minuter före klockan. Lugnt och sansat. Pirrigt, spännande, lite nervöst. Fick ändå bråttom och cyklade som en fartdåre genom stan. Kom i tid. Upprop, formalia, papper, scheman, kaffe och varma välkomnandet! Mer papper, genomgång, litteraturdiskussion. Faddrar. Lotsning genom stan. Lunch. Vilken grej, utöver de 40 nya lekkompisarna i kursgruppen är det ju alla andra, faddrar, äldre kursare och så lärare och personal.

Nu måste jag ut och rasta mig för att i kväll träna på Gerda. Energikick!

Sydis skriver om två av Lunds gymnasieskolor som blivit "elitskolor". Aftonbladet gör mer av saken och skriver om hur det kan sticka i ögonen och att det kan bli social skiktning.

För det första: vad är elit för något? Enligt min ordbok: "grupp innefattande de bästa eller skickligaste personerna i en större grupp" Jaha, och vad är det för fel med det då? Beroende på om man laddar ordet positivt eller negativt, så klart. Men om man inte laddar ordet utan bara konstaterar att några är bäst eller skickligast på något och för dessa finns lämplig och avpassad utbildning?! Är det inte bra att alla kan få utbildning som är just sådan? Ska inte den med funktionshinder få anpassade hjälpmedel? Nej, inga hissar, inga inlästa kassetter, inga boendestödjare. Rättvist?

För det andra: det sticker alltså inte i ögonen att Zlatan är duktig i fotboll? (Sticker pengarna som följt med hans skicklighet i ögonen?) Eller sticker den som går på tennisgymnasium eller simmargymnasium i ögonen?

För det tredje diskuteras risken för social skiktning. Men vårt samhälle ÄR socialt skiktat, på olika sätt. Kan det vara så att om vi erkänner det så har vi möjligheter att skapa ett samhälle som är avpassat för olika typer av individer med olika behov och olika intressen.

PS. Om något sticker i ögonen, är det då så att andra sidan av det myntet är ett förakt för den som inte är skicklig eller duktig inom ett visst område? Men alla vi som tillhör medelmåttans skikt då?

Man får vad man förtjänar

Samtalade med yngste sonen idag om tillståndet i hans klass. Som tidigare varit en "smula turbulent". Nu har det kommit till fler pedagoger i klassen och nu är det tyst och tillsägelserna om att sitta still känns nog ovana. (En pedagog har inte varit tillräckligt för alla de med "loppor" i klassen.) Som jag sa tyckte jag ur ett vuxenperspektiv att det kändes bra att det blivit ordning i klassen och att man ska sitta stilla och arbeta, när det är tid för arbete. Men då säger sonen med ett smil att från ett barnperspektiv tyckte han inte det! Underbart! Att tänka i perspektiv vid åtta års ålder bådar gott.

Läste för några år sedan om problemskola i Harlem där en ny rektor lyckats vända en negativ miljö till en positiv. Ledorden var ordning, närhet (och kontakt med pedagoger), högt ställda krav. Ja, pendeln kanske kan börja svänga även i Sverige, att vuxna faktiskt har en smula mer erfarenhet och har med rätta att visa riktningen. Och det behöver man inte göra auktoritärt. Men väl med auktoritet!

PS. Roffes pyser i ugnen. Jag ser redan fram emot frukosten.

Gympa, vinterbad, vårsol

Det häftiga var inte att jag tog mig till gympa med stång idag, det var att äldste sonen hängde på och pallade med ett pass - med den äran! Vilken sportkille!
Under tiden var yngste sonen med fadern och vinterbadade. Men där går min gräns. Fy tusan så kallt.
Men så var ju vårsolen framme. Det känns helt okej att snart ta ner stjärnorna och låta solen kika in genom de tyvärr inte så putsade rutorna. Det är ett annat ljus, vårens ljus, hoppets ljus, glädjens, nyfikenhetens, kvittrets.
En så go "vårvecka" önskar jag dig,
Sofie

Ett blogginlägg

Ofta har jag ett uppslag eller åtminstone ett ord eller rubrik att utgå ifrån. Och det har jag idag också, men jag vet inte om jag är mogen att skriva om Miss t-shirt 2009 eller om Stödföreningen för casanovex:en eller Hur kallt det är och hur myckeeet jag längtar efter våren eller Skicklighet eller Om träningsvärk, värken du inte botar med en iprenman, eller så. Jag kunde också ha skrivit om skolan som startade idag och hur olika det kan vara med barn som sitter som tända ljus och slukar kunskap och om barn som har så mycket spring i benen att inget hjälper. Eller om traditioner och jullov och om det är så att om man har långt jullov håller man på traditionerna och viceversa och om man är traditionell är man då strängare som förälder, kanske till och med auktoritär eller åtminstone krävande, och var går balansen mellan att kunna uppföra sig och att se det samhälle vi lever i och flyta med. Kanske kunde jag ha skrivit om lyckan över en påse köttfärssås som låg tinad på diskbänken när vi kom hem från simningen ikväll och det tog mindre än en kvart att leverera en fin middag med därtill hörande pasta, paprika, svamp, chilisås, broccoli, sockerärter. Eller om den snälle sonen som tyckte att han gärna ville skura badkaret och inte heller gav upp, trots att man inte kan göra annat med det badkaret eftersom det är så gammalt att det inte riktigt går att få rent. Fast det klart, det blev lite badande över det hela och så fick han ju vara uppe lite längre också. Och så kunde jag ha skrivit att jag ska köpa en "skolväska" imorgon också!

Genomskådad och älskad

"– Det är en häftig upplevelse att vara genomskådad samtidigt som man är älskad, tillägger han." Citat Per Eriksson i Sydis.

Är det vad kärlek just är? När man genomskådat någon och "ändå" älskar. Man älskar för att man genomskådat. Tack vare.

Samtidigt verkar det vara vanligt att inte skåda genom utan bara ytligt se det man vill se, utan att ta reda på hur det är. Som att älska med släckt lampa. Manipulera spegelbilden.

Det klart att förälskelse är trevligt. Men i långa loppet är det ett vansinnigt tillstånd. Och förälskelse handlar mer om en själv än om den andra. Kärlek handlar om den andra.

Fem dagar på ett nytt år

När det svider i mig för att jag inser att inte hela långa livet ligger framför mig, när jag vet att mina föräldrar ska dö, när jag förstått att jag inte kommer att få följa mina barn genom hela deras liv, när jag mötts av dödsbud flera gånger, när döden inte längre är långt borta, när döden är en del av cirkulariteten.

Tag din vän i handen, älska mer än du blir älskad, ge mer än du någonsin kan få, lev som om du har en dag kvar och som skulle du leva för evigt. Jag önskar dig ett så innerligt gott nytt år, och de kommande därpå.

Kram
Sofie