måndag 31 december 2007

Nyår och nyår

Ritualer och traditioner ger harmoni och trygghet. Samtidigt är jag inte överdrivet förtjust i ritualer och traditioner. Nyår är ett sådant exempel. Årets festkväll! Vi skålar ut det gamla och vi skålar in det nya. Vi blickar bakåt och vi förväntar framåt. Nyår är en tydlig brytpunkt. För att ta itu med det nya efter att ha lagt det gamla bakom. Men det är också ansvarslöst med nyår, det är att göra det lätt för sig om det är en ritual utan eftertanke.

Det är inte alltid att det finns en kalendrisk nyårsafton. Ibland måste man finna sin egen brytpunkt vilket gör det svårare. Men när den egna "nyårsaftonen" kommer finns det ett ansvarstagande. Ansvar för att hat inte måste vara andra sidan av kärlek, att sorg är andra sidan av glädje men att sorgen kan vändas till glädje. Ansvar för att det man säger kan såra men skyddar en själv. Ansvar för att smärtan kommer att vändas i harmoni.

Låt 2008 bli ett år med ansvar, glädje, harmoni och mycket kärlek!

söndag 30 december 2007

Serieskribent?

Läste i Sydis om bristen på ingenjörer och vad man kunde göra för att råda bot.
http://sydsvenskan.se/lund/article290297.ece
Ett förslag var att om man gjorde en tv-serie om ingenjörer kunde det påverka lusten att bli ingenjör. För så är det väl också med bonde-serien, att det har skapats ett romantiskt skimmer kring det hårda livet på landet?
Hur ser ett romantiskt skimmer ut när det handlar om ingenjörer? Hur sexigt kunde det bli?
För jag förstår inte riktigt. Jag har varit gift med en ingenjör (jodå, han var sexig så det är inte det) och jag har ännu inte riktigt förstått vad det är han gör eller vad han gjorde under studietiden. Ett pedagogiskt problem alltså? Men eftersom intelligens och kunskap är sexigt borde det inte vara ett problem. Eller är jag ensam om att bli grundligt uttråkad av flarniga programledare i tv och radio som inte har någon som helst substans eller skärpa. För att inte tala om bloggvärlden. (Här sitter jag och bloggar...) Och ändå är programledare ett drömyrke för många.
Vidare stod det att Mikael Persbrandt kunde spela i serien om ingenjörerna. Jag undrar om det är så klokt, jag är i ungefär samma ålder som han och tycker att han har passerat bäst-före. Hur skapas en ingenjörshype då?
Men, ändå, vad skulle en serie handla om? Det får du gärna kära läsare tipsa mig om så ska vi skriva den där serien ihop och så får vi lite ordning på söktrycket till ingenjörsutbildningarna!

God söndag på dig!

fredag 28 december 2007

Minsta möjliga insats?

Det är kul att jobba. Det är roligt, det är stimulerande, det är utmanande. Nej, svarar någon då.
Det är lätt att säga om man har ett kul jobb, säger en annan då. Och så vidare. Jag läste precis en artikel om att hualigen, under 2008 ska det jobbas "extra".
http://sydsvenskan.se/sverige/article289842.ece

Jag är innerligt trött på all klagan om hur illa kalendern ser ut emellanåt! Jag är övertygad om att var och en har möjlighet att förhålla sig till sitt liv och sitt arbete. Visst, ser man då kalendern som ett hot och att det är förfärligt att behöva jobba blir det svårt. Om målet är att försöka komma undan så mycket det bara går blir en missad klämdag ett tungt, tungt ok.

Kan du välja? Om du vaknar imorgon bitti och frågar dig vad den dagen har att bjuda på? Vad kan jag göra idag, för mig själv och för andra?

Lyft blicken och se över din horisont och gläds åt vad du vill välja att glädjas åt.

Gul bil

Efter att ha kontrollerat många gånger är det alltså fastställt: i Halmstad finns det otroligt många gula bilar. Det betyder att det är påfallande lätt att leka gul bil i Halmstad. Samlas de i en stad för att de trivs i varandras sällskap och inte vill vara ensamma? Det är en trevlig förklaring. Det betyder att gula bilar är som folk är mest, det är trevligt att vara tillsammans och göra saker ihop. Och det behöver inte vara stora arrangemang, man parkerar helt enkelt nära en annan gul bil och så känner man sig lite hemma.

På juldagen var det äntligen dags för julmaten! Särskilt goda var sillarna som jag är så förtjust i. Och en liten snaps därtill. Nu har jag återgått till den återhållsamma dieten vilket är skönt. Kanske blir det dock någon liten utsvävning på nyårsafton.

God fortsättning! (Jag säger absolut inte "gott slut", det känns dystert att höra det uttrycket, som om någon dött ungefär.)

tisdag 25 december 2007

Barnplågeri

I samband med att vi klädde granen på lillejulafton lade vi julklapparna på mattan under den. På julaftons morgon sprang de ner och tittade på alla paket. Att inte röra dem betydde en centimeters avstånds granskning. När det sedan var dags för utdelning visste de precis var alla paket var. Är det taskigt att låta barnen gå och drägla över paketen en hel dag? På gränsen till riktigt taskigt? Eller är det spännande att gå och titta och sukta?

En enda gång har jag inte kunnat motstå frestelsen och jag tittade i förväg i ett paket som var till mig. Jag har aldrig gjort om det! Nog för att det var fint det blåa skrivbordsunderlägget som jag fick i 10-12 årsåldern men jag kunde aldrig njuta av det. Det fanns alltid en tanke på att jag hade lurat mig själv när jag såg det och skulle ha det som underlägg. För det var förstås osympatiskt handlat gentemot mina föräldrar att tjuvkika i paketet men allra mest lurade jag mig själv. (Ungefär som att fuska i patiens.) Att låtsas bli överraskad kändes himla surt och obehagligt. Att veta att jag hade fuskat i julklappsspelandet. För även om jag idag kan ana vad ett paket innehåller är det mysigt att gissa på galoscher eller paraplyer eller vad man nu har för föremål i familjen.

Matrapport: sill och julskinka till lunch igår och laxmousse på pumpernickel, och avokado till förrätt på kvällen; ankbröst med savoykålswok samt ytterligare en wok med sparris, morot, blekselleri, konjaksmarinerade russin, pinjenötter och lite mer till huvudrätt. Därefter orkade vi ingen efterrätt utan gick direkt på chokladen, kolan och klapparna.

God fortsättning!

måndag 24 december 2007

God Jul!

I fredags slutade skolan vilket firades med lunch på glasscaféet, en trevlig tradition. På kvällen åt vi julkorv och potatismos och rödkål.
I lördags åt vi lamm och rotsaker och på kvällen hjortgryta.
Igår var det så dags för julbouillabaissen, en tradition som jag initierade 2002. Inte för att jag nånsin har ätit mycket julmat men för att ytterligare gå ifrån det allt för feta och tunga och söta är det en bra start på julen att på lillejulafton äta en mättande men ändå lätt middag och dricka ett gott vitt vin till. På kvällen provade vi i och för sig julskinkan med årets vörtskiva och ett glas belgiskt öl till. Men det fanns planerad plats för det.
Och så här fortsätter det. Jag återkommer med rapportering från den kulinariska högtiden som julen är för mig mycket mer än den religiösa. Jodå, barnen ska nog få någon julklapp också. Nu har vi kommit fram till att de inte tror på tomten. Fast på den utklädda tror jag, sa yngsta sonen. Det blir jul i år igen!

fredag 21 december 2007

Alarik och tomten

Barnen vet att farfar är tomten och att han säger att han ska gå och lägga sig för att vila men sen smiter ut genom dörren och kommer tillbaka förklädd. Fast förra året sa de att sen kommer den riktiga tomten. I år råder en viss osäkerhet. Jo, det är ju farfar. Men? Nåt är det ju ändå som händer... på riktigt alltså.

För två och ett halvt år sedan när barnen var ute och seglade försvann Alarik. Allrabästanallen! Sedan dess tar de inte med bästanallen när de ska någonstans. Men allrabästanallen är det inte ändå, för Alarik är borta för alltid och nej, mamma, han har det inte bra. Jag har saknat honom hela tiden. Det är för sorgligt att möta denna sorg.

Och jag vet inte vad det är för bra med att han försvann. Om han inte har det bra hos sälarna, var är han då? Är havets botten bättre? Eller totalt upplöst?

Är det så med vissa förluster, att de inte går över någonsin, på riktigt allra längst inne?

onsdag 19 december 2007

Mammografi

Imorgon bitti ska jag på mammografi. Det känns bra att ha blivit över 40 och alltså trillat in i rullorna för damer i medelåldern med ökad risk som därför behöver screenas med jämna mellanrum.

Om jag lägger ett genusperspektiv på den undersökningen tror jag faktiskt inte att någon man hade gått med att ha det så. Det finns fler exempel på "intressanta" undersökningsmetoder för kvinnor; har du varit med om att mäta ditt bäcken, inför en förlossning, vet du vad jag pratar om!

Nu måste jag sova fem kvart i timmen för att vara utvilad och harmonisk inför det som för mig egentligen skulle må bra av att vara med om i något åtminstone milt drogat tillstånd. Men så är vi olika och jag sannolikt rejält pjåskig.

tisdag 18 december 2007

Julbalans?

Idag var jag på stan och köpte en tomtedress till sonen, som fortfarande vill ha sådan på jul! Det var mycket folk på stan och alla hade påsar med klappar i händerna. Nå, inte alla. En del vinglade eller satt på parkbänkar och småhojtade. Spriten i kroppen kanske gör att de inte fryser? Som härommorgonen, hade de hunnit få i sig tillräckligt med sprit för att inte frysa? Vad är det för samhälle när så många av oss planerar överdådigt för jul och andra har en parkbänk att gå till?

Jag har försökt att ge bort frukt till en som tiggde pengar för det var vad jag på mig den gången men det verkade personen inte vilja ha. Då visste jag inte vad jag skulle göra. Ibland undrar jag om det är lika bra att ge sprit på direkten, för värmens skull då?

måndag 17 december 2007

2007 - 2008

Två veckor kvar. En vecka när vi ska vara stressade och en vecka när vi inte ska vara det. På och av. Så är det bestämt.

Nu jagar vi livet ur oss för att sedan tindra med ögonen och inte låtsas om att Norén travar förbi allt som oftast utanför fönstret, ja, ända in i vardagsrummet, köket, sängkammaren till och med.

På julen är vi lyckliga, det är bara så. Även om vi egentligen hade behövt en veckas charter för att försöka att inte tänka på något alls. Även om vi har ont i magen. Även om vi är på väg att skiljas. Även om arbetet ska påbörjas alldeles för snart igen.

Ännu strävar vi framåt mot lyckans högtid, familjens högsäte, traditionsmodern. Ännu sliter vi och tänker att, ja, i jul blir det skönt!


Lästips: I år blir det nog bättre av Maeve Binchy. Den handlar om julen ;-)

söndag 16 december 2007

Taklag

Taklagsfest är en gammal tradition. Jag minns när vi hade taklagsfest på nationen, 1993 borde det ha varit. Så mycket fylla och bråk hade vi inte haft någonsin i nationens historia. Här avses studentnation, i Lund. Studenterna intog sin vanliga, och rimligen alltför stora alkoholmängd, och byggjobbarna gjorde detsamma. De hade tyvärr grundat rejält i förväg. Det var en intressant fest på många sätt. Jag blickar naturligtvis tillbaka på det hela i ett romantiskt skimmer. Jadå, vi kunde minsann supa, jajamensan. Men vi brukade mest lulla runt på Lunds gator och sjunga, för grannarna störande, glada och hänryckta sånger. Inte slogs vi och inte misshandlade vi varandra? Minsann?! Är det annorlunda idag, att nationslivet inte är så perifert, så helt eget att vi stod utanför samhället? Då kändes det som att vi var i en egen värld.

Idag var det dags för taklag av igår nämnda pepparkakshus. Mycket snyggt. Det var pittoreskt med ett värmeljus inuti men det luktade lite intressant efter ett tag så vi fick konstatera att de hade gått och lagt sig, de som bor i huset (och ordentligt hade släckt ljuset efter sig). Det var i alla fall kul att sätta ihop pepparkakshuset. Jag kände mig oerhört kreativ och konstruerande. Med det smälta sockret... Ja, jag är en tråkmåns. Inte som jag hörde om igår: pepparkakshus ihoplimmat med skollim = oätbart och därför kan det sprängas, med tio kinapuffar blir det nog pepparkaka ÖVERALLT. Jag tycker att det låter spännande och roligt, men säg det inte till mina barn..!

Så går vi in i den sista veckan före jul. Ta det som det kommer och kom ihåg att andas! Som tur är kan kroppen det av sig själv. Ibland kan vi dock behöva stanna upp och andas lite extra. :-) Å andra sidan säger jag att jag får sova efter julafton.

lördag 15 december 2007

Juldoft

Om det är något gott som luktar kan man säga att det doftar. I danskan är det så. Det som luktar är inte så fräscht men doftar det är det ljuvligt!

Idag har det doftat av pepparkakor och glögg i mitt kök. Jag minns inte när jag gjorde ett pepparkakshus. Eller som barnen sa, peppakakshus - varför heter det peppa? För att det är peppande med peppakakor? För många kan de snälla kakorna till och med peppa magen väl bra. Ett alldeles eget pepparkakshus är julkänsla, föräldrakänsla, barnkänsla, julkänsla, traditioner, familj, pyssel, samarbete.

Vi avslutade med lite glögg, avkokt till barnen, att samlas kring för att beundra det vackra ännu endimensionella huset. Kristyren att ha på gick fint att göra själv och spritsa ut ur en liten plastpåse. Fint! Imorgon ska det sättas ihop, med socker.

Ha en fin tredje advent!

torsdag 13 december 2007

Hoppfull kris?

Johan Cullberg skriver att hela skönlitteraturen i stort sett inte handlar om annat än människor i kris och utveckling och därför är läsning av skönlitteraturen en av de viktigaste möjligheterna att lära sig mer om kriser, näst efter att tala med människor i akuta livssvårigheter. Vidare skriver han att hans syn på krisen är en potentiellt mäktig hävstång för det mänskliga mognandet. (ungefärliga citat ur Kris och utveckling, fjärde utgåvan)

Jag har skrivit det förr och det är klämkäckt, men kan man försöka se eller åtminstone rationellt tänka att det finns en ände på tunneln kanske det blir ljusare? Att jag genom resan har mognat och lärt mig något. Eller som en god vän säger, man ska ner i skiten för att kunna vända. För att kunna veta när det är bra?

När jag är som tröttast och allt annat segt jag kan vara brukar jag tänka att det är en mening med det. Jag blir inte ens förvånad längre när jag i efterhand inser att det var rätt som jag kände. Det är trösterikt.

Hoppas du haft en fin lucia och sett tåg och hört sånger och ätit pepparkakor och lussekatter!

onsdag 12 december 2007

Köp en kram?

Röda korset är bra. Jag har stöttat dem några gånger. Mormor stickade och bakade kakor. Jag har funderat på att engagera mig som pensionärsbesökare.

Så kom detta med kramarna. Krama en kändis. Skänk en slant genom att köpa en kändis. Köp en kram.

Att kramas är intimt. En del människor tycker att det är jätteintimt. En del kopplar samman kramar med integritet. En del vill inte gärna krama ens en god vän.

Jag gillar att kramas. Gärna. Mycket. Ofta. Dem jag tycker om, vill vara nära, visa vänskap och ömhet, kärlek. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa en kram. Intim med en främmande människa?

Vad är det för fel på att lägga en slant i en bössa som någon håller fram? Eller sätta in ett rejält belopp på ett konto? Eller vara aktiv i föreningen?

Vad blir nästa smarta marknadsföringsdrag? (För det är smart, jag bloggar ju om Röda korset just nu ;-)) Lika bra att drämma till med ett ligg?

PS. Titta vad jag hittade:
http://sydsvenskan.se/kultur/annheberlein/article286099.ece

tisdag 11 december 2007

Omtanke

Idag fick jag ett sms från en god vän som var glad att jag är en god vän. Gud vad det värmer! Små ord, kort meddelande och mycket omsorg och kärlek. Jag känner mig som inlindad i bomull av den goda tanken.

Kram!
Sofie

måndag 10 december 2007

Ja, så där ja

minsann var julklapparna färdiga för i år. Jodå, jag inser att det är odrägligt att prata om det, särskilt om du inte är färdig ;-), men det är himla skönt. Julklapparna är klara - och två doppresenter - och nu kan jag ägna mig åt pepparkakshusbakning och -montering,
adventskonsert och glögg. Känns helt okej.

PS. Måste bara tipsa om en bok som jag började läsa igår: Dibs söker sig själv. Fantastiskt intressant. Handlar om en pojke som är innesluten i sig själv och får hjälp genom lekterapi. En mycket intressant sak med boken är att läsaren får ta del av terapeutens tankar kring sitt förhållningssätt. Författarinnan är Virginia M Axline.

söndag 9 december 2007

http://whatthe.heck.se/

Ting tar tid

Engagemang är något av det finaste jag vet. Det har du kära läsare märkt! Det finns en värme hos engagerade människor som glöder eller brinner eller vad man nu vill kalla det. Människor som vill dra igång något så fort de ser en bra idé. Entusiasten som halar fram flaggan och viftar upphetsat. Sen finns de som inte tar täten som är lika viktiga. Vi har alla våra olika personligheter som behövs. Ett tåg utan lok kan inte köra men utan vagnar finns inga resenärer utan kanske bara ett skenande lok? Ibland får loket köra en stund tills resenärerna står på perrongen för att lösa biljett. Då gäller det att ha kol att lasta in. Som igår, när föreningen Helsingborgs Comedy Klubb skulle ha bildats. Nu gäller det att elda på över helgerna och hissa flaggan i topp i januari igen. Då, när vi är utvilade och energiska efter julmaten och korsorden och pusslandet, kör vi så det ryker. Ja, och så förstås med alla andra projekt som bara är så spännande att det helt enkelt inte går att låta bli!
Ha nu en riktigt go vecka! Ser du ett lok som verkar lite ensamt - lös genast biljett!

fredag 7 december 2007

"Väldigt bra"

var svaret imorse när vi cyklade till skolan på min hönsfråga om hur gick det nu, och var försiktig, ta det lugnt. "Jag känner att jag hanterar cykeln fint" sa han sen..!

Helt rätt. Bara på det. Hur fel kan det bli? Jag är själv inte mycket för beskrivningar och att läsa på i förväg. Trial and error, not that much error, by the way.

Tänk, jag som tyckt att jag är en pojkflicka, inte så tjejig (okvinnlig?). Och så sitter mammagenen där, nitad. Fast, jag funderar på att skaffa lian alternativt repstege så att barnen kan ta sig ner i trapphuset snabbaste vägen. Det är nog inte så hönsigt vid närmare eftertanke.

torsdag 6 december 2007

Mammas lott

Sonen fick en ny cykel i födelsedagspresent och den är redigt cool. Den står fortfarande i hallen och jag sa att han får väl träna först innan vi kan cykla till skolan. Fadern svarade då att han är väl inte dum, det fattar han på en gång hur han ska göra med växlarna. Hönsig kände jag mig.

Men nu är hönan trött. Jag var på en intressant föreläsning om kriser och katastrofer, elände, elände, elände. Men i katastrofer är det oftast inte kaos och rörigt och hög volym utan snarast vänlighet och omtänksamhet. Det kändes trösterikt. Ja, de flesta av oss vill väl.

Godnatt och go fredag på dig!

onsdag 5 december 2007

Champagne, tack!

blev svaret när vi frågade vad sonen ville ha till sina födelsedagssmörgåsar på sängen imorse efter skönsången inklusive hundens underbara ylande bidrag. Barnchampagnen att välja på var juice eller läsk, och det passade sjuåringen med läsk vid halvsju på morgonkvisten :-) Underbart!

Annars har dagen varit härlig med inspirerande och energiska och engagerade människor. När det närapå osar ur en brinnande människas öron är det som förälskelse. Wow!

Och lite trista vita kuvert i brevlådan; om att tandhygienisten ska flytta och kallelse till mammografi. Snacka om vuxenpoäng.

Det är blandningen som gör livet! Det är inte enformigt i alla fall.

tisdag 4 december 2007

Matvanor

Imorgon fyller yngste sonen år och han har önskat smörgåstårta till middag, även om han först höll på att säga köttbullar och pasta som ju är älsklingsrätten till vardags. Smörgåstårta är festligt och det är en trevlig tradition att få önska middag när man fyller år. När äldste sonen fyller år i april vill han ha ankbröst till middag. Redan till sin fyraårsmiddag önskade han, och fick, rådjursfilé och pommes frites. Jag har för mig att det fanns annan slags potatis för den som just inte ville ha önskekombinationen. Det är härligt att de har vidgade vyer och tänker brett!

PS. Ikväll fick gullisen, min fina gullranka som jag skrivit om tidigare, nådastöten. Mamma kom och sa att här finns ingen mer att göra. Vad tomt det är på gullisens bord i köket. Det står fem skott i en vas. Med lite kärlek får vi se vad som händer.

måndag 3 december 2007

Vad pratar vi om?

När vi pratar om viktiga saker med varandra känns det skönt i kroppen tycker jag.

Men ibland är situationer trista och känns som dockteater. Då sitter jag bara där och tittar utan att se mycket. Som artighet, för att det ska vara på ett visst sätt. Men det är som det är för mig. För någon annan kanske det är viktigt.

Jag vill att det känns. När jag eller någon eller några andra är nyfikna att verkligen vilja veta och förstå, förstå saker som berör.

Vad som berör är olika. Vi har olika behov och önskningar. För ett tag sedan hörde jag en uppräkning av saker som berör olika personer:
för någon är kanske tid tillsammans det som berör,
för en annan är det beröring,
för någon är det presenter,
för en annan att någon gör något oväntat som en gest,
för någon kanske orden är viktiga.

Vet du vad du blir berörd av? Och vad blir din partner berörd av?

söndag 2 december 2007

Traditioner

Idag var det dags för den två gånger årliga utdelningen av inbjudningskort till barnkalas. Det började som en paniklösning för några år sedan men nu känns det skönt att säga att vi delar väl ut korten som vanligt?! Att fara runt i Lund med adresslista, karta och kort i en hög sorterade i körordning är skönt! Det är kul att ha ett litet projekt, köra konstiga vägar (ja, kanske inte helt lagliga men så är det himla svårt att köra i Lund), se gator som man bara hört namnet på; där behövdes portkod och ofta bli insläppt av en vänlig själ, där var brevlådan där ja. Jag längtar redan till april och äldste sonens födelsedagskalas.

Jag har funderingar på att starta en relationsakut. För trots att människorna funnits så länge består de mellanmänskliga förehavandena. Att vi inte lärt oss? Men det är som att så fort det handlar om känslor blir det knöligt när man är inblandad. Utifrån sett kan mycket se lätt ut. Men det kanske bara ska vara svårt? Att det är när det är rörigt som vi förs framåt? Med lite hjälp på traven kan det kaotiska bli hanterligt. Välkommen!