tisdag 31 juli 2007

Jag hade enorma högar på mitt skrivbord imorse. Och nu är de borta! Gött.

Jag träffade min frisör igår och hon var fint solbränd.
Har du varit i väg på resa undrade jag.
Nej, det var vecka 29.
Det är verkligen en sommar-2007-kommentar. Inte för att det gör mig så mycket att det inte är så soligt men just vecka 29 satt jag inne i ett klassrum. Veckan när det var sommar. Ja, och sen blir det väl sommar när skolan börjar i slutet av augusti. Bra! För då känns det extra roligt att börja skolan.

måndag 30 juli 2007

Kom hem från Gerdahallen för en stund sedan. Skönt, men tungt efter en tid med för lite träning...

Sedan kursen i Svalöv har hjärnan gått i nya banor. Den uppför sig annorlunda och det som kommer in blir annorlunda hanterat. Idag flabbade jag nästan högt på bussen åt en sak jag kom på. Och så långt är det ju bra - att jag själv tycker det jag kommer på är roligt visar att kursen var bra för mig!

Sedan om det skulle bära i andra sammanghang också...

lördag 21 juli 2007

Jag är stolt. En av mina fasor har varit att prata i mikrofon. I torsdags stod jag på scen inför 150 personer och var rimligt rolig. Utan att vara rädd för att jag tvångsmässigt skulle vråla något kkf-ord i mikrofonen.
Om en vecka ska jag titta på mig själv på dvdinspelningen av torsdagens show och det kanske inte blir lika roligt.
Men jag är stolt. Jag har utmanat mig och vet att jag aldrig kommer att bli roligare än mitt manus. Ordagrant.

fredag 20 juli 2007

Hemma igen efter en oerhört intensiv vecka. På kurs på folkhögskola. Dessa fem dygn tillhör några av de där allra bästa, sådana dagar med flow och glädje och vansinnigt många skratt. Jag har varit med om det förr men det händer inte så ofta ändå. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska klara av att äta själv eller tänka själv. I kanske 80 timmar, med avbrott för sömn, har jag umgåtts med de flesta av kursens deltagare.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag ska nog ligga alldeles stilla på soffan och försöka komma tillbaka till det vanliga, lite sakteliga.

måndag 16 juli 2007

Nu sitter jag ute på en gräsmatta i Svalöv och försöker skriva texter som ska göra att jag är rolig på beställning. Fan vad svårt det är. Och spännande att utmana mig själv. Kreativitet i kombination med humor är en anspänning. Och kul!

söndag 15 juli 2007

Utmaningar som inte känns jobbiga, kan de vara utmaningar på riktigt? Som att umgås sex vuxna, varav två före detta okända vänner, och två barn en långhelg och ha jättetrevligt?! Eller som när jag träffade mina nya grannar som blivit utelåsta och vi stod ut (läs: hade mycket trevligt!) med varandra i nio timmar?!
Det klart, utmaningen hade inte behövt leda till att det blev trevligt.
Men att det av hävd ska vara ett plågsamt lidande för att man ska ha gjort något rejält. Annars räknas det liksom inte.
Nu är det en veckas folkhögskolevecka som står på tapeten och det verkar bli en trevlig utmaning, det också!

fredag 6 juli 2007

En ofrivillig utmaning känns inte lika rolig som en jag valt själv. Även om den är väldigt ytlig och liten räknat i kubikcentimeter så har vi pool i källaren. Det har jag aldrig varit med. Imorse läste jag om någon som hade en och en halv meter vatten i sin källare och som skulle bli tvungen att slänga det som blivit dränkt. Vad skönt, var min första tanke. För hur mycket behöver jag egentligen det jag har stående i min källare? Nog för att mitt förråd är ganska tomt och det mest är servetter och ljus som tar plats på hyllorna. Men det som finns i de få lådor jag har (klokt placerade på lastpallar utifall en sådan situation skulle inträffa som inträffade igår): lite gamla nostalgisaker, ett par årgångar Kalle Anka, julsaker - nu när jag ändå måste riva ut nålfiltsmattan i mitt förråd ska jag ta ett extra tag med slängarsleven. En ytterligare utmaning kan alltså vara att våga bära minnena i hjärtat och kunna njuta av dem när som helst, utan att vara tvungen att ha saker för att minnas. Är det en rädsla att vi inte ska minnas? Att om vi inte har sparat bebisens första sparkdräkt är vi inte fullt så omtänksamma som föräldrar? Att evinnerligt många foton på bebis blir matad, bebis badar, bebis gör si och bebis gör så är ett bevis för stor kärlek. Saker är andra sidan av vår rädsla?

torsdag 5 juli 2007

Hur mycket kan det regna? En relevant fråga denna sommar. Imorse när jag var ute och gick med regnjackehuvan tätt omslutet huvudet var det ju härligt! Det blir lite kletigt bara när håret är nystajlat med gucka i och ansiktet nymålat med diverse pyssel. Men det får gå. Det gamla talesättet det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder är för trist. Och klämkäckt så att jag inte orkar tänka på det ens. Men som grundtanke och -värdering funkar det på mig. Jag tänker så här: om jag skulle klaga på regnet skulle det ju bli mycket att göra. Som att klaga på sol i Sahara. Nej då, jag menar inte att man ska böja sig för att så här är det och det är inte mycket att göra åt och jag kommer aldrig att kunna göra en viss sak och det är ändå ingen idé och sånt. Men vädret är ju en sådan onödig sak att lägga energi på. Då är det bättre att lägga energi på att leva det liv jag vill ha, göra det som är roligt, leka helt enkelt. För mig är det vad livet går ut på - att leka. Och leka ute i regnet är roligt!

onsdag 4 juli 2007

När tåget susade förbi de skånska åkrarna fick jag en behaglig vemodskänsla. Och när jag klev av på perrongen i Lund och andades lundadoften igen rörde hemmakänslan vid mig på ett så skönt sätt. Efter en fantastisk långhelg i Stockholm med många härliga möten var det ändå hemma som är bäst.

Jag funderar på hur jag blev småstadstjej? Visst är Stockholm min barndomsstad men jag trivs så i denna annorlunda värld. För det är det, inte mer än 60 mil bort men med stora skillnader: i klimat, i kultur, och framförallt människorna. Nu är ju Lund en ö i sig och inte representativt för ett "generellt" Skåne och det är kanske blandningen av människor från olika håll som gör Lund till en fantastisk satellit. Eller är Lund per definition en småstad? Inte i mentalitet. Och närheten till Malmö och Köpenhamn och naturligtvis och möjligen universitetets prägel skapar en speciell stad. Kanske lundatjej? Eller så är jag den jag är utan att behöva klassificera mig som det ena eller det andra.