fredag 30 november 2007

Lillfinger

Jag har stukat lillfingret och det känns jättelöjligt att skriva det, för att inte tala om hur det låter när jag säger det. Men det gör ont. En sådan liten del av kroppen som jag uppenbarligen använder mycket, jag blir påmind om den rackaren hela tiden. Men, jag kunde ha blivit av med lillfingret.

Drar jag det längre påminner det mig om känslan av att precis ha kommit undan med livet i behåll. När magen från början sa att nej, det här är inte rätt. När man precis ska till att "skriva på pappren" och drar sig ur och inser att det var allt tur det. När man sträckt ut lillfingret och någon vill ta hela handen och det inte blir en win-win-situation. Armarna är bedrägliga, de kan sträcka ut åt två håll och låta händerna hälsa åt två håll. Kroppsspråket sägs tala sant men jag undrar.

Det känns rätt bra att ha stukat lillfingret!

torsdag 29 november 2007

Virustider

Jag försökte förklara skillnaden mellan bakterier och virus för barnen häromdagen. Redan att förklara vad de respektive är för något var inte lätt.

Det finns mördarsniglar och mördarmaneter och nu det senaste mördarnyckelpigor, ja de var i alla fall aggressiva - vad kunde komma härnäst?

Kunde man dressera några av de vildsinta djuren att äta virus?

onsdag 28 november 2007

Här och nu

Först vill jag be om ursäkt för blogguppehållet. Just nu är det mycket. Det är kul, ibland tror man att ja, idag blir det en helt vanlig dag eller att den här månaden blir som den brukar. Häftiga November! Vad har väl månne December att bjuda på?

Jag pratade med en kompis häromdagen som sa gjuta olja på vågorna i något sammanhang varvid jag protesterade och förnumstigt sa att du vet väl vad det betyder och så drog jag förklaringen till vad gjuta olja på elden betyder. Det intressanta här är att jag hade lyssnat på vad personen verkligen sa och vad det betydde mer än själva orden. Hänger du med? Ibland kan någon säga en sak som är helt uppåt väggarna men ändå förstår man precis vad som menas därför att sammanhanget gör att man läser/lyssnar av rätt signaler.

Ett annat ord som jag läste om är dragplåster som enligt förklaringen ursprungligen betyder att dra ut var. Om man tänker att dragplåstret som fått dit publiken t ex är en väldigt bra stå upp-komiker kan man tänka sig att humorn lämnar kvar bara gott i publiken (inget var alltså). Krystat? Mmm.

Jag höll på att skriva att det är tur att jag har handordböcker. Tur för vem?! ;-)

söndag 25 november 2007

Beach X

Nu har det varit mycket barndomsmatbord ett tag så nu ser jag framåt. I god tid före sommaren 2008 är det dags att ta itu med formen. För julen och våren och för nästa sommar. För alla år som komma skall.

Det är något mystiskt med bantningstips inför sommaren. Vilken fräschfaktor räknar du på inför sommaren? Om fyra veckor? Men herregud, då är det svält vi snackar om. Som man ändå tar igen med råge framför grillen och lådvinet. Om man kalkylerar på n antal fester och avvikelser från din optimala ideala diet blir det omöjligt. Ändå funkar lösnummerförsäljningen?

Det börjar redan vid barndomsmatbordet. Tänk på det, förälder. Men det är aldrig för sent. Att sluta vara uppgiven menar jag. Hela livet är resten av livet och att då ta tidigare livet som intäkt för hur det ska se ut gör att det det mesta blir omöjligt. Men som någon sa till mig en gång: om man vill något tillräckligt mycket blir det så. Så det så.

lördag 24 november 2007

Sanning eller konsekvens?

tror jag det hette man lekte som barn. Det var en förtäckt pusslek om jag minns det hela rätt. Det var väl ingen som ville ha sanning utan bara klapp, kram eller kyss.

Vid ett tillfälle när jag hade hand om ett disciplinärende frågade jag en vän som är jurist om råd. Han frågade mig om jag trodde på personen som det rörde? Jag sa att det vet jag ju inte. Nej, så klart, men tror du på personen? Ja, svarade jag, jag tror på personen. Då så, då kan du gå vidare och titta på ärendet sakligt och reda i frågan. Utgångspunkten för mellanmänsklig kontakt är att man får ta ställning och känna efter vad man tror. Reaktionen är alltså den som styr aktion. Sanningen gjorde inte att ärendet blev utan konsekvens. Sanning med konsekvens kändes bra.

Konsekvens utan sanning hade varit trist. Sanning utan konsekvens också. Sanning utan konsekvens kanske ändå bättre?!

fredag 23 november 2007

Förhandling

Enligt min ordbok betyder förhandla att "överlägga i syfte att utarbeta överenskommelse av kompromisstyp".

Sedan barndomens matbordssittningar har jag lärt att förhandlingar går ut på att båda parter ska mötas, att båda parter ska känna sig nöjda när man går från förhandlingsbordet, med en känsla av japp, det där blev riktigt bra!

Men ofta hör man om förhandlingar som strandat. Beror det på olika mycket vana av förhandlingar? Beror det på att det är fel personer som möts? Fel situationer? Fel ramar?

Läste i en tidning idag om par som inte är ense om att försöka få barn eller inte. Citat:

Om man inte är ense i barnfrågan blir det svårt att hålla förhållandet vid liv.
– Det finns inga kompromisser. Det går ju knappast att gå halva vägen var.

Men jag tror benhårt på att det för det mesta går att komma överens, om bara viljan finns. Eller är det bara i en perfekt värld, som per definition inte kan finnas?

torsdag 22 november 2007

Jag kan flyga

Sedan jag var mycket liten har jag flugit mycket. Redan som smååring alldeles själv... först med hjälp av att en vuxen parkerade mig på ett flygplan och jag vid ankomsten blev hämtad i flygplanet. Läskigt men mest spännande. Fast det är nog en efterhandskonstruktion, för mig var att flyga som att ta bussen. Jag minns, tror jag vid min första alldeles egna resa så ung som fem år gammal, att jag fick en röd lackväska att ha min biljett i. Den hade lång axelrem så att den kunde hänga på axeln. (Undrar om den inte hade dragkedja på toppen?) Jag var så stolt och den var jättefin! Jag kommer ihåg hur vi satt vid matbordet och mamma och pappa instruerade mig hur jag skulle ta mig fram på Kastrup. Jag repeterade och resan gick alldeles utmärkt. Kastrup är en madeleinekaka, mycket mer än en flygplats.

Jag kan fortfarande flyga. För att jag törs och vill. Men också för att jag vågar stå upp när det behövs. Sitta ner i båten (!) när det behövs. Våga stå för att jag är den jag är med gott samvete. Utan dåligt bagage blir man lättare. Att vara sann mot sig själv. Det låter något, men det känns gött att känna att det är så.

onsdag 21 november 2007

Behov

Vad har man vänner till?

Jo, för alla de goda stunderna men också i nöd. En vän är någon man kan prata med när man behöver, även när vännen är jättetrött eller stressad eller egentligen ska packa eller ska sova eller borde tentaläsa och ändå säger: mitt öra är ditt, min hjärna lånar jag till dig, mitt hjärta är öppet för att ta emot dina förtroenden.

Kram!
Sofie

tisdag 20 november 2007

Kallt om knäna

Jag fryser.
Det är kallt i Lund.

Varmt te.
Duntäcke.
God bok.
Kudde under huvudet.
Kudde på huvudet.
Släcka lampa.

måndag 19 november 2007

Dystert eller positivt?

Om man ser livet som en enda lång problemlösningsprocess blir problem och konflikter inte så svårt och besvärligt utan något som alltid kommer att finnas - och man kan bara bli bättre på att hantera dem.

Min gullranka tycker inte om mig. Den tappar blad och ser hängig ut. Jag har haft den länge och den känns som en kär familjemedlem som tronar i köket. Den har faktiskt ett helt bord till sitt förfogande så det känns lite otacksamt att inte trivas. Kan gullrankor gå i ide? Den kanske tagit den skånska/lundensiska vintern på allvar och tonar ner sig i viloläge? Kanske väntar den på omplanteringsfebruari. För det har jag ju lärt att februari är den månad man planterar om och inte i någon annan månad. Varför kan jag inte rucka på det?

Det känns skönt att skriva om mitt gullranke"problem". Det finns mycket annat elände jag kunde ha blivit sorgsen av. Men jag ser fram emot att gullisen kommer att trivas igen till våren!

söndag 18 november 2007

Fullproppad

Vad mycket intryck! Människor, tankar, ord, möten, sidospår, huvudspår, eftertankar osv. Och är man då nyfiken så blir det mycket att fundera på. Nyfiken är inte bara positivt, det kan vara negativt som i skvaller. Men jag tycker positivt nyfiken är fint, som i vetgirig. Fast då kan man bryta ner det ordet och få girig och då är inte det bara bra. Men att vara glad är bara bra, glad är glad är glad! Men, är det inte lite dumt också? Som korna på ängen? Att alltid vara glad blir lite ursäktande. För att inte säga snäll, jamen hon är ju snäll i alla fall. Och dum, fast det säger man inte rakt ut. Det hänger på hur och när och vem som säger det och till vem hur det kommer att landa.

Här måste jag sätta stopp, det kan ju blir hur många konstiga ord och rörigt som helst. Tröttheten efter helgens kalasande gör att hjärnan inte tar mig framåt.

Ha en riktigt go vecka!

torsdag 15 november 2007

Rättlänges?

Idag höll jag en telefon så tunn att jag hade svårt att hålla i den. Den såg fin och snajsig ut. Men den var svår att greppa. Med ett enhandsgrepp kunde jag inte slå siffrorna utan att få ont i handryggen och fingrarna med för den delen. När jag vände på telefonen och hade skärmen mot mig nådde jag tangenterna bättre. Men då blir jag tvungen att lära mig tangentbordet upp och ner! Det är nog bra träning för hjärnan. Hur svårt kan det vara? Jag klarar av att ringa på en telefon utan fundera för mycket på hur tangenterna sitter och jag klarar att räkna på en miniräknare i motsvarande grad. (För den som måhända inte reflekterat över det sitter ju siffrorna på olika håll.) Jag är särdeles förtjust i ordet utvecklingspotential och för mig innebär alltså denna splitternya telefon att jag kan träna vindlingarna mellan hjärnhalvorna. Kanske var det inte det tillverkaren tänkte på i första hand. Ser du någon som håller telefonen åt fel håll så vet du att det är jag, eller kanske någon som också läst denna blogg!

onsdag 14 november 2007

Förklok

Om jag var Schenström tänker jag på morgnarna: jag ska aldrig supa mer, doda, doda. (Studentreferens.)

Men det är som jag brukar säga, det är en mening med att saker händer. Man ser det oftast inte när man är mitt uppe i det men i efterhand kan man se att jamenvisst, vad bra det ordnade sig! Det är lätt att vara efterklok. När man trots detta försöker vara lite efterklok i förhand och se att ljuset i tunneln nog allt finns och det är ju mening med det som sker så blir det lite lättare att uthärda vad det nu kan vara.

Och som Schenström tänker jag att äntligen slipper jag... Nu ska jag odla mina bin och min trädgård och mitt vin!

tisdag 13 november 2007

Litta tjaarlek

Idag hämtade jag min cykel hos killen på Mårtensgatan. Han är alltid så glad och hjälpsam. Förutom att fixa det som vi bestämde igår hade han också smörjt bort gnissel och rost. Den är så fin min gamla hoj, som borde vara i häraden av femtio år. Ja, den ser verkligen så gammal ut! Men den känner som en fräsch ungmö idag.

Fräsch kände jag mig också efter träningen på Gerdahallen idag. Den fuktiga luften hade ännu inte tagit sitt grepp om Lund och det var friskt och strålande soligt att strosa nerför backen.

På Gerdahallen har de denna vecka blodgivarkampanj. Det verkar alltid som att det finns för lite blod. Fanns det inte förr blodgivarbussar? Som man kan ställa på gator och torg, som kan köra till olika företag, som kan köra till skolor och deras personal som har svårt att komma ifrån dagtid, Lundagård, Kårhuset på teknis osv. Jag känner mig väldigt god efter att jag lämnat blod och bär helst tröja med kort eller ingen ärm för att alla ska kunna se det enorma bandaget runt armvecket - här ser du en hjälte ;-)

måndag 12 november 2007

Dikt och verklighet

Det sägs att verkligheten överträffar dikten. Men ofta är sanningen så enkel och odramatisk att ingen verkar vilja tro på något annat än det rykte som blåser upp. Något som är lagom småtrist och enkelt vill ingen vilja höra om?

Ta t ex schenströmskan. (Jag vill inte kalla det en affär, det känns som att det ska vara i nivå med watergateskandalen för att få kallas affär. Och inte heller en kärleksaffär kan det ha varit.) Om jag varit Schenström så hade jag kanske tänkt att ja, Anders, vi kan gå ut och ta ett glas vin. (Hur lätt blir inte ett glas några stycken?!) Och så blev det några till. Och sen så pussades Anders och jag. Och sen var vi så fulla att vi tog taxi hem. (Var det hem till mig var vi i alla fall för fulla för att göra något annat än att sova.) Att jag sen hade jouren behövde jag inte ens tänka på, för det är ju så osannolikt att det skulle inträffa en tsunami igen, jag menar inte skulle Harrisburg inträffa två gånger? Förresten har det ju inte ens hänt, väl? I brist på tsunami fick vintsunamin bli nyhet. Tänk om nästa fråga statsministern ska ställa till tillträdande ministrar och tjänstemän blir: har du varit full någon gång och tänker du dricka ett glas under din tid här hos oss? Svår rekryteringsbas i moderatleden, för det vet varenda muf:are att det var i muf man lärde sig att festa.

söndag 11 november 2007

Sjunde sanningen

När jag vaknar på morgnarna ser jag ut som ett rufsigt meckitroll i håret.

Kommer du ihåg de små gummifigurerna som var kanske 5 cm höga och hade hår som stod rakt upp? De fanns i olika varianter men det jag minns mest är att de hade olika knalliga hårfärger.

Hum, det måste varit i häraden av trettiofem år sedan. Ålderstecken... att börja minnas gamla leksaker. Ett annat ålderstecken som verkligen säger något är när jag hör mig själv säga att jo, jag har ju fyllt 40 men jag känner mig inte så gammal. Då har jag börjat tänka på ålder ur ett historiskt perspektiv och tänker på mig själv som en ålder. Det har dock inget med faktisk ålder att göra, det finns personer som är mycket yngre än jag som är tanter och farbröder och personer som är äldre än jag som inte alls är så mogna. Ett annat tecken är när barnen bestört säger: men mamma, är du verkligen så gammal? Fast då kommer vi in på kapitlet vuxenpoäng och det får jag ta en annan gång.

PS. Men jag ser verkligen inte så gammal ut och känner mig verkligen inte så gammal! ;-)

fredag 9 november 2007

En busschaufför är en man med glatt humör

Förra helgen när jag var i Göteborg och skulle åka buss fick jag åka med gratis. Varför var inte helt tydligt men han såg väldigt förtjust ut. Jag var inte helt säker på marginalerna till att hinna med nästa buss men som min kompis sa, att med den effekten jag har på busschaufförer så ska det väl inte vara några problem.

Om jag egentligen kan dra några storvulna slutsatser av denna händelse vet jag inte. Men i all sin enkelhet: Att göteborgare helt enkelt bara är goa gubbar? Att en solig söndag gör människor glada?

torsdag 8 november 2007

Filmjölk

Det började på gympan i dag. Det var som kroppen tog sig fram i filmjölk, segt, trögt, långsamt. Det beror nog på att jag lämnade blod igår tänkte jag filmjölksslött. Fast tidigare har jag blivit pigg av det. Eller så märks ingen skillnad alls egentligen. Var det dagsformen helt enkelt?

Sen gick cykeln långsamt genom stan och inte hjälpte det att jag pumpade cykeln med den fria luften på Paradiset. (Lundareferens.)

I trapphuset ser det ut som filmjölk, alla ytor är täckta av ett fint lager slipdamm. Och nu när jag gick ut med hunden i rejäla regnstövlar liksom vadade jag fram, som i filmjölk.

Jag tröstar mig med att jag har en alldeles egen gata i Osnabruck, ett resmål som står på önskelistan. Och nu kamomillte innan jag faller omkull i sängen.

onsdag 7 november 2007

Hälsa på varandra

Imorse hälsade jag på ett större antal personer, några jag träffat tidigare och några jag inte träffat tidigare.

Dem jag inte träffat tidigare är lättare att hälsa på eftersom att man oftast tar i hand och också säger någon del/hela sitt namn. Jag har inte räknat men det är sällan som man missar varandras händer och fumlar sig fram för ett handslag. Att man lyckas pricka den andras hand utan att titta på händerna är häftigt.

Dem jag träffat tidigare blir inte svårare men en mikrosekunds beslutsvånda, ofta ickemedveten, uppstår ändå allt: ska jag krama denna person eller inte, eller först skaka hand och sedan krama, eller tvärtom, och om vi ska kramas hur "pass" ska det vara? För att inte prata om kindpussar. En, två, tre?

Och ändå sköter sig detta av sig självt i de allra flesta fall. Kropparna bara vet hur de ska göra. På vad för autopilot? Någon kemisk process som drar till sig eller stöter ifrån sig en mer eller mindre bekant person för det fysiska närmandet?

tisdag 6 november 2007

Överväldigad

Oj vad många uppslag och trevliga uppmaningar och glada tillrop! Tack! Och så fick jag rensat lite i min adressbok, utmärkt. Ordning i listorna. :-)

Igår skulle det handla om trendspaning. Att det inte är för sent att lära sig något nytt. Att det är viktigt att inte slå mig till ro bara för att jag fyllt ett visst antal år utan istället hålla mig à jour med vad som händer inom olika områden.

Jag minns när jag tänkte att jag skulle gå på rave för att kolla vad det egentligen var och fick läsa om att det var så mycket droger och då vaknade fegisen i mig och jag förblev olärd om rave. Naivt (?) tänker jag fortfarande att det finns de ungdomar som inte måste ta droger för att dansa hela natten.

Jag kommer ihåg när jag gick in i en tidningsaffär och köpte Slitz och King och affärsbiträdet försökte harkla sig och humma och hur och eh och så. Inte för att de är min typ av tidning men det var intressant.

måndag 5 november 2007

Trendspaning

Det är aldrig för sent att lära. Så länge jag lär lever jag. När jag inte lär längre dör jag. Sanning 6.

Jag gillar att ha koll på vad som händer, lagom mycket koll. Jag skulle t ex inte vilja vara kalenderbitare. Men att åtminstone veta vad en kalender är, kunna stava till kalender,
ha slagit upp "kalender" åtminstone en gång i SAOL, det är rätt.

Listmänniska är jag ju. Men det är inte att kunna listorna utantill utan att hantera information på det bästa av alla vis. :-) Jag började med listor mycket tidigt. När vi var hos min danska familj vid olika tillfällen gjorde jag listor över familjens olika beställningar på morgonbröd och wienerbröd, snillrika tabeller. Det finns väldigt många sorters frallor och dessertbröd i Danmark! Jag gjorde också listor över klockslagen som jag skulle gå upp på morgonen, borsta tänderna, klä mig, äta frukost, (här borde borsta tänderna stå, efter frukosterandet), gå ut genom dörren, cykla till skolan. Den läsare som varit med på denna blogg ett tag vet att problemen för mig att komma upp på morgonen fortfarande är besvärliga och jag trodde redan som liten att listorna skulle hjälpa. Det gjorde de!

En lista är aldrig fel. Det funkade när jag skulle gå ner i vikt. Det funkar när jag ska städa. Jag har ofta den mat hemma som jag vill ha hemma. Jag panikköper inte julklappar.

söndag 4 november 2007

Sanning 5

Jag är dålig på att ljuga. Jag önskar att jag var mer streetsmart lögnaktig och kunde komma undan mig själv med att ljuga lite ibland. Det verkar praktiskt. Jag försöker ibland men inser att jag är urusel på det. Och det känns himla dåligt!

Dessutom hörs det när man ljuger, och inte bara om jag försöker "trixa" till det, utan det gäller alla människor. Om det inte hörs precis i stunden när man säger det så klingar det dåligt i resonansmagen, lögner har ingen förmåga att landa i en mage som faktiskt vill lyssna efter vad en annan människa har att säga. Jag tror inte på att "jag visste ju inget" - man ser det man vill se. Sedan om man vågar höra och se är en annan fråga.

lördag 3 november 2007

Fru Blogger: Tidningstips

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=711762

Fru Blogger: Tidningstips

Fru Blogger: Tidningstips

Tidningstips

Idag när många människor är lediga och affärer är stängda och tiden är som gjord för att äta långfrukost i sällskap med tidningen kommer det ingen tidning! Javisst, så har det ju varit länge och då är det en tradition att värna om? Men hallå, utveckling är till stora delar förändring och kan journalisterna tänka sig att vara ledig en nyhetsfattig tisdag i vilken vecka som helst?

Apropå regeringsskandaler: Om oppositionen vill åt makten och alltså är journalisternas potentiella avslöjningsoffer - är det inte lika bra att tidningarna gräver fram all upptänklig information redan nu (i god tid före valet) så att vi väljare i förväg vet vem som anlitat vilken typ av svart arbetskraft? Nu är det lite sent och vi får vänta tre år till på avslöjanden om den eventuellt nya regeringen. Tidningarna vill vara mer än den tredje makten och då att ge oss valinformation i rätt tid och inte dåligt samvete i efterhand - hade inte det varit sann public service?

torsdag 1 november 2007

Sanning 4

Jag avskyr att stå i kö. Igår gjorde jag ett undantag eftersom att jag insåg att det inte var en kökö jag ställde mig i utan bara en kö. En kö är en rad människor som väntar på en framåtrörelse inom en rimligt kort tid. Jag uppskattar att jag stod i kö i två minuter. Det är okej.

En kökö är bara förnedring. I en kökö står man för att man inte får gå förbi kön i kraft av någon betydelsefullhet. I en kökö står man ovisst länge och väntar på att någon ska säga att nu, nu får även du...

Integritet.