Om man ser livet som en enda lång problemlösningsprocess blir problem och konflikter inte så svårt och besvärligt utan något som alltid kommer att finnas - och man kan bara bli bättre på att hantera dem.
Min gullranka tycker inte om mig. Den tappar blad och ser hängig ut. Jag har haft den länge och den känns som en kär familjemedlem som tronar i köket. Den har faktiskt ett helt bord till sitt förfogande så det känns lite otacksamt att inte trivas. Kan gullrankor gå i ide? Den kanske tagit den skånska/lundensiska vintern på allvar och tonar ner sig i viloläge? Kanske väntar den på omplanteringsfebruari. För det har jag ju lärt att februari är den månad man planterar om och inte i någon annan månad. Varför kan jag inte rucka på det?
Det känns skönt att skriva om mitt gullranke"problem". Det finns mycket annat elände jag kunde ha blivit sorgsen av. Men jag ser fram emot att gullisen kommer att trivas igen till våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar