Gott, gott nytt år!

Så många minusgrader i södra Sverige, det är exotiskt. Och riktig vinter har vi också haft. Jag tycker att det är härligt även om det blir skönt när den tidigare våren anländer.

Jag vet inte om jag ska summera så mycket; året har gått, liksom årtiondet och så kan det väl få vara, i fred och frid. Men sannerligen har det varit, ja händelserikt.

Om jag ska välja ut en sak som jag tänkt och tänker och kommer att tänka särskilt mycket på så är det att jag är så glad för varje dag. Jag tänker på det på morgonen och jag tänker på det på kvällen. Tack för ännu en dag med nära och kära, med svårt och med lättare, med lust och arbete, med hälsan i behåll, mat på bordet och vatten i kranen.

Nu är det nytt år, nytt årtionde, nya upplevelser, nya möten, mer utbildning, mer jobb, och så håller det på och det är fantastiskt.

Ett riktigt gott nytt 2010 önskar jag med stor kram!
Sofie

Mera jul med moster G

Vad är det som gör jul till jul?
Visst vet jag när datumen kommer att det är dags.
Det är maten. För mig måste bara leverpastejen med svamp, konjak och grädde finnas på bordet annars är det inte jul.
Helst ska det vara en riktig gran med levande ljus. Men plastgran kanske är mer miljövänligt? Var går gränsen, hur många gånger kan man fälla träd för miljökostnaden plastgran? Det skulle jag vilja veta.
Så är det sällskapet och jag kan bara konstatera att med "moster G" blir det helt enkelt mer jul. Jag har en faster och ingen moster men för några år sedan kom vi överens om att det på nåt sätt låter mysigare med moster så det fick det bli.
I år blev det inget pusslande vilket annars tillhör min jul. (Hemtenta istället.)
Långa promenader är en också viktigt och en riktigt go sådan blev det i förmiddags i gott sällskap.

God fortsättning!
Sofie

Läsarinteraktion!

En av de saker som jag uppskattar bloggandet för är reaktionerna på det jag skriver. "Varför jag skriver om just det jag skriver om?" Jag bloggar för att jag tycker att det är roligt. Roligt att se vart jag kommer, från det första ordet till det sista. Om tanken kan föra mig någonstans jag inte varit förut. Jag skriver om saker som fascinerar mig. Sånt som jag vill försöka förstå. Den där ständiga nyfikenheten ni vet.:-) Som mitt intresse för sexmissbruk. Nej, jag är inte sexmissbrukare och inte min fd heller. Men jag kände en sexmissbrukare en gång - som jag inte har kontakt med eftersom det inte funkar så med den personen, eftersom ett missbruk sällan är en isolerad företeelse - och det är hela paketet med missbruket, beroendet och medberoende som jag blev nyfiken på. För det mesta som människor gör och håller på med är hela paket, det mesta hänger samman på ett intressant sätt, ibland i såå sjuka mönster men för det mesta dynamiskt spännande. Som en kompis säger: om nån var "perfekt", hur kul vore det? Som något slags plant golv utan en enda liten tilja att titta på eller snubbla på. Var gränsen går för den egna bekvämlighetszonen går varierar förstås men "rimligt galna" personer är som vackra spännande trägolv!

Oops

Oj, om en vecka har det tindrats vid julgranen och den traditionella ankan vilar i magen, möjligen i sällskap av morfars konjak. Halva december har alltså gått och snart 00-talet. 10-talet - vad bjuder det på?

Fick mer färg i håret idag, blont - yeps! Och en rutig julklänning till julafton. På juldagen blir det den blåa Whyred. Och jo, julklapparna är färdigköpta och inslagna. Utslagen/utskriven är hemtentan också och det känns kul (lite knasigt men ändå!) och jag behöver inte känna mig orolig för att inte ha något att göra.;-)

16 dagar sedan jag bloggade. Det är bara att inse att det får gå som det går. Och det är bra! Go with the flow; mitt 10-tal?!

Go 4:e adventshelg!

Badrumscamping

Ok, nu har det börjat... Stambyte och badrumsrenovering. Puh. Men jag ska tänka att det är kul, det kommer att gå och så fint det kommer att bli. Sen.

Camping är inte en av mina favorithobbyer men nu är det alltså det som ska till. Ikväll borstar jag tänderna i köket. Men imorgon stryps också vattnet i köket (papptallrikar och plastbestick framlagda på bänken i köket) och jag ska ner i källaren. Temporär toa, dusch i det som i vanliga fall är hunnaduschen, en usel gammal duschkabin, och jag försöker se slutresultatet framför mina ögon som en slöja de närmaste månaderna!

48 paket

Nu hänger paketen där, pojkarnas överraskningsadventskalender, mot björkträdsfondgardinerna. De har varit otroligt duktiga med sitt godiskontrakt och även om det var deras initiativ och val ska det belönas; utöver förhandlade kontraktssumman. 24 dagar med varsitt paket med lite av varje, bra-att-ha saker: nötter, pyssel, ficklampor, räknare, såpbubblor, korsord, pennfack osv. Och jo, en fempack strumpor också. :-) För godis kan det ju inte vara i! På två långa gröna presentsnören hänger paketen och de får varje morgon klippa ett paket.

Glad första adventskram!

Livet som dokusåpa

Kan livet te sig som en dokusåpa fastän man inte anmält sig till något av tv-kanalernas program?

Tydligen.

Då gäller att hålla i hatten och fokusera.

Och förhålla sig.

Som jag sagt tidigare: sitta ner i båten och huka.
Men ibland måste man ro utav bara helvete också.

Aktiv inlärningsstil

Vi har olika (kognitiva) stilar för att lära. Som en föreläsare sa till en kille på en föreläsning för ett tag sedan, ja du har en aktiv inlärningsstil. Killen brukar nämligen fråga mycket. Frågvis låter lite mer näbbigt.;-)

Och jo, jag har också en aktiv stil. Men jag inser att jag inte fattar vad jag säger ibland och inte andra heller. Är det luddigt tänkt om det är luddigt sagt? När jag till och med upptäcker att en del förstår det jag säger på helt motsatt sätt än vad jag själv tänkte, då är det bra luddigt... Så nu ska jag försöka mig på en mindre aktiv stil.

Dock mer aktivitet för dagen - i böckerna och anteckningsblocket.

Idéer

Kommenterade idag på Åsas blogg: Några idéer skriver jag ner (har små block spridda här och var, och jag tränar på att komma ihåg dem utan fusklapp), några grubblar jag på lite till, och tack och lov slutar jag tänka på en del idéer ;-).

Och så gör jag ibland något av mina idéer. Idéer har fått mig att resa mig varje gång.

Vad är en idé om inte: (plötslig uppkommande) tanke som ger en första överblick eller utgångspunkt? Ordboken förstås.:-) Låter ganska torrt. Och ändå är idéer så coola. Vad vore livet utan idéer? Grottfolksstadium? Som om grottfolk inte hade idéer, nej det var förmätet. Men idéer har drivit utvecklingen.

Hur gör du med dina idéer?

Åsså var det det där med lönen

Ljusa jobbutsikter inom vården. Läkare och psykologer kommer inte ha problem att hitta jobb om fem år.

Jobb om fem år. Det låter ju bra. Som blivande psykolog känns det extra bra, att ha "valt rätt".

Men till vilket pris? Fem års studier kostar. Det kostar att ligga på topp brukar man säga ibland.:-) Långa studier kräver motivation. Långa studier innebär välutbildad arbetskraft, gedigna kunskaper; experter på psykologisk behandling, diagnosticering och utredning. Då känns en lön efter de fem åren på 19500* lite tja, vad ska man säga?

Det var inte för att tjäna de stora pengarna som jag valde att bli psykolog. Men ändå. Att drivas av en vilja att göra bra och kanske göra skillnad - är det en motsättning till en schysst lön?

*Lönen för PTP-psykologer i Region Skåne. PTP är den ettåriga anställning/utbildning under handledning som examinerade psykologer måste genomgå för att få ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen. Legitimation som innebär en trygghet och kvalitetssäkring för klienter och patienter!

Man vet aldrig när det är för sent

Skrev en väninna till mig ikväll. Hon hade fått ett plötsligt dödsbud och då blir det uppenbart det vi egentligen vet men ibland är dåliga på att ta hand om - varandra. Att komma ihåg att säga bra saker, att vi betyder något, att ta vara på stunderna; det privilegium det är att få leva.

Exotisk utlandsresa

Igår var jag i Köpenhamn och åt frokost med barnen och vänner. Vi hade fått restaurangen rekommenderad och också beställt bord. Första intrycket var ganska sjavigt. Och det första vi möter är fyra högljudda danskar varav en med svart lapp för ögat. Underbart! Och det var maten också, fantastiskt trevligt och gott och såå danskt!

När jag var liten åkte vi till släkten i Danmark och det var en riktig utflykt. Inte som idag med en timme till de dansktalande via bron. Då kunde vi köpa danskt bröd och annat som inte fanns i svenska matbutiker och avslutade besöket "utomlands" med att tanka. Det gör man inte längre... Då var våra svenska dollar värda något men idag står vår svenska pesetas sig slätt. Men jag köpte ändå lite danskt grovbröd för det hör till. Och pojkarna fick varsin Faxe Kondi, den finns inte vad jag sett i mina affärer åtminstone. Lite "exotiskt" får det ju kännas!

Skicka vidare ringar på vattnet

För några år sedan såg jag en film som heter Skicka vidare, på engelska Pay it forward.

Historieläraren Eugene Simenot ger sina elever samma hemuppgift år efter år - att komma på en idé som kan förändra världen och göra den bättre. Eugene väntar sig dock inga stordåd från sina elever och är därför helt oförberedd när elvaårige Trevor McKinney kommer med ett fenomenalt förslag. Trevor föreslår att varje människa som drar nytta av någon annans goda gärning ska "skicka vidare" och göra tre människor en tjänst. Till sin mammas stora förskräckelse inleder Trevor sitt projekt genom att ta hem en hemlös drogmissbrukare. Men kan goda gärningar verkligen förändra världen och göra den bättre?

Glada, fina saker händer på riktigt också:

Det första jag såg i tisdags morse var ett sms från en väninna som skrev positiva ord om min person samt önskade mig en god dag - vilken start på dagen! Ja, hela dagen blev fin och vi avslutade dagen med lika trevliga mejl på kvällen.

Igår fick jag ett rart mejl, om att jag gjort en person glad genom att skicka ett mejl. Då blev jag jätteglad över att jag gjort denna person glad och över att denna ville mejla till och med. Då ville jag mejla att jag blev glad och tacka för det! Men så kan man ju inte hålla på.:-)

Go helg, nu måste jag stupa i säng,
kram Sofie

Tänka tankar

Jag funderar på olika saker. Det kan läsaren av denna blogg nog hålla med om. En sak som jag tänkte på för några år sedan är huruvida man väger mer och sen mindre efter det att man släppt en fis. Jag frågade en kompis om detta, rimligt sakkunnig, som bekräftade att min tankegång inte var helt felaktig men att viktskillnaden förstås var försumbar. Sånt kan man alltså roa sig med att tänka på. Sen håller jag visst det med om att det inte är av avgörande karaktär att förstå sånt här. Men kan det vara så att genom små tankars träningseffekt kan hjärnan hållas igång för också större tankar någon gång emellanåt? Vad tänker du på?

Färre listor

Nu ska ni höra: jag har raderat ett antal listor ur mitt liv. Det funkar fint. Ändå. Konstigt men sant. Sofie-list-kvinnan-number-one. Det blir mer go-with-the-flow utan listor och det bestämde jag mig för ett par år sedan för. Mer go-with-the-flow - mindre kontroll. Och vad är listor om inte just kontroll.. Det känns ovant och lite läskigt, som att cykla utan hjälm typ. Men jag tröstar mig med att om jag glömmer en sak utan lista var det nog inget viktigt. Kanske får ni påminna mig ibland men det kan vara kul som omväxling, tycker jag i alla fall. En sak som slår mig är om jag skulle våga gå ifrån min papperskalender? Ha kalendern i telefonen? Herregud vad ungdomligt och modernt, nästan som att ha hoodietröja=wannabeyoungertröja. Nej, också 2010 blir det papperskalender. Ska springa till bokhandeln och köpa mig en.

Komablogg

Okej då, jag bloggar nu. ;-)

Jag tänker på att sova, sova säng säng lakan kudde täcke. Och så är det det här med att vakna. Jag ställer klockan på vardagarna på 6.35 och så snoosar jag flera gånger. Mellan varje snoosning "planerar" jag, nästa snoosning, hur det kommer att bli när jag går upp, och så får jag börja om planeringen eftersom att jag somnade. Men jag kommer upp och jag kommer i tid. Peppar peppar kanske jag ska skriva nu.

Och jag har funderat på hur det var att bli väckt som barn. Och hur jag väcker mina barn. Jag vet inte vad de egentligen tycker - jag ska fråga dem vid tillfälle - men jag går in och väcker dem och DRAR UPP TÄCKET så långt det går och packar in dem i sängarna. För frågan är om det finns något värre än att någon drar täcket av en och ropar klämkäckt att det ju är en ny strålande dag medan rullgardinerna far upp med en smäll och det blir ruskigt ljust alldeles för fort. Och även med min metod kommer också de upp ur sängarna när de fått dra sig en stund. Ibland lockar jag med varm kakao och socker och mjölk, då går det lite fortare!

God morgon!

Hej vad det går

Idag började jag nytt jobb. Det bestämdes igår. Fortsätter imorgon. Kul!

Det är kul att säga ja också. Även om min nya religion egentligen bjuder att säga nej med ett leende. :-)

Jag gjorde nämligen en lista, som blev lång och förvisso spännande och innehållsrik men ändå - om jag nu rekommenderar andra att ligga på soffan och pilla sig i naveln vill jag ju göra det själv också. För så bra som jag tänker på min soffa gör jag nästan aldrig annars. Eller jo, på promenader tänker jag allra bäst. Men det är det vegetativa inslaget i soffliggande som jag inte vill missa. Hör bara: i ett anfall av klarsynthet efter ett soffliggarvegetativt navelpillande kom jag fram till att jag då äntligen skulle söka in på psykologprogrammet. Det du!

God mårtensafton!
Sofie

Magnoliaknoppar

Igår morse såg jag dem! Magnolian bjuder på knoppar i november och det är så härligt mitt i regn och rusk.

Sen är det visst det gott att tända ljus och halvligga i soffan och prata och dricka kaffe och njuta och förundras och skratta och mildras av livets stora och mindre mysterier.

Förståelse...

Förståelse kan t ex vara att man erkänner något som kan vara berättigat, som en inställning; och att man tillgodogör sig något tankemässigt innehåll. Det verkar alltså som att det är lite olika vad man menar. Man kan också få ihop förståelsen med förstående, att man erkänner något. Jag vill vända på förståelse också:

Förståelse är inte respekt, inte sympati, inte acceptans. Bara för att jag förstår en viss sak behöver jag inte inte känna sympati för denna vissa sak, inte ens acceptera det och sannerligen inte respektera det. Kan förvisso vara så men behöver inte vara så.

Som blivande psykolog förväntas jag emellanåt FÖRSTÅ, bara. Humma, förstå, acceptera, och på något sätt respektera alla sätt att uttrycka sig på, agera, tänka och tycka. Och om jag skulle få tycka något själv verkar emellanåt tveksamt.

Bara för att jag förstår en viss sak, t ex att jag kan se en sverigedemokratröstare framför mig och fundera över dens tankar och bevekelsegrund, eller en homofob, eller en som utför vidriga handlingar, eller en som slår eller en som ljuger eller... och så vidare - har det ingenting med acceptans, respekt eller sympati att göra.

Jag kan förstå massor av saker, och jag har också funderat på många saker som jag till slut kommit fram till att jag förstår - utan att jag själv för den skull skulle vilja tänka eller känna eller göra så.

Tävlingsdags!

Var med och tävla på Åsas blogg!

Mmm, ska hitta på en egen tävling tror jag. Det är ju så kul med tävlingar. Är man tävlingsmänniska så är man.;-)

Vill du vinna samtalstid eller skrivtid, av mig?!

Fin-höst-dagskram
Sofie

Valutan heter neuro

Äntligen!

Äntligen får jag lov att föreslå namnet på den nordiska valutan, en tanke som grott hos mig i många år (sedan omröstningen om euro).

Neuro - smaka på den!

Då satt jag där

Igår for ena sonen iväg på simläger och den andra skulle på party på fritids. När jag hade lämnat honom kom jag hem och VÄNTADE. Nog för att jag gjorde saker men jag väntade. Min föräldrauppgift var att finnas och vänta på att åka och hämta igen. Visst var det inte mitt i natten och inte heller om tiden skulle komma att hållas och i vilket skick skulle jag få tillbaka ättelägget i? Men ändå. Så hämtade jag sonen, och det var också en ny upplevelse: att hämta barn i mörka lokaler är en ny fas. Discokulan snurrade och några barn hade till och med dansat tryckare. (Flashback till när jag hade mörkröda manchestersnickisar och träskor... ;-))

Rosa oktober

Det blir mycket rosa nu. Jag som egentligen inte är någon rosa person. Trodde jag. Tydligen är jag det.

Mitt läppglans har varit rosa i flera år. Köpte en rosa fleecetröja häromveckan. Rosa foder på höstjackan jag köpte för några år sedan. Ett block med rosa postitnotisar. Lila och rosa pennfack - fast det fick jag av grannen. Å andra sidan tyckte hon att jag passade med just rosa. :-)

Till och med utskriften blev rosa. I den moderna versionen av word skrivs rubrikerna med blått och eftersom den blå färgen är slut i min skrivare blev rubriken rosa. På en inlämningsuppgift... Tur att det är oktober och därmed rosa en så politiskt korrekt färg!

Hörde förresten att det inte finns något forskningsstöd för att undersöka brösten varje månad. Att det bara skapar oro och ångest. Men om man som jag då inte undersöker brösten varje månad - och har ångest för det?

Det är ju själva f-n att om man vill ha ångest går det hur lätt som helst att generera det. Eller så får man helt enkelt ta livet som det kommer; och varje dag med för den delen.

Ska bara...

Ska bara sätta upp lampan i trapphuset och sen riktigt finstäda och så kommer det att bli så fint.
Skruvade ner gamla lampan och inser att här krävs spackling och målning...
Och vid närmare betraktande, hur ser sladdarna ut egentligen? Blanka?
Måste man dra om sladdarna då och hur långt måste man gå då och hur många sladdar och måste man ta hela huset, när man ändå är igång? Kanske lika bra att byta elcentralen då? Och jordfelsbrytaren då? Och...

Skulle bara.

PS. Lampan är dock så snygg och ett bra incitament att göra de nödvändiga sakerna för att få lov att någon gång äntligen ha invigning i trapphuset!

PS. Vänsterarmen mår finfint förresten!

Jag mår alldeles utmärkt

även så här "dagen efter". Träningsvärken i min vänstra överarm har börjat bedarra och inte har jag fått någon förkylning eller feber. Inte ens ett litet katastrofsymptom har jag fått.

Och i avvaktan på mer vaccin: tvätta händerna ordentligt med tvål och vatten, nys i armvecket medan du vänder dig bort från andra personer samt hångla inte med någon med knorr.

En riktig god hösthelg önskar jag med en kram!
Själv ska jag jobba, klippa häcken och sätta upp den nya lampan i trapphuset.
Sofie

Antiknorr

Jag antiknorrade mig idag. Vaccinerade mig mot A(H1N1) om någon mot förmodan missade den lustiga poängen.

Så nu är jag förkyld i armen! Har som träningsvärk i vänster arm men annars är det bara bra just nu. Eftersom pojkarna ska vaccineras nästa vecka vill jag inte säga för mycket om det men så studerade vi plåstret och om det syntes något - och är det ändå inte en liten blodprick mamma? - och jo, lite ont gör det men det är inte så farligt. Och så sa jag att om man skulle kunna jämställa ett insjuknande med att ha motsvarande träningsvärksont i hela kroppen (ända upp i öronsnibbarna och ner i tårna) så är det inte så farligt att ha lite ont i armen. Kanske blir det lättare då.

Men hur kunde vaccinet ta slut? Det var ju beställt 18 miljoner doser? Nu hänger jag inte med riktigt.
Det blir sjukvårdspersonal, gravida och 3-5-åringar som får ta hand om Sverige när alla andra blir sjuka då? ;-)
Nej, det är väl bara försenat men den viktiga poängen här är den galet galna rapporteringen kring svininfluensan. Det är bara för rörigt.

Ta trapporna nästa gång!

Jag vet inte om man kan läsa facebookfiler utan att vara inloggad men detta klipp var bara för roligt:

http://www.facebook.com/home.php?#/video/video.php?v=155317546709&ref=nf

Charm och utstrålning

Idag sa en för mig obekant person att jag hade charm och utstrålning. Ganska trevligt om jag får säga det själv. Nog drar jag inte stora växlar men en poäng är att genom att säga trevliga saker till andra människor skapar man lite guldkant på tillvaron.

Eller bara le - tänk vad många som ler tillbaka när man ler, ena en go' känsla i hela kroppen (ska uttalas på göteborgska för bäst känsla!).

Nån sa att så kan man väl inte säga till en främmande person (apropå charm och utstrålning) men jag tyckte det var trevligt! Och varför skulle man inte få göra det? Tänk om vi skulle säga lite oftare vad som bubblar upp i oss. Kanske inte så pk. Men ändå, det skulle nog generera leenden - eller kanske rensa luften om det nu var av annan karaktär. Eller?

När sa du nåt rart och gulligt senast?
Och när vågade du "sätta ner foten" senast?

En riktigt go kram till er alla!
Sofie

Civilkurage

Dags för tema.

Civilkurage betyder förmåga utan fruktan hävda sin egen ståndpunkt, gentemot överhet och trots risk för straff. Enligt min allra käraste ordbok. Den är bra sliten men den innehåller mycket man kan behöva till dagligdags...

Och förresten, nu är det mer än 500 inlägg på Fru Blogger!

Svininfluensan

Nu ska jag blogga igen, jag har bara njutit av en liten paus, lite bloggfritt. Men det är mer njutning att, har saknat detta.

Svininfluensan ja. Det är ju så inne så det får väl jag också skriva om. Eller är det så inne? På väg ut? Rent av ute? Eller är det blott en paus? Kommer det att komma det som komma skall? Ska jag vaccinera mig eller inte? Ska barnen vaccinera sig eller inte? Om jag inte ska vaccinera mig ska jag då låta dem göra det? Hur utprovat är vaccinet? Blir man sjukare av vaccinet än av själva influensan? Handlar vaccination om solidaritet? Kommer influensan att slå till; denna måttliga pandemi som alltså inte är jättestor men heller inte liten? Kan jag lita på att det är politiskt korrekt att ändra kurs i detta enorma projekt, om det är så att kursen behöver ändras? Vi avvärjer ett hot. Ett verkligt eller ett avmattande? Jag vet inte och det råder då rakt inte konsensus, konsensus som vi annars är så bra på i Sverige.

Hur var det med Harrisburg? Hände det eller inte?

En riktigt god fredag önskar jag dig imorgon! Det ska min bli.
Kram

Jag är lycklig

För en tid sedan skrev jag om lycka. Hur trist det är att läsa om lycka. Vem hinner skriva om lycka?

Det är inte så rafflande och dynamiskt och kreativt och utsvävande att vara lycklig. Det bara är. Och det är.

Tack för kommentarer om min blogg, det är alltid roligt, ja och lite mindre roligt då ibland men roligt ändå eftersom det berörde. Jag kommer kanske inte att blogga så ofta den närmaste tiden men vem vet, en dag kanske jag skriver flera inlägg på en gång. :-) Nån sa att man ska lägga mycket tid på bloggandet annars blir det inte bra. Och det kan det ligga något i. Men du får hålla till godo med min blogg som den är just nu. Hör gärna av dig till mig, igen. En fin höstvecka önskar jag dig!

Kram
Sofie

Casanovas kvinna

Nu ska jag missionera igen: läs Casanovas kvinna av Åsa Hellberg.
Den berör många.
En del mer än andra.
Några inte alls.
Några smärtsamt mycket.
Och tyvärr några som inte ens skulle öppna boken, ens titta åt den; såna som inte är som Jonas i boken som faktiskt erkänner sitt missbruk och till slut tar itu med det, som nog kan förbli sjuka i sitt missbruk för resten av sina liv.

Ensamhet och ensamhet?

I dagens Sydis skrivs om ensamhet och att vara själv/singel. Begreppen är lätt att blanda ihop. Det är skillnad på att vara ensam och att vara själv. Man kan känna sig ensam fastän man inte är själv, i ett rum med massor av andra människor. Man kan vara själv utan att känna sig ensam. Vad handlar artikeln om: stigmat kring att vara ensam eller stigmat kring att vara själv? Eller både och.

En deldefinition av lycka kan vara att vara någon. Särskilt i ett förhållande med någon annan som också är någon. Är man inte singel är man inte själv. Singel är inte norm. Alltså är det mindre lyckat att vara singel. Konstigt också. Enligt en norm.

Ensam är inte heller norm. Då har man inte någon. Ingen som behöver en? Ingen som är behövd? Är ensam detsamma som misslyckad? Är det farligt att vara ensam? Är ensamhet konstigare än att vara själv? Det ultimata beviset på misslyckande?

När jag är själv gör jag lite som jag själv tycker, ligger i soffan, läser medan jag äter, dricker kaffe vid datorn, och sånt.

När jag är ensam har jag inte någon vid mig fysiskt och heller inte mentalt eller andligt.

Om jag bejakar att det är sorgligt att jag är ensam känner jag det sorgliga. Om jag njuter av ensamheten bejakar jag tomrummet. "Jag känner mig så ensam" låter måhända dystert. Men när jag säger det med en positiv stämma blir det häftigt! Njutningsfullt.

Om jag inte kan vara ensam, kan jag då vara nära på riktigt? (Dessa tankar har jag fått från annat håll vilket jag inte minns just nu.) När jag kan vara själv, när jag kan vara ensam, då kan jag möta en annan människa och se den: själv och ensam och tycka om det?

Veta vad man kan

Det är praktiskt att veta vad man kan. Det är ett tecken på professionalitet. Det tyder på att man kan något.

Jag vet att jag kan lite. Vad lite jag kan brukar jag tänka. Jag brukar också trösta mig med att det är när man kan någonting i alla fall som man inser att man kan så lite. Hade jag kunnat jättelite hade jag tyckt att jag kan jättemycket.

Viktigare ändå är att veta vad man inte kan. Det är sann professionalitet och självkännedom. Att veta var gränserna går för sitt kunnande, sin integritet, sin person(lighet), att ta ansvar för att mitt ansvar sträcker sig till där ditt börjar. När man gör nåt som man inte kan blir det lätt dåligt.

Hur ska man kunna veta vad man inte kan? Det vet jag inte riktigt, än.

Eller är det så att när man verkligen vet vad man kan så vet man också vad man inte kan?

Säga nu eller för alltid tiga

I bröllopssammanhang, kanske mest på film, sägs att det är nu någon ska invända eller för alltid vara tyst. För det mesta är det tyst då, och sen också.

Men ibland slår det tydligen slint. Kanske har Kalle sett Lisa med Peter fastän Lisa borde varit hemma med Jonas. Ska då Kalle säga något till Lisa, OCH Jonas? Eller när ska det sägas, om det ska sägas? "Ville inte säga nåt"? Men senare går det bra då? Det är ren och skär sadism att i efterhand berätta om sånt som man visste men inte ville säga - av vad för skäl mer än feghet? Och att sedan säga det, som för att visa att jomen nu är det fritt fram att såra i efterhand. Bull. Visst kan det vara rädsla. Men ska vi bara våga när det inte är läskigt så är det inte att våga, då är det skvallertrams.

Säg nu eller tig.

Termin 2

Gött mos! Back to business. Så var vi där igen. Lovet som varit jättelångt och så kändes det som igår. Och det var gott. Lite solbrända, lite tjockare, lite smalare, lite mer blekta, lite mindre freshmen, var har du gjort, jodårådehavaribrajobbatrest och så.

Killekill

Jag har köpt en huvudkliare. Vilken succe, nu kliar vi i tid och otid tills vi måste byta för att armen blir uttjänt. Det är en enkel pryl och sååå skööön, det killar i ända ner i tårna. Hinner inte skriva mer, ska killa mig i huvudet!

Jane Austen fan club

Jag funderar på om jag ska bli fanatiskt intresserad av Jane Austen och hennes böcker. Jag har ju aldrig varit så fanatiskt intresserad av något särskilt ämne, ja det skulle vara psykologin då men det finns ju där runt om hela tiden och alltid och går inte att isolera som en specifik hobby. Undrar hur det skulle kännas att vara så intresserad, och kanske påläst? Golfen t ex gav jag upp av det skälet, just för att det finns så mycket att hitta på och intressera sig för och därför ville jag inte lägga så mycket tid på golfen som jag som tävlingsmänniska skulle vilja.

Ikväll är det dags för mer av Austens böcker, i filmatiserad version. Det är bara för ljuvligt!

Såja, nu kan jag läsa igen

Det tog någon timme eller två. För nu kan jag läsa igen. Både engelska och svenska.

Och på fredag börjar terminen! Hääärligt!

Kan jag inte läsa längre?

Vad trögt det går! Bokstäverna flyter ihop, tankarna flyter iväg, vad står det egentligen?

Skriva om lycka

Hur trist är det inte att läsa om lycka? Var finns dynamiken i lyckoruset? Annat än som upplevt fenomen? För att skriva om det funkar inte tycker jag. Å sen var vi så glada och så gjorde vi det och det och det och skrattade och njöt och älskade och lagade mat och log och mådde bra. Det får upplevas. Och vem vill skriva om lyckan när man är lycklig? Hinner man det?

Sura och tjura

Bara jag får "sura och tjura" emellanåt så mår jag bra. Det låter ganska trist, tror jag, men för mig är det ett uttryck för att få lov att vara ifred och i ensamhet och stillhet och ro. En del mediterar, en del fiskar, andra gör annat. Och jag vill "få sitta och sura och tjura", gärna i en liten stuga utan faciliteter med långt till närmaste granne. Koka en kopp kaffe, sitta på trappan och titta på någon insekt, fundera lite över livet, tänka att det stora för dagen är maten, skrapa ihop något av lite grönsaker, kanske grilla en skvätt, emellanåt dricka ett glas vin, ligga på soffan/i hängmattan och pilla naveln, tänka på ingenting, höra tystnaden, stänga av öronen inte höra något, blunda, vifta på tårna, på öronen rentav (om jag nu hade kunnat det).

Båtar i hallen

Jag har tänkt att det var fiffigt att jag inte har flickor för då får jag ha mina skor i fred...

Nu har jag kommit på att jag dessutom kan låna av pojkarna. Efter materialsportens högre shoppingtecken står nu ett gäng snygga gympaskor i hallen, bara för mig att hoppa i! ;-) Det är ju inte klokt, 37:or och 38.or. Fast jag har inte provat. Jag vill inte riskera att de ändå får för sig att låna mina kläder och skor så det är bäst att jag håller mig till mina egna. Och jag har några att välja bland - det är kul med skor!

Trevlig helg, är det höst eller sommar, regn idag, sol imorgon?!

Kroppen och hjärnan

Det är mycket nu. Mycket. Och det finns inga gränser för vad en mamma ska kunna svara på för frågor. ALLT! Och jag gör så gott jag kan. Jag slår upp i böcker, googlar, lånar på biblioteket, ringer och frågar vänner och bekanta och myndigheter och institutioner.

Just nu är det kroppen och hjärnan som tilldrar sig det största intresset. Som tur är tycker jag att det är intressant. Men herregud, kan nån kunna allt detta som barns hjärnor kan komma på att fråga om??? Superdunderkoll - anyone?!?

Kul är det och det är i alla fall inte stillastående. :-)

Vara snäll?!

För det mesta är vi rimligt artiga mot varandra. Hejar och frågar hur det är. Nickar lite. Vinkar lite. Ler försiktigt. Umgås på ett normalt socialt sätt. Fungerar tillsammans. Och så vill jag ha det. För det mesta.

Funkar inte alltid.
Ibland får man göra våld på sig själv för att skydda sig själv. Det känns förbaskat trist men ibland är det så att minsta lilla nickning får helt orimliga konsekvenser. Som om det normala umgängessättet betyder: varsågod, kom och invadera mig, lyssna inte på vad jag säger, titta inte på mina icke-verbala signaler... Som tur är gäller detta få personer.

14 cm rumpförskjutning

Vid något tillfälle berättade en kvinna indignerat för mig att rumpan "faller ner" 14 cm under en livstid. Hur man nu mäter det, när börjar man mäta det? Vid t ex 12 års ålder? Att jag borde mäta hur min rumpa sitter i förhållande till exempelvis ryggraden för att kunna mäta längre fram? Vem tänker på det?

Och rumpförskjutningen borde man definitivt göra något åt, genom träning, tyckte hon. Som någon slags skyldighet att ha en ungflicksrumpa genom hela livet.



Eller som en annan kvinna som vid en ålder då brösten borde omfattas av gravitativ effekt fortfarande hade ungflicksbröst, inte genom träning men genom knivens skarpa hjälp. Någon slags skyldighet - och gentemot vem?



Jag fattar inte riktigt detta. Får fundera lite till. Om inte du har några kloka ord att bibringa mig?!

3500 våldtagna kvinnor

Läste i Sydis igår om våldtagna kvinnor i Kongo-regionen. 3500 kvinnor är förfärligt många att bli utsatta för våldtäkt och sexuell tortyr som ett led i krigföringen. Och ändå var min spontana tanke att det är väl ett mörkertal?

Hotel Rwanda

Såg filmen Hotel Rwanda på tv häromkvällen.

Jag borde göra något meningsfullt, verkligt meningsfullt i mitt liv var en av många tankar som centrifugerade runt i mitt huvud.

Röda korset

Min mormor var med i Röda korset och brukade virka grytlappar, eller vad det nu var, och träffade några några väninnor, damer. Men det kändes som något bra och min mormor var så rar, så rar! Länge har jag tänkt att jamen jag skulle kunna vara med i Röda korset och kanske besöka äldre som kanske inte har någon som besöker dem.

Idag anmälde jag mig som medlem i Röda korset. Om det blir hembesök vet jag inte men jag får lista ut något. Bara medlemsskapet är väl gott så!

Träffpunkt Stortorget

Efter en lång sommar med allehanda upplevelser åter i Lund och middag med fd kollega på Stortorget! Och alla dessa bekanta ansikten. Och så flera gamla kollegor! Lund lever visst det på sommaren. Våga prova!

Träffpunkt Gerdahallen

En trött förmiddag i juli kan det väl inte vara så många på Gerdahallen. Men jo, inte bara många personer utan också skolföräldrar, kollegor, husläkare och bekanta nunor. Vilken dragningskraft en träffpunkt har.

Oh yes, gympa med stång på Gerda äger!

Skrämmande bra tv

Har tittat en del på Axess tv och på Kunskapskanalen. Bra!

Det skrämmande är hur liten del av utbudet dessa kanaler står för och alltså hur otroligt mycket skit som sänds timme efter timme efter timme efter timme...

Visst kan man inte bara äta de rårivna men herregud, grönsaker är ändå en viktigare del av näringsintaget än choklad någonsin kan bli. Tvkostcirkeln är helt uppåt väggarna!

Träningsvärk, och bakis

Konstigt idag. Träningsvärk, och bakis. Så konstigt det känns, en mysko kombination. Kroppen mår på sitt sätt bra av prestation och återupptagen träning och ändå så långsam med för lite sömn och kalasande. Men som nån sa, kalas först och träning sen går inte så på det sättet blev det ju bra, träning på förmiddagen, sovning på eftermiddagen och kalasande på kvällen och natten! Nästa gång jag ska träna ska jag bara träna.

Som förr i tiden

Nuförtiden ska ju minsta fika bokas, i god tid. För att inte prata om middagar och övernattningar. Det är väl så när man är vuxen. Men ack ändå, förr kunde man ringa sin kompis och fråga om vi skulle leka om fem minuter och så cyklade vi över och lekte. Och så blev det idag! Jag skulle egentligen bara ringa och kolla läget och jamen ska vi inte dricka vin idag? Jag kommer strax! Mer sånt, tack!

Olika slags självförverkligande

När man blir tillräckligt gammal behöver man tydligen förverkliga sig själv. Självförverkligande betyder enligt boken: "förverkligande av den egna personens inneboende möjligheter". På nåt sätt att göra sitt egna jag sant för sig själv och att utnyttja en potential som ligger där och slumrar. Och så många sätt att göra det på! Många kvinnor går i terapi. Många män skaffar älskarinna eller byter ut frun, kanske till en yngre version. En del skaffar motorcykel eller segelbåt. Eller läser en kurs i italienska eller avancerad matlagning. Som jag brukar säga - det är olika. Och så höll jag på att skriva, bara man är en god människa spelar det väl ingen roll vilket sätt man väljer. Men är det så att god människa är målet? Målet för alla? Räcker det inte med att vara människa, tillräckligt bra? Fast det klart, ond vill väl ingen vara. Ändå blir det så ibland, kanske av tanklöshet eller brist på sannhet inför sig själv. Om jag säger att målet kan vara att vara människa, blott och bart? Inget djur i alla fall. Även om djuren oftare är "goda". Svårt det här.

Hurra!

Jag får gå och lägga mig! Gränsen har jag på något magiskt sätt ;-) satt till 21.00. Och nu är hon över det! Det är något om att inte vakna för tidigt. Men om jag ska upp 5.15 så är väl 21 okej. Eller så är det så att jag får sova när jag blir gammal. När det nu blir. För jag har ju tänkte jobba till jag blir 84.

:-)

Den objudna gästen

Häromkvällen spelade några för mig obekanta grannar hög musik. Länge. Jag vaknade mitt i natten och bytte sovrum. Roligt verkade de ha och hur tänker de nu undrade jag när det bara fortsatte. Med förhöjd puls och bristande förmåga att somna om tänkte jag inte så klart men satte på morgonrocken och gick ut och bort till deras altan och knackade på. Öppnade och satte mig elegant - så elegant det nu kan bli i frottemorgonrock klockan 2 på morgonen - och sa att eftersom de nu är så generösa med musiken kan de kanske vara generösa med ett glas vin också? *Rodnar när jag tänker på fräckheten att sonika göra så men inte högblossande röd ändå med tanke på läget.* Rött eller vitt? Det tycker jag är flexibelt att anpassa sig så snabbt! Efter något glas tyckte vi att det var läge att jag bytte till klänning och sedan dansade vi till lägre ljudnivå fram till klockan 4.
Jag vet inte om min lösning var den bästa lösningen. Men den var i vilket fall inte den sämsta.
Kram
Grannen

Onsdag: mer bortskämd med hårmassage

En bra frisör är bra. Riktigt bra. Och att bli ompysslad. Särskilt med en go massage. Extra lång hårtvätt. Så att det killar ner i tårna. Visst är resultatet viktigt men vägen dit ska inte underskattas!

Feel good filmer och flarnradio

Kollat bioprogrammet. Vad ska man gå på, reklamen eller recensionerna eller om det verkar svårt eller mer lättsmält?
Ibland behövs en riktigt lättsmält historia, gärna a la amerikansk med obligatorisk biljakt, möjligen på väg till en flygplats, precis-på-gränsen- att-hinna-eller kanske inte hinna men ändå hinna före eftertexterna. Det är ju gött att inte alltid behöva utmana intellektet.
Samma är det med flarnradio. Struntprat i kubik. Även om P1 ofta är ett hett val.
Man kan inte bara äta rårivna morötter. Man behöver lite choklad emellanåt.

Semiprofessionell grillare

Efter femton år som gift har jag inte grillat många gånger. Duka, göra sallad, koka potatis, dra upp vin, fixa röror är jag däremot fena på.
Häromkvällen skulle jag och en väninna grilla. Ja, jag är ju inte så bra på det som jag konstaterade. Men jag är i det närmaste semiprofessionell sa hon då. Och visst blev det bra! Om jag sen tycker att det är så kul att grilla vet jag inte riktigt. Men det ÄR manligt att grilla, ett projekt att dona med. Sparka lite på grillens ben eller däck i förekommande fall. Stå med ölen i handen. Vända och humma. Och få berömmet för det fint grillade känns inte fel!

Såå bortskämd

Två immiga glas vitt väntade på bordet. Bänken fylld med goda saker. Bära ner till grillen. Titta på och pyssla ihop. Ljuvliga grillade sparris till förrätt! Lax i paket med honung och gurka. Därtill färskpotatissallad med ruccola. Mer vin. Svenska jordgubbar. Oh, la la så bortskämd jag blev och så gott det var och så trevligt det var - lyx!

26 minuter

Med lätta steg och en banan i högsta hugg begav jag mig till arbetet per fot idag. Det kändes nära och lätt att gå och nej, 26 minuter är inte mycket. Men det var en skön promenad även om luftfuktigheten var typ 99%. Tyvärr, eller tyvärr förresten, har jag inte klockat mig på hemväg som ju är uppför... men så fick jag en trevlig skjuts hem och go musik i högtalarna!

Paris

Jaha. Det blev inte Pariswow. Okej, det är roligt att ha varit där. Jag är glad att jag sett staden och en del sevärdheter och pratat med några parisare. Och så. Men nej, jag är inte förälskad. Paris är som en hype på sig själv. På något som varit. Vad bidrar Paris egentligen med? Vad nytt? Gamla meriter som är 50-100 år gamla. Syndens näste? Förälskade par som åker till Paris? Det är till Paris man åker med sin älskarinna? Eiffeltornet är fint men väldigt högt och har stått där länge redan. Triumfbågen likaså. Sorbonnekvarteren var ungefär som Lund. Utsikten från Sacre Coeur (hur stavas det egentligen? Men jag vet hur man ska säga det i alla fall.:-)) var mäktig men vad platt Paris är! Och så kafélivet då: jo, men det finns ju överallt numera. Och läser gör jag bäst antingen vid mitt skrivbord eller i soffan.

Summa: det är bra att se Paris och det är en del av allmänbildningen och många älskar staden och jag lämnar med varm hand staden åt dem att ta i sin ägo. Själv reser jag mot fler resmål. Glad semester!

Joggblogg

Så blev det plötsligen av. Dock inte enligt den finurliga lista som jag har på min köksdörr. Nej, en riktigt varm förmiddag satte jag igång att springa och så värst långsamt gick det inte. Jag som skulle intervallintroducera. Jag svettades långt in på ronden idag på jobbet men visst känns det bra att röra på kroppen. Några armhävningar och situps blev det efter jobbet ikväll. Heja, heja, heja!

Onsdag mitt i veckan

En dag kom pojkarna hem och berättade att de hade sett en kondom i någon buske bredvid skolan. De fnissade men när jag frågade om de visste vad det är för något visste de inte det men fnissade lite till. Jag förklarade vad en kondom är till för, att den ska hindra en kvinna från att bli gravid om en man och en kvinna har samlag, har sex med varandra. Ordet sex är också fnissigt och så fnissade de en stund. Sagt och gjort, nu blir det sexualupplysning. Jag tog fram en tvåliters fryspåse, rullade till den enligt konstens regler med en snygg topp upptill och sade att så här ser en kondom ut a la större modell varpå de fnissade lite till. Jag greppade en vattenkaraff och trädde påsen över den, glömde inte ens att klämma till åt toppen så att det inte skulle bildas en luftblåsa som kunde få "kondomen" att sprängas. Voila, pårullad påse på vattenkaraff. Så gör man pojkar, nu vet ni det. Mer fniss men också iakttagande.

Nej, ränderna på en gammal sexualupplysare går inte ur! Och det är jag nöjd över.

Makalös sommar

Idag var det så varmt - och så skönt! Värme att minnas en dag i vinter. Och skam till sägandes debuterar inte JOGGbloggen förrän imorgon... Det blev en slappekväll i trädgården i gassande sol och därefter datorpyssel. För den hade rasat och det med besked. Men med lite ny installation verkar den något så när stabil. Och TEMAblogg blir det också: Bukoperationer. Utlandssvenskar. Flarnradio. Rea. Blomsternytt. Semiprofessionella grillaren. Badrummet. Veckotidningsodyssé. Och lite till.

Oh la la!

Idag har jag förvärvsarbetat. Efter att jag trodde att klockan verkligen lurades klockan halvsex, jodå 5.35 ringde den.., kom jag upp och igång och iväg. Men så kul det var att jobba! Även om jag är trött längtar jag till imorgon. Och så här långt har studieledigheten varit skön även om det börjar kännas och klia efter studier och då har ännu inte halva tiden gått. Jag kanske får tjyvkika lite i böckerna. :-)

Min traditionella semester har varat i tre veckor och efter ett hastigt beslut blev det en resa till Paris samt planerade vistelsen utanför Halmstad. Mer om detta kommer. Men komasvajningen i min kropp säger mig något om att ett horistontalläge vore fiffigt. En sak lovar jag: min blogglusta är på topp och jag har massor av uppslag på lappar.

Godnatt och sov jättegott i sköna sommarnatten!
Sofie

Mod

Enligt kära ordboken betyder mod "förmåga att handla utan fruktan för följder". Jag vill gärna vara en modig person. Och är det nog ofta också. För mig är det något fint och bra att vara modig. Men jag vågar inte, är inte modig, att göra sådant som får lagliga följder. Kanske är det så att om något får lagliga följder har modet inte varit "för ett gott syfte"? Eller? Men som jag skrivit förut så är det ofta en perspektivfråga, något som är gott för en är kanske mindre gott för en annan. Och vems perspektiv ska gälla? Men slutligen får ett juridiskt perspektiv antas vara giltigt.

Mod rimmar på god. Mod förknippas nog oftast med något gott. Kanske kan det vara värt mycket att vara modig lite till vardags. Ta den där situationen, konflikten, prata med någon, ringa ett samtal.

Sen finns det mod på riktigt. Med på riktigt menar jag dem som vågar riskera det allra mesta för demokrati och medmänniskor och miljö och hela världen. Fast det blir en munfuld för mig. Jag håller mig för nu till mitt vardagsmod.

Och nu blir det reklamfilm

Fy fan vad jag är bra. Satan vad jag är glad.

Nu ska jag genast gå och betala till svärburken.

Så kom alltså beskedet om tentan och jag är färdig för denna termin!!! Snuvad på en omtenta är jag förstås men jag kan säkert få chansen någon annan gång.

Jag är så pirrigt jättejättejätteglad.

Och väldigt mycket vill jag framföra stort tack för samarbetet med Teamet. URA regerar!

SommarKRAM!
Sofie

Drakryttaren

Teet fick jag dela med sonen och tidningen fick jag lägga undan ett slag och högläsning av Drakryttaren blev det istället. En riktigt mysig morgon igår. Inte för att den var så pjåkig idag heller, långfrukost med nygjord musli.

Drakryttaren har vi nu läst färdigt och det var en riktigt bra bok, kan jag varmt rekommendera. Den hemska draken Nässelbrand är gjord av guld, fjäll som är iskalla. Sitt hjärta har han instängt i en kista i magen, en groda fick sätta sin skepnad i pant när alkemisten skapade den Gyllene. Till slut kommer sagofigurerna på hur de ska döda honom, efter många hundra års terroriserande. När han väl dör är det grön illaluktande ånga, rök som väller ur hans stora käftar med fula tänder och dålig andedräkt. Han har slavtagit olika sagofigurer att putsa hans pansar under alla år och emellanåt har han blänkt och skinit och jagat och dödat. Men till slut kom slutet. Och som i alla bra sagor slutade det lyckligt!

Nu är det inte så i verkliga livet, alltid. Även om det vore fint om de goda respektive de onda hamnade på rätt sida av staketet. Men det är inte de stora putsade drakarna med hjärtan inlåsta som är de egentliga bovarna. Bovarna är de som inte vågar äntra de goda drakarna - som Drakryttare och slåss för de goda och de små. Dem med hjärtan som bultar och lever och blöder och känner. Som visar att drakarna inte får hållas. Hur rädd man än är.

Sommarlov!

Nu har vi sommarlov allihop. Och den svenska sommaren är här, i år mer här, och svensk, och sommar, än någonsin förut kändes det som igår på avslutningen. Barnen sjöng Sommartider, Oh boy vilket väder och Here comes the sun. Inombords har vi sol och njuter av ledigheten även om det blir skönt när det väl är dags igen. Egentligen borde vi ha fest när vi ska börja terminen, för att det är så roligt att få börja igen. Konstigt, när man gifter sig är det inför det som komma skall men för övrigt festas det mest när något är slut, presterat, avklarat, färdigt.

Jag tror jag kryper ner under filten igen, duntäcket kanske jag ska ta fram igen. En kopp te, och senaste numret av Psykologtidningen. Inte en så dum lördagsmorgon.

Trevlig sommarhelg!
Sofie

Stå i centrum

För andra gången på kort tid har jag känt mindre tillfredsställelse i situationer där jag är enda person som pratar. Vill avsluta det så fort som möjligt. Vill inte att alla ska se och höra. Och vad är det jag gör just nu, bloggandes... Men det förvånade mig så att känna kanske inte olust men så i alla fall absolut inte lust i att alla tittar på mig och lyssnar på mig. Jag vill hellre prata med en person vid sidan av mig än tvärs över bordet.

Vad jag vill säga tror jag är hur fascinerad jag är över själviakttagandet! Medvetenhet med fingertopparna. Mer nyanserat och preciserat. Överhuvudtaget känslighet för hur det känns. Mer omedelbart de fina fina tonerna. Och ändå att hinna tänka de tankarna och hejda ett flöde.

God avslutningsfredag!
Kram
Sofie

Demokrati och klubbkorv

Röstade igår. Så klart. Tycker jag. Inte alla. Tydligen. Dålig uppslutning. För min del nästan grät jag när jag lämnat min röst och rösträknaren lagt den i lådan. Patetiskt sentimentalt kanske. Men jag tänker på alternativet, att inte få rösta. I Sverige förr: alls eller som kvinna. I världen: alls eller som kvinna. Tänker på dem som kämpar för sina liv för att få rösta. Som sätter liven till. Tvingas att rösta eller inte alls får.

På eftermiddagen var det dags för ideellt engagemang, i simklubbens avslutning med korvgrillning bl a. Vad kul det är att göra saker tillsammans. Hade jag varit ensam om att sätta upp tält och skruva ihop möbler och tända grillen och grilla korvarna och ta fram korvbröd och ta bort alla foliepluttar på ketchup- och senapsflaskorna hade jag stått där än. Men vi var många och det var så roligt. Och barnen badade fastän det var både vindigt och regningt och molnigt och uschligt.

De-dem-dom

Ska det vara så svårt? Tydligen.

Dom är praktiskt i talspråk. De och dem är riktigt bra i skriftspråk. Rätt använda förstås...

Nej man kan inte skriva som man pratar för då blir det svårare att förstå. Så det så.

Funderar på att starta en rörelse liknande den mot sär skrivningar eftersom rök fritt inte är detsamma som rökfritt osv.

De domma mot de-dem. Fast egentligen är det inte dumt, bara okunskap. Eller som sonen sa, om man inte vet vad man gjort för fel hur ska man då kunna veta vad som var fel?

Goa junimånad - välkommen! Och snart är det sommar"lov"!

Good feeling

Nu hände det igen! Och det är så häftigt! När aha-upplevelsen slår till med kraft. När pusslet börjar falla på plats. När meningen med det som varit så konstigt, osammanhängande, märkligt, plötsligt blir just mening. Woosch.

Sen är det ju förstås en del bearbetning kvar... Men processen är i full gång och neuronerna arbetar för fullt. Och alla de andra delarna i hjärnan och systemen!

Hänryckande pingst önskar jag dig!
Kram!

Tentande

Tentande skulle kunna vara en feminin form av tenterande person. Det är också ett tillstånd...

Åttaåringen sa att jag skulle se det positivt, var glad var hans budskap. Och jag är ju glad. Mitt tillstånd är av lyx. Flärd vill jag kanske inte säga. Men att få läsa!

Det gäller "bara" att hitta den optimala stresspunkten och det är en delikat uppgift. Med min mångåriga erfarenhet torde det vara en smal sak. Kanske är det så att man dock aldrig vänjer sig vid vissa saker. Kanske man inte ska heller. Då kanske stressen blir för låg.

En sak är säker och det är att jag bloggar för sällan. Tappar styrfart. Odrägligt optimistiskt skulle jag kunna säga: utvecklingspotential!

Listigt...

Bilder säger mer än tusen ord. Enough is enough skulle man kunna säga med ord.

Men varför duger inte ett rum eller en lägenhet i den absolut underbara S:t Larsparken???

Enfald eller mångfald?

Är det mångfald att vi har olika åsikter? Torde vara så, ja. Mångfald är bra! Och vi har tack och lov rätt att ha olika åsikter. Det hoppas jag aldrig ändras!

Men det verkar enfaldigt att bara ha en synvinkel? Att endast se något ur sitt eget perspektiv.

Som:

man har rätt att ta en bil som står tom på gatan eftersom den är övergiven?
man har rätt att ta en hink från kompisen i sandlådan eftersom kompisen inte tittar på den, hinken torde vara övergiven?
eller?
man har rätt att slå sönder och förstöra som någon slags rättighet
man har rätt att spreja bänkar och soptunnor rosa och gula och inte tvätta bort färgen efteråt
man har rätt att spreja ett datum på husfasader utan att tvätta bort det
man har rätt att förbruka pengar

osv.

Jag tycker att det är bra att vi för upp olika frågor på agendan. Men hur ska någon förklara för mig så att jag förstår varför jag ska ta ockupanterna på allvar? Att vi ska ha en seriös diskussion om parten uppför sig illa/olagligt och förstör? Och varför är det en rättighet utöver festival och trevlighet att inte betala för förstörelse och samhällets kostnader för att skydda både ockupanter och andra medborgare i samhället?

Hade samhället kunnat diskutera/projektera/planera/börja bygga bostäder för de pengarna?

Rättigheter och skyldigheter

Jag är stolt över att vara medborgare i ett land/samhälle som har yttrandefrihet. Att som ockupanterna få säga vad de tycker och samlas på offentlig plats.

Jag är också stolt över polisen som kändes lugn och trygg och verkar ha hanterat situationen på ett förträffligt vis. Sade att ja demonstranterna får uttrycka sig men de får inte göra olagliga saker.

Det blir en konflikt för mig nu, yttrandefriheten å ena sidan och olagligheterna å andra. Och varför kan de inte separeras? Hur kommer det sig att man i en anda av yttrandefrihet tänker sig till "rättigheten" att tomma hus är allas hus? Att man får ta ett hus bara för att det är tomt?

Eller som någon intervjuad uttryckte det: jag har länge velat ha en bostad i Lund... och tycker att jag borde få en.

Eller som någon annan uttryckte det: bortskämda snorungar. Det känns som att samhället ska förväntas ta dessa frågor på allvar men så kan man inte fullfölja på ett vuxet sätt? Om det nu är vuxet att inte vara olaglig.

Jag är stolt över att alla har rätt att uttrycka sig och jag är stolt över att polisen får visa var gränsen går. Jag är glad över att jag var på stan igår vid lunchtid och kunde visa mina barn yttrandefriheten respektive ordningsmakten.

Det jag inte är så stolt över är vad som hände med en grupp människor som döljer sina ansikten och namn och vill bli tagna på allvar.

Nej, du får inte slå Lasse med spaden och du får heller inte ta Lasses hink bara för att han inte leker med den just nu. Och titta på mig när vi pratar.

Vad hände med det kritiska tänkandet?

Glass till middag!

Firade min tenta på glasskafeet ikväll. Hjälp vad mastigt. Jag orkade inte äta min glass. Den största sorten som pojkarna oftast äter upp hela och verkar rimligt oberörda. I och för sig sa de inget om att de var hungriga innan de gick och lade sig...

Det kommer nog inte att bli en vana, glass är nog för min del bäst som mellanmål eller dessert. Jag är fortfarande mätt...

Det goda livet

Livet är gott. En solig dag som denna på tur Öresund runt i gott sällskap och med Louisiana och Köpenhamn. Fint!

Och väl hemma mer pengar i brevlådan. Och rara hälsningar!

Alla dessa människor som förgyller varandras liv. Tusen tack!

Betala vad du vill

Utanför huset står allehanda cyklar, gräsklippare, cykelsitsar och en diskbänk. På en lapp som jag satt på en av cyklarna står det att du kan betala vad du vill och att om vi inte är hemma så kan du lägga pengarna i brevlådan.

Det funkar! Känns bra. Känns som att det är en felaktig bild av samhället många gånger, där alla ska sko sig och luras och bedra. Det finns en gjuten grund och jag njuter vid tanken att någon övervägt vad en viss cykel kan tänkas vara värd, betala för den, sannolikt inte för mycket, och glatt ta den härifrån för att komma till sitt nya hem. Hos en förhoppningsvis glad cykelinnehavare. Saker ska användas. Nu blir det så. Och garaget är inte så fullt...

Lära för livet

Några kvällar har jag och yngste sonen diskuterat studier och arbete. Han är nyfiken på hur det är på universitetet och vad man gör där för att bli lastbilschaufför eller busschaufför. Fartygschaufför kunde också gå bra. Han har länge velat köra lastbil, med läsk eller buss, med böcker. Ikväll kom han fram till att det var vad han helst ville. Men om det inte gick så kunde han bli lärare. Ett tag tänkte han sig att universitetslärare lät bra men att studenterna dricker så mycket öl att det nog inte var roligt. Han kallade dem fulle-nånting så jag trodde han menade "full-gubbar" och som jag sa att det inte är så vanligt att fullgubbar läser på universitetet. Men så kom det alltså fram att det verkligen var studenter han menade. Jag förstod då att han kopplade till de glada öldoftande studenterna vi mötte på siste april i stadsparken. Men de dricker ju inte jämt och inte när de är i föreläsningssalen som jag sa... Innan vi hade rett ut detta hade han kommit fram till att han kunde bli lärare för högstadiet eller gymnasiet. Men inte för dem som går typ i femman, för de är ju stökiga. Han går själv i trean nu! Han specificerade till och med att franska och matte var ämnen han kunde tänka sig. Ja eller om han skulle bli journalist kanske, så att han fick åka runt jorden och skriva. Om det nu inte gick att bli lastbilschaufför. Fast nej, det har jag nog lämnat nu avslutade han med, och: som lärare skulle han få lära sig hela livet.

Den äldre sonen hade inga önskemål om yrkesdiskussioner utan istället att lyssna på hunden som snarkade, ett par kapitel ur Drakryttaren - och så fick jag ryggmassage. En toppenkväll med andra ord!

Första maj hyllande av arbetet

En kär gammal tradition är workcamp på förstamaj. Snarast med betoning på camp även om arbetet inte ska underskattas. Och så mycket vi fick gjort i år! Förutom fika och grilla och fika och prata och skratta. Mm.

Vad skönt det är att arbeta fysiskt, se trädgrenar falla, stora högar med ogräs i de gröna korgarna. Leta fram det som inte är ogräset. Skapa luft och andning och tillväxt. Ljuvligt!

Imorgon ska jag rensa lite till. Och titta på när det växer.

Magnolian och pelargoner

Magnolian kommer att vara perfekt till siste april! Härligt, i år känns det inte oroligt och inte behöver jag heller virka några "inte-slå-ut-hättor" till dem, eller blåsa med värme...

Igår utökade jag min samling med en engelsk pelargon, så vacker med mörk lila/vinröd (?) färg och de flikiga bladen. Överhuvudtaget ser de för året nya mycket bra ut. Värre är det med de övervintrade... Jag får nog krypa till KC och köpa nya till balkonglådorna. Men jag kan sätta de andra utanför och se vad som händer. Favoriten hittills är rosenknoppspelargonen som jag fick för ett år sedan som verkar ha klarat sig i källaren.

Annars ser det piggt ut i trädgården, också bland ogräset! Men nästa helg ska bli trädgårdshelg och då ryker det. Nåja, som jag brukar säga: det händer inte mycket men det händer!

Tant Orkidé

Imorse ringde en kompis och frågade om hur han skulle plantera om orkidéer, huruvida det skulle vara krossat sten i botten på krukan. Det låter väl bra som jag sa. Å andra sidan har jag aldrig skött mina orkidéer enligt instruktionerna och det funkade bra länge. Å andra sidan igen är de döda nu. Kan ha varit av ålder.

Numera är mina hibiskusar kära liksom olika sorter pelargoner. Som igår, jag var bara tvungen att köpa en ny pelargon och fick med en penséepelargon.

Det är något visst med blommor med accent!

Tenta igen

Inspirera mig, förklara, motivera, en positiv inlärningsspiral.

Jag drar i ena änden av dragkampstrossen för glatta livet. Sluta dra i andra änden.

Det är roligt, det är intressant. Jag kan flyga.

En härlig vårhelg önskar jag oss!
Kram

Slitna metaforer

Gamla klyschor är överlevande i kraft av sin pregnans. Och även om de är lite tjatade kan man suga på dem länge. En version kunde vara mitt motto för dagen:

Skota hem, sitta stilla, huka lite grann.

Skota, sitta, huka.

Statistik-panik

Kurs: Hur man inducerar statistik-ångest.

Steg 1) man ifrågasätter varför någon skulle tycka att det är roligt att läsa statistik som samhällsvetare i allmänhet och som psykologstudent i synnerhet
Steg 2) man talar om att det kan vara knepigt och svårt med statistik
Steg 3) man talar om att det inte går att förstå statistik på en kurs på fem veckor utan att det tar jättelång tid, och förståelsen antagligen bara är ämnad för statistiker

... ja, jag slutar listan här. Den är ofullständig och kunde kanske göras oändlig.

"Man" är kurslitteratur och utbredd hype kring statistik.

Vad hade hänt om någon sagt att statistik är sexigt och häftigt och coolt och kul att kunna och att det bara är att räkna på och det löser sig och man förstår sambanden efter en stund och sammanhangen ger sig med lite övningar, osv?

Tacksamhet

Jag är tacksam för att jag fick krama mina pojkar ikväll. Varma goa nära kramar. Av någorlunda hela pojkar. Veta att de sover i sina sängar, snusandes, snarkandes, med plåster, skrapsår, hål, upprivet, sytt, koagulerat, kliat, rivet.

Varma goa nära kramar.

Vilken jävla april. Redan.

Igår hämtade jag äldste sonen vid skolan som snubblat och slagit upp knät. Värre än så var att han blivit puttad in i en stol så att han fick ett stort skrapsår på kinden, samtidigt som puttaren skrattade - och fortsatte stöka och bråka.

Idag blev jag inringd till skolan eftersom en av pojkarna blödde från huvudet efter att ha blivit slagen i huvudet. Idag var det yngste sonens tur, att bli slagen. Dock av en annan pojke. Ambulans och sju stygn var dagens skörd.

Jag är rädd för att gå upp ur sängen imorgon, men jag vet att jag måste.

För att visa att elakhet eller oförstånd och brist på en del och för mycket av annat aldrig någonsin får vinna. Att det alltid är rätt att säga ifrån! Att den som tar till våldet när orden tar slut aldrig får vinna. Oavsett skäl får aldrig fysiskt våld, hot om fysiskt våld eller psykiskt våld vinna. Aldrig.

Som vuxna har vi ansvar för att hjälpa de barn som inte kan hantera vanliga situationer på ett rimligt vis. Det är vi vuxna som visar vägen och sätter gränser. Och den som vågar säga ifrån och hävda sin integritet har aldrig fel. Utan våld.

Det osynliga våldet?

Det är så mycket som försiggår bakom dörrar och gardiner. De extrema exemplen får uppmärksamhet och vi kan knappt ta till oss dem, så som "fritzl-typerna". Sedan är det som sker i ditt hus, hos din granne, i ditt område, hos "vem som helst", som jag läser om i Sydis idag. Jag inser hur tacksam jag är över att jag "lyckats välja" män som inte slår. Män som är schyssta och vanliga. Men det visste jag ju inte. Och kunde jag inte lika gärna råkat välja en "schysst och vanlig" kille som slog? Och ändå inte "vem som helst". Alla slår inte. En del är "smartare" än så och misshandlar psykiskt. Verbalt våld, tyst hån, tystnad, lögner, tyst bestraffning, blickar, bedrägerier, tysta hot, manipulationer osv. Till slut kan rädslan var lika stor, och paralyserande, som för att få ett fysiskt slag. Där har jag också för det mesta haft "tur" men hur kan man i förväg veta det? För det tysta och osynliga våldet är inte olagligt som det fysiska våldet?! Det våldet kan också pågå i många år. Män och kvinnor som behöver hjälp. Män och kvinnor som förövare - och som offer.

Dödligheten ger mindre allvar

Jag har blivit mindre allvarlig sedan jag insåg att jag är dödlig. När jag var ung funderade jag inte i de banorna, huruvida jag skulle dö eller inte. Livet var.

Nu vet jag att jag ska dö. Och mitt i allt seriöst är jag mindre allvarlig. Tar inte mig själv på lika stort allvar. Andra tar jag på större allvar. Har mer distans till mig själv. Och mer distans till andra.

Det är inte så att jag är rädd för döden. Jag har respekt för att när döden kommer då blir det inte mer. Men eftersom att jag vet att den kommer så ser jag livet och människorna lite annorlunda. Vilket är vilsamt. Det finns en trygghet i dödligheten. En visshet och ett omfamnande.

En riktigt fin vecka önskar jag dig!
Kram
Sofie

Det ÄR vår

- det kan notan på apoteket idag intyga. Killekill, ont, yrsligt, dammtorrt i halsen, sus i öronen osv. Allergimedicin. Det positiva är ju att det är ett säkert tecken på vår. Men jag vill ha lite belöning då. Inte snöglopp utanför, inte mediciner och en varm tjock filt över hela mig utan värme och sprutande rabatter, shorts, kaffe i trädgården. Nån glädje ska jag väl ha som säker vårSaida!

Rosa champagne - och uppsägningar

Lördagens dammiddag inleddes med rosa champagne, som det väl sig bör (dock enligt studentaxiomet med ett oäkta mousserande men så gott likväl!), det är girlish med rosa och bubbel dito. Fniss.

I verkligheten idag, med samtal, matlagning, städning, inte så studentikost. Inte heller att prata med två vänner på kvällen, med färska uppsägningar - "ja, alltså jag har lite tråkiga nyheter...". Lågkonjunkturens slevar svänger friskt.

Sex och demokrati

och genus och kultur och klass. Ja, sånt pratar vi om på utbildningen. För lite? För mycket?

Eller kunde man vinkla sina synsätt som fördomsfrihet och öppenhet genom trygghet i sig själv. Etiketter är alltid just etiketter - som uttryck för någon obalans? I en utopi kanske vi inte behöver dessa etiketter. Då är vi och låter andra vara som de är. För olika är vi. Och det är ju det som gör det hela, livet alltså, så ruskigt levnadsvärt. Om alla tyckte som jag? Fy för den leda tanken. Så urbota trist och tråkigt och enformigt och likriktat och korkat.

En go helg önskar jag dig!
Kram
Sofie

Dessa ständiga litteraturtips

Läser en fantastisk bok just nu: Den mänskliga hjärnan - en upptäcktsfärd. Den är en spegling av den kurs jag precis läst... Men på ett annat sätt. Den tar upp hur vi funkar. Heder åt Gunilla Ladberg och tack för att du skrev boken, och är så intresserad av detta intressanta. För att bara ta ett exempel, vi kan inte skylla på vår biologi, vi är människor med en pannlob och kan alltså välja. Som att vi inte kan göra oss till offer för vårt arv utan faktiskt gått vidare, med det som särskiljer oss människor från andra varelser. Pannloben. Det du!

Principfast eller pragmatisk

Princip betyder enligt min goda vän ordboken: grundläggande sats eller regel. Pragmatisk betyder som har att göra med praktisk nytta eller resultat.

Principiellt är det fel med kåranslutningen men pragmatiskt fungerar det. Apropå att kårobligatoriet ska upphöra. Principiellt är det fel med systembolaget - och att butikerna i Lund ska ha stängt på valborg - men pragmatiskt kan det ha sin nytta.

Fundamentalistisk principfasthet kan vara vackert. Men vänlig pragmatism kan övervinna.

Memoarer

Kollade lite gamla texter. Någon gång ska jag skriva mina memoarer, det är sprängstoff..!

Varför skriver man memoarer? Enligt min trotjänare, ordboken, betyder memoar: samlade levnadsminnen. Implicit att man ska ha levt det mesta av sitt liv och sedan summera? Men om man ska ha egen nytta av memoarerna borde man skriva dem i etapper som ett arbetsunderlag för reflektion och utveckling.

Välja effekt

Om något du gör mot en person är en bra sak, att man faktiskt är god mot den personen, rent av är snällt, men samtidigt blir något dåligt för en annan, elakt till och med - hur ska man göra då? Ska man avstå från det som kan uppfattas som elakhet för att det är värre än nyttan av det goda? Eller är det bättre att vara snäll? Hur blir det med att "göra mot sin nästa" osv? Om man då inte gör något - blir det då elakt mot den som skulle ha fått snällheten och vv? Är detta valet mellan pest och kolera? Hur ska man veta om man gör rätt?

Tio middagar på ett bräde

Ett vanligt studenttips är att laga mat tillsammans på korridoren eftersom det är billigare att laga till många, och trevligt också, och möjligen en utvidgad kosthållning från spagetti med ketchup.

Att laga mycket mat på en gång är också fiffigt för en familj eller ensamstående. Jag frös in min klassiker, stora mängden köttfärssås ikväll och har tio snabba middagar på bordet inom 20 minuter om det skulle behövas. Utvidgad kosthållning!

Imorgon ska jag baka Roffes igen. Jag vet inte om det är så himla billigt egentligen med tanke på allt gott som är i. Men just nu kan jag inte komma på något bröd som är godare!

Att emellanåt laga eller baka tillsammans och senare njuta tillsammans av det vi gjort med våra egna händer - det är lyckliga stunder.

Om det tar tid? Ja: trevlig, doftande, gemensam, god, underbar tid! Och förresten, vad gör det att saker och ting tar tid?

Vilken verklighet

Verklighet betyder enligt min ordbok: "sammanfattningen av allt som faktiskt och påtagligt förekommer". Då blir uttrycket att jag idag var "i verkligheten" och jobbade lite konstig. Allt är ju en verklighet, bara lite sinsemellan olika. Det är vanligt att arbetslivet är verkligheten och skolan/universitetet inte är det. Den "så kallade verkligheten" som man ofta säger när man läser vid universitetet, eller att man längtar tillbaka till studierna om man varit iväg därifrån ett tag.

Det är så många verkligheter som är intressanta och roliga och trevliga och utmanande! Tänk att få ta del av alla dessa. Tack!

PS. I fredags var middagen och sångerna högst verkliga, även om en smula invanda och kanske nötta. Mina fötter var högst påtagligt trötta efter att ha tillbringat många timmar i höga-klackarnas stövlar. Det är blandningen av alla verkligheter som gör livet så spännande..!

75 år och många sidor

I helgen var det sjuttiofemårsfirande i dagarna två! Så himla trevligt och tack så mycket till alla!

Ålder är konstigt. Det låter mycket och gaaammaaalt med 75 år. Men det är hon inte!

Många sidor har jag läst de senaste veckorna, mer än 75,,, och det kändes mycket först. Men det var det inte! Nu har jag fått ner sidantalet till 8, visserligen en högst summarisk sammanfattning men ändå, det är greppbart och vågar jag säga njutbart?! Det som först var en oändlig och definitivt oformbar barbapapa är en helhet. Fräckt!

Många sidor publicerad text har det inte blivit på min hemsida. Jag hade tänkt att jag regelbundet skulle publicera och det finns mycket intressant men det får komma längre fram. Även om det är tjatigt med de som ligger där. Ska jag förresten byta ut eller bara lägga till? Återkommer.

I 180 sen 6.30

Men jag har sett snödropparna i trädgården, det blir jag så pigg av!

Dejta Michael och Ronald

Hur många står man ut med att dejta varenda kväll en hel vecka? Kanske bara om man är tvungen? Nu har jag sagt godnatt till mina ledsagare och ska lägga mig och läsa något helt annat.

I P&S läste jag, citat: "theologian Reinhold Niebuhr's famous prayer that asks for the courage to change those things that can be changed, the forbearance to accept those that cannot be changed, and the wisdom to discern the difference."

En riktigt go helg önskar jag dig!
Sofie

Sysselsättning

Alla har vi olika sätt att roa oss. Och jag roar mig verkligen med studierna. Det är sååå roligt! Även om 1000 sidor känns mastigt är de flesta sidorna intressanta. Och allt vill jag kunna och läsa mer om och tränga in i. Osv. Jodå, överambitiöst...

Men det är ju så kul! Hepp!

Passer & Smith...

är en tegelsten, den amerikanska varianten av dito med tunna sidor som man bara inte kan ligga i soffan och läsa utan att den ständigt ramlar ihop. Den är tung, den är sladdrig, bladen krullar sig bara man tittar på dem. Men den är cool! Och den täcker en hel del. :-)

Har läst om abnormal och deviant ikväll. Det är intressant. Vem bestämmer det? Jo, normerna och lite till. Som t ex vad som är abnormal behaviour. Tre kriterier tar den upp: vad som är intensivt stressande för en individ. (Men ändå, en del är så utom kontakt med verkligheten att de inte uppfattar stressen.) Vidare är beteendet dysfunktionellt för individen eller omgivningen. Ytterligare är ett avvikande beteende utifrån normen i samhället. Det handlar om vad andra tycker om olämplighet och oanpassning. Spännande!

Det finns ingen juridisk mening och inte egentligen en etisk. Men norm.

Jag fick ett sms häromdagen

Först blev jag jättearg. Jääättearg. När jag sen funderat på varför jag blev så arg kom jag fram till att det ju var ledsen jag blev. Jääätteledsen. Och det är spännande - en känsla som är en annan. Känsla som tar sig uttryck.

Det finns de som kan börja vrålskratta när de möter ett dödsbud eller är på en begravning. De är sannolikt inte glada över det de är med om men de reagerar. Och kanske är det vad som är viktigt, att man reagerar. Sedan behöver man möjligen inte agera på det. Att bli alldeles tyst och stilla är också en reaktion, dock.

Det här återkommer jag till.

"Det är alltid bättre att veta"

Idag visade vi en film på jobbet som handlade om HIV och om 1980-talet och okunskapen och rädslan och om personer som drabbats av. En person sa att han länge tvekade om han ville veta, om han skulle ha drabbats av den dödliga sjukdomen eller inte. Till slut testade han sig efter att ha kommit fram till att det alltid är bättre att veta. Ja, vi tror väl många gånger att det är alla andra som drabbas och att åtminstone inte jag kan drabbas - och stoppar huvudet i sanden och undviker sanningen så länge som möjligt.

Det sägs att vi alla ska göra våra egna erfarenheter och ta reda på och själva finna fram till lösningar. Vad det gäller sjukdomar som lyder under smittskyddslagen är det inte riktigt så, man får inte själv finna fram till fakta, det är tillochmed olagligt. I fallet med smittskyddslagens sjukdomar tycker jag att det är bra att de just lyder under en lag. För det mesta annat som är en del av livet tror jag inte på förbud men på information och kunskap.

I filmen frågades några ungdomar om de trodde att HIV fanns i Sverige och det var varierande svar... Skrämmande. Det blir också tydligt med vanskligheten vad det gäller uttryck som "det man inte vet har man inte ont av". För min del tror jag inte alls på det! Information krävs för att kunna göra val. Hur man sedan väljer är i många fall resandens ensak. Men att veta för att kunna välja!

När man tror att man kan

funkar det. Då kan man övervinna det man inte kunde när man inte trodde att man kunde. Ja, som i självförtroende. Kopplat till motivation kan man gå hur långt som helst. Sen var det bara det med att komma dithän. Och kopplat till någon självinsikt om att allt nog inte måste besegras. Man måste inte kunna allt. Men vågar jag chansa på att det finns saker som jag inte kan eller vill? Det är ju så roligt det mesta. God lördagseftermiddag i det njutfulla solvintervädret!

Svårt. Kris. Kul.

På en enda dag händer det mycket. Idag hade vi föreläsning om små neuroner. Jag kände att detta är länge sedan, riktigt länge sedan. Hur ska jag ta mig igenom detta, för det ska ju göras? Åh vad jobbigt. Och så. Sen mötte jag grannen som sa att men det där är ju så kul! Sagt med det bredaste leendet. Jaha. Nu har jag börjat tränga in i denna lilla värld. Och det är kul! Jag får flashbacks av hur kul sånt här var när jag läste naturkunskap för jodå, riktigt många år sedan. Skillnaden är att jag då trodde att jag kommer nog inte att kunna detta. Nu kommer jag att kunna detta! Vilken liten fantastisk värld och som bara sker hela tiden utan att vi uppskattar det ordentligt. Så en liten kunskaps(inhämtnings)kris bjöd denna måndag på. Vackert så. Inte lida - tänk jag ska få lära mig detta!

En riktigt riktigt go vecka önskar jag dig.

Kram
Sofie

Dissa mindfulness

Om mindfulness tycker jag inte. Medveten närvaro som det kallas på svenska. Vad är det för bullshit?

Inte titta bakåt, inte titta framåt. Bara vara här och nu och njuta av att vara så himla medveten om sig själv och nuuuuuet. Men hallå, vad hände med lite hederligt kaffedrickande med samtal över bordet? Med att ligga på soffan och slöa lite grann?

Är det inte en belastning och stressor att behöva vara så himla medveten och närvarande och minsann fokusera på det och förstå allt?

Vad hände med att tänka själv och att inte allt ska ha ett namn och en diagnos och en metod och någon som ska tala om hur man ska göra?

Och om man inte tar med sig det som varit och har någon framtidsvision så faller vi lätt för hedonismen och ska inte behöva kämpa det minsta lilla utan bara maximera vår lust, och ansvarslöshet?, hela tiden.

Ha lite tråkigt, gör inte så mycket och så tänk lite på det som var och det som kanske kommer. Ta det lugnt, livet behöver inte etiketteras och inte du heller.

Mycket jag inte visste jag gjort

Ibland hör jag: men du var ju med då, eller då när du var med den, eller att du som har gjort si eller så, men jag har hört att,,,

Jag har gett upp. Det är bara så att det finns människor som tror en massa. Hör en massa. Vill tro något. Glömmer att vara kritiska. Och framförallt - inte kollar med källan! JAG borde ju veta, tycker jag i alla fall.

Å andra sidan är det fascinerande hur mycket "jag" hinner med. Nog för att jag är aktiv och faktiskt hinner med mycket. Men vad spännande det hade varit att få göra de saker som jag får höra att jag gjort. Vilken grej det hade varit. Och ändå inte, det är mycket jag känner att jag inte velat prova.

Nåja, summarum blir att det är lätt att lyssna på en version och därefter inte som sagt granska kritiskt och också tänka att det ofta finns en annan vinkling. Men fråga gärna, jag svarar. Och jodå, brutalt ärligt. Fast sanningen är oftast mindre spännande än dikten.

Det här med ståupp

Hur går det med ståuppen? Frågade en kompis häromdagen.

Jag har insett mina begränsningar, att det inte är en av mina bästa grenar. Jag har helt enkelt inte funny bones. Och det är skönt att lägga bakom mig, eller med mig kanske jag ska säga. Jag bär mina försöka med mig och jag är stolt över dem. Men att prova och inte hänga fast utan istället komma till klarhet är benådat. Att släppa när man ska. Men att ha provat. Det är något det!

Alla dessa utmaningar som jag utfordrar mig med! Det ÄR något det. Jag gillar det.

"Du ser trött ut"

Vad kan och ska och bör och får man säga till andra människor? Om jag ser en kompis som ser trött ut är det dumt att säga att du ser trött ut då? Som att det visste väl personen ändå och skulle därmed bli ännu tröttare och känna sig (ännu mer) trött och sänkt. Eller som en bekräftelse att jag ser den personen och kanske som en öppning till att prata om tröttheten. Eller som rent och skärt underhållsprat för att kanske komma till andra samtalsämnen.

Det är konstigt, om en person har gått ner i vikt är det helt ok att nämna det och kanske till och med sagt med positiva förtecken. Men om en person gått upp i vikt är det inte samma positiva sak att säga!? Eller "ta en kaka till, det skadar ju inte dig som är så smal" jämfört med "nej, men du ska väl inte ta en kaka till!" du som är så fet...

Rus, bus, guld, gröna skogar - och tentadags

Japp. Som en dynamitstinn pepparburk landade hemtentan i mina händer... Så var det dags igen. Det var ju det här som...

Efter ett dygn insåg jag att jomen jag kan ju läsa, skriva och har förstått uppgiften. Tror jag. :-) Nu är det lite transpirationsmetod som ska till. Och så är det ju igen så roligt med skrivprocessen: vrida vända backa peta rota, skriva lite, stödord, tankeuppkast. Till slut blir det den där sammanhängande texten. Wow, tänk vad fingrarna födde fram vid tangentbordet. Fränt!

Nu vidtar ett par timmars arbete. Men det är jag värd efter dagens drönarliv på Stortorget, med favoritservitris, och därefter sömntur på soffan samt därpå matlagning och högläsning och glass och sååå mysiga godnattkramar!

Inte student

Jag är inte student. Jo i någon formell mening. Men jag känner mig inte som student. Jag är studerande. Jag studerar. Jag läser ett program. Men jag ligger inte i Lund. Jag ser mina studier som ett jobb. Och vilket jobb! Det är så roligt och jag har så bra arbetskamrater. Vi håller nu på att lära känna varandra som en ny projektgrupp som ska arbeta tillsammans i fem år. Hittills har vi jobbat bra ihop. Och som nån sa, att vi inte ska kunna det vid några tillfällen är bara bra. Då får vi konfliktträning. Jodå, allt kan vändas och vridas. Med en samling av 42 analytiker blir det mycket sånt. Och mycket trevligt!

En riktig go helg önskar jag dig!
Sofie

Åsså en liten öroninflammation

Runt runt har det gått. Nu får det räcka. Och idag såg jag verkligen det ljusa ljuset. Fortfarande halvfem var solen uppe och japp, våren är inom räckhåll.

Komatrött managerar jag mig in till sängen.

Förresten, vad positiv energi kan göra för en dag. (Och förvisso det motsatta. Men då gäller det att sortera i ordningen.) Egentligen är det så lite som behövs, ett ögonkast längre, en stund av vila, ett litet litet smil.

Hur funkar termometern?

På min termometer stod trettiokommanoll. Vilket betyder 38,5. Hur funkar det då inuti en digital termometer? Kan den gå upp för att sedan gå ner för att sedan stanna? Hur länge mäter den på varje gradtal? Hur länge ska mätningen ske för att blinkandet ska stanna (och mätningen alltså vara avslutad)? Om kroppen t ex får en kort rusning av värme ska det räknas som högsta punkt eller är det som mäts under en given tid som är tempen? Eller är det någon slags medelvärde?

Sånt här kan jag nog bara tänka på när jag har feber. Det verkar inte riktigt riktigt. Även om det naturvetenskapligt säkerligen går att förklara, är det viktigt för mig?

Imorgon är det obligatorisk föreläsning och det däremot är viktigt. Hade jag haft ett vanligt jobb hade jag inte gått till jobbet imorgon, det kan jag lova!

Min manliga sida

tar sig uttryck idag! Jag har ont i huvudet och det killar i halsen och jag känner mig hängig och ja, det är såå synd om mig. Jag behöver massor av förståelse och medkänsla och som jag lider.

Är det så att män blir "sjukare" än kvinnor? Jag vet inte om. Kanske är det vad man jämför med, alltså utgångsvärdet, som ger utslag? Och självskattningsskalor är alltid just subjektiva.

Hunden kom upp med tidningen till mig och ena sonen har varit uppe och spontanstädat rummet: "jag tror jag ska ta och städa lite". Hur förklarar man det? Att hunden kan öppna dörren själv respektive att sonen hade tråkigt och då kan städning framstå som lockande? Där kom alltså belöningen för att jag anser att barnen ska ha tråkigt emellanåt!

Uttråkad är jag av att inte kunna träna idag och heller inte skulla läsa idag. Det är nog bra för mig med denna dag. Dock blir det mycket energi att kanalisera imorgon...

199 veckor...

...kvar på utbildningen. Jag är rädd att det kommer att gå så fort, fort så att jag sen säger men vad hände?

Så kul det är! En vecka full av intryck och möten och förvirring och förtjusning!

Skönt att vara studieledig ikväll och imorgon. Men jag jag längtar redan till söndag när jag får gripa mig an litteraturen. :-)

En så god helg önskar jag dig!
Sofie

Vilken grej!

Somnade ganska lätt igårkväll. Vaknade tio minuter före klockan. Lugnt och sansat. Pirrigt, spännande, lite nervöst. Fick ändå bråttom och cyklade som en fartdåre genom stan. Kom i tid. Upprop, formalia, papper, scheman, kaffe och varma välkomnandet! Mer papper, genomgång, litteraturdiskussion. Faddrar. Lotsning genom stan. Lunch. Vilken grej, utöver de 40 nya lekkompisarna i kursgruppen är det ju alla andra, faddrar, äldre kursare och så lärare och personal.

Nu måste jag ut och rasta mig för att i kväll träna på Gerda. Energikick!

Sydis skriver om två av Lunds gymnasieskolor som blivit "elitskolor". Aftonbladet gör mer av saken och skriver om hur det kan sticka i ögonen och att det kan bli social skiktning.

För det första: vad är elit för något? Enligt min ordbok: "grupp innefattande de bästa eller skickligaste personerna i en större grupp" Jaha, och vad är det för fel med det då? Beroende på om man laddar ordet positivt eller negativt, så klart. Men om man inte laddar ordet utan bara konstaterar att några är bäst eller skickligast på något och för dessa finns lämplig och avpassad utbildning?! Är det inte bra att alla kan få utbildning som är just sådan? Ska inte den med funktionshinder få anpassade hjälpmedel? Nej, inga hissar, inga inlästa kassetter, inga boendestödjare. Rättvist?

För det andra: det sticker alltså inte i ögonen att Zlatan är duktig i fotboll? (Sticker pengarna som följt med hans skicklighet i ögonen?) Eller sticker den som går på tennisgymnasium eller simmargymnasium i ögonen?

För det tredje diskuteras risken för social skiktning. Men vårt samhälle ÄR socialt skiktat, på olika sätt. Kan det vara så att om vi erkänner det så har vi möjligheter att skapa ett samhälle som är avpassat för olika typer av individer med olika behov och olika intressen.

PS. Om något sticker i ögonen, är det då så att andra sidan av det myntet är ett förakt för den som inte är skicklig eller duktig inom ett visst område? Men alla vi som tillhör medelmåttans skikt då?

Man får vad man förtjänar

Samtalade med yngste sonen idag om tillståndet i hans klass. Som tidigare varit en "smula turbulent". Nu har det kommit till fler pedagoger i klassen och nu är det tyst och tillsägelserna om att sitta still känns nog ovana. (En pedagog har inte varit tillräckligt för alla de med "loppor" i klassen.) Som jag sa tyckte jag ur ett vuxenperspektiv att det kändes bra att det blivit ordning i klassen och att man ska sitta stilla och arbeta, när det är tid för arbete. Men då säger sonen med ett smil att från ett barnperspektiv tyckte han inte det! Underbart! Att tänka i perspektiv vid åtta års ålder bådar gott.

Läste för några år sedan om problemskola i Harlem där en ny rektor lyckats vända en negativ miljö till en positiv. Ledorden var ordning, närhet (och kontakt med pedagoger), högt ställda krav. Ja, pendeln kanske kan börja svänga även i Sverige, att vuxna faktiskt har en smula mer erfarenhet och har med rätta att visa riktningen. Och det behöver man inte göra auktoritärt. Men väl med auktoritet!

PS. Roffes pyser i ugnen. Jag ser redan fram emot frukosten.

Gympa, vinterbad, vårsol

Det häftiga var inte att jag tog mig till gympa med stång idag, det var att äldste sonen hängde på och pallade med ett pass - med den äran! Vilken sportkille!
Under tiden var yngste sonen med fadern och vinterbadade. Men där går min gräns. Fy tusan så kallt.
Men så var ju vårsolen framme. Det känns helt okej att snart ta ner stjärnorna och låta solen kika in genom de tyvärr inte så putsade rutorna. Det är ett annat ljus, vårens ljus, hoppets ljus, glädjens, nyfikenhetens, kvittrets.
En så go "vårvecka" önskar jag dig,
Sofie

Ett blogginlägg

Ofta har jag ett uppslag eller åtminstone ett ord eller rubrik att utgå ifrån. Och det har jag idag också, men jag vet inte om jag är mogen att skriva om Miss t-shirt 2009 eller om Stödföreningen för casanovex:en eller Hur kallt det är och hur myckeeet jag längtar efter våren eller Skicklighet eller Om träningsvärk, värken du inte botar med en iprenman, eller så. Jag kunde också ha skrivit om skolan som startade idag och hur olika det kan vara med barn som sitter som tända ljus och slukar kunskap och om barn som har så mycket spring i benen att inget hjälper. Eller om traditioner och jullov och om det är så att om man har långt jullov håller man på traditionerna och viceversa och om man är traditionell är man då strängare som förälder, kanske till och med auktoritär eller åtminstone krävande, och var går balansen mellan att kunna uppföra sig och att se det samhälle vi lever i och flyta med. Kanske kunde jag ha skrivit om lyckan över en påse köttfärssås som låg tinad på diskbänken när vi kom hem från simningen ikväll och det tog mindre än en kvart att leverera en fin middag med därtill hörande pasta, paprika, svamp, chilisås, broccoli, sockerärter. Eller om den snälle sonen som tyckte att han gärna ville skura badkaret och inte heller gav upp, trots att man inte kan göra annat med det badkaret eftersom det är så gammalt att det inte riktigt går att få rent. Fast det klart, det blev lite badande över det hela och så fick han ju vara uppe lite längre också. Och så kunde jag ha skrivit att jag ska köpa en "skolväska" imorgon också!

Genomskådad och älskad

"– Det är en häftig upplevelse att vara genomskådad samtidigt som man är älskad, tillägger han." Citat Per Eriksson i Sydis.

Är det vad kärlek just är? När man genomskådat någon och "ändå" älskar. Man älskar för att man genomskådat. Tack vare.

Samtidigt verkar det vara vanligt att inte skåda genom utan bara ytligt se det man vill se, utan att ta reda på hur det är. Som att älska med släckt lampa. Manipulera spegelbilden.

Det klart att förälskelse är trevligt. Men i långa loppet är det ett vansinnigt tillstånd. Och förälskelse handlar mer om en själv än om den andra. Kärlek handlar om den andra.

Fem dagar på ett nytt år

När det svider i mig för att jag inser att inte hela långa livet ligger framför mig, när jag vet att mina föräldrar ska dö, när jag förstått att jag inte kommer att få följa mina barn genom hela deras liv, när jag mötts av dödsbud flera gånger, när döden inte längre är långt borta, när döden är en del av cirkulariteten.

Tag din vän i handen, älska mer än du blir älskad, ge mer än du någonsin kan få, lev som om du har en dag kvar och som skulle du leva för evigt. Jag önskar dig ett så innerligt gott nytt år, och de kommande därpå.

Kram
Sofie