Det häftiga var inte att jag tog mig till gympa med stång idag, det var att äldste sonen hängde på och pallade med ett pass - med den äran! Vilken sportkille!
Under tiden var yngste sonen med fadern och vinterbadade. Men där går min gräns. Fy tusan så kallt.
Men så var ju vårsolen framme. Det känns helt okej att snart ta ner stjärnorna och låta solen kika in genom de tyvärr inte så putsade rutorna. Det är ett annat ljus, vårens ljus, hoppets ljus, glädjens, nyfikenhetens, kvittrets.
En så go "vårvecka" önskar jag dig,
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar