Samtalade med yngste sonen idag om tillståndet i hans klass. Som tidigare varit en "smula turbulent". Nu har det kommit till fler pedagoger i klassen och nu är det tyst och tillsägelserna om att sitta still känns nog ovana. (En pedagog har inte varit tillräckligt för alla de med "loppor" i klassen.) Som jag sa tyckte jag ur ett vuxenperspektiv att det kändes bra att det blivit ordning i klassen och att man ska sitta stilla och arbeta, när det är tid för arbete. Men då säger sonen med ett smil att från ett barnperspektiv tyckte han inte det! Underbart! Att tänka i perspektiv vid åtta års ålder bådar gott.
Läste för några år sedan om problemskola i Harlem där en ny rektor lyckats vända en negativ miljö till en positiv. Ledorden var ordning, närhet (och kontakt med pedagoger), högt ställda krav. Ja, pendeln kanske kan börja svänga även i Sverige, att vuxna faktiskt har en smula mer erfarenhet och har med rätta att visa riktningen. Och det behöver man inte göra auktoritärt. Men väl med auktoritet!
PS. Roffes pyser i ugnen. Jag ser redan fram emot frukosten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar