Meningen med livet?

Fråga: Vad är meningen med livet?

Här hade jag tänkt att jag skulle skriva en massa förnumstiga tankar. Att det kan vara olika för olika personer. Barn skulle kunna vara en mening viktig för många. (Jag tycker inte att barn är meningen med livet. Men mina barn har gett mig mycket mening.)

Till slut blev det så här enkelt:

Svar: Att fundera över meningen med livet.

Och sen då:

Då är det döden som återstår.

...en skärm för ögona...

"Jan är inte stollig" sa hon. "Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på'n, så att han inte ska behöva se  det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för."

Alla gånger jag läst detta stycke har hjärtat klappat på mig. Vad vore våra liv utan försvar, och kärlek?

Så blev 2013 också ett Selma Lagerlöf-år.

Vårkänslor!

På väg till min frisör, Jessica på CAPA, fick jag ett lyckorus i kroppen. Solen sken på ett litet speciellt vis, ljust och klart och ja, det var vårljuset! Trots minusgraderna och snön och kalla knäskålarna har visst vårkänslorna kommit. Att då också ha vårkänslor i håret är helt rätt.:-) Och fortfarande håller 2013 i sig. Man skulle kunna tänka sig att jomen det har bara gått 24 dagar på detta år. Man skulle också kunna tänka sig att ja, det har gått hela 24 fina och bra 2013-dagar! 2013 är ett bra år. Sen kommer några fler. 2051 fyller jag 84. Då tänker jag sluta jobba. Sen är det bara pensionen kvar. Då det är dags att börja läsa italienska, spela golf och tja, vad hittar man mer på då? Färgar håret blått? Fast det gjorde jag när jag var 20 så det är redan testat.

Fina våren!
Kram
Sofie

365-1 till examen! Om nu psykologer behövs?

Igår var det på pricken ett år till det är dags för examensceremoni i aulan. Konstigt. Fyra år har gått fort. Och jag tror att 2013 kommer att göra det också. Och vilket år det kommer att bli sen.;-) Hittills har jag en redigt go känsla i magen.

Samtidigt som det har gått fort har det också varit en lång tid. Mycket vatten har flutit under broarna.

Jag tycker att det är bra att psykologprogrammet är så långt som det är. En av alla insikterna (!) är att den vetenskapliga utbildningen är en av de viktigaste delarna på utbildningen. Utan den hamnar vi lätt i kvackeri, tror jag.

Något som jag fortfarande undrar är:

behövs psykologer?

Kan andra personer/yrkeskategorier lika väl sköta utredning, diagnostik, behandling; för individer, grupper och organisationer? Är andra personer/yrkeskategorier lika skickade att vara chefer och ledare? Behövs pedagogiska psykologer i skolan full med pedagoger? Behöver ett team en psykolog?

2013 är endorfinernas år!

Jisses vad de hoppar de små endorfinerna. Avlagt visit på Gerdahallen idag. Det enda som går att göra efter ett gympastång pass är att vara glad och nöjd. Och full av energi. Och här ska skrivas! Så det passar ju lysande.
Sen kunde lite oxytocin kanske vara nåt i år:-)

Förresten, har du sett vad ljust och härligt det blir av lite snö!?! ;-)

Stora kramen
Sofie

Gilla döden!

Läser Lotta Lundbergs artikel om sociala medier i dagens Sydis. Det finns två problem som jag ser det. Att man inte skulle kunna gilla döden. Och att handskrivna kondoleanskort skulle vara "finare".

Varför skulle man inte kunna gilla döden? Måste döden ogillas? Kan inte döden rent praktiskt vara dags just när den kommer? Kan till och med vara en befrielse just när den kommer.

Visst är det trevligt när det kommer handskrivna kort. Det är en särskild sorts kärlek när jag öppnar brevlådan och finner just det. Men kan det ha mer med personen som skickar dem att göra? Om nu nån elak person skickar mig ett handskrivet kort faller hela konceptet.

Gilla döden. För jag tror att när jag gillar döden så lever jag. Bejaka döden! Och förresten är det svårt att låta bli, som sagt är döden det enda vi någonsin kan vara säkra på. Den rent faktiska döden kan inte riktigt mentaliseras.:-)

Och jag får hellre många gillanden på facebook än ett elakt handskrivet brev.

PS. Det är tråkigt när någon dör. Ofta blir man ledsen. Gråter till och med. Är det måhända det som är det otäcka med döden? Att de som blir kvar blir ledsna och gråter och att vi kanske tappat bort förmågan till sorg? Att sörja är inget att slarva med. Jag gillar (!) idén med ett sorgeår, med svart band runt armen. *Här pågår sorgearbete*. Göra saker grundligt. Man skulle till och med kunna drista sig till att det är svaret på frågeställningen: När jag blir ledsen av sorg - ska jag sörja. Sedan kan sorgearbete ske på många vis och det är resandes ensak. En rosa klänning fungerar också tror jag.

Se En oväntad vänskap

Jag såg En oväntad vänskap. En fransk film. Många har sagt att den är bra.

Ok, jag skulle se den. Säkert franskt och lite pretto också. Finkulturell. En film för tanter.:-)

Jag undrar om den inte var en av de bästa filmer jag sett. Höll hela vägen. Blev inte klistrig eller smetig. Visst skulle man kunna koka ner den till en av 20 teman som litteratur och film handlar om. Men vilken leverans. Egentligen räcker 10 minuter i början för att jag skulle bli nöjd. Halvvägs i filmen inser jag att kommer att se denna film igen. Sen handlar den dessutom om en ryggmärgsskadad patient och det i sig gör att jag gillar den. Den balanserar på en egg och ibland gör det ont, på gränsen till "sluta nån gång då" och då slutar det. Och så fortsätter skådespelarna att göra film när den är som bäst.

Om man skulle ta sig ett glas vin

Sovit gott.
Vaknat.
Druckit kaffe.
Lagat äggröra och bacon.
Vinkat av sonen vid tåget.
Släpat hunden hem genom stan.
Har korrekturläst.
Förfärdigat (ännu ett av ordbokens skatter) en pdf.
Strukturerat en pepis (power point-presentation).
Skrivit en portfolio.
Skrivit en programutvärdering.
Städat badrummet.
Duschat.
Ingen ögonskugga.
Ätit god persisk lunch. Tack!
Druckit kaffe.
Ska dammsuga.
Stryka.
Hänga in kläder i klädkammaren.
Tvätta handdukar.
Rensa ut gamla strumpor, sortera in nya.

Går dock för eftermiddagspasset starkt ut med ett glas vitt och tidningsläsning på soffan.

Det är vad jag kallar en god fredag!

Fina helgen önskar jag dig,
Sofie

PS. Gnarlys viognier är inte dum.:-)

Rädsla

Näst skam är nog rädsla den intressantaste av Tomkins affekter. Skam har sin alldeles egen position och vad händer då med rädsla för skam?

Enligt kära ordboken:
skam - känsla av blygsel över oförmåga eller förkastlig handling
rädsla - stark negativ känsla som uppkommer av att ngn eller ngt upplevs som hotande

Inget att skämta bort då. (Även om allt i och för sig går att skoja om enligt min mening.)

Härommånaden hände det sig att jag tänkte på skam, inte förstod att jag var rädd och tog till försvar: rationaliserade, intellektualiserade och ja, till och med sublimerade. Jag kom visserligen på mig med det, väldigt bra, men lite för sent. Synd. Det är förstås inte omöjligt att göra något åt, för det är nästan aldrig med något. Men den här gången tar jag det lugnt. Eller lugnare:-) Rädsla gör mig lite snabb ibland.

Solen är på väg ner men ljuset har kommit åter med en speciell ton av vårvinter. 2013 kommer att bli ett år att njuta av!

Kram
Sofie

Godmorgon 2013!

Godmorgon världen, godmorgon kära läsare! För ni är några stycken regelbundna från Sverige och andra delar av världen. Emellanåt roar jag mig med att räkna och för det mesta ligger antalet per dag mellan 20 och 40 unika läsare från många håll. Tack för att du läser min blogg, du är unik!

Ett gammalt år tog slut igår. Minnena därifrån tar inte slut. Vissa saker hör mer hemma i glömmeburken medan andra sannerligen är fina och kära.

För ett år sedan avslutade jag min tid på Orup som psykologkandidat. Efter det visste jag att det nog ska kunna bli någon slags psykolog av mig.

För ett år sedan hade jag nydragen tand och nydragen tånagel. Förra året kämpade jag mig igenom sviterna av tanddragningen och nu gör det bara ont då och då. Har nog vant mig. Förra året skadade jag hälsenorna men är mer rädd om dem nu.

Förra året påbörjade jag nästsista året på utbildningen och tänk vad fort det går för i år börjar sista året. Det är några kurser kvar och en uppsats och ett år med psykodynamisk terapi. Förhoppningsvis en sommar som psykologassistent. Jobbar på det.

På familjefronten frodas Bolt i trädgården, han är bara för snygg i sin vinterkostym och väldigt rar också. Jensen är lika pigg som vanligt och om ett par månader fyller han 15 år. Det är 99 år om man räknar om det. Äldste sonen fortsätter vara tonåring medan den yngsta blir det. Det blir spännande att följa deras sportande, det har sannerligen hänt mycket i år.

Om jag har några nyårslöften? Brukar försöka undvika det.

Men jag har tänkt att jag ska hålla fanan högt och träna tre gånger i veckan. Och ila fram och tillbaka på Harderbergaspåret och upp och ner för Tornavägen. (Må senorna hålla sig.) Äta mycket broccoli. Vara snäll, bestämd, glad, öppen, kreativ och envis. Det räcker för ett år.

Jag hoppas du får ett fint 2013, det ska jag försöka ha. Tillsammans gör vi 2013 till ett år med kära minnen och minsta möjliga till glömmeburken.

Kram!
Sofie