tisdag 31 maj 2011

En halv psykolog

På att-göra-listan: psykologutbildning. En styck halv: check.

Nu väntar ett långt sommarlov. Som jag längtat. Nu ska jag göra allt det där som legat på ritbordet. Lite matt blir jag allt. Men vad skönt att få göra annat än att gå i "skolan" som många kallar det universitet som i alla fall jag säger. Bara en sån sak som att städa arbetsrummet, görkul. Men fint kommer det att bli. Sen är det favvoböckerna som ligger och väntar (jodå, en hel del psykolitteratur). Och så jobba då, jag har saknat det i ett år.

Men först ikväll blir det grilla av - och vilket väder till detta! Man tackar!

PS. Skriv till mig i sommar!

måndag 30 maj 2011

Bli gravid. På mors dag?

Igår var det mors dag vilket på nåt sätt känns ganska trist. Jag är mor året runt och har världens goaste ungar. För det behöver jag inte en särskild dag. De övriga 364 är rätt schyssta de också.

Just för tiden ser jag många barn som är rätt mycket yngre än mina. Såsom de var för kanske tio år sedan. Små barn som knappt kan gå eller som tultar fram. Ganska gulliga. Så kommer det inte att bli för mig igen. Inte för att jag vill ha fler barn. Men det är ändå sorgligt att inte kunna få fler barn. Det har kommit krypande, insikten om att tiden är förbi. Meningen med livet är inte att få barn. Men det är en mening att få barn. Att veta att den meningen inte är för mig längre är förvånande smärtsam.

En epok i livet. Nu är det en annan. För mig är den inte att längta efter ev barnbarn.:-) Vad den är vet jag inte. Det får jag se: imorgon, nästa vecka, nästa år.

onsdag 25 maj 2011

Hur mycket ortodox på en skala från ett till tio?

Ortodox betyder renlärig enligt mein ordbok. An auf hinter in neben uber unter vor zwischen. Durch fur gegen ohne um wieder. Aus ausser bei gegenuber mit nach zeit von zu.

Just nu håller jag på att avsluta kbt-kursen. Dessförinnan hade vi pdt. Aldrig förenas de två?

Det verkar finnas mycket att hämta i båda terapiriktningarna. Det finns fördelar, det finns otillräcklighet, det finns självgodhet, det finns tekniker, det finns ord, det finns teori och metod, det finns fundamentalister och det finns pragmatiker. Att tillämpa dem renodlat känner jag för min del blir väl ortodoxt. Se vidare mitt tidigare inlägg om att som psykolog använda de redskap som klienten/patienten behöver. I mitt arbete finns jag inte till för mig själv utan för mina patienter och klienter. Att jag som privatperson finns till för mig själv och min familj och mina vänner är en annan historia. Jag, jag, jag, du, du, du, ni, ni, ni, vi, vi, vi.

Var finns du?

måndag 23 maj 2011

Varför ska det vara så komplicerat?

Häromdagen skulle vi stretcha på gympan. Ledaren sa att vi skulle sträcka si och så men att om vi ville kunde vi göra en specialvariant. Men som hon sa, livet blir varken bättre eller sämre om vi kunde klara av det. Kul att testa sin rörlighet dock. För stunden tillfredsställande men i längden kunde vi köra den gamla vanliga varianten.

Om man nu översätter detta fenomen, att stretcha triceps, till andra delar av livet: man kan fortsätta göra som man alltid gjort. Man kan prova på nytt. Fältet livet ligger framför oss och det är bara att gå ut och plocka en bukett sommarblommor.

Men. Det finns alltid ett men. Men är som 5-56, funkar till allt. Som om det på nåt sätt var kul att gå runt och känna, tänka och säga men.

Häromdagen fick jag frågan varför nån skulle vilja vara tillsammans med någon som inte var i samma ålder som den själv. Apropå ett par med riktigt stor åldersskillnad. Varför, var frågan jag skulle besvara. Som om jag skulle kunna veta hur just det här paret känner och tänker. Det kan väl bara de veta. Som jag ser det: om de gillar varandra är det väl finfint att de hittat varandra. Vad spelar det för roll om hundra år eller just nu hur Kalle och Lisa gjorde? Eller Pelle och Petter? Eller Stina och Fia? 20, 50 eller 70 år gamla?

Hur kommer det sig att vissa saker är så provocerande? Döden, sex, åldersskillnad mellan par, val som passar en individ? Hur ortodox måste man vara för att passa mallen? Vem är det som bestämmer reglerna för vårt sociala spel? Jo, det är nån slags kollektivt vi men ändå. Om man funderar lite på varför vi gör som vi gör för att man ska göra så. Varför?

torsdag 19 maj 2011

Knäcka ägg med en hand

För närvarande tränar jag på att knäcka ägg med högerhanden. Det går ganska bra, bara lite vita utanför kastrullen och små flagor av skal som är svåra att fiska upp, men det måste de ju för krasande äggröra är inte gott.

Det krävs en speciell schvung, inte för hårt inte för löst, blir det för löst måste man knäcka en gång till och då blir det lätt mosigt och smuligt och för hårt, ja då kommer hälften utanför.

Efter själva knäckningen ska skalhalvsdelningen till och det är kanske det knepigaste momentet: att sträcka fingrarna för att sära halvorna utan att tappa ägget i kastrullen.

Nästa steg är att få äggulan intakt ner i kastrullen.

Slutligen blir kanske paradnumret att knäcka med vänsterhanden - och så med högerhanden samtidigt.

Om äggknäckning nu har någon reell relevans för mitt liv är svårt att sia om men livet blir sannolikt varken bättre eller sämre och tydligen har jag roligare vid morgonkastrullerna. Möjligen kan samarbetet mellan eller flöden inom mina hjärnhalvor få en uppsträckning, vem vet? Möjlig forskning: mätning av hjärnan före och efter äggknäckningsträning? Den nya trenden som ersätter korsord och sudoku?

Vad jag kanske försöker säga är att man kan skriva om vad som helst! Gör det, det är roligt, kanske mest för dig själv men också för andra, och tydligen var detta tillräckligt dylikt; du har ju kommit så här långt i läsningen.

Frågor på detta, nån?

onsdag 18 maj 2011

Professionellt beröm värmer också

Fick idag beröm för denna blogg, att den var bra, av en professionell skribent. Det är alltid roligt att höra att det man gör är bra. Kul är det när det är nån som läser och skriver mycket. Och ändå; allra mest varm blir jag när människor blir berörda av det jag skriver. Ibland får jag kommentarer, mejl, sms om att det är så att det jag har skrivit har slagit an en ton, en sträng hos någon och då blir jag så glad, så glad inuti mig. För det är vad jag vill med mitt skrivande, att det ska betyda något för någon. Det är som med riktigt bra framförd musik, när det ryser längs ryggraden, det blir vått i ögat, andningen kompliceras, ståpälsen gör entré på armarna. Om så bara pyttelite och för en enda, då är i alla fall jag nöjd.

Stora kramen
Sofie

fredag 13 maj 2011

Vad tjock du har blivit

Hade det varit skillnad att säga:
Vad tjock du har blivit
Vad tjock du har blivit!
Vad tjock du har blivit?
Det finns mycket vi inte säger till varandra. Vissa saker kan vi säga.
Som när jag gick ner i vikt för sex-sju år sedan. Vad liten du har blivit. Vad smal du har blivit. Och ännu hellre när jag var riktigt pinnsmal (rejält vältränad, åt som en häst och var pigg, snabb, rörlig) oj vad tunn du är: nu får du inte bli mindre. Jaha. Men om nån nu skulle säga att ja nu har du lagt på dig flera kilo, nu får du inte bli större. Nähä. Ingen har sagt det till mig de gångna tvåochetthalvt åren.
Vad söt du är. Vad ful du är. Har du sett vilken stor näsa farbrorn har? Du är så dum.
Jag är glad över att vi har vissa delar i hjärnan som reglerar samspel och vad vi säger till varandra då jag tror att vi får ett bättre klimat tillsammans. Just nu tänker jag särskilt på den släkting som fått frontallobsdemens, det är verkligen de anhörigas sjukdom.

onsdag 11 maj 2011

Skilda på låtsas?

För rätt länge sedan läste jag om en kvinna som utarbetat ett samarbete med sin man om hur de skulle fördela arbetet och ansvaret för barn och hem, ett varannanveckassystem mm. Jag skrev till henne då att jag tyckte att det lät bra och att mitt liv fungerar ungefär som hon beskriver. Tyvärr hann det bli en skilsmässa på riktigt för min del innan det goda samarbetet tog vid. Sen kan man inte veta hur andra alternativ hade tett sig, ibland kan många vägar leda till liknande resultat. Jag skrev också till henne att man skulle kunna lägga ett genusperspektiv på att se över hemarbete och ansvar eftersom det statisktiskt är visat att kvinnor arbetar mer än män. Tragiskt är det också att man måste hitta på modeller för att samarbeta, vi har nog inte kommit så långt i vår syn på vem som ska göra vad. Eller så är det inte tragiskt utan bara inte så förutseende: innan man flyttar ihop diskuterar man igenom alla praktiska frågor och gör en grovplanering för samarbetet! Då kan man hitta tid och lust att odla kärleken, vilket i sig är ett kämpearbete. Alltså, "tips från coachen", se över din situation innan det är för sent. Så länge man fortfarande vill har man åtminstone en teoretisk möjlighet!

tisdag 10 maj 2011

"Bättre" psykologer i Lund!

Får psykologstudenterna i Lund en bättre utbildning än på andra studieorter? Om man tänker att den grundläggande terapeututbildningen är ett viktigt kriterium tycker jag att vi i Lund med obligatorisk utbildning i både KBT och PDT får en bredare, gedignare, stabilare, mer förberedande, mer ödmjuk, insiktsfull utbildning än på de orter där man kan välja ett behandlingsalternativ (eller än värre där det bara finns en inriktning som alla ska gå).

För som jag ser det är vi i första hand psykologer som har psykologisk kompetens, vi utreder, vi behandlar osv. Jag tänker att jag möter min klient, patient där den befinner sig, och säger inte att jag bara använder hammare men inte såg eftersom det är principiellt viktigt. Jag använder de redskap som min klient, patient behöver, mår bättre av, blir lyckligare av, får bättre funktion av etc. Den psykologiska kompetensen har att avgöra för den unika klienten, patienten och fasen, stunden, behovet.

I Lund blir vi psykologer. Inte sån-, sån-, eller sån-psykolog.

PS. Hur ska vi gå till väga för att evidensbasera psykologen?

måndag 9 maj 2011

Hej Gerdahallen, igen...

Mitt förra kort gick ut för typ tre månader sedan. Idag kom vändningen. Rörelserna sitter ju där och det var som att komma hem, litegrann. Som vanligt var det fokus på järnstängerna och vilken färg ska du ta idag och jag nej jag tar nog den här och undrar vad man pallar och kanske ska jag ha en lättare eller tyngre. Mysigt på nåt sätt. Får se hur det känns imorgon, fast jag har hållit igång lite grann på annat sätt så kanske kan träningsvärken bli mild.

söndag 8 maj 2011

Äppelträd, sol och död

Halvliggande solstol, sol, kaffe, kontemplation, äppelträd som svischar i vinden, kaninen som betar, hunden jagar flugor den djärve, kaffe, vegetation, filt över kroppen, sol på nosen, dvala, vifta på tårna, varm kropp, njutning, är. Gott. En söndag i min smak.

Till detta "De som ska dö lär oss att leva". Av Marie De Hennezel.

fredag 6 maj 2011

Godmorgon i hagen

En strålande dag, mer rätt att ha shorts idag än när det haglade häromdagen (satan vad kallt om knäna som blev alldeles röda...) och nu ska jag ägna mig åt hemarbete, motion och hund- och kaninpyssel för att senare gå in i konferensmode, PS11.

Tillsammans lever vi i den hage som några kallar guds och andra för andra saker. Vi har en bestämd, eller möjligen mer ödesmättat uttryckt utmätt, tid tillsammans. Vår tid i hagen hur vi än definierar våra liv behöver vi leva tillsammans för att inte vara ensamma vilket är det värsta för många av oss. Vi kommer att ha åsikter och värderingar som står långt ifrån varandra och ändå kommer vi att behöva skava tillsammans. Vi kommer att älska och hata och förgöra och möjliggöra och finnas och till slut inte finnas. Och när vi inte längre finns är det slut. Fram till dess vill jag se dig i ögonen när vi pratar och lyssna aktivt på dig. Vara närvarande i mitt möte med dig. Av respekt för dig och för mig. Vi behöver inte älska men vi behöver vara tillsammans. I hagen.

En riktigt vacker helg till er alla runt om i landet och på klotet!
Sofie

onsdag 4 maj 2011

Mentalisering

Jag repeterar:

Mentalisering är att med öppet sinne tänka kring och försöka förstå sitt eget och andras tänkande och handlande och känslor utifrån sitt eget respektive andras perspektiv samt att acceptera att man inte riktigt säkert kan veta hur det förhåller sig.

Sen kanske det inte är så lätt/svårt som det låter. Vi ska bara komma ihåg det.