Igår var det mors dag vilket på nåt sätt känns ganska trist. Jag är mor året runt och har världens goaste ungar. För det behöver jag inte en särskild dag. De övriga 364 är rätt schyssta de också.
Just för tiden ser jag många barn som är rätt mycket yngre än mina. Såsom de var för kanske tio år sedan. Små barn som knappt kan gå eller som tultar fram. Ganska gulliga. Så kommer det inte att bli för mig igen. Inte för att jag vill ha fler barn. Men det är ändå sorgligt att inte kunna få fler barn. Det har kommit krypande, insikten om att tiden är förbi. Meningen med livet är inte att få barn. Men det är en mening att få barn. Att veta att den meningen inte är för mig längre är förvånande smärtsam.
En epok i livet. Nu är det en annan. För mig är den inte att längta efter ev barnbarn.:-) Vad den är vet jag inte. Det får jag se: imorgon, nästa vecka, nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar