måndag 31 december 2007

Nyår och nyår

Ritualer och traditioner ger harmoni och trygghet. Samtidigt är jag inte överdrivet förtjust i ritualer och traditioner. Nyår är ett sådant exempel. Årets festkväll! Vi skålar ut det gamla och vi skålar in det nya. Vi blickar bakåt och vi förväntar framåt. Nyår är en tydlig brytpunkt. För att ta itu med det nya efter att ha lagt det gamla bakom. Men det är också ansvarslöst med nyår, det är att göra det lätt för sig om det är en ritual utan eftertanke.

Det är inte alltid att det finns en kalendrisk nyårsafton. Ibland måste man finna sin egen brytpunkt vilket gör det svårare. Men när den egna "nyårsaftonen" kommer finns det ett ansvarstagande. Ansvar för att hat inte måste vara andra sidan av kärlek, att sorg är andra sidan av glädje men att sorgen kan vändas till glädje. Ansvar för att det man säger kan såra men skyddar en själv. Ansvar för att smärtan kommer att vändas i harmoni.

Låt 2008 bli ett år med ansvar, glädje, harmoni och mycket kärlek!

söndag 30 december 2007

Serieskribent?

Läste i Sydis om bristen på ingenjörer och vad man kunde göra för att råda bot.
http://sydsvenskan.se/lund/article290297.ece
Ett förslag var att om man gjorde en tv-serie om ingenjörer kunde det påverka lusten att bli ingenjör. För så är det väl också med bonde-serien, att det har skapats ett romantiskt skimmer kring det hårda livet på landet?
Hur ser ett romantiskt skimmer ut när det handlar om ingenjörer? Hur sexigt kunde det bli?
För jag förstår inte riktigt. Jag har varit gift med en ingenjör (jodå, han var sexig så det är inte det) och jag har ännu inte riktigt förstått vad det är han gör eller vad han gjorde under studietiden. Ett pedagogiskt problem alltså? Men eftersom intelligens och kunskap är sexigt borde det inte vara ett problem. Eller är jag ensam om att bli grundligt uttråkad av flarniga programledare i tv och radio som inte har någon som helst substans eller skärpa. För att inte tala om bloggvärlden. (Här sitter jag och bloggar...) Och ändå är programledare ett drömyrke för många.
Vidare stod det att Mikael Persbrandt kunde spela i serien om ingenjörerna. Jag undrar om det är så klokt, jag är i ungefär samma ålder som han och tycker att han har passerat bäst-före. Hur skapas en ingenjörshype då?
Men, ändå, vad skulle en serie handla om? Det får du gärna kära läsare tipsa mig om så ska vi skriva den där serien ihop och så får vi lite ordning på söktrycket till ingenjörsutbildningarna!

God söndag på dig!

fredag 28 december 2007

Minsta möjliga insats?

Det är kul att jobba. Det är roligt, det är stimulerande, det är utmanande. Nej, svarar någon då.
Det är lätt att säga om man har ett kul jobb, säger en annan då. Och så vidare. Jag läste precis en artikel om att hualigen, under 2008 ska det jobbas "extra".
http://sydsvenskan.se/sverige/article289842.ece

Jag är innerligt trött på all klagan om hur illa kalendern ser ut emellanåt! Jag är övertygad om att var och en har möjlighet att förhålla sig till sitt liv och sitt arbete. Visst, ser man då kalendern som ett hot och att det är förfärligt att behöva jobba blir det svårt. Om målet är att försöka komma undan så mycket det bara går blir en missad klämdag ett tungt, tungt ok.

Kan du välja? Om du vaknar imorgon bitti och frågar dig vad den dagen har att bjuda på? Vad kan jag göra idag, för mig själv och för andra?

Lyft blicken och se över din horisont och gläds åt vad du vill välja att glädjas åt.

Gul bil

Efter att ha kontrollerat många gånger är det alltså fastställt: i Halmstad finns det otroligt många gula bilar. Det betyder att det är påfallande lätt att leka gul bil i Halmstad. Samlas de i en stad för att de trivs i varandras sällskap och inte vill vara ensamma? Det är en trevlig förklaring. Det betyder att gula bilar är som folk är mest, det är trevligt att vara tillsammans och göra saker ihop. Och det behöver inte vara stora arrangemang, man parkerar helt enkelt nära en annan gul bil och så känner man sig lite hemma.

På juldagen var det äntligen dags för julmaten! Särskilt goda var sillarna som jag är så förtjust i. Och en liten snaps därtill. Nu har jag återgått till den återhållsamma dieten vilket är skönt. Kanske blir det dock någon liten utsvävning på nyårsafton.

God fortsättning! (Jag säger absolut inte "gott slut", det känns dystert att höra det uttrycket, som om någon dött ungefär.)

tisdag 25 december 2007

Barnplågeri

I samband med att vi klädde granen på lillejulafton lade vi julklapparna på mattan under den. På julaftons morgon sprang de ner och tittade på alla paket. Att inte röra dem betydde en centimeters avstånds granskning. När det sedan var dags för utdelning visste de precis var alla paket var. Är det taskigt att låta barnen gå och drägla över paketen en hel dag? På gränsen till riktigt taskigt? Eller är det spännande att gå och titta och sukta?

En enda gång har jag inte kunnat motstå frestelsen och jag tittade i förväg i ett paket som var till mig. Jag har aldrig gjort om det! Nog för att det var fint det blåa skrivbordsunderlägget som jag fick i 10-12 årsåldern men jag kunde aldrig njuta av det. Det fanns alltid en tanke på att jag hade lurat mig själv när jag såg det och skulle ha det som underlägg. För det var förstås osympatiskt handlat gentemot mina föräldrar att tjuvkika i paketet men allra mest lurade jag mig själv. (Ungefär som att fuska i patiens.) Att låtsas bli överraskad kändes himla surt och obehagligt. Att veta att jag hade fuskat i julklappsspelandet. För även om jag idag kan ana vad ett paket innehåller är det mysigt att gissa på galoscher eller paraplyer eller vad man nu har för föremål i familjen.

Matrapport: sill och julskinka till lunch igår och laxmousse på pumpernickel, och avokado till förrätt på kvällen; ankbröst med savoykålswok samt ytterligare en wok med sparris, morot, blekselleri, konjaksmarinerade russin, pinjenötter och lite mer till huvudrätt. Därefter orkade vi ingen efterrätt utan gick direkt på chokladen, kolan och klapparna.

God fortsättning!

måndag 24 december 2007

God Jul!

I fredags slutade skolan vilket firades med lunch på glasscaféet, en trevlig tradition. På kvällen åt vi julkorv och potatismos och rödkål.
I lördags åt vi lamm och rotsaker och på kvällen hjortgryta.
Igår var det så dags för julbouillabaissen, en tradition som jag initierade 2002. Inte för att jag nånsin har ätit mycket julmat men för att ytterligare gå ifrån det allt för feta och tunga och söta är det en bra start på julen att på lillejulafton äta en mättande men ändå lätt middag och dricka ett gott vitt vin till. På kvällen provade vi i och för sig julskinkan med årets vörtskiva och ett glas belgiskt öl till. Men det fanns planerad plats för det.
Och så här fortsätter det. Jag återkommer med rapportering från den kulinariska högtiden som julen är för mig mycket mer än den religiösa. Jodå, barnen ska nog få någon julklapp också. Nu har vi kommit fram till att de inte tror på tomten. Fast på den utklädda tror jag, sa yngsta sonen. Det blir jul i år igen!

fredag 21 december 2007

Alarik och tomten

Barnen vet att farfar är tomten och att han säger att han ska gå och lägga sig för att vila men sen smiter ut genom dörren och kommer tillbaka förklädd. Fast förra året sa de att sen kommer den riktiga tomten. I år råder en viss osäkerhet. Jo, det är ju farfar. Men? Nåt är det ju ändå som händer... på riktigt alltså.

För två och ett halvt år sedan när barnen var ute och seglade försvann Alarik. Allrabästanallen! Sedan dess tar de inte med bästanallen när de ska någonstans. Men allrabästanallen är det inte ändå, för Alarik är borta för alltid och nej, mamma, han har det inte bra. Jag har saknat honom hela tiden. Det är för sorgligt att möta denna sorg.

Och jag vet inte vad det är för bra med att han försvann. Om han inte har det bra hos sälarna, var är han då? Är havets botten bättre? Eller totalt upplöst?

Är det så med vissa förluster, att de inte går över någonsin, på riktigt allra längst inne?

onsdag 19 december 2007

Mammografi

Imorgon bitti ska jag på mammografi. Det känns bra att ha blivit över 40 och alltså trillat in i rullorna för damer i medelåldern med ökad risk som därför behöver screenas med jämna mellanrum.

Om jag lägger ett genusperspektiv på den undersökningen tror jag faktiskt inte att någon man hade gått med att ha det så. Det finns fler exempel på "intressanta" undersökningsmetoder för kvinnor; har du varit med om att mäta ditt bäcken, inför en förlossning, vet du vad jag pratar om!

Nu måste jag sova fem kvart i timmen för att vara utvilad och harmonisk inför det som för mig egentligen skulle må bra av att vara med om i något åtminstone milt drogat tillstånd. Men så är vi olika och jag sannolikt rejält pjåskig.

tisdag 18 december 2007

Julbalans?

Idag var jag på stan och köpte en tomtedress till sonen, som fortfarande vill ha sådan på jul! Det var mycket folk på stan och alla hade påsar med klappar i händerna. Nå, inte alla. En del vinglade eller satt på parkbänkar och småhojtade. Spriten i kroppen kanske gör att de inte fryser? Som härommorgonen, hade de hunnit få i sig tillräckligt med sprit för att inte frysa? Vad är det för samhälle när så många av oss planerar överdådigt för jul och andra har en parkbänk att gå till?

Jag har försökt att ge bort frukt till en som tiggde pengar för det var vad jag på mig den gången men det verkade personen inte vilja ha. Då visste jag inte vad jag skulle göra. Ibland undrar jag om det är lika bra att ge sprit på direkten, för värmens skull då?

måndag 17 december 2007

2007 - 2008

Två veckor kvar. En vecka när vi ska vara stressade och en vecka när vi inte ska vara det. På och av. Så är det bestämt.

Nu jagar vi livet ur oss för att sedan tindra med ögonen och inte låtsas om att Norén travar förbi allt som oftast utanför fönstret, ja, ända in i vardagsrummet, köket, sängkammaren till och med.

På julen är vi lyckliga, det är bara så. Även om vi egentligen hade behövt en veckas charter för att försöka att inte tänka på något alls. Även om vi har ont i magen. Även om vi är på väg att skiljas. Även om arbetet ska påbörjas alldeles för snart igen.

Ännu strävar vi framåt mot lyckans högtid, familjens högsäte, traditionsmodern. Ännu sliter vi och tänker att, ja, i jul blir det skönt!


Lästips: I år blir det nog bättre av Maeve Binchy. Den handlar om julen ;-)

söndag 16 december 2007

Taklag

Taklagsfest är en gammal tradition. Jag minns när vi hade taklagsfest på nationen, 1993 borde det ha varit. Så mycket fylla och bråk hade vi inte haft någonsin i nationens historia. Här avses studentnation, i Lund. Studenterna intog sin vanliga, och rimligen alltför stora alkoholmängd, och byggjobbarna gjorde detsamma. De hade tyvärr grundat rejält i förväg. Det var en intressant fest på många sätt. Jag blickar naturligtvis tillbaka på det hela i ett romantiskt skimmer. Jadå, vi kunde minsann supa, jajamensan. Men vi brukade mest lulla runt på Lunds gator och sjunga, för grannarna störande, glada och hänryckta sånger. Inte slogs vi och inte misshandlade vi varandra? Minsann?! Är det annorlunda idag, att nationslivet inte är så perifert, så helt eget att vi stod utanför samhället? Då kändes det som att vi var i en egen värld.

Idag var det dags för taklag av igår nämnda pepparkakshus. Mycket snyggt. Det var pittoreskt med ett värmeljus inuti men det luktade lite intressant efter ett tag så vi fick konstatera att de hade gått och lagt sig, de som bor i huset (och ordentligt hade släckt ljuset efter sig). Det var i alla fall kul att sätta ihop pepparkakshuset. Jag kände mig oerhört kreativ och konstruerande. Med det smälta sockret... Ja, jag är en tråkmåns. Inte som jag hörde om igår: pepparkakshus ihoplimmat med skollim = oätbart och därför kan det sprängas, med tio kinapuffar blir det nog pepparkaka ÖVERALLT. Jag tycker att det låter spännande och roligt, men säg det inte till mina barn..!

Så går vi in i den sista veckan före jul. Ta det som det kommer och kom ihåg att andas! Som tur är kan kroppen det av sig själv. Ibland kan vi dock behöva stanna upp och andas lite extra. :-) Å andra sidan säger jag att jag får sova efter julafton.

lördag 15 december 2007

Juldoft

Om det är något gott som luktar kan man säga att det doftar. I danskan är det så. Det som luktar är inte så fräscht men doftar det är det ljuvligt!

Idag har det doftat av pepparkakor och glögg i mitt kök. Jag minns inte när jag gjorde ett pepparkakshus. Eller som barnen sa, peppakakshus - varför heter det peppa? För att det är peppande med peppakakor? För många kan de snälla kakorna till och med peppa magen väl bra. Ett alldeles eget pepparkakshus är julkänsla, föräldrakänsla, barnkänsla, julkänsla, traditioner, familj, pyssel, samarbete.

Vi avslutade med lite glögg, avkokt till barnen, att samlas kring för att beundra det vackra ännu endimensionella huset. Kristyren att ha på gick fint att göra själv och spritsa ut ur en liten plastpåse. Fint! Imorgon ska det sättas ihop, med socker.

Ha en fin tredje advent!

torsdag 13 december 2007

Hoppfull kris?

Johan Cullberg skriver att hela skönlitteraturen i stort sett inte handlar om annat än människor i kris och utveckling och därför är läsning av skönlitteraturen en av de viktigaste möjligheterna att lära sig mer om kriser, näst efter att tala med människor i akuta livssvårigheter. Vidare skriver han att hans syn på krisen är en potentiellt mäktig hävstång för det mänskliga mognandet. (ungefärliga citat ur Kris och utveckling, fjärde utgåvan)

Jag har skrivit det förr och det är klämkäckt, men kan man försöka se eller åtminstone rationellt tänka att det finns en ände på tunneln kanske det blir ljusare? Att jag genom resan har mognat och lärt mig något. Eller som en god vän säger, man ska ner i skiten för att kunna vända. För att kunna veta när det är bra?

När jag är som tröttast och allt annat segt jag kan vara brukar jag tänka att det är en mening med det. Jag blir inte ens förvånad längre när jag i efterhand inser att det var rätt som jag kände. Det är trösterikt.

Hoppas du haft en fin lucia och sett tåg och hört sånger och ätit pepparkakor och lussekatter!

onsdag 12 december 2007

Köp en kram?

Röda korset är bra. Jag har stöttat dem några gånger. Mormor stickade och bakade kakor. Jag har funderat på att engagera mig som pensionärsbesökare.

Så kom detta med kramarna. Krama en kändis. Skänk en slant genom att köpa en kändis. Köp en kram.

Att kramas är intimt. En del människor tycker att det är jätteintimt. En del kopplar samman kramar med integritet. En del vill inte gärna krama ens en god vän.

Jag gillar att kramas. Gärna. Mycket. Ofta. Dem jag tycker om, vill vara nära, visa vänskap och ömhet, kärlek. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa en kram. Intim med en främmande människa?

Vad är det för fel på att lägga en slant i en bössa som någon håller fram? Eller sätta in ett rejält belopp på ett konto? Eller vara aktiv i föreningen?

Vad blir nästa smarta marknadsföringsdrag? (För det är smart, jag bloggar ju om Röda korset just nu ;-)) Lika bra att drämma till med ett ligg?

PS. Titta vad jag hittade:
http://sydsvenskan.se/kultur/annheberlein/article286099.ece

tisdag 11 december 2007

Omtanke

Idag fick jag ett sms från en god vän som var glad att jag är en god vän. Gud vad det värmer! Små ord, kort meddelande och mycket omsorg och kärlek. Jag känner mig som inlindad i bomull av den goda tanken.

Kram!
Sofie

måndag 10 december 2007

Ja, så där ja

minsann var julklapparna färdiga för i år. Jodå, jag inser att det är odrägligt att prata om det, särskilt om du inte är färdig ;-), men det är himla skönt. Julklapparna är klara - och två doppresenter - och nu kan jag ägna mig åt pepparkakshusbakning och -montering,
adventskonsert och glögg. Känns helt okej.

PS. Måste bara tipsa om en bok som jag började läsa igår: Dibs söker sig själv. Fantastiskt intressant. Handlar om en pojke som är innesluten i sig själv och får hjälp genom lekterapi. En mycket intressant sak med boken är att läsaren får ta del av terapeutens tankar kring sitt förhållningssätt. Författarinnan är Virginia M Axline.

söndag 9 december 2007

http://whatthe.heck.se/

Ting tar tid

Engagemang är något av det finaste jag vet. Det har du kära läsare märkt! Det finns en värme hos engagerade människor som glöder eller brinner eller vad man nu vill kalla det. Människor som vill dra igång något så fort de ser en bra idé. Entusiasten som halar fram flaggan och viftar upphetsat. Sen finns de som inte tar täten som är lika viktiga. Vi har alla våra olika personligheter som behövs. Ett tåg utan lok kan inte köra men utan vagnar finns inga resenärer utan kanske bara ett skenande lok? Ibland får loket köra en stund tills resenärerna står på perrongen för att lösa biljett. Då gäller det att ha kol att lasta in. Som igår, när föreningen Helsingborgs Comedy Klubb skulle ha bildats. Nu gäller det att elda på över helgerna och hissa flaggan i topp i januari igen. Då, när vi är utvilade och energiska efter julmaten och korsorden och pusslandet, kör vi så det ryker. Ja, och så förstås med alla andra projekt som bara är så spännande att det helt enkelt inte går att låta bli!
Ha nu en riktigt go vecka! Ser du ett lok som verkar lite ensamt - lös genast biljett!

fredag 7 december 2007

"Väldigt bra"

var svaret imorse när vi cyklade till skolan på min hönsfråga om hur gick det nu, och var försiktig, ta det lugnt. "Jag känner att jag hanterar cykeln fint" sa han sen..!

Helt rätt. Bara på det. Hur fel kan det bli? Jag är själv inte mycket för beskrivningar och att läsa på i förväg. Trial and error, not that much error, by the way.

Tänk, jag som tyckt att jag är en pojkflicka, inte så tjejig (okvinnlig?). Och så sitter mammagenen där, nitad. Fast, jag funderar på att skaffa lian alternativt repstege så att barnen kan ta sig ner i trapphuset snabbaste vägen. Det är nog inte så hönsigt vid närmare eftertanke.

torsdag 6 december 2007

Mammas lott

Sonen fick en ny cykel i födelsedagspresent och den är redigt cool. Den står fortfarande i hallen och jag sa att han får väl träna först innan vi kan cykla till skolan. Fadern svarade då att han är väl inte dum, det fattar han på en gång hur han ska göra med växlarna. Hönsig kände jag mig.

Men nu är hönan trött. Jag var på en intressant föreläsning om kriser och katastrofer, elände, elände, elände. Men i katastrofer är det oftast inte kaos och rörigt och hög volym utan snarast vänlighet och omtänksamhet. Det kändes trösterikt. Ja, de flesta av oss vill väl.

Godnatt och go fredag på dig!

onsdag 5 december 2007

Champagne, tack!

blev svaret när vi frågade vad sonen ville ha till sina födelsedagssmörgåsar på sängen imorse efter skönsången inklusive hundens underbara ylande bidrag. Barnchampagnen att välja på var juice eller läsk, och det passade sjuåringen med läsk vid halvsju på morgonkvisten :-) Underbart!

Annars har dagen varit härlig med inspirerande och energiska och engagerade människor. När det närapå osar ur en brinnande människas öron är det som förälskelse. Wow!

Och lite trista vita kuvert i brevlådan; om att tandhygienisten ska flytta och kallelse till mammografi. Snacka om vuxenpoäng.

Det är blandningen som gör livet! Det är inte enformigt i alla fall.

tisdag 4 december 2007

Matvanor

Imorgon fyller yngste sonen år och han har önskat smörgåstårta till middag, även om han först höll på att säga köttbullar och pasta som ju är älsklingsrätten till vardags. Smörgåstårta är festligt och det är en trevlig tradition att få önska middag när man fyller år. När äldste sonen fyller år i april vill han ha ankbröst till middag. Redan till sin fyraårsmiddag önskade han, och fick, rådjursfilé och pommes frites. Jag har för mig att det fanns annan slags potatis för den som just inte ville ha önskekombinationen. Det är härligt att de har vidgade vyer och tänker brett!

PS. Ikväll fick gullisen, min fina gullranka som jag skrivit om tidigare, nådastöten. Mamma kom och sa att här finns ingen mer att göra. Vad tomt det är på gullisens bord i köket. Det står fem skott i en vas. Med lite kärlek får vi se vad som händer.

måndag 3 december 2007

Vad pratar vi om?

När vi pratar om viktiga saker med varandra känns det skönt i kroppen tycker jag.

Men ibland är situationer trista och känns som dockteater. Då sitter jag bara där och tittar utan att se mycket. Som artighet, för att det ska vara på ett visst sätt. Men det är som det är för mig. För någon annan kanske det är viktigt.

Jag vill att det känns. När jag eller någon eller några andra är nyfikna att verkligen vilja veta och förstå, förstå saker som berör.

Vad som berör är olika. Vi har olika behov och önskningar. För ett tag sedan hörde jag en uppräkning av saker som berör olika personer:
för någon är kanske tid tillsammans det som berör,
för en annan är det beröring,
för någon är det presenter,
för en annan att någon gör något oväntat som en gest,
för någon kanske orden är viktiga.

Vet du vad du blir berörd av? Och vad blir din partner berörd av?

söndag 2 december 2007

Traditioner

Idag var det dags för den två gånger årliga utdelningen av inbjudningskort till barnkalas. Det började som en paniklösning för några år sedan men nu känns det skönt att säga att vi delar väl ut korten som vanligt?! Att fara runt i Lund med adresslista, karta och kort i en hög sorterade i körordning är skönt! Det är kul att ha ett litet projekt, köra konstiga vägar (ja, kanske inte helt lagliga men så är det himla svårt att köra i Lund), se gator som man bara hört namnet på; där behövdes portkod och ofta bli insläppt av en vänlig själ, där var brevlådan där ja. Jag längtar redan till april och äldste sonens födelsedagskalas.

Jag har funderingar på att starta en relationsakut. För trots att människorna funnits så länge består de mellanmänskliga förehavandena. Att vi inte lärt oss? Men det är som att så fort det handlar om känslor blir det knöligt när man är inblandad. Utifrån sett kan mycket se lätt ut. Men det kanske bara ska vara svårt? Att det är när det är rörigt som vi förs framåt? Med lite hjälp på traven kan det kaotiska bli hanterligt. Välkommen!

fredag 30 november 2007

Lillfinger

Jag har stukat lillfingret och det känns jättelöjligt att skriva det, för att inte tala om hur det låter när jag säger det. Men det gör ont. En sådan liten del av kroppen som jag uppenbarligen använder mycket, jag blir påmind om den rackaren hela tiden. Men, jag kunde ha blivit av med lillfingret.

Drar jag det längre påminner det mig om känslan av att precis ha kommit undan med livet i behåll. När magen från början sa att nej, det här är inte rätt. När man precis ska till att "skriva på pappren" och drar sig ur och inser att det var allt tur det. När man sträckt ut lillfingret och någon vill ta hela handen och det inte blir en win-win-situation. Armarna är bedrägliga, de kan sträcka ut åt två håll och låta händerna hälsa åt två håll. Kroppsspråket sägs tala sant men jag undrar.

Det känns rätt bra att ha stukat lillfingret!

torsdag 29 november 2007

Virustider

Jag försökte förklara skillnaden mellan bakterier och virus för barnen häromdagen. Redan att förklara vad de respektive är för något var inte lätt.

Det finns mördarsniglar och mördarmaneter och nu det senaste mördarnyckelpigor, ja de var i alla fall aggressiva - vad kunde komma härnäst?

Kunde man dressera några av de vildsinta djuren att äta virus?

onsdag 28 november 2007

Här och nu

Först vill jag be om ursäkt för blogguppehållet. Just nu är det mycket. Det är kul, ibland tror man att ja, idag blir det en helt vanlig dag eller att den här månaden blir som den brukar. Häftiga November! Vad har väl månne December att bjuda på?

Jag pratade med en kompis häromdagen som sa gjuta olja på vågorna i något sammanhang varvid jag protesterade och förnumstigt sa att du vet väl vad det betyder och så drog jag förklaringen till vad gjuta olja på elden betyder. Det intressanta här är att jag hade lyssnat på vad personen verkligen sa och vad det betydde mer än själva orden. Hänger du med? Ibland kan någon säga en sak som är helt uppåt väggarna men ändå förstår man precis vad som menas därför att sammanhanget gör att man läser/lyssnar av rätt signaler.

Ett annat ord som jag läste om är dragplåster som enligt förklaringen ursprungligen betyder att dra ut var. Om man tänker att dragplåstret som fått dit publiken t ex är en väldigt bra stå upp-komiker kan man tänka sig att humorn lämnar kvar bara gott i publiken (inget var alltså). Krystat? Mmm.

Jag höll på att skriva att det är tur att jag har handordböcker. Tur för vem?! ;-)

söndag 25 november 2007

Beach X

Nu har det varit mycket barndomsmatbord ett tag så nu ser jag framåt. I god tid före sommaren 2008 är det dags att ta itu med formen. För julen och våren och för nästa sommar. För alla år som komma skall.

Det är något mystiskt med bantningstips inför sommaren. Vilken fräschfaktor räknar du på inför sommaren? Om fyra veckor? Men herregud, då är det svält vi snackar om. Som man ändå tar igen med råge framför grillen och lådvinet. Om man kalkylerar på n antal fester och avvikelser från din optimala ideala diet blir det omöjligt. Ändå funkar lösnummerförsäljningen?

Det börjar redan vid barndomsmatbordet. Tänk på det, förälder. Men det är aldrig för sent. Att sluta vara uppgiven menar jag. Hela livet är resten av livet och att då ta tidigare livet som intäkt för hur det ska se ut gör att det det mesta blir omöjligt. Men som någon sa till mig en gång: om man vill något tillräckligt mycket blir det så. Så det så.

lördag 24 november 2007

Sanning eller konsekvens?

tror jag det hette man lekte som barn. Det var en förtäckt pusslek om jag minns det hela rätt. Det var väl ingen som ville ha sanning utan bara klapp, kram eller kyss.

Vid ett tillfälle när jag hade hand om ett disciplinärende frågade jag en vän som är jurist om råd. Han frågade mig om jag trodde på personen som det rörde? Jag sa att det vet jag ju inte. Nej, så klart, men tror du på personen? Ja, svarade jag, jag tror på personen. Då så, då kan du gå vidare och titta på ärendet sakligt och reda i frågan. Utgångspunkten för mellanmänsklig kontakt är att man får ta ställning och känna efter vad man tror. Reaktionen är alltså den som styr aktion. Sanningen gjorde inte att ärendet blev utan konsekvens. Sanning med konsekvens kändes bra.

Konsekvens utan sanning hade varit trist. Sanning utan konsekvens också. Sanning utan konsekvens kanske ändå bättre?!

fredag 23 november 2007

Förhandling

Enligt min ordbok betyder förhandla att "överlägga i syfte att utarbeta överenskommelse av kompromisstyp".

Sedan barndomens matbordssittningar har jag lärt att förhandlingar går ut på att båda parter ska mötas, att båda parter ska känna sig nöjda när man går från förhandlingsbordet, med en känsla av japp, det där blev riktigt bra!

Men ofta hör man om förhandlingar som strandat. Beror det på olika mycket vana av förhandlingar? Beror det på att det är fel personer som möts? Fel situationer? Fel ramar?

Läste i en tidning idag om par som inte är ense om att försöka få barn eller inte. Citat:

Om man inte är ense i barnfrågan blir det svårt att hålla förhållandet vid liv.
– Det finns inga kompromisser. Det går ju knappast att gå halva vägen var.

Men jag tror benhårt på att det för det mesta går att komma överens, om bara viljan finns. Eller är det bara i en perfekt värld, som per definition inte kan finnas?

torsdag 22 november 2007

Jag kan flyga

Sedan jag var mycket liten har jag flugit mycket. Redan som smååring alldeles själv... först med hjälp av att en vuxen parkerade mig på ett flygplan och jag vid ankomsten blev hämtad i flygplanet. Läskigt men mest spännande. Fast det är nog en efterhandskonstruktion, för mig var att flyga som att ta bussen. Jag minns, tror jag vid min första alldeles egna resa så ung som fem år gammal, att jag fick en röd lackväska att ha min biljett i. Den hade lång axelrem så att den kunde hänga på axeln. (Undrar om den inte hade dragkedja på toppen?) Jag var så stolt och den var jättefin! Jag kommer ihåg hur vi satt vid matbordet och mamma och pappa instruerade mig hur jag skulle ta mig fram på Kastrup. Jag repeterade och resan gick alldeles utmärkt. Kastrup är en madeleinekaka, mycket mer än en flygplats.

Jag kan fortfarande flyga. För att jag törs och vill. Men också för att jag vågar stå upp när det behövs. Sitta ner i båten (!) när det behövs. Våga stå för att jag är den jag är med gott samvete. Utan dåligt bagage blir man lättare. Att vara sann mot sig själv. Det låter något, men det känns gött att känna att det är så.

onsdag 21 november 2007

Behov

Vad har man vänner till?

Jo, för alla de goda stunderna men också i nöd. En vän är någon man kan prata med när man behöver, även när vännen är jättetrött eller stressad eller egentligen ska packa eller ska sova eller borde tentaläsa och ändå säger: mitt öra är ditt, min hjärna lånar jag till dig, mitt hjärta är öppet för att ta emot dina förtroenden.

Kram!
Sofie

tisdag 20 november 2007

Kallt om knäna

Jag fryser.
Det är kallt i Lund.

Varmt te.
Duntäcke.
God bok.
Kudde under huvudet.
Kudde på huvudet.
Släcka lampa.

måndag 19 november 2007

Dystert eller positivt?

Om man ser livet som en enda lång problemlösningsprocess blir problem och konflikter inte så svårt och besvärligt utan något som alltid kommer att finnas - och man kan bara bli bättre på att hantera dem.

Min gullranka tycker inte om mig. Den tappar blad och ser hängig ut. Jag har haft den länge och den känns som en kär familjemedlem som tronar i köket. Den har faktiskt ett helt bord till sitt förfogande så det känns lite otacksamt att inte trivas. Kan gullrankor gå i ide? Den kanske tagit den skånska/lundensiska vintern på allvar och tonar ner sig i viloläge? Kanske väntar den på omplanteringsfebruari. För det har jag ju lärt att februari är den månad man planterar om och inte i någon annan månad. Varför kan jag inte rucka på det?

Det känns skönt att skriva om mitt gullranke"problem". Det finns mycket annat elände jag kunde ha blivit sorgsen av. Men jag ser fram emot att gullisen kommer att trivas igen till våren!

söndag 18 november 2007

Fullproppad

Vad mycket intryck! Människor, tankar, ord, möten, sidospår, huvudspår, eftertankar osv. Och är man då nyfiken så blir det mycket att fundera på. Nyfiken är inte bara positivt, det kan vara negativt som i skvaller. Men jag tycker positivt nyfiken är fint, som i vetgirig. Fast då kan man bryta ner det ordet och få girig och då är inte det bara bra. Men att vara glad är bara bra, glad är glad är glad! Men, är det inte lite dumt också? Som korna på ängen? Att alltid vara glad blir lite ursäktande. För att inte säga snäll, jamen hon är ju snäll i alla fall. Och dum, fast det säger man inte rakt ut. Det hänger på hur och när och vem som säger det och till vem hur det kommer att landa.

Här måste jag sätta stopp, det kan ju blir hur många konstiga ord och rörigt som helst. Tröttheten efter helgens kalasande gör att hjärnan inte tar mig framåt.

Ha en riktigt go vecka!

torsdag 15 november 2007

Rättlänges?

Idag höll jag en telefon så tunn att jag hade svårt att hålla i den. Den såg fin och snajsig ut. Men den var svår att greppa. Med ett enhandsgrepp kunde jag inte slå siffrorna utan att få ont i handryggen och fingrarna med för den delen. När jag vände på telefonen och hade skärmen mot mig nådde jag tangenterna bättre. Men då blir jag tvungen att lära mig tangentbordet upp och ner! Det är nog bra träning för hjärnan. Hur svårt kan det vara? Jag klarar av att ringa på en telefon utan fundera för mycket på hur tangenterna sitter och jag klarar att räkna på en miniräknare i motsvarande grad. (För den som måhända inte reflekterat över det sitter ju siffrorna på olika håll.) Jag är särdeles förtjust i ordet utvecklingspotential och för mig innebär alltså denna splitternya telefon att jag kan träna vindlingarna mellan hjärnhalvorna. Kanske var det inte det tillverkaren tänkte på i första hand. Ser du någon som håller telefonen åt fel håll så vet du att det är jag, eller kanske någon som också läst denna blogg!

onsdag 14 november 2007

Förklok

Om jag var Schenström tänker jag på morgnarna: jag ska aldrig supa mer, doda, doda. (Studentreferens.)

Men det är som jag brukar säga, det är en mening med att saker händer. Man ser det oftast inte när man är mitt uppe i det men i efterhand kan man se att jamenvisst, vad bra det ordnade sig! Det är lätt att vara efterklok. När man trots detta försöker vara lite efterklok i förhand och se att ljuset i tunneln nog allt finns och det är ju mening med det som sker så blir det lite lättare att uthärda vad det nu kan vara.

Och som Schenström tänker jag att äntligen slipper jag... Nu ska jag odla mina bin och min trädgård och mitt vin!

tisdag 13 november 2007

Litta tjaarlek

Idag hämtade jag min cykel hos killen på Mårtensgatan. Han är alltid så glad och hjälpsam. Förutom att fixa det som vi bestämde igår hade han också smörjt bort gnissel och rost. Den är så fin min gamla hoj, som borde vara i häraden av femtio år. Ja, den ser verkligen så gammal ut! Men den känner som en fräsch ungmö idag.

Fräsch kände jag mig också efter träningen på Gerdahallen idag. Den fuktiga luften hade ännu inte tagit sitt grepp om Lund och det var friskt och strålande soligt att strosa nerför backen.

På Gerdahallen har de denna vecka blodgivarkampanj. Det verkar alltid som att det finns för lite blod. Fanns det inte förr blodgivarbussar? Som man kan ställa på gator och torg, som kan köra till olika företag, som kan köra till skolor och deras personal som har svårt att komma ifrån dagtid, Lundagård, Kårhuset på teknis osv. Jag känner mig väldigt god efter att jag lämnat blod och bär helst tröja med kort eller ingen ärm för att alla ska kunna se det enorma bandaget runt armvecket - här ser du en hjälte ;-)

måndag 12 november 2007

Dikt och verklighet

Det sägs att verkligheten överträffar dikten. Men ofta är sanningen så enkel och odramatisk att ingen verkar vilja tro på något annat än det rykte som blåser upp. Något som är lagom småtrist och enkelt vill ingen vilja höra om?

Ta t ex schenströmskan. (Jag vill inte kalla det en affär, det känns som att det ska vara i nivå med watergateskandalen för att få kallas affär. Och inte heller en kärleksaffär kan det ha varit.) Om jag varit Schenström så hade jag kanske tänkt att ja, Anders, vi kan gå ut och ta ett glas vin. (Hur lätt blir inte ett glas några stycken?!) Och så blev det några till. Och sen så pussades Anders och jag. Och sen var vi så fulla att vi tog taxi hem. (Var det hem till mig var vi i alla fall för fulla för att göra något annat än att sova.) Att jag sen hade jouren behövde jag inte ens tänka på, för det är ju så osannolikt att det skulle inträffa en tsunami igen, jag menar inte skulle Harrisburg inträffa två gånger? Förresten har det ju inte ens hänt, väl? I brist på tsunami fick vintsunamin bli nyhet. Tänk om nästa fråga statsministern ska ställa till tillträdande ministrar och tjänstemän blir: har du varit full någon gång och tänker du dricka ett glas under din tid här hos oss? Svår rekryteringsbas i moderatleden, för det vet varenda muf:are att det var i muf man lärde sig att festa.

söndag 11 november 2007

Sjunde sanningen

När jag vaknar på morgnarna ser jag ut som ett rufsigt meckitroll i håret.

Kommer du ihåg de små gummifigurerna som var kanske 5 cm höga och hade hår som stod rakt upp? De fanns i olika varianter men det jag minns mest är att de hade olika knalliga hårfärger.

Hum, det måste varit i häraden av trettiofem år sedan. Ålderstecken... att börja minnas gamla leksaker. Ett annat ålderstecken som verkligen säger något är när jag hör mig själv säga att jo, jag har ju fyllt 40 men jag känner mig inte så gammal. Då har jag börjat tänka på ålder ur ett historiskt perspektiv och tänker på mig själv som en ålder. Det har dock inget med faktisk ålder att göra, det finns personer som är mycket yngre än jag som är tanter och farbröder och personer som är äldre än jag som inte alls är så mogna. Ett annat tecken är när barnen bestört säger: men mamma, är du verkligen så gammal? Fast då kommer vi in på kapitlet vuxenpoäng och det får jag ta en annan gång.

PS. Men jag ser verkligen inte så gammal ut och känner mig verkligen inte så gammal! ;-)

fredag 9 november 2007

En busschaufför är en man med glatt humör

Förra helgen när jag var i Göteborg och skulle åka buss fick jag åka med gratis. Varför var inte helt tydligt men han såg väldigt förtjust ut. Jag var inte helt säker på marginalerna till att hinna med nästa buss men som min kompis sa, att med den effekten jag har på busschaufförer så ska det väl inte vara några problem.

Om jag egentligen kan dra några storvulna slutsatser av denna händelse vet jag inte. Men i all sin enkelhet: Att göteborgare helt enkelt bara är goa gubbar? Att en solig söndag gör människor glada?

torsdag 8 november 2007

Filmjölk

Det började på gympan i dag. Det var som kroppen tog sig fram i filmjölk, segt, trögt, långsamt. Det beror nog på att jag lämnade blod igår tänkte jag filmjölksslött. Fast tidigare har jag blivit pigg av det. Eller så märks ingen skillnad alls egentligen. Var det dagsformen helt enkelt?

Sen gick cykeln långsamt genom stan och inte hjälpte det att jag pumpade cykeln med den fria luften på Paradiset. (Lundareferens.)

I trapphuset ser det ut som filmjölk, alla ytor är täckta av ett fint lager slipdamm. Och nu när jag gick ut med hunden i rejäla regnstövlar liksom vadade jag fram, som i filmjölk.

Jag tröstar mig med att jag har en alldeles egen gata i Osnabruck, ett resmål som står på önskelistan. Och nu kamomillte innan jag faller omkull i sängen.

onsdag 7 november 2007

Hälsa på varandra

Imorse hälsade jag på ett större antal personer, några jag träffat tidigare och några jag inte träffat tidigare.

Dem jag inte träffat tidigare är lättare att hälsa på eftersom att man oftast tar i hand och också säger någon del/hela sitt namn. Jag har inte räknat men det är sällan som man missar varandras händer och fumlar sig fram för ett handslag. Att man lyckas pricka den andras hand utan att titta på händerna är häftigt.

Dem jag träffat tidigare blir inte svårare men en mikrosekunds beslutsvånda, ofta ickemedveten, uppstår ändå allt: ska jag krama denna person eller inte, eller först skaka hand och sedan krama, eller tvärtom, och om vi ska kramas hur "pass" ska det vara? För att inte prata om kindpussar. En, två, tre?

Och ändå sköter sig detta av sig självt i de allra flesta fall. Kropparna bara vet hur de ska göra. På vad för autopilot? Någon kemisk process som drar till sig eller stöter ifrån sig en mer eller mindre bekant person för det fysiska närmandet?

tisdag 6 november 2007

Överväldigad

Oj vad många uppslag och trevliga uppmaningar och glada tillrop! Tack! Och så fick jag rensat lite i min adressbok, utmärkt. Ordning i listorna. :-)

Igår skulle det handla om trendspaning. Att det inte är för sent att lära sig något nytt. Att det är viktigt att inte slå mig till ro bara för att jag fyllt ett visst antal år utan istället hålla mig à jour med vad som händer inom olika områden.

Jag minns när jag tänkte att jag skulle gå på rave för att kolla vad det egentligen var och fick läsa om att det var så mycket droger och då vaknade fegisen i mig och jag förblev olärd om rave. Naivt (?) tänker jag fortfarande att det finns de ungdomar som inte måste ta droger för att dansa hela natten.

Jag kommer ihåg när jag gick in i en tidningsaffär och köpte Slitz och King och affärsbiträdet försökte harkla sig och humma och hur och eh och så. Inte för att de är min typ av tidning men det var intressant.

måndag 5 november 2007

Trendspaning

Det är aldrig för sent att lära. Så länge jag lär lever jag. När jag inte lär längre dör jag. Sanning 6.

Jag gillar att ha koll på vad som händer, lagom mycket koll. Jag skulle t ex inte vilja vara kalenderbitare. Men att åtminstone veta vad en kalender är, kunna stava till kalender,
ha slagit upp "kalender" åtminstone en gång i SAOL, det är rätt.

Listmänniska är jag ju. Men det är inte att kunna listorna utantill utan att hantera information på det bästa av alla vis. :-) Jag började med listor mycket tidigt. När vi var hos min danska familj vid olika tillfällen gjorde jag listor över familjens olika beställningar på morgonbröd och wienerbröd, snillrika tabeller. Det finns väldigt många sorters frallor och dessertbröd i Danmark! Jag gjorde också listor över klockslagen som jag skulle gå upp på morgonen, borsta tänderna, klä mig, äta frukost, (här borde borsta tänderna stå, efter frukosterandet), gå ut genom dörren, cykla till skolan. Den läsare som varit med på denna blogg ett tag vet att problemen för mig att komma upp på morgonen fortfarande är besvärliga och jag trodde redan som liten att listorna skulle hjälpa. Det gjorde de!

En lista är aldrig fel. Det funkade när jag skulle gå ner i vikt. Det funkar när jag ska städa. Jag har ofta den mat hemma som jag vill ha hemma. Jag panikköper inte julklappar.

söndag 4 november 2007

Sanning 5

Jag är dålig på att ljuga. Jag önskar att jag var mer streetsmart lögnaktig och kunde komma undan mig själv med att ljuga lite ibland. Det verkar praktiskt. Jag försöker ibland men inser att jag är urusel på det. Och det känns himla dåligt!

Dessutom hörs det när man ljuger, och inte bara om jag försöker "trixa" till det, utan det gäller alla människor. Om det inte hörs precis i stunden när man säger det så klingar det dåligt i resonansmagen, lögner har ingen förmåga att landa i en mage som faktiskt vill lyssna efter vad en annan människa har att säga. Jag tror inte på att "jag visste ju inget" - man ser det man vill se. Sedan om man vågar höra och se är en annan fråga.

lördag 3 november 2007

Fru Blogger: Tidningstips

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=711762

Fru Blogger: Tidningstips

Fru Blogger: Tidningstips

Tidningstips

Idag när många människor är lediga och affärer är stängda och tiden är som gjord för att äta långfrukost i sällskap med tidningen kommer det ingen tidning! Javisst, så har det ju varit länge och då är det en tradition att värna om? Men hallå, utveckling är till stora delar förändring och kan journalisterna tänka sig att vara ledig en nyhetsfattig tisdag i vilken vecka som helst?

Apropå regeringsskandaler: Om oppositionen vill åt makten och alltså är journalisternas potentiella avslöjningsoffer - är det inte lika bra att tidningarna gräver fram all upptänklig information redan nu (i god tid före valet) så att vi väljare i förväg vet vem som anlitat vilken typ av svart arbetskraft? Nu är det lite sent och vi får vänta tre år till på avslöjanden om den eventuellt nya regeringen. Tidningarna vill vara mer än den tredje makten och då att ge oss valinformation i rätt tid och inte dåligt samvete i efterhand - hade inte det varit sann public service?

torsdag 1 november 2007

Sanning 4

Jag avskyr att stå i kö. Igår gjorde jag ett undantag eftersom att jag insåg att det inte var en kökö jag ställde mig i utan bara en kö. En kö är en rad människor som väntar på en framåtrörelse inom en rimligt kort tid. Jag uppskattar att jag stod i kö i två minuter. Det är okej.

En kökö är bara förnedring. I en kökö står man för att man inte får gå förbi kön i kraft av någon betydelsefullhet. I en kökö står man ovisst länge och väntar på att någon ska säga att nu, nu får även du...

Integritet.

onsdag 31 oktober 2007

Magi

Det var en magisk kväll på Oslipat på Jeriko i Malmö. En härlig blandning av olika komiker. Så duktiga och roliga! Och vad rutin spelar för roll märker man när en i publiken får spel och börja hojta och Thomas Järvheden väver in händelsen i sitt skämt. Skickligt.

Imorgon blir det lite mer stå upp och sen ska jag ägna mig åt annat på fritiden ett tag. Tills det suger i skrattmusklerna. Det gör det snart.

tisdag 30 oktober 2007

Kommunikation

Sanning tre är att jag tror att man kan prata om allt. Grunden för alla relationer är kommmunikation och kvaliteten på dem är hur bra man kan prata med varandra. Att det inte är lätt att prata med varandra vet jag, men jag tror på att om man får lite hjälp på vägen så kan man lära sig. Men det har hittills varit (lite) tabu att man ska ta hjälp för att prata. Men om det handlar om något så viktigt som relationer (kärleksrelationer, vänskap, föräldraskap osv) - hur kan man då avstå från att försöka lära sig att kommunicera lite bättre?!

Så kommer det där med känslor in i bilden och då är det baske mig inte så lätt. För så länge vi pratar om att vi ska kommunicera så kan det väl gå an men att prata med någon som berör oss starkt. Dessa eländiga känslor som ställer till det så, förfärligt, jobbigt, och alldeles underbart. Utvecklingspotential är ett ord som poppar upp i mitt huvud ;-)

Godkväll på dig, och glöm inte säga något gulligt till någon innan du somnar!

måndag 29 oktober 2007

Sanning 2

Här fortsätter jag med utmaningen, nummer två: Jag är så glad som jag verkar.

Jag är för det mesta glad. Visst har jag ett häftigt temperament men det går över snabbt när jag varit arg. Långsinthet ligger inte för mig. Problem uppstår förstås när någon långsint person blir "drabbad" av mig. För mig funkar det i alla fall fint att bli arg, bli av med det och sen är det klart. Sammanlagt känner jag mig tillfreds med mitt liv och det finns väl i min grundpersonlighet att vara glad. Jag har smilrynkor! Sedan kan jag visst det vara ledsen och nedstämd emellanåt men jag har KBT:at mig själv att välja glädje och det funkar. Det är mycket befriande att lägga sig ner på golvet och skratta så att man kiknar. Jag får energi av att vara glad! Det har också sagts att mitt skratt smittar.

söndag 28 oktober 2007

Utmanad

Jag har blivit utmanad av min vän Ulrika. Se hennes blogg: http://uskriv.blogspirit.com/archive/2007/10/24/7-sanningar.html

Men jag vill förstås göra detta på mitt eget sätt och följer instruktionerna stegvis, över tid. Sanningarna kommer att dyka upp efter hand.

1. Jag är en fegis. Jag har för lätt att stoppa huvudet under kudden och försöka tänka bort något som jag borde göra. Skjuter upp det. Sen gör jag visserligen det jag bestämt men det tar tid.

lördag 27 oktober 2007

Jag räknade upp de möten och händelser och påverkningar som varit de senaste veckorna och så tänkte jag att nej det är inte konstigt att jag är trött idag. Så insåg jag att det är ju så här jag vill ha det. Ja, inte alla ingrediensernas faktiska innehåll men att det är aktivt och spännande och dynamiskt och framförallt mötena med alla människorna. Tröttheten är inte energifattig men tillfredsställd. Tröttheten är både mental och fysisk. Tröttheten beror inte på tristess. Summa: bra trötthet.

Som tröst är det omställning av klockorna i natt. Något som jag har svårt för. Två gånger om året kan jag inte klockan, kan inte tänka, fattar inte, kan inte förstå på riktigt. På hösten blir barnen lättare trötta vid läggdags och piggare på morgonen men på våren är det tvärtom. Tror jag.

Jag kommer att tänka på när jag skulle skoja med min mamma en gång när jag kanske var 13-14 och ställde om hennes klocka så att hon skulle komma för tidigt till jobbet men istället kom för sent den dagen.

För mig har det alltid varit lättare om vi inte kluddat så mycket med klockorna. Sommartidstiden känns som ett vinnande koncept året runt faktiskt.

fredag 26 oktober 2007

Varning för att inte ta vara på livet

En god väns vän blev överkörd häromdagen.

Livet kan vara så jävla kort att det är en synd att inte ha det så bra man kan.

Jag vill vara tacksam för varje morgon jag vaknar och är rimligt pigg, frisk, glad och lycklig.

Ta hand om dig och dina kära!

torsdag 25 oktober 2007

Bieffekt

En hel del saker som är trevliga blir det bieffekter av.
Vin i för stor mängd är inte bara nyttigt.
Motion i för stor mängd kan vara skadligt.
Men att skratta är bra.
Att göra något som bara är bra känns bra. Och vad är väl bättre då än ståuppkomik!?!

Bieffekten av Facebook har jag läst om idag, stora rubriker.

Men egentligen: "Facebook - för oss som inte har något liv"? Tamagochi för vuxna? Så mycket tid som går åt till meningslösheter istället för att ta hand om sig själv och sina vänner och sin familj.

Att Facebook skulle vara ett bra sätt att ta upp kontakten med gamla kompisar sägs det. Men vad är det för fel på att googla eller kolla efter en gammal kompis via eniro?

Fram för att prata med människor du möter IRL, på gatan, på torget, på bussen, i affären. Le!

tisdag 23 oktober 2007

Ninna ninna ninna nanananana

Tre böcker av en fantastisk författare: Anna Gavalda.
"Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" är en otrolig blandning av korta berättelser. (Suck, varför skriver jag inte så?)
"Jag älskade honom" gav mig nya perspektiv och förståelse. Jag börjar tro att min handledare i litteraturvetenskap hade rätt, man blir en bättre människa av att läsa litteratur. Man får lära känna en massa människor som man inte alltid sympatiserar med men ändå kan närma sig förståelse för.
"Tillsammans är man mindre ensam" ligger nu bredvid min säng och väntar på att bli läst.

måndag 22 oktober 2007

Ketchupeffekten

Det är så frustrerande när det mesta inte funkar och det är lika slående varje gång ketchupen far genom rummet som en fuglesang. Vad är det som gör att allt kommer på en gång? Hur kan det ena helt fristående från det andra veta att det sker saker? Så är det så klart inte men varför dras all rörelse till ett objekt på samma gång? Om det så är jävelskap som mycket roliga händelser. Okej, ketchupen i flaskan är ett men alla de saker som just nu händer oberoende av varandra hänger inte ihop och ändå "drabbar" de mig som vore de ketchup i en flaska. Det är härligt när det är intensivt!

söndag 21 oktober 2007

Licputation

Så var licentiatsseminariet för min kompis överståndet med därtill hörande fest. En fest som tog slut halvnio i lördags morse. Det kändes lite studentikost att vandra hem på Lunds gator i lilla svarta klänningen och lackat högklackat på ljusa morgonen :-) Tur att det inte är sådana kalas varje helg, det orkar jag inte längre. Vid 25-30 års ålder började min kropp tala till mig om sömn och vila och att inte kalasa. Men att vettlöst vara uppe hela natten och tycka att det är helt rimligt att ta en öl vid åttadraget på morgonen är välgörande! Fast nu är det sängdags igen.

torsdag 18 oktober 2007

10 minuter

Hur hinner du? Tar det inte massor av tid? Varför bloggar du? Är det någon som läser din blogg?

Det är en prioriteringsfråga vad jag lägger tid på. Min erfarenhet är att ju mer man har att göra desto mer får man gjort. Alla vet väl att det tar en vecka för en pensionär att få iväg ett vykort!

Nej, det tar faktiskt bara tio minuter om dagen. Sen har jag visst det tänkt på saker som jag skulle vilja testa i bloggform och pluttat ner på små lappar under dagen. (Se också mitt tidigare inlägg om min tv den 23/9.)

Jag tycker att det är jätteroligt att blogga. Sen jag började har jag övat mig på det och tycker att jag går framåt som bloggskribent. Det är ett sätt att hålla hjärnan igång. (Jag har aldrig hört någon fråga varför du gör sudoku?) Jag bloggar för min egen skull. Himla egoistiskt.

Jodå, det är några stycken som läser min blogg. Och jag anar att det är fler än jag tror.

onsdag 17 oktober 2007

Retrotänk

På högstadiet hade killarna klumpiga digitala klockor som dubbelpep varje hel timme. Som en föraning till sms-pipen? Fast om nåt sms hade vi ingen aning. Men vi pratade om att jodå, minsann, i framtiden (sic!) kommer alla att ha en personlig telefon, öh. Och när det är millennieskifte kommer vi att vara 33 år, höhö (gud vad gammalt!). Och nu är jag i framtiden, lastgammal och har lärt mig att sms:a.

Jag tänker på hur jag sturskt några år efter högstadiet deklarerade för mina föräldrar att de hade deras framtid bakom sig och att det förstås rådde det omvända för mig. De brukar påminna mig om det uttalandet lite då och då...

Det är dags att fundera på framtiden. Hur kommer den att se ut? Vilka visioner har jag? Vad tänker du?

tisdag 16 oktober 2007

Oanade fördelar

Sedan 9.45 igår har jag fått bättre väder. Analoga tv-sändningarna upphörde och jag har numera endast dansk tv. På dansk tv är alltid vädret bättre här i Skåne än vad som redovisas på de svenska kanalerna.

Får jag fördelar av att jag är blondin? Ja, faktiskt. En period i år hade jag rödbrunt hår och jag var uppmärksam på om jag upplevde skillnad. Nu tänker jag vara blondin länge! Min frisör ska ha sitt ord med i laget (läs: hon bestämmer) men det är roligare att vara blond.

Att tro gott om människor gör möten vilsamma. Jag behöver inte oroa mig i onödan, för saker som många ändå inte är. Sen är gränsen för integriteten olika vilket gör det olika svårt att förstå en människa. Men, återigen, magen har en del klokt att säga. Våga lita på magen.

Genom att vara modig får jag vara med om saker som kan vara jobbiga men jag lär mig massor av det.

måndag 15 oktober 2007

Överraskningar

Jag gillar överraskningar. Positiv flexibiliet skulle man kunna kalla det. Jag tycker att det är spännande att möta en människa och se vad som finns inuti. Ibland är det lätt att tänka, jaha, så där är det, och nu vet jag, och snabbsorteringen ger vid handen att... Och så inser jag plötsligt att jag hade fel! Underbart!

Men än är det ingen som har överraskningsfriat på Köpenhamns rådhustrappa eller köpt nagellack i en färg som matchar min röda MG. (Jo, dessa saker är tagna ur verklighetens fantastiska historia!) Det är inte bara härliga överraskningar utan grymt romantiskt också. Och jag erkänner att jag är obotligt romantisk.

Ibland när jag börjar blogga vet jag inte riktigt vart jag är på väg och ibland blir jag förvånad över vart jag tar vägen. Kul att kunna överraska sig själv... :-)

söndag 14 oktober 2007

Hälsan tiger still?!

Vilket härligt gäng det är på stå upp-kursen i Helsingborg! En del människor känns det som man känt länge efter bara en stund och man vågar en massa tillsammans. Visst är det spännande att köra själv men det är minst lika roligt att se och höra och skratta med de andra och komma med olika idéer och prova tankar och möjliga lösningar. Grupparbete är roligt!

För min del har det varit en tyst dag dock, jag har så ont i halsen att prata är ett andrahandsalternativ. Jag har plötsligt mörk röst! Nej, det är skönare att skriva lappar.

Jag har tänkt på Lena Endres sommarprogram idag, hon hade varit tyst i fyra månader för att inte skada stämbanden. En sak som är intressant är att andra kan få för sig att prata högre och långsammare när jag inte kan prata!?! Och vad måste jag skriva egentligen? Och fattar jag på ett annat sätt? För att inte tala om den tysta frustrationen som kan bytas till vila.

Vila, det ska jag göra strax!

lördag 13 oktober 2007

Tvättskola

Egentligen var det kanske fel sak att börja med, jag gillar ju att tvätta och att då lära bort något som är kul?

Pojkarna har fått lära sig att tvätta idag. De är grymt lättlärda och tänk när jag kan säga: kan du sätta på en tvätt? Jag ser riktigt fram emot deras första rosa eller krympta tvätt!

Men, det är inte i första hand för min skull jag tycker att de ska kunna tvätta. För deras egen skull att vara kompetenta på sånt som är viktigt för vardagen. Och att verkligen kunna själv och veta vad man gör sparar mycket tid och energi, och konflikter (!).

Hemkunskapen i högstadiet var inte så himla bra som jag minns det. Det handlade om att baka scones och rulla köttbullar och så lite näringslära. Och att teoretiskt plugga in tvättprogram- och grader. Att kunna stryka en skjorta hade varit en bra sak. Min senaste blus står det "do not iron" i, bra produktutveckling tycker jag.

Organiserat civilkurage?

Studentorganisationerna kunde ligga steget före genom att börja vandra på kvällarna och nätterna här i Lund. Studenter har i alla fall så konstig dygnsrytm. :-)
Nyktra och med öppna ögon.
Finnas på röriga platser. Avvärja farliga situationer innan de ens kommer till.
Kanske följa ensamma personer hem. (Tandemstafett lokalt?!)

När blir Lund den bästa boendekommunen, på riktigt? (Se mitt tidigare inlägg om Fokus utnämning av Lund, 21/6.)

För det är inte genom tysta minuter och manifestationer dagtid som vi ger livet tillbaka på dem som dött eller ger livet tillbaka till dem som blivit utsatta för brott.

fredag 12 oktober 2007

Brödrostar och genus

Naturvetenskap är inte min bästa gren och ändå svarar jag glatt på pojkarnas frågor om hur det kommer sig att man inte ska stoppa ner en gaffel i brödrosten eftersom den leder ström och det gör den så här... och att man ska använda en plast- eller träsak istället eftersom att... Eller hur det kommer sig att vi har vinter- och sommartid och vem kom på det? Och varför är himlen blå? Visserligen är det trevligt att de tror om sin mamma att kunna allt, men kunde de inte vara åtminstone lite källkritiska?!

Igår på psykologikursen pratade vi genus. Och ja, det är viktigt men det att det ska avhandlas genus i varenda, varenda kurs som finns blir tjatigt. Det är samma tugg varenda gång. Tänk om någon vågade provocera någon gång - och få igång en diskussion på riktigt! Några minnen dök i alla fall upp under den matta diskussionen och t ex påminde en tjej om att när man gick på låg- och mellanstadiet kunde killar ha chans på flera tjejer samtidigt. Och det var liksom okej, på något vis. Tjejerna hade bara en dock. Ska det förklaras biologiskt, träning inför att på riktigt sprida säd så gott det går? Darwinistiskt? Genus? Förtryck? Smartness? Oskyldig lek?

torsdag 11 oktober 2007

Tränade idag också och formen är inte riktigt ifatt men planen fungerar! Nu ska jag dock sova tidigt. Annars har det varit ännu en dag med flow, en dag med leenden och det är så gött. Jag tänkte på det när jag cyklade runt i Lund idag (om du tror att Skåne är platt rekommenderar jag att du lånar min gamla rostiga cykel med stora hjul och får den i rullning i de lundensiska alperna) att det är så lätt när kroppen är full av energi. Då gör det ju inget att nästan bli påkörd, att det regnar, att de sönderrostade fästena till ekerskyddet åker in i bakdäcket, och sånt.

Tack för tipset om att dricka pressad citron det första på morgonen! Det är nog inte bra bara för förkylningar utan också för att förebygga urinvägsinfektioner. För att inte tala om att jag vaknar!

onsdag 10 oktober 2007

Gympachock

Jag hade en plan idag. Om jag skulle träna kunde det gå på två sätt: antingen skulle jag få 40 graders feber och bli vrålsjuk, eller så skulle jag bli frisk av att chocka kroppen med fysisk aktivitet. (Nej, det finns sannolikt inget medicinskt stöd för en sådan här plan ;-)) Så jag tränade på lunchen och det kändes gött. Och än så länge känns det som en win-win-situation. Jag har snarast mindre ont i halsen och jag är tillfredsställd också psykiskt, jag är inte uttråkad som jag varit i ett par dagar. Men det återstår att se hur det känns i morgon bitti.

Vad har du för strategi när du blir sjuk? Om jag blir dålig imorgon behöver jag nya fräscha bra idéer!

PS. Om du inte kan läsa vad jag skriver imorgon beror det på att jag har tappat rösten.

tisdag 9 oktober 2007

Halsfluss

skulle det kunna vara. Det gör rackarns ont i halsen. Som tur var har det varit få möten idag men nu är det skönt att få vila igen. Och slippa prata.

Jag blir bara så rastlös. Visst är det skönt att få sova när huvudet värker och halsen är läbbig. Men det är förbaskat trist. Och inte är det någon som kommer med Fantomen och lakrits. Det fick jag alltid av pappa när jag var sjuk. Men Jensen är glad och ett piggt sällskap i alla fall. Jag tror inte någon kan vara så medkännande som en cocker. Han lägger huvudet på sängkanten och är bara så empatisk med sina glansiga bruna ögon, det är synd om dig matte, på riktigt jättesynd om dig.

måndag 8 oktober 2007

Nu börjas det...

Arrrrrrggrrrrrrrgrr. (Jag önskar jag kunde skriva som de låter ibland i Kalle och Hobbe.)

Jag har ont i halsen och känner mig yr. Har legat i sängen hela eftermiddagen. Utom när jag hämtade en sonen som slagit ut en tand. Det brukar funka att bli frisk om man tar det på en gång. Är säsongen alltså igång nu? När pojkarna blir sjuka och så blir jag sjuk och så lagom till att jag blivit frisk så börjar vi om? Och in däremellan kör man ett par svängar influensa. Och varför inte en liten vinterkräksjuka när så är dags?

När jag är på benen igen ska jag verkligen komma ihåg hur absolut vedervärdigt trist det är att ligga sjuk.

söndag 7 oktober 2007

Hösthelg

Vilken helg! Jag har haft besök av goda vänner hela helgen och vi har haft en riktig hösthelg i Lund. Gamla oster som var mycket godare än de luktade, utelunch, äppelmaräng från konditoriet, lamm och "Timpas" potatisgratäng, promenad, kaffe, glass och många olika sorters rödvinsflaskor i mitt sopskåp. Nu ser jag fram emot en go vecka, take care!

fredag 5 oktober 2007

Leka

För mig är det på verkligen på liv och död att jag leker.

Jag insåg det när jag förstod drivkrafterna hos min hund. (Jodå, han kissar på allt han ser och är intresserad av löptikar.) Men hans liv går ut på att leka. Han försöker så fort han ser en annan hund. Och en människa med för den delen.

För mig är det likadant. Om jag inte får leka blir jag uttråkad. Att inte leka är att missa poängen. Det blir inte roligare än man gör sig, är en go gammal klyscha. Och som vanligt är de klyschiga men ack så riktiga.

Och den dag jag inte leker längre är det dags för ättestupan.

Alldeles strax ska jag leka städning. Det är svårt att övertyga sig själv men det går! Och så roligt jag kommer att ha de närmaste timmarna. Ha en go helg!

torsdag 4 oktober 2007

Energi!

Igår var jag på stand up på klubb Prick Prick på Athen på AF. Sista komiker för kvällen var Tobias Persson. Jag hade sett klipp från Youtube tidigare men jag var oförberedd på hur rolig han är i verkligheten. Jag skrattade så att jag inte fick luft och tårarna rann och jag halvlåg mellan stolarna. Han är så fantastiskt rolig. Gå och se honom när du kan!

Idag var jag på kurs för att bli mentor åt en tjej i åttonde klass, för Mentor Sverige. En massa positiva, öppna, nyfikna människor som vill göra skillnad genom att bli mentorer, ideellt .

På eftermiddagen på Stefan Emanuelssons pass gympa med stång på Gerdahallen. Det känns som att han ser varenda människa i den stora salen. Hans pass är på pricken avvägda, ingen övning blir någonsin för jobbiga även om det är asjobbigt och jättesvettigt. Han ger energi och han inspirerar!

onsdag 3 oktober 2007

Tänka fel

"Vad du än tänker tänk tvärtom" heter en bok av Paul Arden. Han skriver att man ska fatta felaktiga beslut. Tänka baklänges.

Vad skönt att få det svart på vitt. Alla de gånger jag har fattat knasiga beslut har varit rätt. Jag har anat det men det är en härlig aha-känsla att läsa det.

Jag är en intuitiv och spontan människa och ibland känns det jobbigt. Men det visar sig ofta att om jag låter magen bestämma så blir det bra! Viss integration av intellektuella lager är inte fel men magen har rätt, så rätt. Ibland försöker jag vara sträng mot magen och visa att den har fel. Det brukar jag ångra.

Sen betyder ju inte detta resonemang att det känns smärtfritt, utan nervositet, utan panik, utan någon som helst ansträngning. Men om något känns bra i magen klarar man av stress och rädslor och överväganden.

Go for it! Go with the flow!

tisdag 2 oktober 2007

Inspiration

Var kommer inspiration ifrån? Varifrån kommer energi? Hur blir man glad? Vanliga frågor utan svar?

Jag vet hur det känns i min kropp när jag får inspiration och är glad och har mycket energi. Det är pirrighet, visioner utan gränser, jag-tar-hela-världen-vare-sig-den-vill-det-eller-inte, stark dådkraft, leende, styrka, snurrighet men med fokus. (Nu har jag ofta mycket energi så är jag då ständigt påverkad?!)

Jag tror att man bara själv vet hur det känns och det är inte lika för någon annan. Men man kan skapa goda förutsättningar för att finna energi och glädje och inspiration om man äter rimligt okej, håller sig i form fysiskt - på en träningsnivå som man själv gillar, sover ordentligt, kramas, och ler mot andra. Det frigörs hormoner när jag ler och när jag ler mot dig frigörs det hormoner i dig när du ler tillbaka. Sen flyger hormonerna runt och sprider inspiration!

måndag 1 oktober 2007

Godförmiddag!

Höstmånad. Vått. Löv. Imorse var jag ute och sprang och det var gött. Lite svalt och efterregnvått. På min hemsida har det också blivit höst, sidan badar i nyponsoppa.

Igår var det dags för mer stå upp-kurs och det gav energi! Vilka människor, vilken kreativitet, öppenhet, glädje! Och det har hänt mycket på några månader. Vi var tre som också gick kursen i somras och vi hade landat i stå upp på den här tiden. För mig var det inte något alldeles nytt att ta in och jag har sett en del stand up numera. Och vi var roliga, allihop. Vad mycket tankar det finns i människors huvuden!

onsdag 26 september 2007

Det är de små sakerna som gör det.

Häromkvällen pratade jag med en kompis och han ställde en fråga och kom med ett påstående. Det var om något viktigt men det var ingen stor sak. Men den frågan och det påståendet har fått mig att tänka till. Och ställt en hel del på ända. Som för mig framåt.

För kanske 15-20 år sedan träffade jag en kvinna på ett tåg och vi pratade stora delar av vår resa mellan Lund och Halmstad, tror jag det var. Hon var kanske tjugo år äldre än jag och vi pratade bland annat om kärlek och äktenskap. Det var långt före mina egna erfarenheter och jag känner rodnad på kinderna när jag tänker på hur lättvindigt och korkat jag antagligen måste ha framstått i vårt samtal. En del av det hon sa då har jag tänkt på mycket. I många år alltså. Inte för att jag lärde mig något av det hon sa utan endast tog till mig det som något som lät bra. Numera förstår jag och har dessutom lärt mig att det hon sa var oerhört klokt. Ibland måste man lära sig själv...

tisdag 25 september 2007

Hur kunde jag göra linssoppa till middag idag? Hur kunde jag?

Jag som avskydde mammas gazpachoperiod och fick kväljningar när det glatt skulle ätas oändliga versioner av grönsakssoppor - som också var så nyttiga, jadå. Och jag har verkligen dragit mig dessa soppor till minnes många gånger.

Men det var inte kall soppa ikväll, tröstar jag mig med.

Dessutom var den god (tyckte jag ja, och lätt för mig som vuxen att tycka) och den ena sonen tog till och med om. Dessutom tror jag det handlar om marknadsföring. Jag sa på vägen hem att ikväll skulle de få något riktigt gott till middag, curry som de gillar och jag nämnde inte ordet lins. För det slår inte fel, säger man att ja, det här är ju inget du gillar så gillar de inte det som serveras.

Och så här håller vi ju på. Vuxna också för den delen. Säger man att ta inte mer glass så triggar hjärnan på glass och ja, det vore ju riktigt gott med mer glass och glass är ju gott och glass är så gott och jag tar mer!!! Hade jag sagt ta ett äpple hade hjärnan tänkt äpple.

Nu ska jag inte äta ett äpple.

söndag 23 september 2007

Läste i Sydis idag att det är panik i tv-sofforna. Om tre veckor är det dags för digital-tv här i Skåne. Och box-leverantörerna var nära hjärtinfarkt.

Jag har ingen box. Ska inte skaffa heller. Med barn och hus och hund och träning och psykologikurs och ståuppkurs och lite till så har jag tillräckligt med sysselsättning på fritiden.

Att inte ta del av tv-utbudet är en avvägning. Tv är ju en stor del av samhället. Men kanske det räcker med att läsa tv-tablåerna? Å andra sidan, det är inte så mycket som visas på tv. Det är för det mesta det samma. Matlagning, tävlingar/dokusåpor, deckare. Har man sett ett av programmen är det inte svårt att gissa vad det handlar om.

Jag har varit utan tv förut och det var ju inget särskilt konstigt då heller.

Fru Blogger

Fru Blogger

lördag 22 september 2007

Om man försöker dra fördel av en situation behöver det inte vara positivt. Det kan finnas ett drag av snikenhet i det. Men om man försöker SE fördelar tycker jag att det blir positivt.

Jag har länge tänkt att jag försöker se det positiva i saker som händer men har värjt mig mot det då det låter pretentiöst. (Den uppmärksamma läsaren av denna blogg ser att jag tycker att vara pretentiös inte är något väldigt bra.) Men så omformulerade jag mig till att försöka se fördelarna med det som händer. Och så blir det positivt - utan att vara pretentiöst. Hurra!

Vad är fördelen för dig att bli av med ditt jobb? Vad är fördelen för dig att du blir sjuk? Vad är fördelen för dig att du har en kris? På jobbet eller i äktenskapet eller med goda vännen?

I de allra flesta fall finns det en mening med det som händer. För mig har det varit en styrka att känna detta i svåra stunder. En tunnel har ett slut.

Annars är det ett mörkt hål med händelser som är så meningslösa och/eller hemska att det bara inte går att se fördelar eller mening. Inte så att jag klarar av det i alla fall.

fredag 21 september 2007

Kaffe och ostbågar? Nej, det är inget tänkte jag när jag tappade ostbågen i kaffekoppen. Men det var riktigt bra! En höjdare.

Vad jag vill säga med detta? Förutom att tipsa om en smakupplevelse. Att man kan blogga om vad som helst och vissa med än mindre innehåll än överst nämna ostbåge-kaffe-provning kan vara så oerhört lästa och diskuterade. Utan att det är viktigt. Men det är som i alla sammanhang, det publiceras så himla skit att man blir förvånad. Om det ändå fanns någon rimlig självsanering av skiten bara... Nåja, jag är väl pretentiös.

Trevlig helg!

torsdag 20 september 2007

Det är så lätt att gå ner i vikt och/eller hålla vikten. Och himla svårt.

Om man äter mer än man förbrukar går man upp i vikt. Äter man mindre än man förbrukar går man ner i vikt. Och så finns det jämvikt. Det låter inte så svårt, och det är det inte heller. Jag tycker att man ska äta av allt så att kosten blir varierad, och ibland kan den variationen betyda rödvin och choklad.

Men så kommer vi till det svåra: hur ofta kan man äta choklad? Och till det ännu svårare: hur gör man när man bestämt sig för att inte äta choklad varje dag och ändå står där mumsande? Hur kan man få sin hjärna att "tänka rätt", tänka som man vet att den borde? Och inte styra bort benen till kylskåpet, eller chokladskåpet, eller brödrosten, eller vad det nu kan vara.

onsdag 19 september 2007

Okej, bevakningen kring Paris Hilton är ju inte mycket bättre. Jag vill inte veta eller se eller höra eller försöka förstå. Hon är så icke. Ickeintressant, ickeproduktiv, ickecharmig, ickesnygg, icke, icke, icke. Icke allmänintressant.

Är det så att det finns ett starkt samband mellan relavans och orimlig mediabevakning? Om man jämför med när Ingmar Bergman dog: ja, det var en stor nyhet och den följde processen och så begravdes han och så är det minnesprogram och nu är han en del av vårt minne och historia, vila i frid.

När det gäller Paris Hilton eller Madeleine känns det som att det är bevisat, den stora bevakningen stor i proportion till deras icke.
Nog för att jag har mycket energi och lätt för att hitta kontaktvägar och dra i tåtar osv. Men om mitt barn försvann, skulle jag då orka dra igång en motsvarande kampanj som försvunna Madeleines föräldrar har gjort? De är inte ens mediamänniskor. Eller just därför? Men har uppenbarligen rätt kompisar och kontakter. Nu har de skaffat sig en presstalesman också. Finns det ingen hejd på deras kampanjande? Eller är det jag som inte förstår vad man kan få sig själv till i en sådan förfärlig situation som att ens barn försvinner? Eller är det dimridåer? Jag vet inte, så klart, om de är inblandade i dotterns försvinnande eller inte, och för min del blir det varken sämre eller bättre - flickan är antagligen borta för gott. Men jag vet att jag är trött på den ständiga och framförallt oproportionerliga mediabevakningen kring försvunna Madeleine.

måndag 17 september 2007

Om man typ är glad åt småsaker har man mycket att vara glad åt... Som så många andra käcka ordspråk är de verkligen bra. De låter bara sååå töntiga.

Ikväll var det föräldramöte på skolan och vår "fröken" hade ordnat ost och kex och vi föräldrar blev alldeles glada och ystra. Lite som att skjuta i sig sockerdricka. Sedan är det både en bra skola och en fantastisk fröken men det blev bara ännu bättre av lite mys.

Mysigt är det också i mitt trapphus. Ja, på väg i alla fall. Jag ska nu kolla efter en kristallkrona att ha - är det någon som vill bli av med sin? I helgen fick vi ny dörr och det doftar ljuvligt av trä i trapphuset. Dörren har fyra fönster och det är ljust i trapphuset och inifrån kan man se blommorna ute på trappan.

söndag 16 september 2007

Om en bekant hörde jag att hennes man fått ett nytt jättebra jobb och numera jobbar jämt. Ja, så är det ju, är man uppe i fart så blir det mycket jobb. Men vänta lite. Ett jättebra jobb? Jobba jämt? Hur blev det synonymt?

Visst är det kul att ha roligt på jobbet och då är det lätt till att jobba mycket och man vill verkligen jobba och kan liksom inte låta bli och övriga livet sätts i vänteläge. Men hur blev det ett krav för att få ha ett roligt jobb och inte hinna med familj och vänner och fritid och inte minst ligga i soffan lite då och då?

Då hamnar vi i diskussionen om livspusslet. Men att såga sönder sitt liv i pusselbitar, påklistrade bilder på plywood? Och så kan man lägga till en tärning att kasta och flytta runt bitarna utifrån vad tärningen råkar visa.

Gamla människor brukar prata om sin familj och sina barn och sina barnbarn. Inte om deras tidigare jobb. Vad vill du prata om när du blir gammal?

Jag för min del vill ha allt! Och så hamnar jag i livspusslet...

lördag 15 september 2007

Mårtenstorget (frukt- och grönsakshandel fram till klockan 14) på lördagarna brukar vara ett säkert kort för att träffa vänner och bekanta och snacka en stund. Men inte idag. För mig.

"Är det inte Jensen, jo det är ju Jensen! Hej, Jensen." En husse och en matte som jag inte pratat med tidigare kommer fram och säger att ja vår hund heter Selma och de brukar ju träffas i S:t Jörgens park på morgnarna. (Antagligen har de träffat Jensens husse med Jensen.) Med hund blir det många kontaktytor. Trevligt!

PS. Hade Selmas husse och matte inte varit ett par med barn hade det varit ett klockrent raggningsförsök. Jag kan prova det någon gång!

Not: Jensen är den svartvitfläckiga gräsätande jaktcockern här i Lund.

fredag 14 september 2007

Var på min kurs i behandlingssituationens psykologi igår. Det handlar om möten. Hur gör man? Man får träna helt enkelt. Och det kommer att bli fel, om man räknar med det blir det lugnare. Och så länge man verkligen försöker så räcker det en bit på vägen. Men empati tar tid att utveckla. Det handlar så mycket om erfarenhet. Därför blir jag skeptisk när personer som är tjugo och något ska bli coacher.

Borde det finnas en åldersgräns för att vara coach? Visst, man kan och ska lära sig tekniker, och öva och öva. Men jag hade inte velat vara försöksobjekt för en tjugotreåring. Jag tycker att det är synd att ordet coach blivit nött och stött och kanske förbrukat?

Jag har valt att kalla mig samtalspartner istället. Det ger mig utrymme att anpassa mig till min klient och möta denna med just det som krävs i det mötet. Det ger mening att det är ett samtal och inte ett formulär med frågor. Det ger ett samspel som pekar på samarbete.

torsdag 13 september 2007

Vad tycker du är det värsta man kan göra eller som kan hända dig?

Jag tror att det värsta skulle vara om mina barn försvann och jag aldrig fick veta vart de tagit vägen. Näst värst skulle vara att de dog.

Med det i minnet gör det inte så mycket om jag råkar giftmörda min svärfar (bra att jag inte har någon), köra min ekonomi i botten, få gonorré, bli av med min syn, ... Eller något annat världsligt. För det är där jag hamnar hela tiden - hur illa kan det vara? Visst strävar jag mot att vara en god människa, en tillräckligt bra förälder och en sann vän. Men det finns utrymme för det som blir fel. Det är rätt gött!

onsdag 12 september 2007

Barnen är här igen efter fem dagar hos deras pappa. Och det är riktigt gött att ha dem. De är inte meningen med livet men de ger mitt liv mening. Det finns andra saker också men just mina guldpojkar ger så mycket.

Förresten blir jag lite tveksam när jag hör att barn är meningen med livet. När jag hör någon uttala sig om barn som existentiellt allt är det påfallande ofta en trött och utschasad förälder. Som för att legitimera livet måste det vara någon jävla mening med de små kräken som gör en alldeles galen och trött?

Eller som vi sa innan vi kunde få barn: det är bättre med hund för dem kan man skjuta. Fast det var innan vi skaffade hund!

tisdag 11 september 2007

Att ställa "magiska" frågor eller ultimatumfrågor är en intressant samtalsteknik. Om du fick välja helt fritt vad skulle du bli då? Eller om du har ett år kvar att leva hur skulle du göra då? Om du tänker bort allt praktiskt och rationellt och förnuftigt hur skulle du göra då? Och ibland kan svaret bli att jamen det är ju helt orealistiskt. Det är i sig själv intressant men det spännande med övningen är om man vågar släppa på realismen kanske det händer något med tankarna.Det klart, om jag skulle dö om ett år har jag ju inte så lång tid kvar. Och då kanske jag skulle göra konstiga saker, som att äta majonnäs varje dag eller låta tatuera hela min kropp eller börja knarka. Eller så väljer jag att göra precis det jag alltid drömt om. Eller så stannar jag upp och konsoliderar och drar ner på tempot.Ja, jag vet inte hur du tänker. Men jag vet att det händer något inuti när man frilägger idéer och tankar och drömmar. Och då kan man hitta nya vägar som man kan våga ta. Det sägs att det inte är det vi gjorde som man ångrar utan det man inte gjorde.

måndag 10 september 2007

Barn är som hundar. Man får de barn och hundar man vill ha. Och förtjänar. Men är utgångspunkten kärlek så blir det bra!

Med hundar kan man gå på valpkurs. Det är utmärkt och man får en del tips om regler och gränser och så kan man lära hundarna att gå förbi en bit blodpudding på marken utan att ta den. Det ligger ju så ofta blodpudding och skräpar så det är bra att träna! Kanske vore det bra att träna med lördagsgodiset?!

Med barn är det mer trial and error. Men jag tänker så här: jag är en tillräckligt bra mamma. Och tänk om det hade funnits något som var perfekt - hur skadande hade inte det kunnat vara? Om det t ex hade varit perfekt utan konflikter: hur blir det då för barnen när de möter konflikter utan att ha fått träna hemma?

söndag 9 september 2007

Attityd är i modern svenska inte bara positivt. Ungdomar som har attityd är tuffingar.

Men attityd är himla bra att ha och är nödvändigt också. Och kan väljas. Till exempel från att förstärka sin ilskeattityd till att välja avdramatisering. Som när någon skäller som en bandhund och man väljer rycka-på-axlarna-attityden. Eller om man istället för att visa fingret till någon, det långa fingret i ilska mot någon, så svänger man pilsnerfilmskäckt med armen och håller upp tummen - och så ser man extra glad ut. Det är svårt att vara arg då! Eller som i lördags när det regnade och vi skulle ha fixardag på skolan. Det positiva med att det regnar när man ska sopa är att det inte ryker sand i ögonen.

Jag återkommer med mer attitydterapi.

fredag 7 september 2007

Läste det jag skrev för en stund sedan. Det verkar väldigt kritiskt. Men så hittade jag följande på Magnus Betnérs hemsida: "Med tanke på att jag var nära att skjuta mig för ett par dagar sedan så är framsteget enormt." Kris är alltså normalt. Om Magnus Betnér är normal?! För övrigt inga jämförelser mellan mig och MB. Han har ju blivit utsedd till snyggaste man, och det har inte jag. Än. Inte heller till snyggaste kvinna.
Jag har tittat på inspelningen av ståuppföreställningen på Fridhems folkhögskola i somras...

Det var alltså jag, den där 40-årskrisiga kärringen som verkade gå på speed? Och jag som egentligen är så snygg, vad var det för ful typ?! Dryg, sammanbiten, tråkig, med knyckiga ansikts- och kroppsrörelser. Herregud. Nu blir här många timmar framför spegeln. Och då inte med sminkpensel utan rörelseövningar!

Eller är det bara att acceptera ödet som lite lagom småtrist?! Eller börja med andra hobbyer som makramé, frimärken, flygplansmodeller, baka spettekakor, måla spröjsade fönster, renovera elektriska systemet på engelska bilar?!

onsdag 5 september 2007

Ibland får jag frågor om hur jag kan vara så glad eller var jag får min energi ifrån. Det är ju så att jag tycker att det är roligare att vara glad. Och så är jag det. Men det är också ett val. Man kan välja beteende. Visst att det är svårt i vissa stunder, då man till och med kan behöva hjälp med perspektiven, men i normalläget kan man välja. Och det är som jag brukar säga:

Livet är så kort att det gäller att göra undan i dag men också så långt att det gäller att vila så att man orkar!

Och det gäller glädjen också: livet är så kort att man lika gärna kan passa på att vara glad men också så långt att man lika gärna kan vara glad. För att orka.

Och så finns det förstås andra stunder också. Jadå, det gör det! Kanske är det också stunder som samlar kraft för att i huvudsak vara just glad och energisk?

söndag 2 september 2007

Att knyta en sko är en baggis. Om man kan det vill säga. Jag skulle visa sonen hur man gör härommorgonen. Han har övergått från kardborrband till snören, och då är man stor, och han ville träna innan han skulle ha gymnastik den dagen. Det gick ju bra och han hade klarat av att knyta sina skor själv. Men jag fick tänka till - hur gör man egentligen och samtidigt lära ut och visa?!

Det här är en av roliga sakerna med att vara förälder; att reflektera över vad och hur och varför man gör saker! Och att fundera över några slags vettiga bemötanden på allsköns frågor och funderingar. Men visst, vissa dagar är kämpigare än andra och när man tror att man inte har tid och att stressen är viktigare än något annat, ja då är det lätt att knyta skon ÅT sonen istället.

onsdag 29 augusti 2007

Åtta månader har jag på mig. Det är väl tilltaget med tid.

Jag bestämde i våras att jag ska springa Lundaloppet 2008 och jag har alltså börjat träna för detta. Och det är fräckt hur lätt det är att springa. Jag utökar sträckan lite för varje dag och det är ju skönt! Jag får riktigt tvinga mig att springa långsamt.

Det här visar att kroppsuppfattningen sitter i hjärnan. Att jag tror att jag väger 20 kg mer än jag gör, att jag tror att jag är orörlig, att jag tror att jag inte har någon kondis. Men det är 4 år sedan jag vägde 20 kg mer än idag och ändå är hjärnan så trög. Och jag som ändå har en rörlig hjärna, har jag inbillat mig. Men det är alltså inte helt sant.

söndag 26 augusti 2007

Det är så himla gött! Nu är barnen hemma igen för terminen och det är fullt med kalle anka-tidningar och lego på golvet! Och de pratar hela tiden. Yeah, utan dem är det bra trist.

onsdag 22 augusti 2007

Åt lunch på Bokskogens golfklubb utanför Bara idag. Mycket bra!

Såg ett anslag om dress-code för att få vistas på klubben. Men ingenstans stod om någon speak-code! Och en del av skånskan som talades var bred, ja faktiskt obegriplig.
Egentligen tror jag att mina ”raggarjeans" och högklackade skor med öppen häl var lite opassande men det var inte någon som sa något. Inte som jag förstod i alla fall.

tisdag 21 augusti 2007

Om att utmana sig.
Jag har gjort en del under året som jag gjort för att utmana mig. Förstås allra mest för att jag tyckt att det var kul. Men ändå.
Till hösten ska jag prova på stå upp. Igen. Men det var så speciell stämning i somras i Svalöv. Hela gänget var med, vi hade världens bästa konferencier (Martin Svensson) och vi andades och levde stå upp just då. Och första gången är ingen gång. Eller?
Men nu har jag bestämt mig och jag kommer att ångra det många gånger. Men jag kommer att ångra mig om jag inte provar nu.
Men varför?
Av ett enda skäl:
Att se om det bär. Orden, hur, pauser, reaktioner, motreaktioner, kan en millisekund förändra, om jag provar "så här" istället hur blir det då.

måndag 20 augusti 2007

Kan man bilda ordet komiker av medioker?

Komideer kan det bli och det låter inte så mediokert. Det låter positivt.

Komiker - kommunikeer

I komiker - mik

Medioker komiker. Det är ju en underbar motsägelse.
Komiskt medioker är nästan ännu bättre.

söndag 19 augusti 2007

Hur ärlig ska man vara?

Jag läste på en stå upp-komikers hemsida, Per Holmkvists, ..."och så får dom ingen vettig feedback efteråt utan kollegor säger att det var bra, fast det var öken. Hur ska man då kunna utveckla sig, eller i vissa fall avveckla sig, som komiker?"

Det är en balansgång men vore det inte egentligen skönare att få veta att man är urusel som komiker och bör avveckla sig illa kvickt?!

Visst, man kan utvecklas och man kan lära sig och man ska få en chans.

Och det här gäller ju inte bara komiker. Ett bra exempel är chefer. (Detta har jag diskuterat i en tidigare blogg, om mod.) Men det är ju så känsligt, för alla så få vara med och leka. Men så är det ju inte! Livet är inte rättvist och alla kan inte göra samma sak. Tycker jag.

lördag 18 augusti 2007

Läste i Sydis idag att Finland har elever som toppar OECD-listan i matematik och läsförståelse men att Sverige ligger långt efter. Det klart att vi ligger efter. I alla fall tycker jag att finska är svårt.

Så här kan man bli av en veckas ståuppkurs - att inte kunna läsa en tidning utan att tankarna snurrar igång. Ståuppkomik är ett bra sätt att lära sig tänka i nya banor. Kreativt. Ifrågasättande.

För mig är kreativa och ifrågasättande människor några av de finaste. Sedan behöver vi inte vara överens, snarare är det önskvärt att vi inte är det. Det blir stiltje annars.

När jag gick i gymnasiet umgicks jag mycket med en tjej som var med i en anarkistiskt rörelse som hette Benny. Andra kompisar undrade vad vi hade gemensamt och en del förstod inte varför vi fortsatte att umgås eftersom vi ofta var högljudda och oöverens i uppehållsrummet på rasterna. Men det var ju precis det som var så häftigt! Hon respekterade mina åsikter och jag respekterade hennes. Och vi diskuterade och argumenterade, gärna animerat, och lärde oss mycket av varandra.

torsdag 16 augusti 2007

Jag är nog inte så mjäkig. Nog för att det ibland blir fel. Men egentligen - fel för vem? Jag står för mina beslut och jag står för rättvisa och demokrati. Jag står för mina ideal och det har jag alltid gjort. Det är jag stolt över.
Men jag kanske inte alltid gör som man ska och bör. Motvallskärring kan det kallas också. Gå egna vägar låter än mer positivt.
Jag är nog inte så pjåkig. Hängiven är jag. Det tycker jag om. När jag brinner för något trivs jag så bra. För glädje med glädje.
Livet är så kort och så långt. Två olika perspektiv och tillsammans blir de meningsfulla så att de räcker hela livet.
Jag ställde alltså klockan på 6.25. Och det kändes, tyckte jag. Men när jag insåg att det var mental peppning att jag skulle känna mig så fantastiskt mycket tröttare av fem minuter förstod jag att det inte spelar någon roll vad väckarklockan står på. Den kommer alltid att ringa när jag är som allra tröttast!
Målet är att klockan ska ställas på 6.00 och jag går upp 6.30. För det tar en halvtimme, det har jag insett. Och den halvtimmen är guld värd. Det känns så dekadent och lyxigt att ligga och dra sig en halvtimme. Trots den tidiga timman.
Morgnar är inte min bästa gren men om jag får lura mig själv lite så känner jag mig jättepigg när jag väl kommer ur sänghalmen!

onsdag 15 augusti 2007

Vad händer om du ställer klockan på fem minuter före din vanliga tid, till väckningen imorgon?

Jag ska prova att göra det imorgon, jag återkommer.

Kan det vara så att fem minuter inte är så mycket och ändå så mycket? Att det är de små redskapen som är de effektiva? Om jag finjusterar istället för att tro att jag ska göra revolutionärt stora ändringar kanske jag mäktar med det och det verkligen blir av och verkar?

Jag vet att jag gärna tar stora spadtag. Men jag kanske aldrig behöver ta stora spadtag om jag finjusterar hela tiden. Och minimerar det jag gör med en viss sak. Det kanske är den där lilla mackan som stjälper hela lasset?!

Det låter förstås bra att tänka stora tankar. Men det kan bli övermäktigt. Många små bra tankar istället för en vidbränd stor?

måndag 13 augusti 2007

Tillbaka i selen igen. Skönt!
Det var härligt att se kontorsklädda människor cykla in mot Lund i morse. Det var nästan lite rörigt i min rondell! Jag skriver min rondell för jag bor så nära den att den är min. Och vad snälla bilisterna är i min rondell. De stannar och vinkar glatt. Och jag har funderat på vad som är korrekt "tack-för-att-du-släppte-förbi/över-mig"-beteende? En liten lätt nickning? En noblare böjning på nacken? Ett leende (som känns som att gummimasken skriker och inte alls är snyggt nåt)? En vinkning med lilla handen och då finns ett antal alternativ: käckt ria-wägnerskt, lite kungligt, halvnassigt uppsträckt? En ryckning med nacken, ungdomligt bakåt? Bugning? Nigning? Svänga med handväskan? Vifta med foten??
Ja, så här är det i min rondell. Hur har du det i din?

söndag 12 augusti 2007

Var ute och körde min MGB igår. I ösregnet. Utan tak. Men i 80 km/h flyger regnet förbi. Det är värre i samhällena med 30 km-begränsning för att inte tala om rondeller eller rödljus.
Jag stannade till vid en mack för att torka till och fundera lite på den vidare framfarten. En man som går förbi säger att ja det är ju inte alltid så kul att köra cabbe. Nej, det är vått i alla fall som jag obändigt hurtigt svarade. Som jag ser det hade han lika gärna kunnat hålla tyst med sin avund och bittra kommentar. Han hade ju verkligen inte något vettigt eller roligt eller empatiskt att säga. Men han var tvungen, tvångsmässigt, att hävda sig mot en snygg blondin med röd sportbil. (Tillhörde han månne kategorin; jaja, en sådan där hade jag också när jag var ung men det var innan barnen kom och nu nej ja den var ju fin men det drar ju så förfärligt och regnar in gör det ju minsann och det är faktiskt inte så praktiskt. Minsann.)
Att köra öppet är lite som att segla. Det stänker regn i ögonen och det kan rinna in ilar vid nacken - jag har dock inget öskar men det går bra att vrida ur alla textilier. Väl framme vid min slutdestination för dagen var det ändå skönt att byta till torra byxor.
Du får gärna vinka till mig nästa gång vi ses på vägarna! För det är något särskilt med öppen körning men lite positivt påhejande kan ändå behövas ibland.

torsdag 2 augusti 2007

Är man då omodig om man inte tar itu med dåliga organisationer och arbetsplatser? Ja, kanske, nej.
Ja eftersom man då är för rädd för att ta itu med förändringsprocesserna.
Kanske eftersom det kan vara andra hänsyn att ta. Politik är ett bra exempel. Vem som får göra en viss sak eller inte beror ofta på politik.
Nej eftersom man kanske inte vet om att organisationen eller arbetsplatsen är dålig. Och då är det problematiskt. Vem kan göra något då? Men en chef har alltid en chef. Men om den chefen inte bryr sig eller heller förstår att det är något problematiskt, ja då har modet eller omodet ingen betydelse.
Hur bli man då modig? Vem är villig att likt en kamikazepilot ge sig i kast med förändringsprocesser på riktigt?
Och kanske viktigast av allt, hur gör man för att se och förstå? Hur modig måste man inte vara då?

onsdag 1 augusti 2007

Jag läser om organisationer och omorganisationer och chefer och missnöje och hur det funkar, eller snarare inte funkar. Visst har jag läst och hört om goda arbetsplatser med bra ledarskap och nöjda anställda. Men det är inte så ofta det pratas om det som är bra. Tyvärr är det de som har det dåligt som man hör om oftast. Är det då så att det inte finns så många goda arbetsplatser eller är det så att hälsan tiger still?
I vilket fall är det sorgligt med de arbetsplatser där människor inte mår bra, inte känner tillfredsställelse, inte utvecklas om de vill.
Hur förändrar man en inte-arbetsplats?
Det krävs mod.
Mod att lyssna, mod att prata, mod att se, mod att gå framåt och bakåt, och ibland åt sidan, mod att titta in i sig själv och modet att få människor med sig, även de som inte håller med utan att de för den skull måste ha ändrat åsikt.
Mod att våga erkänna sina fel och brister, mod att inse att man inte är på rätt plats, mod att ta stryk, modet att gå om det är det som ska till.
Mod att argumentera, revidera, förändra, argumentera igen. Mod att vara saklig och skilja sak från person.
Är detta en omänsklig uppgift?
Men det finns ju uppenbart människor som klarar det så varför får dåliga organisationer fortsätta förstöra och skapa inten?

tisdag 31 juli 2007

Jag hade enorma högar på mitt skrivbord imorse. Och nu är de borta! Gött.

Jag träffade min frisör igår och hon var fint solbränd.
Har du varit i väg på resa undrade jag.
Nej, det var vecka 29.
Det är verkligen en sommar-2007-kommentar. Inte för att det gör mig så mycket att det inte är så soligt men just vecka 29 satt jag inne i ett klassrum. Veckan när det var sommar. Ja, och sen blir det väl sommar när skolan börjar i slutet av augusti. Bra! För då känns det extra roligt att börja skolan.

måndag 30 juli 2007

Kom hem från Gerdahallen för en stund sedan. Skönt, men tungt efter en tid med för lite träning...

Sedan kursen i Svalöv har hjärnan gått i nya banor. Den uppför sig annorlunda och det som kommer in blir annorlunda hanterat. Idag flabbade jag nästan högt på bussen åt en sak jag kom på. Och så långt är det ju bra - att jag själv tycker det jag kommer på är roligt visar att kursen var bra för mig!

Sedan om det skulle bära i andra sammanghang också...

lördag 21 juli 2007

Jag är stolt. En av mina fasor har varit att prata i mikrofon. I torsdags stod jag på scen inför 150 personer och var rimligt rolig. Utan att vara rädd för att jag tvångsmässigt skulle vråla något kkf-ord i mikrofonen.
Om en vecka ska jag titta på mig själv på dvdinspelningen av torsdagens show och det kanske inte blir lika roligt.
Men jag är stolt. Jag har utmanat mig och vet att jag aldrig kommer att bli roligare än mitt manus. Ordagrant.

fredag 20 juli 2007

Hemma igen efter en oerhört intensiv vecka. På kurs på folkhögskola. Dessa fem dygn tillhör några av de där allra bästa, sådana dagar med flow och glädje och vansinnigt många skratt. Jag har varit med om det förr men det händer inte så ofta ändå. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska klara av att äta själv eller tänka själv. I kanske 80 timmar, med avbrott för sömn, har jag umgåtts med de flesta av kursens deltagare.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag ska nog ligga alldeles stilla på soffan och försöka komma tillbaka till det vanliga, lite sakteliga.

måndag 16 juli 2007

Nu sitter jag ute på en gräsmatta i Svalöv och försöker skriva texter som ska göra att jag är rolig på beställning. Fan vad svårt det är. Och spännande att utmana mig själv. Kreativitet i kombination med humor är en anspänning. Och kul!

söndag 15 juli 2007

Utmaningar som inte känns jobbiga, kan de vara utmaningar på riktigt? Som att umgås sex vuxna, varav två före detta okända vänner, och två barn en långhelg och ha jättetrevligt?! Eller som när jag träffade mina nya grannar som blivit utelåsta och vi stod ut (läs: hade mycket trevligt!) med varandra i nio timmar?!
Det klart, utmaningen hade inte behövt leda till att det blev trevligt.
Men att det av hävd ska vara ett plågsamt lidande för att man ska ha gjort något rejält. Annars räknas det liksom inte.
Nu är det en veckas folkhögskolevecka som står på tapeten och det verkar bli en trevlig utmaning, det också!

fredag 6 juli 2007

En ofrivillig utmaning känns inte lika rolig som en jag valt själv. Även om den är väldigt ytlig och liten räknat i kubikcentimeter så har vi pool i källaren. Det har jag aldrig varit med. Imorse läste jag om någon som hade en och en halv meter vatten i sin källare och som skulle bli tvungen att slänga det som blivit dränkt. Vad skönt, var min första tanke. För hur mycket behöver jag egentligen det jag har stående i min källare? Nog för att mitt förråd är ganska tomt och det mest är servetter och ljus som tar plats på hyllorna. Men det som finns i de få lådor jag har (klokt placerade på lastpallar utifall en sådan situation skulle inträffa som inträffade igår): lite gamla nostalgisaker, ett par årgångar Kalle Anka, julsaker - nu när jag ändå måste riva ut nålfiltsmattan i mitt förråd ska jag ta ett extra tag med slängarsleven. En ytterligare utmaning kan alltså vara att våga bära minnena i hjärtat och kunna njuta av dem när som helst, utan att vara tvungen att ha saker för att minnas. Är det en rädsla att vi inte ska minnas? Att om vi inte har sparat bebisens första sparkdräkt är vi inte fullt så omtänksamma som föräldrar? Att evinnerligt många foton på bebis blir matad, bebis badar, bebis gör si och bebis gör så är ett bevis för stor kärlek. Saker är andra sidan av vår rädsla?

torsdag 5 juli 2007

Hur mycket kan det regna? En relevant fråga denna sommar. Imorse när jag var ute och gick med regnjackehuvan tätt omslutet huvudet var det ju härligt! Det blir lite kletigt bara när håret är nystajlat med gucka i och ansiktet nymålat med diverse pyssel. Men det får gå. Det gamla talesättet det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder är för trist. Och klämkäckt så att jag inte orkar tänka på det ens. Men som grundtanke och -värdering funkar det på mig. Jag tänker så här: om jag skulle klaga på regnet skulle det ju bli mycket att göra. Som att klaga på sol i Sahara. Nej då, jag menar inte att man ska böja sig för att så här är det och det är inte mycket att göra åt och jag kommer aldrig att kunna göra en viss sak och det är ändå ingen idé och sånt. Men vädret är ju en sådan onödig sak att lägga energi på. Då är det bättre att lägga energi på att leva det liv jag vill ha, göra det som är roligt, leka helt enkelt. För mig är det vad livet går ut på - att leka. Och leka ute i regnet är roligt!

onsdag 4 juli 2007

När tåget susade förbi de skånska åkrarna fick jag en behaglig vemodskänsla. Och när jag klev av på perrongen i Lund och andades lundadoften igen rörde hemmakänslan vid mig på ett så skönt sätt. Efter en fantastisk långhelg i Stockholm med många härliga möten var det ändå hemma som är bäst.

Jag funderar på hur jag blev småstadstjej? Visst är Stockholm min barndomsstad men jag trivs så i denna annorlunda värld. För det är det, inte mer än 60 mil bort men med stora skillnader: i klimat, i kultur, och framförallt människorna. Nu är ju Lund en ö i sig och inte representativt för ett "generellt" Skåne och det är kanske blandningen av människor från olika håll som gör Lund till en fantastisk satellit. Eller är Lund per definition en småstad? Inte i mentalitet. Och närheten till Malmö och Köpenhamn och naturligtvis och möjligen universitetets prägel skapar en speciell stad. Kanske lundatjej? Eller så är jag den jag är utan att behöva klassificera mig som det ena eller det andra.

fredag 29 juni 2007

Det var trevligt att det var midsommar när det regnade så mycket förra helgen! Även om det var synd att midsommarstången regnade inne eftersom att lite dans hade skakat ner sillen och potatisen och det grillade vildsvinet och salladen. Men vi klarade att "vara uppe hela natten för vi var ju så pigga" ändå, tills det ljusnade åtminstone... Och även regndagarna utan midsommar har varit trevliga, det är härligt att hoppa i vattenpölar eller läsa gamla böcker. Det är synd att klaga på regnet när det ändå är trevligheter på gång!

Igår hade vi pool på tomten (i den gamla jordkällaren) där pojkarna öste och kollade grodor och härjade. Också simskolan blev av trots av vågorna gick höga i bassängen!

Jag tycker helt enkelt inte att det är synd att det regnar. Bara att klaga på det.

torsdag 21 juni 2007

Det klart att jag blir lite stolt över att bo i Sveriges bästa kommun 2007. Det känns ju bra att ha det bra. Men det är en segregerad lista som Fokus presenterar, det är så kallat fina kommuner som ligger i topp. Och det vore intressant att komplettera med en undersökning av vad människor tycker. Nu tycker jag ju att det är bra att bo i Lund och det redan innan undersökningens resultat presenterades.

Vad syftar undersökningen till? Mer än att det "känns bra". Att ge förebilder för andra kommuner att ta efter? Att förstärka en utifrån trettio uppsatta parametrar bild av vad som är att vara en lyckad och lycklig person i en framgångsrik kommun? Att för andra kommuner prestigeorienterat rekrytera "bra" människor till en kommun för att komma högt upp på listan?

Lite smolkigt känns det allt i munnen.

onsdag 20 juni 2007

Dessa underbara morgnar. I fortsättningen ska jag boka in de roliga sakerna på förmiddagen istället för att tro att det då ska presteras i hårdvarumening. Nu har jag haft två bra morgnar i rad och resten av gårdagen var härlig - och det kommer denna dag att bli också!

tisdag 19 juni 2007

När barnen kom fram till sommarstugan kastade de sig ut ur bilen och sprang runt och kontrollerade allt. Alla sakerna skulle fram och provas. Draken skulle flygas, vagnen skulle köras, damm skulle anläggas, torn monteras, bollar sparkas. Och även om detta är skrivet i passiv form var barnen inte särskilt passiva. Efter ett par timmar var det dessförinnan fint dammsugna golvet inne i stugan i behov av en ny insats!

Så vill jag också vara: nyfiken på min omgivning och att se möjligheter i enkla konstruktioner. Entusiasm är skönt!