Utmaningar som inte känns jobbiga, kan de vara utmaningar på riktigt? Som att umgås sex vuxna, varav två före detta okända vänner, och två barn en långhelg och ha jättetrevligt?! Eller som när jag träffade mina nya grannar som blivit utelåsta och vi stod ut (läs: hade mycket trevligt!) med varandra i nio timmar?!
Det klart, utmaningen hade inte behövt leda till att det blev trevligt.
Men att det av hävd ska vara ett plågsamt lidande för att man ska ha gjort något rejält. Annars räknas det liksom inte.
Nu är det en veckas folkhögskolevecka som står på tapeten och det verkar bli en trevlig utmaning, det också!