Citat igen

"...år av taktiskt tänkande om farorna att utlämna sig till någon hade hållit honom tillbaka.",
"... oförmågan var helt hans egen...", "Han förbannade sin svaghet som alkoholisten sitt beroende...". Ur Makt och rädsla av Ylander och Larsson-Lindman.

Är det bäst/värst att vara medveten om sitt tillkortakommande och ändå inte kunna göra något åt det? Att veta om det och göra något åt det? Att inte veta om det alls? Orka eller inte?

Pojken som inte ville bli stor

Hur mogen är man när man är mogen? Hur vet man att man är mogen? Vem bestämmer det?

Hur vet man när man blivit vuxen? På riktigt menar jag, inte någon kronologisk ålder. Fast vem bestämmer hur mogen någon är "på riktigt"? Finns det någon övre gräns för hur mogen och vuxen man kan bli?

Ibland tänker jag så här: jag var en liten flicka för två år sedan som växte till en numera mogen vuxen kvinna. Hur kommer jag att tänka om två år, eller om fem eller om tio?

En kollega sa till mig häromdagen att det är många män som inte är mogna. Men gäller det inte människorna mer än just männen? Och hur mogna ska vi behöva vara egentligen?

Kan en definition på mogen och vuxen vara att jag tar ansvar för mig och mina handlingar, ser min del i samspelet med andra med påföljande ansvar, och att min frihet sträcker sig till där din börjar? Och om jag skadar andra människor, avsiktligt eller oavsiktigt, så är jag inte så mogen och vuxen och bör göra något åt det?

Är Peter Pan pojke, flicka, människa? Utan att lägga genusperspektiv så kan vi kanske växa lite till mans och få ett rakare och skonsammmare samhälle?

Koka gröt

Har man mikro kan man mikra gröt, direkt i tallriken. Och så kan man sleva i sig den.

Man kan också ta fram en kastrull, mäta grynen däri liksom vatten och salt. Vrida på plattan, ta fram en slev att röra med, ställa kastrullen på plattan, röra lite grann, titta lite grann, röra lite till, vänta till dess det börjar bubbla, småkoka, vrida av plattan, sätta äggklockan på tre minuter, röra lite, hälla på vattnet från vattenkokaren på kaffet i melittafiltret, röra lite till i gröten, skala en banan, skiva bananen, och när klockan ringer hälla upp gröten i en fin tallrik - med guldkant går bra* - lägga bananen på gröten och sätta mig med tallriken och koppen med kaffe.

Detta är vad jag kallar kontemplativ grötkokning. Smaklig spis!

* Vilket ju inte går i en mikro. Inte för att jag har så många tallrikar med guldkant men det är åtminstone en teoretisk möjlighet, om vem vill inte ha guldkant på tillvaron?! ;-)

Skrämmande integritet

Häromdagen sa en arbetskamrat till mig att jag har snäv integritet. Jag sög lite på orden och vi resonerade lite kring det. Ja, att du bjuder på dig själv, som han sa.
Annars är det lite tjusigt att ha stor integritet. Då är man betrodd om man får komma innanför integriteten. Eller? Är det mycket rädsla egentligen?
Men den snäva integriteten? Då har man integritet. Men den är liten?
Snäv låter snålt, men motsatsen skulle det vara - generös med sig själv. Eller är det FÖR bra, att bjuda för mycket på sig själv? Att snäv betyder för liten?
Är det läskigt att bjuda mycket på sig själv? Skrämmer det människor som har stor integritet?
Att bjuda på sånt som en del aldrig skulle bjuda på?

Men jag vet efter att ha mejslat i min kärna de senaste åren vad jag är och vad jag står för. Och jag tänker fortsätta dela med mig av mig till den som vill. För så lyhörd är jag, att den som inte vill kommer inte att få!

En riktigt go vecka önskar jag dig,
Sofie

Det är serverat!

Jag kom hem från jobbet vid kvart över tre och hann tack och lov sova en liten stund. Barnen ordnade med duken och dukningen och placerade flaskor på ett side-board varifrån de skulle servera oss vuxna drycker. Jag tycker att servisen stod sig väl i klass med bättre restauranger - inte minst för förtjusningen och entusiasmen över att servera!
Mitt djävulssnapsglas kändes stort och OP:n var god. Vid kontrollmätning visade det sig att glaset innehöll 2,5 cl. Jag klarade inte ens mina stipulerade 3 cl...
Till jordgubbarna hade vi vispgrädde och sen fick det inte plats mer mat.
Glad midsommar!

Sommarlov

Skolavslutning idag med den blomstertid och marängtårta. Fint! De var så fina pojkarna, trots lössen som kröp under stajlingen..! Vi åt lunch på stan och sedan farmors egna jordgubbar med vaniljglass på eftermiddagen. Och hårklippning och läsa på hur man gör för att bli en förstaklassens lusmördare! :-)
Och även jag har sommarlov. Det känns häftigt att kunna ligga i soffan och läsa en bok. Tänk vad mycket tid vi har. Jobbar man bara åtta timmar per dag har man oceaner av tid.
Barnen snusar i sina sängar. Ett glas rödvin och en bok, det blir min fredagkväll.
Go helg!
Sofie

Störd nattsömn

Jag är fascinerad över hur trött jag är. Nog för att jag inte sovit mina minimum-åtta-timmar-per-natt de senaste veckorna.
Det måste vara anspänningen. Och det fascinerar mig också, att det tar tid att gå ner i varv. Men okej, det är inte så ofta jag gör sådana här extremrace så jag minns inte från förra gången.
Men jag ska väl sluta vakna av mig själv klockan 5, 6? För det vill jag verkligen inte göra. Det klart att det är praktiskt också men jag har inte så stor lust att vara praktisk. Jag gillar att sova på morgnarna!

Jag är så glad, så glad!

Jag klarade av det. Det gick, det funkade, den satt som en smäck!

Jag piskade in MVG i matte B. Och lite extra skryt: med alla rätt!

Tack till Johan - utan dig hade det inte gått på denna korta tid!

Och tack till alla för uppmuntrande ord och stöd och påhejning!

Hurra!

Kram!
Sofie

Vilken språngmarsch!

Nu är jag hemma efter fyra och en halv veckors maratonläsande och -räknande i matematik B med slutprov idag på eftermiddagen. Nu är det bara att vänta på resultatet...

Ekar tomt

gör det här på Fru Blogger. Men jag kommer åter med förnyad kraft om några dagar.

Ha en riktigt go vecka!
Sofie