Hur hinner du? är en vanlig fråga. En kompis sa till mig en gång att det är frågan om att koncentrera sig. Att vara där man är. Göra det man ska göra just då. Och att man inte tänker på sånt som man inte ska tänka på just då.

Lättare sagt än gjort. Men om man inte försöker få det gjort vet man inte hur det är, mer än att få det sagt. Om man aldrig provar blir det bara sagt och inte gjort.

Tiden är som den är och rent faktiskt kan vi inte göra något åt den. Hur ofta hör jag inte önskan om att dygnet skulle ha fler än 24 timmar. Men det går ju inte. Då återstår något annat: att fundera över tiden och hur man ska förhålla sig till den.

Sannolikt ser man mer av det man vill se. Imorse när jag var ute på min före-frukost-fettförbränningspromenad var det många som cyklade eller gick till jobbet. Några joggade, och klockar man några är det helt otroligt hur snabbt de springer! Det finns kondis out there!

Mest såg jag dem som går. Går med bestämda steg, fast blick och ett svung i armarna som betyder att här ska motioneras och förbrännas. Och det är häftigt hur skönt det är att gå så. När jag väl fått upp farten efter de första hundra meter med stapplande stegen kan jag gå hur långt som helst. Kroppen blir som en maskin och det är skönt, även om det kanske låter konstigt.

Innan jag började promenera såg jag aldrig någon bära sig åt så. Eller såg jag inte bara för att jag inte ville bli påmind om att jag också borde spänsta lite mer?!

För några veckor sedan på besök i videofilmsuthyrningsaffären såg vi att nu var det slut med att kunna hyra vhs. Och att titta på film på datorn går ju bra om man är ensam men för flera personer blir det för småttigt.

Men igår fick jag en dvd! Som jag ska koppla via min vhs då det inte finns någon kontakt på tv:n för just en dvd. Min kära tv som är 25 år gammal. Den hänger med!

Jag kan inte bli beskylld för att vara tekniknörd. Inte för att jag är motståndare till teknik, snarare tvärtom: det är praktiskt med microvågsugnen - den kokar så god broccoli. Jag skär broccolin i buketter och lägger i en skål och kokar i två och en halv minut. Eller dammsugaren, att inte behöva sopa! För att inte tala om tvättmaskinen...

Och jag är glad för min mobiltelefon. Även om jag "bara" ringer och skickar sms med den.

Å här kommer fortsättningen (imorgon kommer något nytt!):

När jag kommer hem brygger jag kaffe. Det nymalda kaffet kittlar i min näsa och när vattnet rinner över det svarta pulvret bubblar det till. Pulvret lyfter sig i sitt melittafilter. Dropparnas sakta plumsande, droppar kaffe till min kopp. Jag smakar, jag tuggar, jag trycker tungan, jag balanserar en tomat från sida till sida. Jag trycker till med tänderna och låter kärnorna ur sitt tunna och starka skal. Tomatsaften blandas med ost, en slurk kaffe, persiljan killar mig skönt i halsen. Lägger sig, och njuter. Nu kan jag börja jobba.

När klockan slutat ringa och dörren är helt stängd tar jag av glasögonen för att putsa dem fria från imman. Glashyllorna är fyllda av bakverk, kakor, tårtor, bröd, bullar, färdigbredda smörgåsar med krispig sallad och mjuk ost, med krusig persilja, stora räkor som kråmar sig, bulliga tomater. Kan jag välja allt eller måste jag välja alls? Väljer det som ska köpas, mig? Med ett elegant hopp ner i den prassliga påsen.

PS. Denna text skrev jag 2005 men den kändes så rätt idag.

Tisdag i maj. Vad roligt det är när det rör på sig! Rör på sig: återigen ett intressant uttryck. Vad betyder det egentligen? Att det händer många saker, företrädesvis roliga. Lätt ironiskt, som en underdrift. Oförskyllt mycket att göra. Röra i rörelse. Motsatsen till något statiskt. Röra som i röra runt. Röra som stökigt. Röra vid som beröra. Röra att ha till grillat. Får jag röra, säger sexåringen, för att vara med.

När vi var mindre ringde vi varann och sa ska vi leka och så träffades vi efter fem minuter och så lekte vi. Nu kan vi boka (sic!) varandra en tisdagkväll om tre veckor. Kanske.

Är det detta som är skillnaden mellan att vara barn och vuxen? Som modern definition? Eller att vara viktig eller inte? Gäller det nu att ha den häftigaste tidsplaneringsapparaten? Tänk om strömmen går och den inte är laddad? Då rasar hela livet. Men, om du är nöjd med din metod för att planera livet - bra. Jag håller fast vid min kalender i pappersformat. Jag vet att jag är jätteomodern och tänk om den brinner upp eller jag häller något över den. Vad är det värsta som kan hända då?

Nu har det slutat regna och jag har börjat nysa igen. Borde inte vårallergin vara över för den här gången? Att det har slutat regna innebär att jag borde klippa gräset också. Men att klippa bort alla tusenskönor? Det är bara att dra fram med klipparen och njuta (?) av doften av nyklippt. Med en antihistamintablett i kroppen blir det njutningsfullt!

Idag kommer barnen tillbaka från en långhelg på Orust. Orust där tiden ska ha stått stilla. Där det växer svamp, där braxen får gå tillbaka i havet, där båten gör det orörda tillgängligt, frukostar på ett berg, där barn får vara barn.

Barn ska få vara barn. Vad misstänksam jag blir mot ett sånt uttryck som låter så sant vid en första anblick. Vad innebär det egentligen? Barn är väl barn, per definition till de är 18 år. Att barn ska få vara barn betyder att det var bättre förr? När somrarna var somrar och termosarna var rutiga?

Vuxna ska vara vuxna? Människor ska vara människor? Att veta sin plats?

Nej, nu får jag gå ut. Och låta tusenskönorna vara en stund till.

Om man ser tid som en bristvara blir tiden en fiende och ett hot och eftersom tiden inte går att påverka i faktisk mening blir det en svår situation.

Jag väljer att se tid som en möjlighet. Kan man se det som att man väljer att ge bort tid istället för att någon stjäl den? (Vad annat skulle man tillåta sig att bli bestulen på utan att polisanmäla det?) Att ge bort något är tillåtet och till och med väldigt trevligt.

Någon har sagt att man får tillbaka mer än man ger - det är positiva cirklar! Jag såg för länge sedan filen Skicka vidare och även om den innehåller många klicheer så är grundtanken bra, att oegennyttigt ge.

Godmorgon Norge, och Sverige!

Hur ofta ligger du på soffan och pillar dig i naveln? När gjorde du det senast i en halvtimme?
Det är ett bra recept för att stanna upp i tillvaron och ta dig tid, ge dig själv tid - att reflektera en stund.

Mitt liv är här och nu, och jag kan inte veta vad som händer imorgon. Jag kan veta att jag har två fantastiska barn och kära vänner och nya möten med människor som spelar roll. Det låter pretentiöst men om man funderar en stund så är det inte så svårt.

Så har jag alltså skapat mig en blogg. Jag tänker skriva om hälsa och tid.