Nu har det slutat regna och jag har börjat nysa igen. Borde inte vårallergin vara över för den här gången? Att det har slutat regna innebär att jag borde klippa gräset också. Men att klippa bort alla tusenskönor? Det är bara att dra fram med klipparen och njuta (?) av doften av nyklippt. Med en antihistamintablett i kroppen blir det njutningsfullt!

Idag kommer barnen tillbaka från en långhelg på Orust. Orust där tiden ska ha stått stilla. Där det växer svamp, där braxen får gå tillbaka i havet, där båten gör det orörda tillgängligt, frukostar på ett berg, där barn får vara barn.

Barn ska få vara barn. Vad misstänksam jag blir mot ett sånt uttryck som låter så sant vid en första anblick. Vad innebär det egentligen? Barn är väl barn, per definition till de är 18 år. Att barn ska få vara barn betyder att det var bättre förr? När somrarna var somrar och termosarna var rutiga?

Vuxna ska vara vuxna? Människor ska vara människor? Att veta sin plats?

Nej, nu får jag gå ut. Och låta tusenskönorna vara en stund till.