Om en bekant hörde jag att hennes man fått ett nytt jättebra jobb och numera jobbar jämt. Ja, så är det ju, är man uppe i fart så blir det mycket jobb. Men vänta lite. Ett jättebra jobb? Jobba jämt? Hur blev det synonymt?

Visst är det kul att ha roligt på jobbet och då är det lätt till att jobba mycket och man vill verkligen jobba och kan liksom inte låta bli och övriga livet sätts i vänteläge. Men hur blev det ett krav för att få ha ett roligt jobb och inte hinna med familj och vänner och fritid och inte minst ligga i soffan lite då och då?

Då hamnar vi i diskussionen om livspusslet. Men att såga sönder sitt liv i pusselbitar, påklistrade bilder på plywood? Och så kan man lägga till en tärning att kasta och flytta runt bitarna utifrån vad tärningen råkar visa.

Gamla människor brukar prata om sin familj och sina barn och sina barnbarn. Inte om deras tidigare jobb. Vad vill du prata om när du blir gammal?

Jag för min del vill ha allt! Och så hamnar jag i livspusslet...