Jag har tittat på inspelningen av ståuppföreställningen på Fridhems folkhögskola i somras...

Det var alltså jag, den där 40-årskrisiga kärringen som verkade gå på speed? Och jag som egentligen är så snygg, vad var det för ful typ?! Dryg, sammanbiten, tråkig, med knyckiga ansikts- och kroppsrörelser. Herregud. Nu blir här många timmar framför spegeln. Och då inte med sminkpensel utan rörelseövningar!

Eller är det bara att acceptera ödet som lite lagom småtrist?! Eller börja med andra hobbyer som makramé, frimärken, flygplansmodeller, baka spettekakor, måla spröjsade fönster, renovera elektriska systemet på engelska bilar?!