Om att utmana sig.
Jag har gjort en del under året som jag gjort för att utmana mig. Förstås allra mest för att jag tyckt att det var kul. Men ändå.
Till hösten ska jag prova på stå upp. Igen. Men det var så speciell stämning i somras i Svalöv. Hela gänget var med, vi hade världens bästa konferencier (Martin Svensson) och vi andades och levde stå upp just då. Och första gången är ingen gång. Eller?
Men nu har jag bestämt mig och jag kommer att ångra det många gånger. Men jag kommer att ångra mig om jag inte provar nu.
Men varför?
Av ett enda skäl:
Att se om det bär. Orden, hur, pauser, reaktioner, motreaktioner, kan en millisekund förändra, om jag provar "så här" istället hur blir det då.