Är man då omodig om man inte tar itu med dåliga organisationer och arbetsplatser? Ja, kanske, nej.
Ja eftersom man då är för rädd för att ta itu med förändringsprocesserna.
Kanske eftersom det kan vara andra hänsyn att ta. Politik är ett bra exempel. Vem som får göra en viss sak eller inte beror ofta på politik.
Nej eftersom man kanske inte vet om att organisationen eller arbetsplatsen är dålig. Och då är det problematiskt. Vem kan göra något då? Men en chef har alltid en chef. Men om den chefen inte bryr sig eller heller förstår att det är något problematiskt, ja då har modet eller omodet ingen betydelse.
Hur bli man då modig? Vem är villig att likt en kamikazepilot ge sig i kast med förändringsprocesser på riktigt?
Och kanske viktigast av allt, hur gör man för att se och förstå? Hur modig måste man inte vara då?