Johan Cullberg skriver att hela skönlitteraturen i stort sett inte handlar om annat än människor i kris och utveckling och därför är läsning av skönlitteraturen en av de viktigaste möjligheterna att lära sig mer om kriser, näst efter att tala med människor i akuta livssvårigheter. Vidare skriver han att hans syn på krisen är en potentiellt mäktig hävstång för det mänskliga mognandet. (ungefärliga citat ur Kris och utveckling, fjärde utgåvan)
Jag har skrivit det förr och det är klämkäckt, men kan man försöka se eller åtminstone rationellt tänka att det finns en ände på tunneln kanske det blir ljusare? Att jag genom resan har mognat och lärt mig något. Eller som en god vän säger, man ska ner i skiten för att kunna vända. För att kunna veta när det är bra?
När jag är som tröttast och allt annat segt jag kan vara brukar jag tänka att det är en mening med det. Jag blir inte ens förvånad längre när jag i efterhand inser att det var rätt som jag kände. Det är trösterikt.
Hoppas du haft en fin lucia och sett tåg och hört sånger och ätit pepparkakor och lussekatter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar