tisdag 11 september 2007

Att ställa "magiska" frågor eller ultimatumfrågor är en intressant samtalsteknik. Om du fick välja helt fritt vad skulle du bli då? Eller om du har ett år kvar att leva hur skulle du göra då? Om du tänker bort allt praktiskt och rationellt och förnuftigt hur skulle du göra då? Och ibland kan svaret bli att jamen det är ju helt orealistiskt. Det är i sig själv intressant men det spännande med övningen är om man vågar släppa på realismen kanske det händer något med tankarna.Det klart, om jag skulle dö om ett år har jag ju inte så lång tid kvar. Och då kanske jag skulle göra konstiga saker, som att äta majonnäs varje dag eller låta tatuera hela min kropp eller börja knarka. Eller så väljer jag att göra precis det jag alltid drömt om. Eller så stannar jag upp och konsoliderar och drar ner på tempot.Ja, jag vet inte hur du tänker. Men jag vet att det händer något inuti när man frilägger idéer och tankar och drömmar. Och då kan man hitta nya vägar som man kan våga ta. Det sägs att det inte är det vi gjorde som man ångrar utan det man inte gjorde.

1 kommentar:

uje sa...

Ibland tänker jag att det är ett knepigt mål att sätta upp för sig själv, det att alltid försöka kliva utanför sina invanda mönster. Ofta har man ju fullt sjå ändå. Samtidigt älskar jag att reflektera över den förändring jag märker hos mig själv när en tidigare gräns pulveriserats. Därför har jag bestämt mig för att omfamnar jag mina gränsöverskridande handlingar, trots att de ibland tar våldsamt på mina krafter. För även ett litet steg utanför är ett steg i min fortsatta utveckling.