Jag ställde alltså klockan på 6.25. Och det kändes, tyckte jag. Men när jag insåg att det var mental peppning att jag skulle känna mig så fantastiskt mycket tröttare av fem minuter förstod jag att det inte spelar någon roll vad väckarklockan står på. Den kommer alltid att ringa när jag är som allra tröttast!
Målet är att klockan ska ställas på 6.00 och jag går upp 6.30. För det tar en halvtimme, det har jag insett. Och den halvtimmen är guld värd. Det känns så dekadent och lyxigt att ligga och dra sig en halvtimme. Trots den tidiga timman.
Morgnar är inte min bästa gren men om jag får lura mig själv lite så känner jag mig jättepigg när jag väl kommer ur sänghalmen!