Taklagsfest är en gammal tradition. Jag minns när vi hade taklagsfest på nationen, 1993 borde det ha varit. Så mycket fylla och bråk hade vi inte haft någonsin i nationens historia. Här avses studentnation, i Lund. Studenterna intog sin vanliga, och rimligen alltför stora alkoholmängd, och byggjobbarna gjorde detsamma. De hade tyvärr grundat rejält i förväg. Det var en intressant fest på många sätt. Jag blickar naturligtvis tillbaka på det hela i ett romantiskt skimmer. Jadå, vi kunde minsann supa, jajamensan. Men vi brukade mest lulla runt på Lunds gator och sjunga, för grannarna störande, glada och hänryckta sånger. Inte slogs vi och inte misshandlade vi varandra? Minsann?! Är det annorlunda idag, att nationslivet inte är så perifert, så helt eget att vi stod utanför samhället? Då kändes det som att vi var i en egen värld.
Idag var det dags för taklag av igår nämnda pepparkakshus. Mycket snyggt. Det var pittoreskt med ett värmeljus inuti men det luktade lite intressant efter ett tag så vi fick konstatera att de hade gått och lagt sig, de som bor i huset (och ordentligt hade släckt ljuset efter sig). Det var i alla fall kul att sätta ihop pepparkakshuset. Jag kände mig oerhört kreativ och konstruerande. Med det smälta sockret... Ja, jag är en tråkmåns. Inte som jag hörde om igår: pepparkakshus ihoplimmat med skollim = oätbart och därför kan det sprängas, med tio kinapuffar blir det nog pepparkaka ÖVERALLT. Jag tycker att det låter spännande och roligt, men säg det inte till mina barn..!
Så går vi in i den sista veckan före jul. Ta det som det kommer och kom ihåg att andas! Som tur är kan kroppen det av sig själv. Ibland kan vi dock behöva stanna upp och andas lite extra. :-) Å andra sidan säger jag att jag får sova efter julafton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar