skulle det kunna vara. Det gör rackarns ont i halsen. Som tur var har det varit få möten idag men nu är det skönt att få vila igen. Och slippa prata.
Jag blir bara så rastlös. Visst är det skönt att få sova när huvudet värker och halsen är läbbig. Men det är förbaskat trist. Och inte är det någon som kommer med Fantomen och lakrits. Det fick jag alltid av pappa när jag var sjuk. Men Jensen är glad och ett piggt sällskap i alla fall. Jag tror inte någon kan vara så medkännande som en cocker. Han lägger huvudet på sängkanten och är bara så empatisk med sina glansiga bruna ögon, det är synd om dig matte, på riktigt jättesynd om dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar