Rättlänges?

Idag höll jag en telefon så tunn att jag hade svårt att hålla i den. Den såg fin och snajsig ut. Men den var svår att greppa. Med ett enhandsgrepp kunde jag inte slå siffrorna utan att få ont i handryggen och fingrarna med för den delen. När jag vände på telefonen och hade skärmen mot mig nådde jag tangenterna bättre. Men då blir jag tvungen att lära mig tangentbordet upp och ner! Det är nog bra träning för hjärnan. Hur svårt kan det vara? Jag klarar av att ringa på en telefon utan fundera för mycket på hur tangenterna sitter och jag klarar att räkna på en miniräknare i motsvarande grad. (För den som måhända inte reflekterat över det sitter ju siffrorna på olika håll.) Jag är särdeles förtjust i ordet utvecklingspotential och för mig innebär alltså denna splitternya telefon att jag kan träna vindlingarna mellan hjärnhalvorna. Kanske var det inte det tillverkaren tänkte på i första hand. Ser du någon som håller telefonen åt fel håll så vet du att det är jag, eller kanske någon som också läst denna blogg!