Hemma igen efter en oerhört intensiv vecka. På kurs på folkhögskola. Dessa fem dygn tillhör några av de där allra bästa, sådana dagar med flow och glädje och vansinnigt många skratt. Jag har varit med om det förr men det händer inte så ofta ändå. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska klara av att äta själv eller tänka själv. I kanske 80 timmar, med avbrott för sömn, har jag umgåtts med de flesta av kursens deltagare.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag ska nog ligga alldeles stilla på soffan och försöka komma tillbaka till det vanliga, lite sakteliga.