Enligt min ordbok betyder förhandla att "överlägga i syfte att utarbeta överenskommelse av kompromisstyp".
Sedan barndomens matbordssittningar har jag lärt att förhandlingar går ut på att båda parter ska mötas, att båda parter ska känna sig nöjda när man går från förhandlingsbordet, med en känsla av japp, det där blev riktigt bra!
Men ofta hör man om förhandlingar som strandat. Beror det på olika mycket vana av förhandlingar? Beror det på att det är fel personer som möts? Fel situationer? Fel ramar?
Läste i en tidning idag om par som inte är ense om att försöka få barn eller inte. Citat:
Om man inte är ense i barnfrågan blir det svårt att hålla förhållandet vid liv.
– Det finns inga kompromisser. Det går ju knappast att gå halva vägen var.
Men jag tror benhårt på att det för det mesta går att komma överens, om bara viljan finns. Eller är det bara i en perfekt värld, som per definition inte kan finnas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar