Hur ärlig ska man vara?

Jag läste på en stå upp-komikers hemsida, Per Holmkvists, ..."och så får dom ingen vettig feedback efteråt utan kollegor säger att det var bra, fast det var öken. Hur ska man då kunna utveckla sig, eller i vissa fall avveckla sig, som komiker?"

Det är en balansgång men vore det inte egentligen skönare att få veta att man är urusel som komiker och bör avveckla sig illa kvickt?!

Visst, man kan utvecklas och man kan lära sig och man ska få en chans.

Och det här gäller ju inte bara komiker. Ett bra exempel är chefer. (Detta har jag diskuterat i en tidigare blogg, om mod.) Men det är ju så känsligt, för alla så få vara med och leka. Men så är det ju inte! Livet är inte rättvist och alla kan inte göra samma sak. Tycker jag.