Det är de små sakerna som gör det.

Häromkvällen pratade jag med en kompis och han ställde en fråga och kom med ett påstående. Det var om något viktigt men det var ingen stor sak. Men den frågan och det påståendet har fått mig att tänka till. Och ställt en hel del på ända. Som för mig framåt.

För kanske 15-20 år sedan träffade jag en kvinna på ett tåg och vi pratade stora delar av vår resa mellan Lund och Halmstad, tror jag det var. Hon var kanske tjugo år äldre än jag och vi pratade bland annat om kärlek och äktenskap. Det var långt före mina egna erfarenheter och jag känner rodnad på kinderna när jag tänker på hur lättvindigt och korkat jag antagligen måste ha framstått i vårt samtal. En del av det hon sa då har jag tänkt på mycket. I många år alltså. Inte för att jag lärde mig något av det hon sa utan endast tog till mig det som något som lät bra. Numera förstår jag och har dessutom lärt mig att det hon sa var oerhört klokt. Ibland måste man lära sig själv...