Jag såg En oväntad vänskap. En fransk film. Många har sagt att den är bra.
Ok, jag skulle se den. Säkert franskt och lite pretto också. Finkulturell. En film för tanter.:-)
Jag undrar om den inte var en av de bästa filmer jag sett. Höll hela vägen. Blev inte klistrig eller smetig. Visst skulle man kunna koka ner den till en av 20 teman som litteratur och film handlar om. Men vilken leverans. Egentligen räcker 10 minuter i början för att jag skulle bli nöjd. Halvvägs i filmen inser jag att kommer att se denna film igen. Sen handlar den dessutom om en ryggmärgsskadad patient och det i sig gör att jag gillar den. Den balanserar på en egg och ibland gör det ont, på gränsen till "sluta nån gång då" och då slutar det. Och så fortsätter skådespelarna att göra film när den är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar