Igår var det på pricken ett år till det är dags för examensceremoni i aulan. Konstigt. Fyra år har gått fort. Och jag tror att 2013 kommer att göra det också. Och vilket år det kommer att bli sen.;-) Hittills har jag en redigt go känsla i magen.
Samtidigt som det har gått fort har det också varit en lång tid. Mycket vatten har flutit under broarna.
Jag tycker att det är bra att psykologprogrammet är så långt som det är. En av alla insikterna (!) är att den vetenskapliga utbildningen är en av de viktigaste delarna på utbildningen. Utan den hamnar vi lätt i kvackeri, tror jag.
Något som jag fortfarande undrar är:
behövs psykologer?
Kan andra personer/yrkeskategorier lika väl sköta utredning, diagnostik, behandling; för individer, grupper och organisationer? Är andra personer/yrkeskategorier lika skickade att vara chefer och ledare? Behövs pedagogiska psykologer i skolan full med pedagoger? Behöver ett team en psykolog?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar