Idag visade vi en film på jobbet som handlade om HIV och om 1980-talet och okunskapen och rädslan och om personer som drabbats av. En person sa att han länge tvekade om han ville veta, om han skulle ha drabbats av den dödliga sjukdomen eller inte. Till slut testade han sig efter att ha kommit fram till att det alltid är bättre att veta. Ja, vi tror väl många gånger att det är alla andra som drabbas och att åtminstone inte jag kan drabbas - och stoppar huvudet i sanden och undviker sanningen så länge som möjligt.
Det sägs att vi alla ska göra våra egna erfarenheter och ta reda på och själva finna fram till lösningar. Vad det gäller sjukdomar som lyder under smittskyddslagen är det inte riktigt så, man får inte själv finna fram till fakta, det är tillochmed olagligt. I fallet med smittskyddslagens sjukdomar tycker jag att det är bra att de just lyder under en lag. För det mesta annat som är en del av livet tror jag inte på förbud men på information och kunskap.
I filmen frågades några ungdomar om de trodde att HIV fanns i Sverige och det var varierande svar... Skrämmande. Det blir också tydligt med vanskligheten vad det gäller uttryck som "det man inte vet har man inte ont av". För min del tror jag inte alls på det! Information krävs för att kunna göra val. Hur man sedan väljer är i många fall resandens ensak. Men att veta för att kunna välja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar