Först blev jag jättearg. Jääättearg. När jag sen funderat på varför jag blev så arg kom jag fram till att det ju var ledsen jag blev. Jääätteledsen. Och det är spännande - en känsla som är en annan. Känsla som tar sig uttryck.
Det finns de som kan börja vrålskratta när de möter ett dödsbud eller är på en begravning. De är sannolikt inte glada över det de är med om men de reagerar. Och kanske är det vad som är viktigt, att man reagerar. Sedan behöver man möjligen inte agera på det. Att bli alldeles tyst och stilla är också en reaktion, dock.
Det här återkommer jag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar