Förståelse kan t ex vara att man erkänner något som kan vara berättigat, som en inställning; och att man tillgodogör sig något tankemässigt innehåll. Det verkar alltså som att det är lite olika vad man menar. Man kan också få ihop förståelsen med förstående, att man erkänner något. Jag vill vända på förståelse också:
Förståelse är inte respekt, inte sympati, inte acceptans. Bara för att jag förstår en viss sak behöver jag inte inte känna sympati för denna vissa sak, inte ens acceptera det och sannerligen inte respektera det. Kan förvisso vara så men behöver inte vara så.
Som blivande psykolog förväntas jag emellanåt FÖRSTÅ, bara. Humma, förstå, acceptera, och på något sätt respektera alla sätt att uttrycka sig på, agera, tänka och tycka. Och om jag skulle få tycka något själv verkar emellanåt tveksamt.
Bara för att jag förstår en viss sak, t ex att jag kan se en sverigedemokratröstare framför mig och fundera över dens tankar och bevekelsegrund, eller en homofob, eller en som utför vidriga handlingar, eller en som slår eller en som ljuger eller... och så vidare - har det ingenting med acceptans, respekt eller sympati att göra.
Jag kan förstå massor av saker, och jag har också funderat på många saker som jag till slut kommit fram till att jag förstår - utan att jag själv för den skull skulle vilja tänka eller känna eller göra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar