Veta vad man kan

Det är praktiskt att veta vad man kan. Det är ett tecken på professionalitet. Det tyder på att man kan något.

Jag vet att jag kan lite. Vad lite jag kan brukar jag tänka. Jag brukar också trösta mig med att det är när man kan någonting i alla fall som man inser att man kan så lite. Hade jag kunnat jättelite hade jag tyckt att jag kan jättemycket.

Viktigare ändå är att veta vad man inte kan. Det är sann professionalitet och självkännedom. Att veta var gränserna går för sitt kunnande, sin integritet, sin person(lighet), att ta ansvar för att mitt ansvar sträcker sig till där ditt börjar. När man gör nåt som man inte kan blir det lätt dåligt.

Hur ska man kunna veta vad man inte kan? Det vet jag inte riktigt, än.

Eller är det så att när man verkligen vet vad man kan så vet man också vad man inte kan?