Drakryttaren

Teet fick jag dela med sonen och tidningen fick jag lägga undan ett slag och högläsning av Drakryttaren blev det istället. En riktigt mysig morgon igår. Inte för att den var så pjåkig idag heller, långfrukost med nygjord musli.

Drakryttaren har vi nu läst färdigt och det var en riktigt bra bok, kan jag varmt rekommendera. Den hemska draken Nässelbrand är gjord av guld, fjäll som är iskalla. Sitt hjärta har han instängt i en kista i magen, en groda fick sätta sin skepnad i pant när alkemisten skapade den Gyllene. Till slut kommer sagofigurerna på hur de ska döda honom, efter många hundra års terroriserande. När han väl dör är det grön illaluktande ånga, rök som väller ur hans stora käftar med fula tänder och dålig andedräkt. Han har slavtagit olika sagofigurer att putsa hans pansar under alla år och emellanåt har han blänkt och skinit och jagat och dödat. Men till slut kom slutet. Och som i alla bra sagor slutade det lyckligt!

Nu är det inte så i verkliga livet, alltid. Även om det vore fint om de goda respektive de onda hamnade på rätt sida av staketet. Men det är inte de stora putsade drakarna med hjärtan inlåsta som är de egentliga bovarna. Bovarna är de som inte vågar äntra de goda drakarna - som Drakryttare och slåss för de goda och de små. Dem med hjärtan som bultar och lever och blöder och känner. Som visar att drakarna inte får hållas. Hur rädd man än är.