För andra gången på kort tid har jag känt mindre tillfredsställelse i situationer där jag är enda person som pratar. Vill avsluta det så fort som möjligt. Vill inte att alla ska se och höra. Och vad är det jag gör just nu, bloggandes... Men det förvånade mig så att känna kanske inte olust men så i alla fall absolut inte lust i att alla tittar på mig och lyssnar på mig. Jag vill hellre prata med en person vid sidan av mig än tvärs över bordet.
Vad jag vill säga tror jag är hur fascinerad jag är över själviakttagandet! Medvetenhet med fingertopparna. Mer nyanserat och preciserat. Överhuvudtaget känslighet för hur det känns. Mer omedelbart de fina fina tonerna. Och ändå att hinna tänka de tankarna och hejda ett flöde.
God avslutningsfredag!
Kram
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar